Fan vad Love my way äger!!
Alla som inte redan följer den serien måste genast börja. It´s an order.
Trodde jag hade överträffat min lipkvot när Rachel i Kalla fötter dog. Men icke. Veckans avsnitt av Love my way slog alla rekord. Jag gallskrek så tårarna sprutade. Oavbrutet i en timme. Efteråt kunde jag bokstavligen vrida ur mitt gråtosnor-papper. Jag svär. Så jävla bra (älskar att grina framför Tvn). Var tvungen att se om det en gång till.
Rastlös, rastlös.. En oro i kroppen som inte vill ge vika. Duschar skålhett tills huden brinner, men fryser likförbannat på insidan. Längtar ut. Men det är ingen mening med det. Det finns inte.
Orkar egentligen inte tänka tillräckligt för att skriva något som helst vettigt. Har jobbat 10 timmar i sträck och dom sista två var jag så groggy av energibrist (M är en jäkla energivampyr) och förlamad av hunger att jag såg suddigt och inte kunde tänka klart.
Och vet ni vad det allra skojigaste i den här kråksången är?
Jo, att om 12 ska jag iväg och göra ett likadant pass till. Klang och jubel!
Kan ingen bara avrätta mej?
Hjärtat är en hjärtlös jägare.
Och jag orkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar