Nu har min son blivit traumatiserad for life.

Fick den här länken skickad till mej www.youtube.com/watch?v=dtzVCtVZzCM och utan att reflektera särskilt mycket över att det kunde vara nått läskigt tittade jag på den.
Kruxet var bara att melvin satt bredvid mej och tittade han också. (smaaart mamma!) så nu vågar han inte sova och har pratat om det hela kvällen. Fy fan vad dåligt samvete jag har. Usch. Dagen före hans födelsedag och allt.

I fem år har jag varit världens lyckligaste.

Den kvällen för fem år sedan idag då jag blev hans är ljus och värme.
Det värker i hjärtat av nostalgi när jag tänker tillbaka på den.
Vi kysstes tills luften tog slut, jag hade ömma läppar dagen efter.
Han viskade alla de rätta sakerna och jag trodde på honom av hela mitt hjärta.
Så många gånger jag blev sviken och bränd det året är det ett under.
Men jag kände att han talade sanning och han helade mej fortare än jag någonsin trott var möjligt.
En förälskelse så stor att den inte går att beskriva.
Han var (och är fortfarande) allt det jag sökt hos den människa jag vill dela mitt liv med: Ödmjuk, kärleksfull, tolerant och varm.
Allt som finns mellan oss är respekt och kärlek. och redan då, på något sätt visste jag.

Jag tror inte det finns något som heter kärlek vid första ögonkastet.
Men det jag kände första gången jag såg Jari är nog så nära man kan komma. Trots att jag inte visste något om honom värkte det i min själ när han gick.
Jag ville så gärna följa honom, vara hans.
jag trodde aldrig att det skulle bli verklighet. Att han kände samma sak.
Men det gjorde han och det var magi och kärlek och ömhet och värme.
Det är det fortfarande efter så lång tid. Jag kan fortfarande bli alldeles yr av förälskelse när jag ser honom sova, när jag stryker läpparna över den lilla fläcken alldeles bakom hans öra som är så mjuk, så mjuk och luktar så gott.
När han leker med våra barn eller kysser mej hejdå innan han går till jobbet på morgonen.
Små, små saker. Kärlekslappar på kylskåpet, ett sms som får det att pirra i hela kroppen, en kram när allt känns jobbigt och svårt.
Ett liv utan honom vore ett halvt, svartvitt liv.

Fem år. Det är ganska länge. Ändå har det gått så fort och vi har hunnit med så mycket.
Vi har gett varandra två barn, kärleksbarn. Vi har delat sorg.. men det har funnits så mycket kärlek och glädje.
Vi har lovat varandra att leva tillsammans, alltid.
Jag tror att vi kommer kunna hålla det löftet. Det är min övertygelse och den gör mej så lycklig.
Tusen år till, min själs älskade.. men fem är iallafall en bra början.

"I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nånså såg jag att drömmen inte var sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset, som stiger med solens fart"

Fy fan!

Jari berättade om en tvååring i frankrike som lämnats ensam i en bil med uppvevade rutor i tre timmar (!!!) nu när det varit så varmt.
Barnet dog givetvis. Jag blir så jävla illa berörd att det nästan är löjligt.
En del människor borde faktiskt bara dö en lång plågsam död (vilket förmodligen var vad det stackars oskyldiga barnet gjorde).

Resumé:

Bloggen har haft semester. Och jag har njutit av några helt perfekta sommarveckor med sol, bad och grillfester i överflöd. Jag är mycket nöjd. Sedan jag skrev sist för lite drygt en månad sedan har jag:

Vart argare på Jari än jag någonsin varit under hela vårat snart fem år långa förhållande.
Varit med om en utav de häftigaste och mest livsomvälvande händelserna hittills i mitt liv.
Badat naken i en sjö med vänner klockan tre på morgonen.
Firat min första Lughnasad.
Läst 8 delar i sagan om isfolket.
Tatuerat mej.

Men nu har jari börjat jobba igen och även om jag ska vara ledig hela hösten är semestern på något sätt över för mej också. Men det är ok, jag gillar höst.=)

Redogörelse 3: Arvika.

Jahopp. Hemma igen då. Och återhämtningen tog ovanligt lång tid trots att jag aldrig betett mej så lugnt och beskedligt i festivalsammanhang tidigare. Man börjar visst bli gammal.


Har träffat massor med supertrevliga människor och i vanlig ordning en hel del otrevliga och jobbiga dito.
På det hela taget är jag mycket nöjd, även om L slog huvudet på spiken när hon sa att det vart en mycket underlig festival.


Fick se allt jag velat se plus lite till, brände sönder näsan, rökte 60 cigaretter och sov alldeles på tok för lite, skrattade alldeles för mycket.. orkar liksom inte riktigt gå igenom allt, men ni som vet hur det är vet hur det är.
Och vet ni inte är det ingen idé att försöka förklara. Anneli var däremot ambitiös som tusan och bildbloggade under hela helgen, kolla http://http://www.rullgardinsflikkan.blogspot.com/

Jag älskar det, jag längtade hem med varenda cell i min kropp men jag älskar det. Och nu längtar jag tillbaka.
Och trots att jag var alldeles förbi av trötthet när jag kom hem känner jag mej på något sätt alldeles proppfull med energi och ork och tålamod nu. Tre dagar om året. Det är allt jag behöver för att kunna orka vara mamma, hustru, vuxen och allvarlig de övriga 362. Det är inte så förbannat mycket begärt.


