Igår vaknade jag och mådde skit.
Det var synd eftersom jag och G skulle ut på galej på kvällen. det blev alltså inget med det.
Fast idag vaknade jag å andra sidan och mådde bra. Om jag vaknat igår och mått bra hade jag med största sannolikhet vaknat och mått jävligt dåligt idag. Och det var ju skönt att slippa.
På Valborg blir det iallafall Sticky Fingers!! Hur längesen var inte det? (det kan jag tala om ganska exakt, två år sen i runda slängar.) Det ska bli kul. Jag hoppas och laddar inför en riktig toppenkväll. Det är jag värd.
idag har jag städat och städat och städat. Man kan spegla sej i mina köksluckor. imorgon ska jag städa ännu mer. jag vill rensa ut all skit som frodats härinne under vintern. Vill slå upp alla fönster och släppa in våren och ljuset. Det ska bli härligt när det är klart.
Pratade med Tess för en liten stund sedan.. Jag saknar henne så otroligt mycket!!
Det är så tråkigt här när hon är så långt borta. Jag behöver henne nära mej..
Nästan alla jag vill ha nära mej är någon annanstans nu (tycker lite synd om mej själv).
Jag hoppas att de inte fastnar långt borta allihopa utan kommer tillbaks så småningom.
Det är märkligt när många man umgåtts med försvinner och man själv är kvar på samma plats.
Märkligt att prata med dem och höra hur annorlunda deras liv är mot mitt.
Inte bättre, bara annorlunda.
jag skulle aldrig byta bort det jag har. Det är få som är så förunnade som jag är.
Jag vet ju det, innerst inne.
men ibland känns allt bara så tungt. Jag skulle vilja slippa allt ansvar ett tag.
Släppa taget om allt och bara bry mej om hur jag mår.
Fast det går ju inte och ibland blir jag lite rädd när det går upp för mej.
Det är så jobbigt. Men det är så mycket kärlek och glädje.
En dag kommer jag att se tillbaka på den här tiden i mitt liv och vilja vara här igen.
26.4.08
Jag får fantomkrystvärkar när jag kollar på barnmorskorna på svt!
det är helt sant!
Dessutom känner jag ett abnormt sug efter sönderkokt sjukhuspotatis.
Plus att jag mått illa typ konstant i tre dagar nu.
Tänk om jag är gravid?? Det är min största fasa!
Då ska jag stämma levonova på 200 miljoner.
Om mindre än två veckor blir jag gräsänka i nästan en vecka.
Jari den jäveln ska åka till england och jag ska vara hemma och hålla ställningarna medans han roar sej med diverse fylla och spelningar.
Jag hatar det. Jag är hemskt ledsen att jag inte är en större människa än så men det gör jag verkligen.
jag vill inte vara själv, fast det är inte det största problemet. det ska jag nog klara av (lika bra att jag övar eftersom min mamma vart hos en spåtant som förutspått att jag och jari kommer att skiljas).
Nej det värsta är att jari är en kille och alla killar är hundar.
dessutom ska han åka runt och leka rockstjärna större delen av tiden och det kommer med största sannolikhet finnas en hel hög med fjortisgroupiesar på de där spelningarna.. fjortisar utan bristningar på magen, fjortisar utan snor och spyor (obs! inte mina egna) på sina solkiga lindextoppar. fjortisar som han aldrig sett spy tarmarna ur sej eller dreggla okontrollerat när de ligger och sover.. etc.
Jag bryr mej egentligen inte så värst mycket om han skulle råka göra bort sej en gång här eller där (så länge han ger fan i att berätta det och spela ångerfull när han kommer hem), nej det jag går runt och är helt livrädd för (och det här låter verkligen helt sjukt men jag kan inte hjälpa det) är att han ska komma hem och smitta mej med någon könssjukdom!
Sånna frodas därborta i england har jag nämligen hört. hahaha fatta vad störd jag är!
Och jag får inte ens skicka med honom kondomer för han blir bara fly förbannad (märkligt nog) när jag för saken på tal.
undra om jag kan tvinga honom att gå och testa sej när han kommer hem? Då får jag nog söva ner honom och personligen bära honom till gynekologen.
Fatta vilket problem. Hur lösa? Jag kommer att vara helt paranoid när han kommer hem och vi ska ligga med varandra! jisses.
Och jag vet att det låter skruvat och allmänt irrationellt; men jag är bara så jävla osugen på att få klamydia! (eller hiv eller whatever)
eller så är jag bara allmänt störd.
om man bortser från det dilemmat så kan det ju faktiskt hända andra saker också.. typ att planet störtar eller att jari tappar bort sitt pass och inte får åka med hem eller så. dessutom ska det faktiskt bli ganska tråkigt att inte ha honom här.. ja enligt mej suger helt enkelt den här englandsresan i största allmänhet.
ack, de uppoffringar man måste göra som rockstjärnehustru.=D
det är helt sant!
