28.3.10

Till den det vederbör:

I think we have an emergency
I think we have an emergency

If you thought I'd leave, then you were wrong
Cause I won't stop holding on

So are you listening?
So are you watching me?

If you thought I'd leave, then you were wrong
Cause I won't stop holding on.

This is an emergency
So are you listening?

And I can't pretend that I don't see this

It's really not your fault
That no one cares to talk about it,
Talk about it

Cause I've seen love die
Way too many times
When it deserved to be alive

I've seen you cry
Way too many times
When you deserve to be alive
alive

So you give up every chance you get
Just to feel new again

I think we have an emergency
I think we have an emergency

And you do your best to show me love,
but you don't know what love is...

(Emergency, Paramore)

27.3.10

Hej (dubbel)moralpanik!

Alla har väl vid det här laget hört om "Linnea" som blev våldtagen av en skolkamrat och fick ett helt samhälle emot sig, och jag måste som vanligt vara lite tvärtemot.
Hela dagen har jag med road fascination sett hur grupp efter grupp startas upp på Facebook och hur man i loggarna beskriver det inträffade som helt fasansfullt, imorse på radion ägnade de ett hel program åt hur fruktansvärt det som hänt är, och så vidare, och så vidare. I all oändlighet. Amen.

Ja, det är såklart jättehemskt. Jag tycker synd om Linnea och den andra tjejen som samma kille tydligen också våldtagit. Hon har blivit mycket orättvist behandlad och det är helt sjukt att vuxna människor kan uppföra sig som totala idioter.
Men ärligt talat? Måste hela landet gå i spinn på grund av att en svensk flicka har blivit orättvist behandlad i samband med en våldtäkt?
Varje dag i exempelvis Somalia stenas flickor och kvinnor till döds när de försökt anmäla en våldtäkt. Varje dag. Men det kan vi helt enkelt bortse ifrån för nu är det ju EN svensk flicka som varit tvungen att flytta. Inte en enda sten har kastats på henne. Är en svensk flicka värd så mycket mer i svenskarnas ögon än X antal utländska som går tusen gånger värre öden till mötes?
Tydligen. Det finns inte en enda facebookgrupp på svenska som berör ämnet.
I rest my case.

Trött, men glad.

Är helt färdig. Gjorde misstaget att träna innan praktiken igår, och det var ingen bra kombination känner jag idag. Två timmars intensiv träning följt av åtta timmars konstant spring, böjande, trixande och fixande har gett mig en minst sagt öm kropp idag. Ur en förbränningssynpunkt var det dock säkert jättebra!
Var på PostOp igår, det är alltså där man ligger efter en operation för att observeras innan man skickas vidare/får gå hem. Tyckte det var jätteroligt, men gud så stressigt! Kvartskontroller på alla patienter, smörgåsar och kaffe, bäcken hit och tempar dit. Tiden bara flög iväg. Jag fick göra massor av saker helt på egen hand och blev glad och varm i magen av att kallas "Syster" av patienterna.
Roligt att prata med folk och roligt att få känna sig viktig och behövd.
Är väldigt glad över att min handledare är ansvarig för PostOp, så att jag kommer få vara mycket därute. Fart och fläkt är min cup of tea och inget jag är direkt bortskämd med på min ordinarie arbetsplats.

Idag börjar mitt nya liv, för övrigt. Ska till Grekland den 27e maj och då vill man ju vara fit! Sist vi åkte utomlands 2006 gick jag ner 13 kg innan vi åkte (som jag givetvis gick upp igen sedan när fläskkorven Lovis flyttade in i min mage). Bättre morot finns inte, så nu jävlar! Det ska bli så skönt att komma iväg. Vi ska till Makrigialos på Kreta. Ni vet, en såndär stor vulgär resort med 1000 m2 poollandskap, barnklubb, barndisco, barnlekar, barnbuffé och så vidare.
Jag och Jari har någon slags utopisk vision av oss som ligger i varsin solstol med en paraplydrink i ena näven och en bok i den andra medans ungarna glatt sysselsätter sig själva med all den förströelse som bara en charterresort kan erbjuda. Jo tjena. Förmodligen kommer de vara lika sällskapstörstande som vanligt, men man kan ju få drömma.
Hur som helst ska det bli alldeles underbart! Melvin är eld och lågor och har gjort en almanacka där han kryssar för varje dag tills vi ska åka och Lovis fattar förstås ingenting men är lika glad för det. Jag tror att vi alla fyra kommer att bli mycket nöjda.

25.3.10

Mycket nu.

Har börjat på min praktik och det är så spännande och intressant!
Men jag är dödstrött och den här veckan är inte rolig; jobbar måndag, tisdag, torsdag och fredag på praktiken och sedan helg på mitt "riktiga" jobb.
Har sega sviter efter vinterkräksjukan och bara sover och sover när jag är hemma. Kroppen vill inte riktigt återhämta sig. I måndags efter första dagen på praktiken sov jag i sexton timmar! Helt galet. Det var många nya intryck och mycket att ta till sig. På Alingsås intensivvårdsavdelning har de både medicinpatienter, respiratorpatienter och postoperativa patienter. Det är väldigt omväxlande och jag har redan fått se en hel del intressanta åkommor. Min handledare är väldigt rar och kompetent och än så länge trivs jag som fisken. Sista veckan ska jag få vara med på operation, spännande!

I helgen blev det inget vårdagjämningsfirande för min del. Ville inte riskera att smitta flickorna. Men jag fick gå på Anna-Carins och Oslos fest istället, de brydde sig inte om att jag varit sjuk och som tur är verkar alla som var där ha klarat sig.
Jag har inte fått några hotbrev än iallafall. Det gick ganska vilt till, men var mycket trevligt.=)

Nu ska jag strax iväg och jobba kväll, 13.30-21.30. En riktig skittid enligt mig, men det får gå. Samma pass imorgon (kul att jobba fredagkväll utan att få ett ruttet öre betalt) och sedan upp och göra 13 timmars pass både lördag och söndag. Som tur är blir det bra mycket lugnare nästa vecka, så jag får bita ihop. Kanske hinner jag till och med blogga nån dag.

17.3.10

Smittsam huvudvärk?

Häromdagen hade Melvin världens huvudvärk, följt av feber, följt av typiska magsjukesymptom (vinterkräksjuka? Är osäker eftersom vi aldrig haft det). Hursomhelst så fick jag exakt samma symptom inatt, och idag har jag varit riktigt bedrövligt döende. Eftersom Lovis också hade feber inatt så fick barnen också vara hemma idag, men hon mådde givetvis prima medans mitt sjukdomsförlopp tycktes bli värre och värre under dagen. Jag hade aldrig klarat mig om det inte varit för Melvin. Han har passat sin syster, utfodrat dem bägge, gett mig vatten och mediciner och så vidare. Och när jag fick dåligt samvete och berömde honom i all evighet så svarade han bara, helt självklart, att när han är sjuk så tar jag ju hand om honom och därför skulle han givetvis ta hand om mig nu. "För i vår familj hjälper vi varandra." Att höra de orden från en femåring är ganska bra för självförtroendet.
Då måste man faktiskt ha gjort något alldeles rätt.

15.3.10

Let the madness begin! (Again...)

And here we go again.

Jag lovar på fullaste allvar att jag får psykosomatiska besvär varje gång jag måste hålla på med den jävla helvetesmatten! Det slår aldrig fel; vet jag att ett räknepass stundar så drabbas jag av akut huvudvärk blandat med ett kväljande illamående. Vad i hela hälsingland ska man göra åt det? Det är ju inte som att jag kan påverka det. Så. Jävla. Asjobbigt.

Har haft en mycket bra helg iallafall. I fredags hade vi besök av Tess, Nemo och min lillebror. Vi åt fisksoppa och sippade vin och spelade så småningom en hel del singstar. Sedan kom lite annat löst folk på besök varför den lugna middagen mynnade ut i en liten men effektiv brakfest (barnen var hos mormor respektive kompis och sov över). Vi hade planer på att gå ut, men det visade sig roligare att stanna inne.
Lördagen tillbringades återigen i bakfyllans tecken. Barnen kom hem tidigt på morgonen men vi lyckades underhålla dem ganska så bra ändå. I söndags var vi rentav så hurtiga att vi gick en långprommis och utfodrade våra stjärnögda telningar på mackedonken. Eftersom både jag och Jari avskyr Mcdonaldsmat (man kan lika gärna gå in på deras toalett och stoppa i sig ett gäng pappersservetter, både smak och mättnadsmässigt) så gjorde vi ruskigt goda vegetariska grillspett med halloumi och marinerade champinjoner och lite annat smått och gott på när vi kom hem istället. Mumma.
Sedan tänkte vi avsluta kvällen med en hyrfilm vid namn "Man tänker sitt", men vi fick stänga av efter en halvtimme för att det var så ruskigt dåligt. Fodralet kryllade av olika filmprisnomineringar och lysande rescensioner. Det var rentav någon som smällde till med att det var en utav de bästa filmer han någonsin sett.
Då kan han inte ha sett särskilt mycket säger jag bara för tråkigare och fjantigare pretentiös skit får man bannemej leta länge efter. Se den INTE!