Det är inträngd mellan människor jag inte känner, med deras svett mot min och min lycka i deras.
Det är när vi alla är en enda kropp som rör sej i samma takt, med hjärtan som dunkar lika.
Det är när musiken fyller varje del av mej med så mycket glädje att jag måste illtjuta med den.
Det är då jag känner att jag lever. Mitt liv är här och det är nu och det är underbart.
Det är stunderna som håller mej flytande.


Det sämsta? Att vi bodde ca 5 träd från ett danstält som spelade dunka-dunka så luftmadrassen hoppade till klockan 3.30 varje morgon.


Det bästa? Otippat nog måste jag säga S. P. O. C. K s spelning. Otippat eftersom jag aldrig hört dem förut och trots att jag var nykter hade så grymt askul. Dessutom var det otroligt häftigt när alla stannade kvar i över 20 min efter att de gått av och totalhyllade dem. Det glömmer jag aldrig.

Redogörelse 2: Legoland.

Det började dåligt. Våran första inplanerade dag i varberg gick fullständigt åt skogen eftersom det var total storm där. Jag skojar inte, man flög iväg! I ren trots gav vi oss ner på stan en sväng men det var helt fruktansvärt. Så vi kurade på varndrarhemmet i väntan på nästa dags avfärd.

Chill I Varberg.

Upp och iväg kom vi. Skitfin båt och underbar frukostbuffé. Livet lekte bortsett från att det gungade ganska rejält. Hursomhelst gick båtresan ganska fort och väl över på danska sidan lyckades vi ta oss till hotellet med bara en felkörning. score!

Och vilket hotell! Så himla fint att det var inte klokt. Nästan så att det var slöseri att ha med sej barnen till ett sånt ställe, haha.

Vi duschade av oss resdammet och bestämde oss för att gå ut och känna Kolding på pulsen.

Jag vet inte varför men vi hade fått för oss att det var en liten skithåla.

Ack så vi misstog oss! Kolding visade sej vara en urmysig stad med massa små sköna gränder, ett alldeles riktigt slott och den häftigaste lekpark jag någonsin skådat:

Efter en del övervägande bestämde vi oss för att överge ursprungsplanen (två dagar på legoland) och istället stanna i Kolding den första dagen. Det visade sej vara ett klokt beslut.

Så dag två sov vi till halvnio, sedan njöt vi riktigt länge av den helt fantastiska frukostbuffén (wienerbröd! till frukost!)

och så spenderade vi dagen som riktiga el turistas med besök på sjukhusmuséum (en sådan bisarr företeelse kunde ingen av oss missa) , en låååång picknik i lekparken där Melvin dessutom hittade en svensk kompis, ett besök på slottet, lite shopping inne i stan och middag på mycket trevlig restaurang.

Dinnertime mexicanstyle.
Här skulle jag vilja bo!


Dålig humor på sjukhusmuseét.

Avslutningsvis besökte vi poolen på hotellet där det dessutom visade sej finnas en varm bubbelpool!
sällan har jag blivit så lycklig. jag och melvin badade i över två timmar.

När vi tillslut kommit i säng var vi mycket nöjda med vårat beslut. det var helt rätt tänkt att bara ta det lugnt en dag emellan.

Dag tre var det dock upp klockan sju, packa in allt i bilen (fast frukostbuffén njöt vi loss av trots att vi hade lite bråttom) och sedan raka spåret till legoland.

Alla med barn MÅSTE åka dit. Det fanns hur mycket som helst att göra och vi hade skitkul allihopa.

Vi var där klockan tio när de öppnade och lämnade parken klockan åtta när de stängde och vi hade inte tråkigt en sekund. Så rent, fräsch, roligt och fantasifullt har jag inte sett det någon annanstans. Kolla bara in skötrummet, med sängar, amningssoffor och gratis blöjor till alla!

Möjligtvis minuspoäng för att maten var helt löjligt dyr men bortsett från det var det verkligen en tiopoängare. ÅÅÅK!

Bägge barnen somnade som stockar så fort vi satt dem i bilen och planen var ju att de skulle sova sej igenom hela bilfärden, de 1½ timmarna vi skulle få vänta tills färjan kom (här var planen att jag o jari skulle sitta och läsa och kanske sova en stund)+ påstigningen på färjan.

Jag vet inte vad för rosa skimmer jag simmade i när jag kom på den storslagna idén för givetvis vaknade bägge två så fort vi stängde av motorn. sedan var det fest i bilen tills färjan kom. Hur vi överlevde de 1½ timmarna vet jag ärligt talat inte.

Tillsist hade vi iallafall installerat oss i vår hytt och efter att min klaustrofobi gjort sej påmind och jag visualiserat diverse sjunkningsscenarion plus funderat en del över estonia och även spelat upp valda scener ur titanic-filmen i huvudet somnade jag. (då sov de andra redan som stenar).

3½ timme senare var det rise and shine som gällde. Jari fick köra hem för jag var helt död.

Summa summarum var det en helt tokbra semestertripp. Melvin säger att det är det bästa han har gjort i hela sitt liv och det är nästan (men bara nästan!) så att jag är beredd att hålla med.

Alla småbarnsföräldrar borde ha rätt till en helg om året på fyrstjärnigt hotell med wienerbrödsfrukost och bubbelpool. Så det så!

Redogörelse 1: Midsommar.

Det började dåligt. Lovis sov tack och lov ända till växsjö men sedan brakade helvetet löst.
Om någon vann grenen spex för bäbis i bil så var det vi, men trots all vår uppfinningsrikedom skrek hon som en stucken spädgris nästan hela tiden. Lagom stressigt att köra.
Efter Pit stop på en riktigt tacky pizzeria med guldstolar och Lidldricka blev det hursomhelst bättre.

Väl framme på öland var festen (läs dramatiken) redan i full gång. När vi kom fram till vandrarhemmet där hela min fädernessläkt blivit inhyst satt den blivande bruden och grät så tårarna sprutade eftersom den blivande brudgummen, tillika min upphovsman, pga allmän bröllopsnervositet gått loss liite för hårt på whiskeyn och blivit allmänt odräglig.

Stämningen var minst sagt laddad och blev inte direkt bättre av att Jari tyckte att han skulle sitta utomhus och dricka öl medans jag bäddade sängar/ matade barn etc. Jävla grottman. Så det fick bli lite fräs och klös ett tag.

Dagen efter hade alla dock lugnat ner sej och solen sken dessutom.
Sjävla bröllopsakten led vi oss igenom under ganska munter stämning. Okej att präster brukar vara lite sådär allmänt fanatiska men den här snubben led av det värsta fall av storhetsvansinne jag någonsin skådat.
Eller så var han bara komplett galen. Eller både och.
Det hela var hursomhelst tillsist ganska komiskt även om vi var rädda för spöstraff när vi inte läste trosbekännelsen. herregud var ordet.

Det roliga är att trots att han försökte så stenhårt att konvertera hela kyrkan till hardcorekristendom så är det sådana som han som gör mej helt övertygad om att jag gör helt rätt i att förkasta och förakta allt vad kristendom heter. Jävla dåre.

Efteråt öppnade sej himlen och alla flydde i panik. Festligt.
Som tur var hölls själva festen inomhus och den var heltrevlig. Lite Ohlssonskt jäkelskap var förstås tvunget att utspelas. För att dra några smaskiga anekdoter från kvällen så hamnade jag och min bror i en hysteriskt hetsig diskussion med våran högerextremistiska kusin (som liksom alla högerextremister jag någonsin träffat pratades ner på en kvart. Fast så var han ju bara en också. Hade dom vart tio kunde dom ju sparkat på oss.)
Min bror satte matsupen i halsen och spydde upp hela midsommarbuffén över bordet (det är trots allt dumt han gjort i sitt lilla liv första gången jag verkligen skämts över att vara hans syster. det var inte nått roligt.)
Min far fick frispel på min 17åriga kusin vilket ledde till total tonårshärdsmälta och illskrik.. med mera.

Alla brudens kristna släktingar lämnade märkligt nog festen ganska tidigt, undrar varför?

Melvin trivdes iallafall som fisken i vattnet för det var en rejäl drös ungar närvarande och dessutom fanns min barntokiga faster på plats och tog hand om de små liven. Jag såg knappt till honom på hela kvällen.
Lovsan somnade ganska tidigt i sin vagn så för att vara ett bröllop med barn var det för våran del ovanligt barnfritt. Jag klagade inte.

Dagen efter finns det inte så mycket att säga om. Jag körde 6 timmar i sträck med 4 timmars sömn i ryggen och det är det värsta jag någonsin gjort i bilväg.

Vi stannade på ytterligare en smaklös pizzeria i brist på fantasi.
När vi kom ut därifrån bajsade Lovis loss halva sin vikt så vi tvingades byta på henne i bilen.
När den sprängfyllda blöjan fraktades från baksätet till närmaste papperskorg ramlade en rejäl klump ut på gatan.
Eftersom både jag, min bror och make lider av svårt bajshumorskomplex vållade detta ganska stor munterhet. Strax därpå steg ett annat gäng ut från pizzerian. Ett riktigt stöddigt bratgäng.
oturligt nog låg bajsklicken precis bakom deras bil visade det sej.
Vi höll andan när de samlades i en nästan cirkelrund ring kring den. Dock hade ingen av dem upptäckt den.
Det rekorderliga hade ju här varit att hojta någon slags varning.
Tyvärr är vi inte större människor än att vi höll tyst och illhoppades att någon av de stöddiga brattarna skulle trampa i det. Fniss fniss sa vi. Öh ööh sa bratsen.
Det såg nästan ut som om de skulle klara sej när hela gänget vände om för att gå någon annanstans, förmodligen för att handla eller så. Då sätter den allra stöddigaste brattingen nämligen sin vita loafer rätt i klicken. Jag skojar inte, det var en klockren träff!
Vi dog. Jag tror att vi skrattade hela vägen hem.

