Idag har jag gjort allt. ALLT! Jag har städat, tvättat, diskat, vart en sväng i Göteborg och handlat, sovit, läst, ätit god mat och bara fått tiden att gå.

Jag känner mig som ett litet barn inför första skoldagen. Får hoppas att entusiasmen inte lägger sig sedan, bara. Som Melvin som just börjat i förskoleklass och kommer hem på fredag eftermiddag och vrålar: "Wohoo! Frihet i två dagar!"
Gissa vad besviken han kommer att bli när han inser hur många år han har kvar i skolan.

Det har varit en bra dag idag, en bra helg överlag. Biobesök och god mat och allmänt familjemys. Sommaren har verkligen varit jätterolig, men vi har gjort något varenda helg känns det som. Nu var det skönt att bara vara hemma och rå om varandra lite.

Jag gillar hösten alldeles onormalt mycket. Jag gillar när det lugnar ner sig och världen blir röd-gul-orange-brun. Jag gillar att ligga inne och dricka te och läsa medans regnet öser ner. Jag gillar till och med när det blir mörkare på kvällarna. Och lukten! Icke att förglömma. Höst luktar så gott!

Äsch, nu svamlar jag bara. Ska lägga mig i ett varmt bad tillsammans med Jari och låta honom massera mig (lyckos han!). Sedan ska jag sova djupt och länge. Imorgon är det uppstigning redan klockan sex som gälleroch jag tänker vara mitt allra gladaste och piggaste jag!

Dags att vända blad.

Då var det färdigjobbat. Eller ja, jag har ju redan blivit inringd som timvikarie en helg i september. Men ändå. Det känns både bra och lite sorgligt. Mest bra. Men det är alltid en konstig känsla att lämna något gammalt och välbekant för att iställlet ge sig på sådant som är okänt och främmande. Jag har, trots allt jobbgnäll här i bloggen, trivts bra på mitt jobb. Jag är otroligt tacksam att jag fick det; tack vare det har jag aldrig varit arbetslös och kunnat anpassa mina arbetstider som jag själv velat ha dem vilket givit utrymme både för studier och mycket ledig tid. Tack vare det kom jag på vad jag vill bli när jag blir stor. Tack vare det har jag mitt fina radhus och hade det inte varit för att jag haft fast anställning hade vi nog inte skaffat Lovis när vi gjorde det. Jag känner inte att jag har slösat bort fem år av mitt liv på skit och det känns fint.

Men jag känner mig färdig där nu. Jag började hos min brukare när jag var 20 och nu är det dags att gå vidare. Jag kommer sakna en del av mina arbetskamrater. Jag kommer att sakna det välkända och att ha min plats i gruppen. Men det finns mycket jag inte kommer att sakna också. Och framförallt är jag så himla sugen på något nytt, något annat. I övermorgon börjar jag på högskolan och det ska bli så himla kul!
Nya utmaningar, nya människor, nya vanor. Jag är pepp!

Trevligt på gyn.

Idag gjorde jag cellprov. Jag hatar det. Alltså verkligen HATAR! När jag gjorde mitt första cellprov för några år sedan hade jag cellförändringar av grad tre, vilket är värsta tänkbara sorten, vilket i sin tur ledde till att jag fick göra en konisering. Detta innebär i praktiken att de bränner bort en redigt stor bit av livmodertappen med laser. Och ja, det var precis lika otrevligt som det låter, trots lokalbedövning. Efter det har jag blivit totaltraumatiserad och mår dåligt i dagar innan det är dags för cellprov. På grund av det får jag dessutom gå på extratäta kontroller. Vilket givetvis är jättebra, men hemskt otäckt varenda gång.

Nog sagt om mitt underliv. Det jag ville komma fram till var att barnmorskan som tog provet på mig idag var så väldans trevlig. Vi småpratade ganska friskt och kom in på detta med att jag ska börja läsa till sjuksyrra. Hon frågade då om jag inte funderat på att bli barnmorska, och jag svarade att jo, det är ju liksom det som är målet. (Jag vågar säga det högt nu, när jag faktiskt nått första målstolpen på den långa, långa vägen dit.) Och hon blev alldeles till sig, tanten. Upplyste mig glatt om att det kommer jag aldrig någonsin att ångra, att det är världens bästa jobb och oj det var så trevligt att prata att hon glömde ta ut spateln.
Det kändes fint. Det var mitt trevligaste gynbesök ever och jag blev glad av hennes ord. Jag tror att hon har rätt och det är så skönt att höra någon säga det. Hon avslutade samtalet med att glad i hågen säga att "kämpa på nu! Om några år kanske vi blir kollegor!" och jag bara skrattade och höll med.

Inte för att jag är så värst sugen på att stoppa fingarna i folks muttor hela dagarna utan helst vill vara med och kläcka bebisar, men ändå.

Onsdag och så vidare..

Skulle gått på hotellet idag och dansat och sådana goa grejer. Men efter att ha jobbat mitt första dagpass på sju veckor och haft fasliga besvär med att ställa tillbaks dygnet på bara en dag efter att ha jobbat massor med nätter i sträck och således varit vaken sen fyra imorse så orkade jag bara inte. Så istället stannade jag hemma och såg på den här underbart söta filmen som man blev alldeles glad och varm i magen av:

Se den!

I måndags var fina Ida här och hälsade på med sin gulliga bebis Zeb... blev vansinnigt sugen på att bli befruktad nu, helst igår! Som tur är gick det över när de gått. Men vi bestämde hur som haver att vi ska gå på en såndär storseans med Terry Evans här i stan den 21a september! Hahaha. Hur fränt som helst.

Same shit, different day.

Mår röv! Blev tvungen att skola in Lovis på hennes nya dagis den här veckan och har således legat ganska många timmar minus på sömnkontot de senaste dagarna. Efter lite snabb huvudräkning konstaterade jag att jag sovit i snitt tre timmar per dag. Vilket ger en total sovtid av 9 timmar de senaste tre dagarna. Jag mår illa och svettas hela tiden. Dessutom skäller jag så fort jag får för mig att öppna munnen. Precis allt provocerar mig. När Jari sa med snäll röst att imorgon skulle jag ju åtminstone få sova hur länge jag vill blev jag tvärförbannad och fick stå emot impulsen att örfila honom. Hur sjukt är inte det? Bara tre nätter kvar då!

All work and no play makes Jenny a dull girl.

Jag mår inte bra just nu. Men det kommer att gå över. Nog sagt.
Nu är det sex nätter i sträck som står på schemat så förvänta er inga storverk i bloggväg. Imorgon är första dagen i resten av mitt liv och nu ska jag gå och sova så att det kan börja.

Alltså, den här låten är så fantastiskt bra. Och den sitter som ett smäck till New moon. Nu fick jag twifeber igen! Dags att köra en rerun på böckerna.