Donation.

Idag när jag läst färdigt kände jag mej lite rastlös men inte riktigt färdig att ge mej på 42:an, så jag slötittade på Oprah istället i sann mammaledisch-anda.

Det var ett sånt där sensationsavsnitt med griiipande livsöden (jag ska inte vara cynisk eftersom jag faktiskt grinade under stora delar av avsnittet), och ibland dem fanns en kille som blivit ihjälkörd och donerat sina organ så att tre andra människor fick leva.

Det finns få saker som upprör mej lika mycket som människor som väljer att inte donera sina organ.
Jag vet att det är upp till var och en men för mej är det ofattbart att man kan vara så jäkla självisk och korkad.
Mamman till killen i programmet ville inte att han skulle donera, och hon hade ett resonemang som jag förstått är ganska vanligt hos gemene man.
Nämligen att eftersom man kommit till livet med alla sina organ är det nog bäst att lämna in med dem intakta också, eftersom man kanske kommer att behöva dem i ett eventuellt efterliv.

Är folk verkligen så hysteriskt dumma?
Det är väl ganska uppenbart att organen inte kommer att behövas.
När man dör finns det så vitt jag vet två alternativ: man kan kremeras (organen brinner upp, till ingen nytta) eller man begravs (organen ruttnar bort, till ingen nytta).
Eftersom man bortom alla tvivel INTE tar med sej sin kropp dit man ska, hur skulle organen på något sätt kunna vara relevanta där??
Jag fattar verkligen inte resonemanget.

En annan sak jag inte fattar är hur man kan leva med (eller ja, det gör man ju inte, eftersom man förhoppningsvis är död när man donerar men ni fattar säkert vad jag menar ändå) vetskapen att man kunde räddat flera, flera människoliv istället för att låta en massa bra organ bara gå till spillo på grund av sina egna mer eller mindre själviska motiv.

I dagsläget finns det 1 516 031 personer registrerade i donationsregistret i Sverige. Jag tycker det är riktigt, riktigt pinsamt om man ser till invånarantalet i landet.
Fyra av de registrerade finns i min familj. Både jag, min man och mina barn står med där, iallafall tills de är gamla nog att själva ta ställning och när den dagen kommer hoppas jag att vi fostrat dem till så pass ödmjuka människor att de väljer rätt.

Om du också vill gå med, eller bara läsa mer om vad det innebär att vara organdonator, gå in på www.livsviktigt.se

Äntligen!

"-Så väck dem alla, sa Gand. - Timmen är äntligen slagen!
Isfolkets ödestimme."

Ja det var då bannemej på tiden tycker jag!
Om någon försöker nå mej de närmaste dagarna och kanske bara får väldigt entoniga, konstiga svar eller inget svar alls så behöver ni inte oroa er;
jag är bara i isfolkskoma och kan tyvärr inte kommunicera eller fungera förrän jag läst färdigt 41:an.

Haha.

Hahaha.. haha!

Jag tänker inte tala om varför jag skrattar för det är en ganska elak sak att skratta åt. Men jag kan liksom inte låta bli.
Hihi.

Det blev inga nya rum.

Klart som fan att det inte blev det!

Jag visste väl att det var för bra för att vara sant. Och det skojigaste är att allt var klart, vi blev godkända och hela faderullan men då bangade helt plötsligt de som skulle ta våran lägenhet ur!
Eftersom det var de som drog igång hela den här cirkusen var det verkligen inte där jag trodde att det skulle brista. Menmen, allt kan ju uppenbarligen hända.

Men jag ska inte negga ihop. Det måste finnas ett syfte med det här, det är inte i den lägenheten vi ska vara. Det måste vara så att det finns något annat längre fram som jag inte kan se nu; något som gör oss lyckligare.

Jag ÄR störd.

Jag fattar inte hur något som hände för så längesedan och som inte har något som helst med mitt liv nu att göra fortfarande kan få lov att påverka mej så starkt.

Det är som ett litet, litet sår som aldrig vill läka eftersom jag inte kan låta bli att riva upp det igen.
Men en gång i tiden var det ett stort inflammerat köttsår, så jag antar att det går åt rätt håll.

jag är störd.

Det är inte ens bestämt att vi ska flytta än. Ändå sitter jag här och ringer runt till en massa friskolor för att kunna fjäska in Melvin nånstans på rätt sida stan.

När jag har hämtat honom på dagis ska vi gå och titta på tapeter som ska bli fondväggar i barnens nya rum. Fast dom har ju inga nya rum än..
Stört.

Men nu har jag bestämt att vi ska flytta och har jag bestämt att det är så så ÄR det så. Det lärde jag mej i förra veckan.

Gubbslem/Grottman.

I lördags var hela min familj här (vill säga mormor och morfar, bröder, plastfarsa, inte mamma eftersom hon är i indien) och åt soppa.
Sedan gick vi ut och kollade på ljusspektaklet: http://www.alingsas.se/ljus/sverige/main04_sv/indexlight.htm

Som i år var klart överskattat enligt mej.
Sent omsider hamnade vi på Frid och fröjd, vilket är Alinges enda pub, efter att min mormor erbjudit sig att gå hem med barnen.
Det tackade vi givetvis inte nej till.

Det blev ett par öl innan vi också begav oss hemåt, och av några öl blir man som bekant ganska kissenödig.

Jag stod alltså och hoppade från den ena tåspetsen till den andra i nästan tio minuter när det äntligen blev en ledig toalett.
Då kommer en lönnfet grottman med begynnande flint och helt sonika knuffar undan mej och lägger beslag på toaletten.

Alltså, jag blev så förvånad att jag först inte reagerade, sedan blev jag riktigt jäkla förbannad och drämde handen i dörren och jag kan ha vrålat jävla kuk också, men det lämnar vi osagt.

Upp for dörren och ut stormade grottan samtidigt som han utstötte några gutturala ljud som kunde tolkas som "vad faan kallade du mej" samtidigt som han tryckte upp mej mot väggen bakom.
Han trodde förmodligen att jag skulle börja gråta och darra av skräck inför hans maskulina (läs grottiga) uppenbarelse, men det gjorde jag givetvis inte utan jag blev bara ännu mer uppretad och satte igång att läxa upp honom efter noter.

Tillsist visste han inte riktigt vad han skulle säga utan lät mej "få" toaletten, som jag haft rätt till hela tiden!
Jävla skitgubbe! Jag blir förbannad nu också.

När jag kom ut hade han smugit ut och hämtat vakten, det fega kräket.
Så fick jag mej en avhyvling för att jag använt herrtoan!

HERRTOAN??? Vad fan liksom? Lever vi på artonhundratalet?
Enda anledningen till att toaletten ifråga tydligen var en herrtoa var att den hade en målad slips på dörren, och på damtoan fanns det ett målat pärlhalsband. (jag dör!)

Så jag och vaktis tog oss en redig jämnställdhetsdiskussion och det slutade givetvis med att jag vann igen.
Jag är bäst.

Grannjävel 3.

Haha, här kommer typ den roligaste uppdateringen någonsin!

Våpet har nämligen kastat ut honom! Hon var kanske inte riktigt så dum som jag trodde.
En månad har de bott här, måste vara det kortaste samboförhållandet ever.
Hur kan man gå från att vara så kära att man vill bo ihop till att vara så okära att man flyttar isär på en knapp månad?
Fascinerande.

Men jag förstår henne. Jag blev ju galen bara av att bo granne med honom, tänk då hur hon måste känna.
Hon gillar kanske inte heller techno så jättemycket.

Flytta!

Vi får inte plats i våran lägenhet längre. Att en liten extra person kan ta så mycket plats. Innan Lovis kom funkade det fint.

Hursomhelst, idag var vi och kollade på en lägenhet.
Den visade sej vara helt underbar, alltså måste det vara för bra för att vara sant.
En 4½a på 120 m2 med en varmhyra på 8100!=O
För att ni ska fatta hur bra det är så kan jag ju meddela att en 4a på 74 m2 här på bolltorp (en halvtimme från stan om man går) ligger på 7900/ månad.

Rätt bra deal eller?

Dessutom så:
Ligger lägenheten centralt, men inte så centralt att man inte kan släppa ut katterna.
Är den HELT nyrenoverad för ett år sedan. Dessutom har hon som bor där extremt bra smak. Den är så snygg invändigt så det finns inte.
Alla vitvaror är bytta förra året, inklusive tvättmaskin och torktumlare.
Det finns en innergård med lekplats.
Det finns ett litet dolt extrarum där jari kan måla ostört.
Utsikten är över en park.
De har bevarat de gamla trägolven.

Men givetvis finns det några hakar:
Det är på tredje våningen, alltså måste vi springa upp och ner i trapporna varje gång kattkräken ska in eller ut.
Det är på tredje våningen, alltså måste vi släpa barnvagnen upp och ner ur källaren.
Det är ett väldigt komplicerat byte som ska äga rum.

Hon som bor i lägenheten nu ska flytta till hus, hennes kompis har ringt på en annan bytesannons där de (som har en tvåa) kunde få ta över lägenheten eftersom kompisen vill ha deras, men eftersom de inte ville ha en fyra ringde de på våran bytesannons. Så nu ska vi försöka få till ett trepartsbyte som inte riktigt är det eftersom det inte är hon som bor i lägenheten som vill byta utan dennes kompis.
Ja, ni hör ju själva.

Men åh vad jag hoppas! Det är min drömlägenhet, gammal och charmig men nyrenoverad, central men hyfsat kattvänlig, billig för att vara så stor..
I mitt huvud möbelerar jag redan. I mitt huvud ser jag redan mej och Jari bli gamla där.. Men inte för gamla, då orkar vi nog inte gå upp för trapporna.=)

Men gah!

Om det sitter en skylt med texten INGEN REKLAM ELLER KRISTEN PROPAGANDA på en brevlåda, hur respektlös är man inte då om man envisas med att pula ner sina jävla vakttorn och kristna perspektiv i den brevlådan iallafall?

Vad tror dom? Att dom vinner pluspoäng och får mej att genast konvertera genom att helt uppenbarligen skita fullkomligt i min önskan?

Fattar dom på allvar inte att det blir precis tvärtom?

Om jag tyckte att dom var dumma i huvudet innan, hur mycket mer dumma i huvudet blir de inte när de i någon sorts patetiskt övermod prackar på mej sin skitpropaganda trots en fet uppmaning att låta bli?

Alltså, jag vet att det egentligen inte spelar någon roll, jag kan ju bara slänga skiten.
Och det enda som händer är ju att mitt förakt fortsätter att öka.
Men jag blir arg ändå för på något sätt tycker jag det är både respektlöst och integritetskränkande att bara ta sej friheten att göra precis tvärtemot vad jag bett om.
Det är MIN brevlåda!!

Grannjävel 2.

Just for the record: Han spelar fortfarande.
Han måste verkligen tycka om techno.

Grannjävel.

Vi har fått en ny granne. Eller två om man ska vara noga för han har nått litet våp boende hos sej också, som inte klarar av att hälsa utan låtsas som om hon inte ser en när man passerar varandra i trappan (som är typ 1 meter bred).

Killen ifråga är tydligen arbetslös, för han spelar techno hela dagarna så att glasen i mina köksskåp klirrar. Helfestligt.

Just nu spelar han extra högt. Om jag inte tyckte att det var så otroligt stor tantvarning hade jag gått över och knackat på och bett honom fara dit pepparn växer. Menmen.

Pocahontas.

Eftersom jag är en obotlig sucker för Disneyklassiker gick det idag upp för mej vilken otroligt tung hednisk rulle Pocahontas är.
Särskilt den här låten, Colors of the wind:



Man får ju tamejtusan gåshud!
Men sen har det ju alltid vart en av mina favoriter, redan innan jag fick nya perspektiv på saker och ting.

För säkerhets skull tar vi den på svenska också, mest för att det är så jag minns den:



Så otroligt bra! Jag måste nog köpa den på dvd snart.
Att jag aldrig tänkt på det här förut.