Undra om jag skulle ta och bli vuxen snart?

hahaha

svedala har åkt ur fotbolls-VM. Jag skrattar högst och längst. Den svenska mentaliteten är så underbar.
Först är allt cheeky peek. oddsen säger att sverige kommer ta hem totalseger.
sen börjar det gå dåligt och alla blir helt galna för att några snubbar dom inte känner sparkar en läderkula åt fel håll.
Sen vinner dom kanske en match eller så och då är allt frid och fröjd igen.
"VI" vann! Gjorde NI?
Var DU med och spelade alltså?
Och sen går allt åt helvete.
Och då är det helt plötsligt "DOM" som har förlorat.
hahaha det är så jävla patetiskt.

Det lönar sej icke att vara politiskt korrekt.

Jag är inte särskilt bra på att hålla koll på vilka företag som är multinationella och använder barnarbetare.
Jag äter kött eftersom jag är en lat jävel och helt enkelt inte orkar vara helveggo (skitlam ursäkt, i know).

Jag handlar visserligen alltid ekologiskt, men tyvärr känner jag mej sådär löjligt duktig när jag gör det så det känns liksom inte som om det räknas riktigt.
Samma sak med soporna; jag källsorterar som en liten iller men det är ingen självklarhet så som det borde vara utan jag gör det mest för att känna mej duktig. Är förmodligen därför jag berättar det över huvudtaget.

Jag handlar mycket second hand och säljer alla mina och kiddosarnas avlagda kläder på tradera, men det är mest för att jag är snål och hittar så mycket fint begagnat.

Det enda jag egentligen hållit stenhårt på av enbart osjälviska och moraliska skäl är att bojkotta nestlé.
för er som inte vet varför man ska göra det kommer här bakgrunden i korta drag:

nestlé tillverkar som de allra flesta småbarnspäron vet bröstmjölksersättning.
denna delar dom ut gratis till nyblivna mammor i delar av afrika och motiverar dem på så sätt att sluta amma.
problemet är bara att när de afrikanska mammorna lämnar sjukhuset och kommer hem har de dels inget rent vatten att blanda bröstmjölksersättningen med, och har dom det så tar den förr eller senare slut och då måste de KÖPA ny.
de har inga pengar och den är dessutom dyr. men eftersom de slutat amma sina bebisar till förmån för nestlés bröstmjölksersättning måste de skaffa fram pengar på endera sättet.
detta har lett till att många barn dött; antingen av bakterier i förorenat vatten eller så har de helt enkelt svultit ihjäl när bröstmjölksersättningen tagit slut och mammorna inte kunnat köpa mer.
Röda korset med flera har gått ut och vädjat till nestlé att sluta upp med att dela ut ersättning på sjukhusen.
trots att nestlé känner till problemet så vägrar dom att sluta eftersom dom tjänar mycket pengar på den här helt sjuka grejen. det är vidrigt, därav min bojkott.

och jag har hålligt stenhårt på den. fram tills nu.
min ljuvliga lilla dotter har nämligen helt plötsligt bestämt sej för att vägra dricka välling eller ta napp.
vi har prövat alla sorter. alla utom nestlé såklart.
i fredags när jag var ute testade i ren desperation maken en provpåse med nestlés förbannade välling som hade kommit med posten, för trots att jag skrivit att jag inte vill ha deras provmat så fortsätter de att skicka ut den.
och gissa vad ungen gör? GISSA VAD UNGEN GÖR???

givetvis dricker hon upp hela flaskan på tre röda och vill därefter ha mer!
fy fan alltså.
så nu står jag i valet och kvalet:
knalla ner till affären och köpa en låda nestlé?
eller kämpa som en tok för att lyckas pumpa ut tillräckligt med mjölk så att det täcker upp hela arvikavistelsen (ammar bara kväll, men ändå!) plus den tid det tar för mjölken att bli ren?
skit också. det är verkligen ingen idé att försöka vara duktig.

Potatisfestival och jäkelskap.

I fredags gjorde vi le potatofestival.
Först familjestilen med karuseller och barn som tjatade ihjäl sej om allt han ville köpa och göra.
Efter att jag fullgjort min moderliga plikt blev det dock rikigt nice.
Jag + 3 glada flicksnärtor tjötade skit och drack öl på en väldans trevlig förfest och sedan begav vi oss ner på stan för att spana in grottnivån där. Den var som väntat ganska grottig så det enda som fanns att göra var att supa ner sej till samma nivå så det gjorde vi.
Sen minns jag tyvärr inte så mycket mer men jäkligt roligt hade vi iallafall.
Lite för roligt kanske eftersom jag vaknade upp med sönderslaget knä, sönderbränt långfinger och sönderskavt smalben. Det kostar att ligga på topp.

