När jag var 12 år visste jag inte ens vad ett gym var förnågot. Nu, 10 år senare, när jag är en brådmogen 22 åring som tränar regelbundet blir jag fullständigt förskräckt. Kommer man till gymmet vid fyrasnåret när alla kids slutat skolan fullstädnigt dräller det av finniga förpubertala personer. Varför är dom inte hemma och gör sådant som vi gjorde i den åldern för att hålla oss i form? Typ, mima framför spegeln, cykla till badplatsen eller på sin höjd delta i skolgymnastiken (om man hade haft mens lite för ofta för att verka trovärdig). Ärligt talat tycker jag att det är riktigt jävla hemskt, visst är det bra att ungdomen vill hålla sej i shape, särskilt med all skit vi stoppar i oss idag som inte fanns för 10 år sen. Men va faan liksom? När man ser en trettonårig, trådsmal brallis som stånkar på trappmaskinen och ser helt plågad ut är det ju inte alls så svårt att föreställa sej att hon står där eftersom hon (eller någon annan) tycker att hon är för tjock och inte för att hon tycker att det är sådär himla jävla roligt direkt. Näe usch. Jag skulle kunna snöa in ordentligt på det här och bli riktigt jävla skitarg men det tänker jag inte.
Nu ska jag gå och äta kanelbullar och glädjas över det faktum att jag växte upp i en lite mindre kroppsfixerad era. Åtminstone för oss som inte ens var byxmyndiga då.