Och nu är det måndag. Och jag borde räkna en helsickes massa matte. Men det gör jag inte. Jag tänker gå och lägga mig för att bota min matteframkallade huvudvärk istället. Hur ska jag klara detta? Jag måste ju, annars kan jag kyssa högskolan till hösten adjö. Fan fan FAN! Varför måste matte B vara ett krav??

10.3.10

Idag har jag varit så otroligt duktig. Det verkade på morgonen som om jag inte skulle orka göra ett endaste dugg. Men sedan styrde jag upp mig och fick både städat, tvättat och diskat innan jag gjorde klart allt skolarbete jag låg efter med sen förra veckan. Mjae förutom matten då men hey! Jag har ju hela helgen på mig. Fy fan vad bra det känns nu! Som om ett berg har försvunnit från mina axlar. En vecka till i skolan, två prov och sedan är det en månads praktik och (förhoppningsvis) en vecka på Rhodos innan jag behöver jobba mig med läxor igen.

Fick mitt förstahandsval som praktikplats; en månad på IVA här i Alingsås.
Grymt asbra! Det ska bli väldigt intressant även om jag nog är lite Grey´s anatomy-skadad och tror att det ska vara rena rama romantiska Mercy West där på sjukhuset. Knappast troligt, va. Men spännande ska det bli. Jag skulle säga roligt om det inte rimmade så illa med intensivvård. Nu sova!

7.3.10

Åh.

Vad ska man säga? Världsklass! Gamle Timpan gjorde det igen, och som han gjorde det!
Jag är en såndär blötfis. Jag börjar ofta gråta när jag är på bio utan anledning bara för att det är en vacker bild på duken, någon säger en mening som överväldigar mig, en låt spelas i bakgrunden som jag gillar och så vidare. Det är otroligt irriterande och idag var det otroligt irriterande eftersom hela filmen tycktes överväldiga mig.
Jag fick hålla tillbaka tårarna mest hela tiden, bara för att det var så satans bra. Jag glömde till och med av att biomysa sådär som man ska göra, och det är verkligen ett tecken på att filmen har varit intressant.
Spring och se!
Veckan som gått har passerat i magsjukans tecken. Underbart! Hela familjen har legat avdäckade i tvådagars intervaller.
I tisdags utmanade jag dock ödet beroende på allvarlig tristess och tog mig till Göteborg för att gå på månadens pubmoot. Det var trevligt, fast jag blev snabbt trött och de fyra öl jag drack gav upphov till en infernalisk bakfylla som inte på något sätt stod i proportion mot alkoholkonsumtionen ifråga.
Note to self: Inte dricka alkohol alldeles efter en magsjuka. I onsdags (som var en scemafri dag) mådde jag således skit igen.
På torsdagmorgon när det verkade som att vi skulle kunna ta oss upp, upp och iväg ut i verkligheten igen vaknade Melvin upp och spydde. Så då sket det sig. Och i fredags var det givetvis Jaris tur, trots att han bedyrat högt och ofta att han INTE tänkte bli dålig.
Helgen har varit väldigt lugn. Jag och Lovis gick en promenad och andades lite frisk luft, sedan har vi bara återhämtat oss med god mat, och sedermera ett par öl när det kändes som att det kunde fungera. En hel del Silent hill har det blivit också, nattetid. Nu är det bara skönt att det dragit över och jag ser berkligen fram emot att få gå till skolan imorgon och träffa lite riktiga människor igen.

Redan i eftermiddag ska vi dock lämna barnen hos min mor (som har lovat att mörda mig ifall hon blir magsjuk) och gå på Alice in wonderland. Det var längesedan jag såg fram emot ett biobesök så här mycket. Jag tror det kommer att bli riktigt, riktigt bra.

1.3.10

Return of the living dead.

Jag fick inte spelat alls i lördags. Var onormalt trött efter arbetspasset och somnade nästan på en gång jag kom hem. Och när jag vaknade berodde det inte på att det var dags att gå upp och jobba igen utan på att jag kände ett oemotståndeligt behov av att kräkas.
Jajjemen, magsjuka så det stod härliga till. Jag tillbringade tolv timmar i badrummet och sedan 15 timmar i sängen, snudd på medvetslös. Helt underbart!
Det var bara att ringa till jobbet och sjukanmäla sig, vilket tog emot något alldeles enormt då den jobbhelgen i månaden gör en avsevärd skillnad på min månadsinkomst. Så jäkla typiskt.
Hursomhelst väntar vi nu spänt på att se om övriga familjen klarar sig undan.
Än så länge verkar det lovande, men man vet aldrig hur lång tid det tar innan det slår till.

Jag är åtmistone hyfsat återställd nu. Matlusten lyser med sin frånvaro och pyamasbyxorna sitter lite lösare (vilket är bra!). Imorgon tar vi nya tag igen.