Jag vet inte vad det är med mig men jag har verkligen noll energi och ingen lust till nånting alls. Bara en jävla massa ångest över alla borden och måsten. Första tanken på morgonen är oftast att jag ser fram emot att få gå och lägga mig på kvällen igen.
Så ska det väl för bövelen inte vara? Livet är här. Livet är nu och om jag inte tar och kammar till mig så försvinner det ju.
Om bara min näsa kunde sluta snora. Om jag bara kunde hitta någonslags rutin. Om jag bara hade en normal dygnsrytm. Om jag bara på allvar kunde känna mig nöjd i stunden för en enda gångs skull. Om jag bara kunde komma på det där knepet som alla andra verkar ha greppat som gör att man är pigg och glad och stark och snygg.
Om jag bara kunde vara nöjd med att vara jag och göra det bästa av situationen istället för att ynka så vore allt finemang. Eller? /Emodag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar