Hon är här!

o71119♥Kl20:41♥3680 gram♥51 cm
Förlossningsberättelse kommer inom kort..
Nu måste jag gå och mysa med mina underbara ungar.=)

fan! här sitter jag 24 timmar senare utan min bebis! vi studsade upp i morse lite sådär lagom fnittriga och förväntansfulla. nu visste vi ju visserligen att det bara skulle göras en bedömning (alltså bebis/muttpejling) men enligt min bm var chansen ändå stor att jag skulle sättas igång pronto. alltså var vi förväntansfulla som två barn på julafton.. fast med ett visst inslag av skräckslagenhet, då.

anyway, det första hon säger när vi fått komma in efter att ha väntat i 40 min är att vi kan fetglömma att det blir nån igångsättning idag eftersom hela förlossningen är fullsmockad av en massa dryga kärringar som självklart var tvugna att trycka ut sina fula ungar precis idag (jag ä inte bitter). sedan satte hon en ctg och gick ur rummet varpå jari fick ett litet besviket raseriutbrott som vi trodde att hon inte hörde, ända tills hon harklade sej ljudligt i rummet brevid.=)
bebis mådde bra iaf.. men det var ju ingen nyhet.

sedan fick vi vänta i ytterligare nästan två timmar på en doktor för själva undersökningen.. som hursomhelst visade att min livmodertapp (blä) var mjuk och redo.. vad nu det innebär. sedan gjorde hon ett tillväxtUL och kom fram till att det såg ut att vara en ganska stor bebis ("en fetknopp, alltså" som min rara make så vackert uttryckte det). också fick vi återigen bekräftat att det faktiskt är en flicka. och SEDAN fick vi faktiskt en riktig tid för igångsättning. På måndag 8.30 är det alltså helt garanterat dags. Sa dom, och annars kan ni ju alltid läsa på måndag kväll om en desperat muminmamma som iscensatt en blodig massaker av high school-modell på borås förlossning.
För jag orkar inte vara såhär nervös en gång till.
nu ska jag sova hela helgen.. med min halsbränna och jättemagen intakt.

Jaha.. Verkar som om det blir igångsättning imorgon bitti.. Är så sjukt, sjukt nervös; på så sätt är det verkligen bättre att inte veta när det kommer hända. dels är jag nervös inför smärtan, den oundvikliga smärtan som jag visserligen ska försöka hantera bättre den här gången. Dels inför själva igångsättningen.. Det verkar vara så olika för alla hur det går.. en del upplever det som mycket enklare, andra verkar tycka att det är 1000 ggr värre än en vanlig förlossning.. det återstår helt enkelt att se.
Men mest av allt är jag nog nervös för att få träffa mitt lilla barn. fast nervös på ett bra förväntansfullt sätt.
Tänk, imorgon vid den här tiden har jag förhoppningsvis min dotter härute hos mej!

Det kommer inte att bli mycket sömn här inatt, kan jag lova. Även om sova är vad jag verkligen borde ta och göra.