I lördags var det dock bara att masa sej upp och gå på monster jam. om det är något man inte ska göra när man är bakis och har sovit i tre timmar så är det nog att titta på enorma bilar som låter värre än flyplansmotorer.
melvin var dessutom måttligt intresserad den här gången (förra året var han aspepp men nu somnade han (!!!) mitt i alltihopa.). Så nästa år tror jag att vi hoppar det, särskilt om det är samtidigt som potatisfestivalen.=)

Lovsan var hos min mormor medans vi var i götet så efter showen stack vi dit och blev ompysslade hela kvällen. inte helt fel.

på väg från göteborg pajade lägligt nog våra vindrutetorkare på bilen mitt under ett skyfall.
Lägligt var det eftersom min morfar råkar vara bilmekaniker och fixade det i söndags.
Hade han inte gjort det hade det förmodligen kostat ett par tretusen att laga och det var vi faktiskt inte särskilt sugna på. Så ibland har man tur i oturen.

Idag har jag sålt lite kläder och så har vi semesterstädat. Känner mej jävligt nöjd och nu har darlo semester! Mys.
Nu ska jag krypa ner i sängen och gotta mej med sagan om isfolket del 6. det har jag längtat efter hela dagen!

gosh!

Det är så jävla varmt i våran lägenhet!
jag vill vara naken men det går ju inte eftersom grannarna ser rakt in i typ 80% av lägenheten.
kan bli pinsamt att mötas nere vid brevlådorna då.
måste flytta.

Lovis är konstig, hon är supervarm, gnällig och vägrar äta. Jag sätter min högra på att det är en tand på G.
Kul för henne, då kan hon börja tugga på riktigt och inte bara låtsas som hon gör nu.

Jag var duktig och tränade idag. Det kändes som om jag skulle spy.
Det är tamejfan dags för uppstyrning nu alltså.

Det blåser.

Annars då?
Inte mycket, så jag skiter i det här nu.

Dagens tjuvlyssnat:
Nordstan
En pappa ~35 och hans barn ~4 står utanför Burger King. Då kommer en man förbi, som pratar i telefon. Plötsligt säger mannen "hora" till personen i andra änden av luren.
Barnet (när det har gått en stund): Vad betyder hora?
Pappan: En bil som pappa har köpt.

Ett moln på min Arvikahimmel.

Bob Hund ska spela i Roskilde!!
Hur kan dom göra så?
Får dom göra så??
Nu blev jag lite sur.

Värsta bra!

Har haft typ världens bästa långhelg. Fantastiskt! Ibland är livet bannemej värt att leva.

I torsdagskväll fixade vi världens grillbuffé och åt tills vi sprack, sedan drack vi vin på balkongen och hade det mysigt. Nice.

I fredags var vi hos min kusin på studentfest, sedan låg jag på mormors altan och läste medans min underbara make badade med ungarna. Niice.

I lördags gick underbara maken upp med barnen på morgonen fastän han skulle jobba natt så att jag fick sovmorgon (jag måste ju få skryta lite för ibland är han faktiskt bara bäst).
Sedan var vi på barnkalas och på kvällen hyrde vi Guldkompassen- så grymt bra film! Niiice!

Igår var jag duktig och kokade massa barnmat trots att kötthantering får mej att spy.
Sedan gick Lovis och Jari på promenad medans jag och Melvin åkte och badade med Anneli och hennes crew.
Det var nästan som semester att bara ha med sej en unge. Niiiice.
Sedan grillade vi igen.. det går liksom inte att låta bli. världens godaste fisk med färskpotatis. testa:
http://www4.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14615

Fem dagar kvar sen är det semester på riktigt! NIIIIIICE!

En stor anledning till att helgen blev så bra var att en av mina top10författare John Ajvide Lindqvists senaste bok Människohamn damp ner i brevlådan i torsdags.
Det finns nog inget bättre. Dessutom var den grymt bra, nästan lika bra som Hanteringen av odöda.
Och riktigt, riktigt läskig emellanåt.
Frågan är om jag kommer våga bada i havet nå mer nu.
Äsch, sova.

Sommarplaner:

Jag har så mycket tokskoj på gång i sommar att jag känner att det faktiskt är värt ett helt eget blogginlägg.=)

13/6- Potatisfestivalen.
Ack, gamla vän.. we won´t let you down trots att det är både tråkigt och förutsägbart. jajja.
14/6- Monsterjam.
Ska bli askul. Vi var ju där förra året och smälte bort. Hoppas det inte blir så varmt iår bara.
Men nu är jag iallafall inte med barn vilket lär underlätta eventuella värmeslag med 200%.
19-21/6- Midsommarbröllop.
Min gamla papps slår till för tredje gången och gifter sej på midsommarafton.
Vi klagar inte eftersom en gratis midsommarfest på öland sitter jäkligt fint, haha.
På midsommardagen slänger vi dessutom in ett besök på Ölands djurpark.
Jari och Johan kommer vara härligt bakfulla och jag ska skratta rått när de åker karusell. Moahaha!
23/6- Danmark.
Eller rättare sagt Varberg. Vi ska bo på vandrarhemmet där för att sedan på tisdagmorgon åka vidare till Danmark. Och sedan blir det hotellboende och Legoland. Melvin är eld och lågor.
29/6- Bröllopsdag!
Två år sedan jag blev världens lyckligaste fru! Det måste firas.
3/7-Arvika.
Jepp, jag dumpar man och barn här hemma och sticker till Arvikafestivalen med Anneli! Tjohoo!
Värsta mamieroadtrippen.
Jag är eld och lågor.

Förhoppningsvis hinner vi med en del bad, grillning och allmänt semesterchill också.
Och Liseberg för i år ska jag äntligen få åka! Det funkade ju inte förra året med tjockismagen.
Det ser ut att bli en bra sommar. Underbart! Jag gillar att ha allt framför mej.

Nu är det barnkalasdags!

det är väl så dags..

mycket att göra nu. varmt och soligt och väldigt lite datortid. men det är skönt.

förra lördagen gick Lovsans välkomstgalej av stapeln. det började inte så bra eftersom det vi trodde var lokalen vi hyrt inte alls var det. istället för ett stort hus med insynskyddad trädgård visade den sej vara en källarlokal. dessutom en källarlokal i ett hus där det görs stambyte= hela hallen full med toalettstolar. totaldepp och omstrukturering eftersom vi planerat att vara i den insynskyddade trädgården. yeah! men vi tog nya tag (vad fan ska man göra när 50 pers tackat ja?) och styrde upp situationen så gott det gick. om man bortser från toastolarna i hallen blev det riktigt fint. dessutom var det ju så bövelens varm att vi hade nog inte kunnat vara ute iallafall.

eftersom både jag och kära make är tidsoptimister av rang blev lördagen en extremt stressad och svettig dag till att börja med. halvett var vi på maxi och handlade all maten. då skulle vi fixa tacobuffé till 50 pers, fixa och dona med ceremonin och dessutom hade vi inte dukat.=)

tack vare extremt teamwork och Annelis mammas magiska tupperwaregrönsakshackare lyckades vi på nått sätt få det mesta färdigt.

Sedan kastade jag mej hem och rakade benen samtidigt som jag tvättade håret och sminkade mej typ, och var faktiskt tillbaka innan gästerna kom.

Själva ceremonin gick väl sådär. Mestadels eftersom T som skulle sjunga och spela ballade ur 4 timmar innan det var dags så vi hade ingen musik och det gjorde nog att vi tappade gnistan rätt rejält.

Men vi stakade oss igenom det och Lovis grät åtminstone inte.

I vanlig ordning misslyckades vi både med att filma och ta kort. Bajs.

Sen fick alla skriva i vår fina bok som vi scrappat till:

Maten och tårtan var iallafall god tror jag.. Alla åt tills dom spydde.

Sen blev jag tvingad att öppna alla presenterna. Allt var jättefint såklart men jag gillar icke att stå sådär och öppna allt offentligt och Jari lyckades såklart slingra sej ur det värsta. Men tack igen alla för de fina grejerna!

I slutändan var alla nöjda och glada. Det känns ju så att säga om det är en bra tillställning eller inte och stämningen kändes bra. När alla gamla (och för unga) släktingar gett sig hemåt var vi en liten tapper skara på sisådär 15 pers som stannade kvar tills klockan tre och hade det allmänt festligt och trevligt.

Mamma tog med sej Melvin hem och Lovis och Leonid sov i sina vagnar bland toalettstolarna medans vi tömde det som fanns kvar av öl och bålförrådet.=)

På det hela taget är jag nöjd och jag tror att alla som kom också var det. det var tråkigt att allt inte blev som jag hade tänkt mej men så är det ju. Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sej och så länge det iallafall blir ganska hyfsat är det nog bara att tacka och bocka.

Typ enda bilderna vi tog:

Lovis och min mormor.

ett hjärta som svämmar över ibland

det finns många människor i mitt liv just nu. många som betyder mycket för mej och tiden går så fort.

När jag fick Melvin var jag ensam. Eller nej det var jag inte.
Jag hade Jari och vi fick melvin så tidigt i vårat förhållande att vi fortfarande var i det där "vi och inga andra" stadiet.
jag hade min familj, min mamma underbara mamma. alltid min bästa vän.
hon som alltid ställer upp för mej och sätter sej själv i andra rummet.
jag hade mina bröder och min mormor och morfar.
han som varit mer en pappa än någon annan i mitt liv.

jag hade vänner. de som stannade kvar när jag blev gravid har jag fortfarande. det fanns några som inte stannade kvar. inte orkade, inte ville. vad vet jag?
jag var arton när jag väntade min son och de som försvann då klandrar jag inte.
när man är arton kan nog hela graviditetsprylen te sej tämligen ointressant och kanske rent av skrämmande. jag klandrar dem inte.
de som orkade hänga med värderar jag högre än vad som går att beskriva.
bättre vänner kan man inte ha.

Trots detta var jag ensam i min graviditet och under hela bebistiden med Melvin.
För det fanns ingen annan mamma jag kunde dela det med.
Efter förlossningen blev man en annan människa. Det är faktiskt så och att inte ha någon i samma sits var svårt. Jag såg det nog inte då men nu när jag ser tillbaka ser jag det.
Att inte ha någon utomstående vuxen att gå igenom den enorma livsomvälvande erfarenhet som det är att få sitt första barn med är ju hemskt, egentligen.

Men jag var så ung då. Och så förälskad i min son att jag såg det inte.. och tur är väl det egentligen.

men nu när jag fått mitt andra barn ser jag det som sagt; hur ensam jag måste varit därute i skogen utan någon att dra barnvagnen med, ingen som visste hur det var, vad jag gick igenom.

Nu när jag fått mitt andra barn är min situation så annorlunda.
De flesta av de jag nu räknar som mina närmsta vänner är i samma situation, mer eller mindre. det händer saker varje dag.
varje dag får jag träffa andra mammor att umgås med, tala med, gnälla med, skratta med.
Inte just för att de är mammor utan för att de är människor som jag mår bra av, människor som jag hade velat ha i min tillvaro även om de inte haft småbarn, men som av en lycklig slump råkar ha det samtidigt som jag.
och det gör att allt blir så mycket lättare, så mycket roligare.

Jag är så lycklig och tacksam över att ha så många underbara, glada, coola mammor och pappor i min närhet!

tack för att ni förgyller min tillvaro och när min själ under de svåraste, vackraste och förmodligen lyckligaste åren av mitt liv!

What a day!

Min första dag som försäljerska lider mot sitt slut och jag är helt slut men mycket nöjd med vad jag presterat idag.

Dagen började skitilla. lovis bestämde sej för att det var en kul idé att vakna halvsju.
Jag tyckte det var en riktig skitidé, särskilt eftersom hennes storebror hostat med 1 minuts intervall hela natten men det struntade min kära dotter högaktningsfullt i.

Eftersom jag inte kom in i ordersystemet igår var jag tvungen att moja med det större delen av förmiddagen vilket ledde till att lovsan fick åla runt bäst hon ville på golvet och Melvin som pga hostan var tvungen att stanna hemma från dagis tillbringade i stort sett hela förmiddagen framför tvn i sann cableguy-anda.
kände mej som den värsta skitmamman i världen men hade så sjukt mycket att göra.
får kompensera typ imorgon istället.

Lovis kände nog hur irriterad/stressad jag var så hon bestämde sej raskt för att göra min redan stressiga dag till ett riktigt helvete sin litenhet till trots.
Större delen av förmiddagen ålade hon efter mej vart jag än gick och pep oavbrutet/drog i mina byxor tills mitt ömma moderhjärta inte pallade trycket så att jag var tvungen att lyfta upp henne.
det märkliga är att när hon får komma upp blir hon tyst och glad och ger fullkomligt fan i mej utan leker och grejar med allt utom mej.
hon är knäpp. dessutom vägrade hon som ALLTID sover typ 2 timmar på förmiddagen just idag att sova mer än 20 min i stöten.

Mitt i allt ringer lägenhetsgubben som jag försökt få tag på i typ en vecka och säger att vi kan få komma och titta på lägenheten idag klockan tre. han lovar att höra av sej innan dess.
ännu mera stress! ringer jari och säger att han måste komma hem tidigare.

tillsist är allt nerpackat inför min första träff och klockan närmar sej tresnåret.
då är jag nästan beredd att springa skrikande ur lägenheten och fly för all framtid från skrikiga bebbar, tjatiga ungar och saker som ska göras. slänger i lovis mat under vild protest.
jari kommer hem och är sur som ättika och vi fräser lite i största allmänhet åt varandra. mysigt.

fem över tre ringer hyresgubben och talar om att lägenheten redan är uthyrd?!?!
kläm ur dej det med en gång då för bövelen.

när jag så till slut lämnar hemmets sinnessjuka vrå för att åka iväg på första träffen känns det som om jag åker på semester.

men sedan gick allt bra. skötte mej hyfsat för att vara första gången, glömde en del men det märktes nog inte. alla verkade nöjda (på bägge träffarna, gick ut hårt och körde två på raken) och fick in 10 ordrar allt som allt.
en tjej sa dessutom att jag lät som om jag hållit på med det här hur länge som helst.
niice med lite feedback. och jag hade skitroligt!
trevligare extraknäck kan man nog inte ha; åka runt o snacka kläder, mumsa fika och tjöta skit. me like!

hemma vid tio, lära sej pula in ordrar, lägga in alla ordrar vilket visade sej vara ett riktigt pilljobb.. jag är TRÖTT!

Nu är det dags för lite välförtjänt sömn.

trams.

eftersom anneli ökat på min blogg-prestationsångest med 200 % nu så får jag väl ta mej i kragen och försöka blogga lite.

I torsdags opererades mina gallstenar bort. check it out:

Bilden är ju rätt kass men 9 små fyrkantiga och en stor rund med prickar på. Helt bisarrt.
jari sa att den stora ser ut som en kotte men han är ju störd så jag vet inte, jag.
Jag saknar dom lite. är rätt rock n roll med gallsten.

och på tal om rock n roll, i lördags var det galej. jag hade helt otroligt ont innan (fyra köttsår i magen) och var inte alls peppad, men ju mer jag drack desto bättre mådde jag. =)
sen mynnade det ut i en utav de sällsammaste och mest fyllefilosofiska nätter jag haft.
får återkomma till det när jag känner mej djupare. shit roligt var det iallafall.

den här veckan är jag sjukt busy. ska börja extraknäcka som meandisäljare. dels för att jag är en fattig stackare som älskar att shoppa. men även för att jag gillar deras kläder otroligt mycket och nu när jag säljer dem får jag råd att köpa ännu mera OCH internrabatt. niice! två flugor på smällen. kolla på www.meandi.se.

aanyway, jag har fyra demosar den här veckan, på lördag ska vi ha välkomstfest/namngivningsceremoni för Lovis + att jag måste börja sy en klänning.
så jag har verkligen inte tid att ta mej i kragen och börja blogga just nu.
men imorgon! tomorrow tomorrow i lööv you tomorrow your always a day awaay!
godnatt.