Dessutom känner jag ett abnormt sug efter sönderkokt sjukhuspotatis.
Plus att jag mått illa typ konstant i tre dagar nu.
Tänk om jag är gravid?? Det är min största fasa!
Då ska jag stämma levonova på 200 miljoner.
Om mindre än två veckor blir jag gräsänka i nästan en vecka.
Jari den jäveln ska åka till england och jag ska vara hemma och hålla ställningarna medans han roar sej med diverse fylla och spelningar.
Jag hatar det. Jag är hemskt ledsen att jag inte är en större människa än så men det gör jag verkligen.
jag vill inte vara själv, fast det är inte det största problemet. det ska jag nog klara av (lika bra att jag övar eftersom min mamma vart hos en spåtant som förutspått att jag och jari kommer att skiljas).
Nej det värsta är att jari är en kille och alla killar är hundar.
dessutom ska han åka runt och leka rockstjärna större delen av tiden och det kommer med största sannolikhet finnas en hel hög med fjortisgroupiesar på de där spelningarna.. fjortisar utan bristningar på magen, fjortisar utan snor och spyor (obs! inte mina egna) på sina solkiga lindextoppar. fjortisar som han aldrig sett spy tarmarna ur sej eller dreggla okontrollerat när de ligger och sover.. etc.
Jag bryr mej egentligen inte så värst mycket om han skulle råka göra bort sej en gång här eller där (så länge han ger fan i att berätta det och spela ångerfull när han kommer hem), nej det jag går runt och är helt livrädd för (och det här låter verkligen helt sjukt men jag kan inte hjälpa det) är att han ska komma hem och smitta mej med någon könssjukdom!
Sånna frodas därborta i england har jag nämligen hört. hahaha fatta vad störd jag är!
Och jag får inte ens skicka med honom kondomer för han blir bara fly förbannad (märkligt nog) när jag för saken på tal.
undra om jag kan tvinga honom att gå och testa sej när han kommer hem? Då får jag nog söva ner honom och personligen bära honom till gynekologen.
Fatta vilket problem. Hur lösa? Jag kommer att vara helt paranoid när han kommer hem och vi ska ligga med varandra! jisses.
Och jag vet att det låter skruvat och allmänt irrationellt; men jag är bara så jävla osugen på att få klamydia! (eller hiv eller whatever)
eller så är jag bara allmänt störd.
om man bortser från det dilemmat så kan det ju faktiskt hända andra saker också.. typ att planet störtar eller att jari tappar bort sitt pass och inte får åka med hem eller så. dessutom ska det faktiskt bli ganska tråkigt att inte ha honom här.. ja enligt mej suger helt enkelt den här englandsresan i största allmänhet.
ack, de uppoffringar man måste göra som rockstjärnehustru.=D
10.4.08
Sjukt läskig dröm!
Måste skriva ner innan jag glömmer..
"Jag och Lovis är på ett hotell. Det är helt sinnessjukt stort och vi sitter i matsalen och äter räkmackor (jepp, lovis också.) Det är massa andra folk där också som verkar ha någonslags fest fast vi är inte där med dem utan själva.
Helt plötsligt fälls det ner pansar för fönstren och alla dörrar bommas igen.
Det visar sej att vi har blivit instängda för att vara med i något slags Battle Royale- spel.
(för de som inte sett filmen kan ju tilläggas att Battle Royale handlar om ett gäng skolungdomar som tror att dom ska åka på skolresa men egentligen ska dom till en öde ö där de ska delta i ett experiment som går ut på att de ska döda varandra. om de inte gör det så exploderar deras halspulsådrar. den som är sist kvar får leva. var dock sjukt längesen jag såg den så det kan hända att det inte är exakt så som jag minns det men på ett ungefär är det vad den handlar om. och JA den är japansk.)
Jag får givetvis panik eftersom jag har min lilla bebisdotter med mej. På något sätt lyckas jag ta mej ut och springer som en tok för att fly.
Några sekunders lättnad innan jag inser att de har kommit på mej och att jag är jagad.
Jag kommer fram till ett stort hus och bankar på dörren och ropar på hjälp. Jag hör att de som jagar mej kommer närmare. Tillsist kommer en skitäcklig flicka och släpper in mej.. hon ser typ ut som bruden i the grudge. snacka om pest eller kolera men jag följer iallafall med henne.
Vi springer genom en lång vit korridor och i slutet finns en hiss. Hon springer framför mej och in i hissen först. Precis när jag ska följa efter henne in går dörrarna igen framför näsan på mej.
Det finns ingenstans att gömma sej i korridoren men jag försöker trycka mej mot väggen för att inte synas genom dörren. Fast det gör jag givetvis och de kommer in för att ta oss och jag har ingenstans att fly. Panik! De börjar dra mej tillbaka till hotellet men jag bönfaller dem att skona Lovis. "okej" säger en utav dem." men då får du lämna henne här."
Vad väljer man? Att lämna sin bebis på ett kallt golv utanför en hiss som man inte vet vart den leder. Eller tar man med sig henne tillbaka för att verkligen bli tvungen att kämpa för hennes liv, men åtminstone ha henne hos sej?
I verkligheten kan jag inte svara på den frågan. Men i drömmen lämnar jag henne på golvet och blir förd tillbaka.
Sen har det helt plötsligt gått några veckor, jag är inne i hotellet och jag lever fortfarande, det enda jag kan tänka på är hur det har gått för min älskade lilla dotter och om jag någonsin kommer att få se henne igen.
Då berättar någon som jag inte kan se att efter att jag lämnat Lovis i korridoren har de som fångat mej gått tillbaka och sparkat henne till döds. Hon lever inte längre.
Då vaknade jag. Och jag kan lova att den tacksamheten och lyckan som vällde upp i mitt bröst när jag kände Goselovsans varma pannkaksdoftande levande lilla kropp tätt emot min, den kan inte beskrivas i ord! jag gråter nu bara jag tänker på det.
Så på sätt och vis var det en bra dröm.
Men vet ni vad det sjukaste är? Att även om folk i verkligheten inte är instängda på battle Royalehotell så finns det faktiskt människor som tvingas skiljas från sina barn på liknande sätt som i min dröm. det finns människor som får veta att deras älskade ungar torterats till döds.
det finns till och med människor som tvingas se på medans det händer.
Nu har jag drömt om det. Och vi kan väl dra slutsatsen att det var mer än nog.
Men jag fick vakna upp i min varma säng med bägge mina barn bredvid mej.
Jag fick stiga upp och laga frukost till dem i min fina lägenhet. Sen fick jag vara med dem hela dagen idag. Och imorgon och i övermorgon.
Jag fick vakna upp och inse att det faktiskt bara var en mardröm och imorses var jag lite gladare, lite tacksammare och lättare till sinnes än annars. det blev en fin dag.
Men mitt hjärta blöder när jag tänker på alla de människor som inte fick vakna.
"Jag och Lovis är på ett hotell. Det är helt sinnessjukt stort och vi sitter i matsalen och äter räkmackor (jepp, lovis också.) Det är massa andra folk där också som verkar ha någonslags fest fast vi är inte där med dem utan själva.
Helt plötsligt fälls det ner pansar för fönstren och alla dörrar bommas igen.
Det visar sej att vi har blivit instängda för att vara med i något slags Battle Royale- spel.
(för de som inte sett filmen kan ju tilläggas att Battle Royale handlar om ett gäng skolungdomar som tror att dom ska åka på skolresa men egentligen ska dom till en öde ö där de ska delta i ett experiment som går ut på att de ska döda varandra. om de inte gör det så exploderar deras halspulsådrar. den som är sist kvar får leva. var dock sjukt längesen jag såg den så det kan hända att det inte är exakt så som jag minns det men på ett ungefär är det vad den handlar om. och JA den är japansk.)
Jag får givetvis panik eftersom jag har min lilla bebisdotter med mej. På något sätt lyckas jag ta mej ut och springer som en tok för att fly.
Några sekunders lättnad innan jag inser att de har kommit på mej och att jag är jagad.
Jag kommer fram till ett stort hus och bankar på dörren och ropar på hjälp. Jag hör att de som jagar mej kommer närmare. Tillsist kommer en skitäcklig flicka och släpper in mej.. hon ser typ ut som bruden i the grudge. snacka om pest eller kolera men jag följer iallafall med henne.
Vi springer genom en lång vit korridor och i slutet finns en hiss. Hon springer framför mej och in i hissen först. Precis när jag ska följa efter henne in går dörrarna igen framför näsan på mej.
Det finns ingenstans att gömma sej i korridoren men jag försöker trycka mej mot väggen för att inte synas genom dörren. Fast det gör jag givetvis och de kommer in för att ta oss och jag har ingenstans att fly. Panik! De börjar dra mej tillbaka till hotellet men jag bönfaller dem att skona Lovis. "okej" säger en utav dem." men då får du lämna henne här."
Vad väljer man? Att lämna sin bebis på ett kallt golv utanför en hiss som man inte vet vart den leder. Eller tar man med sig henne tillbaka för att verkligen bli tvungen att kämpa för hennes liv, men åtminstone ha henne hos sej?
I verkligheten kan jag inte svara på den frågan. Men i drömmen lämnar jag henne på golvet och blir förd tillbaka.