Maktmissbruk eller Grisvakten på Sticky Fingers.

Igår var jag som redan nämnts på Sticky för första gången på två år.
Det hade inte hänt så mycket sedan jag var där sist. Förutom en sak; en ny dörrvakt som led av det värsta peniskomplex jag någonsin skådat.

Innan vi gick dit hade jag druckit 4 33 cl cider och två öl utspritt på fyra timmar.
För att jag ska bli hyfsat full skulle jag varit tvungen att dricka det dubbla på hälften av den tiden.
Men när vi stod i dörren var jag på väg att inte bli insläppt pga onykterhet.
Grisvakten utförde något slags test som gick ut på att jag skulle följa hans finger med blicken fram och tillbaka.
"men herregud!" sa karin som var med och kan intyga att jag både gick rakt och pratade rent. fast det skulle hon inte ha sagt för vaktjäveln vände sej genast till henne och fräste att jag minsann var ett gränsfall och var hon inte tyst nu skulle vi bli portade båda två (och hans penis växte flera centimeter). Tillsist blev vi iaf insläppta med en uppmaning om att ta det lugnt.

En stund och en öl senare ville jag gå ut och röka. Så fort jag kom utanför dörren tog han tag i min arm och sa att både han och hans kollega (som märkligt nog inte syntes till) tyckte att jag var för full och behövde en promenad. jag hade alltså bara gått ner för trappan och öppnat dörren, inget mer så hur han kunde göra den bedömningen kan man ju fråga sej..
en vild gissning är att han bara är dum i huvudet.
hursomhelst så gick jag en lite promenad eftersom jag ju ändå skulle röka.
när jag kom tillbaks och ville in igen stoppade han mej och sa att jag minsann fick gå ett varv till.
men nu hade jag bannemej tröttnat så jag frågade hur i helvete någon som går upprätt och talar felfritt kan räknas som för berusad?
"både jag och min kollega har gjort den bedömningen"
men huur?? ylade jag.
"det fattar inte du för vi har gått utbildning och det är särskilda saker man ska kolla efter."
jaha sa jag men ta hit din kollega då för jag vill gärna höra vad han har att säga om saken.
"han är inte här nu och passar du dej inte så blir du utslängd"
(jag har fullständigt förståelse för folk som klappar ner dörrvakter nu; hade jag vart lite större och starkare hade jag förmodligen gjort samma sak)

fatta vilken misslyckad jävla människa han måste vara som inte har något bättre för sej än att förstöra för människor. som känner sej stor och tuff när han får bossa runt i en jävla dörr.
så patetisk att jag nästan blir tårögd.

nä nu känner jag hatet och aggressionen blossa upp igen så det är bäst att jag lämnar det därhän.

På natten blir allt så tydligt.

Igår vaknade jag och mådde skit.
Det var synd eftersom jag och G skulle ut på galej på kvällen. det blev alltså inget med det.
Fast idag vaknade jag å andra sidan och mådde bra. Om jag vaknat igår och mått bra hade jag med största sannolikhet vaknat och mått jävligt dåligt idag. Och det var ju skönt att slippa.

På Valborg blir det iallafall Sticky Fingers!! Hur längesen var inte det? (det kan jag tala om ganska exakt, två år sen i runda slängar.) Det ska bli kul. Jag hoppas och laddar inför en riktig toppenkväll. Det är jag värd.

idag har jag städat och städat och städat. Man kan spegla sej i mina köksluckor. imorgon ska jag städa ännu mer. jag vill rensa ut all skit som frodats härinne under vintern. Vill slå upp alla fönster och släppa in våren och ljuset. Det ska bli härligt när det är klart.

Pratade med Tess för en liten stund sedan.. Jag saknar henne så otroligt mycket!!
Det är så tråkigt här när hon är så långt borta. Jag behöver henne nära mej..
Nästan alla jag vill ha nära mej är någon annanstans nu (tycker lite synd om mej själv).
Jag hoppas att de inte fastnar långt borta allihopa utan kommer tillbaks så småningom.

Det är märkligt när många man umgåtts med försvinner och man själv är kvar på samma plats.
Märkligt att prata med dem och höra hur annorlunda deras liv är mot mitt.
Inte bättre, bara annorlunda.

jag skulle aldrig byta bort det jag har. Det är få som är så förunnade som jag är.
Jag vet ju det, innerst inne.

men ibland känns allt bara så tungt. Jag skulle vilja slippa allt ansvar ett tag.
Släppa taget om allt och bara bry mej om hur jag mår.
Fast det går ju inte och ibland blir jag lite rädd när det går upp för mej.

Det är så jobbigt. Men det är så mycket kärlek och glädje.
En dag kommer jag att se tillbaka på den här tiden i mitt liv och vilja vara här igen.