Sen har det helt plötsligt gått några veckor, jag är inne i hotellet och jag lever fortfarande, det enda jag kan tänka på är hur det har gått för min älskade lilla dotter och om jag någonsin kommer att få se henne igen.
Då berättar någon som jag inte kan se att efter att jag lämnat Lovis i korridoren har de som fångat mej gått tillbaka och sparkat henne till döds. Hon lever inte längre.
Då vaknade jag. Och jag kan lova att den tacksamheten och lyckan som vällde upp i mitt bröst när jag kände Goselovsans varma pannkaksdoftande levande lilla kropp tätt emot min, den kan inte beskrivas i ord! jag gråter nu bara jag tänker på det.
Så på sätt och vis var det en bra dröm.
Men vet ni vad det sjukaste är? Att även om folk i verkligheten inte är instängda på battle Royalehotell så finns det faktiskt människor som tvingas skiljas från sina barn på liknande sätt som i min dröm. det finns människor som får veta att deras älskade ungar torterats till döds.
det finns till och med människor som tvingas se på medans det händer.
Nu har jag drömt om det. Och vi kan väl dra slutsatsen att det var mer än nog.
Men jag fick vakna upp i min varma säng med bägge mina barn bredvid mej.
Jag fick stiga upp och laga frukost till dem i min fina lägenhet. Sen fick jag vara med dem hela dagen idag. Och imorgon och i övermorgon.
Jag fick vakna upp och inse att det faktiskt bara var en mardröm och imorses var jag lite gladare, lite tacksammare och lättare till sinnes än annars. det blev en fin dag.
Men mitt hjärta blöder när jag tänker på alla de människor som inte fick vakna.
2.4.08
Gnäll! (a.k.a I-landproblematik)
Jag måste börja sova på nätterna. Vad är det för fel på mej?
Spelar ingen roll hur lite jag har sovit. Jag kan gå runt o vara snortrött hela långa dagen men när klockan närmar sej tiosnåret och alla normala människor går och lägger sej, då blir jag helt plötsligt tvärpigg.
Det är otroligt irriterande. Om jag kan börja köra nattskift på jobbet hade jag blivit hellycklig. Det kan väl ändå inte vara normalt att hålla på så här eller?
Särskilt inte när man har två småglin som tycker att det är en bra och rolig idé att vakna klockan halvsju på morgonen.
Jag hade bestämt att jag inte skulle äta en enda liten godisrelaterad pryl den här veckan, inte förräns på lördag. Det gick ju jävligt bra. Idag är det tisdag och jag har ätit både glass (fast det var ju så fint väder) och äppelpaj men vaniljsås (jävla anneli). Varför har jag ingen karaktär? Hur får man karaktär?
Det verkar som att jag blivit blåst på tradera. På fyrahundra spänn!! Jag blir helt tokig av ilska men vad fan ska man göra?? Finns ju ingenting att göra åt det mer än att hota med död och förbannelse (och lämna ett jääävligt neggigt omdöme!). Så otroligt störigt.. as.
Jag är snuvig. och det kliar på armarna.
Imorgon ska jag till sjukhuset och titta på mina stenar. Känns otroligt deprimerande. Dessutom är det dyrt att gå till doktorn och jag har verkligen inga pengar just nu.
Allt är skit.
Spelar ingen roll hur lite jag har sovit. Jag kan gå runt o vara snortrött hela långa dagen men när klockan närmar sej tiosnåret och alla normala människor går och lägger sej, då blir jag helt plötsligt tvärpigg.
Det är otroligt irriterande. Om jag kan börja köra nattskift på jobbet hade jag blivit hellycklig. Det kan väl ändå inte vara normalt att hålla på så här eller?
Särskilt inte när man har två småglin som tycker att det är en bra och rolig idé att vakna klockan halvsju på morgonen.
Jag hade bestämt att jag inte skulle äta en enda liten godisrelaterad pryl den här veckan, inte förräns på lördag. Det gick ju jävligt bra. Idag är det tisdag och jag har ätit både glass (fast det var ju så fint väder) och äppelpaj men vaniljsås (jävla anneli). Varför har jag ingen karaktär? Hur får man karaktär?
Det verkar som att jag blivit blåst på tradera. På fyrahundra spänn!! Jag blir helt tokig av ilska men vad fan ska man göra?? Finns ju ingenting att göra åt det mer än att hota med död och förbannelse (och lämna ett jääävligt neggigt omdöme!). Så otroligt störigt.. as.
Jag är snuvig. och det kliar på armarna.
Imorgon ska jag till sjukhuset och titta på mina stenar. Känns otroligt deprimerande. Dessutom är det dyrt att gå till doktorn och jag har verkligen inga pengar just nu.
Allt är skit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)