Dags att vända blad.

Då var det färdigjobbat. Eller ja, jag har ju redan blivit inringd som timvikarie en helg i september. Men ändå. Det känns både bra och lite sorgligt. Mest bra. Men det är alltid en konstig känsla att lämna något gammalt och välbekant för att iställlet ge sig på sådant som är okänt och främmande. Jag har, trots allt jobbgnäll här i bloggen, trivts bra på mitt jobb. Jag är otroligt tacksam att jag fick det; tack vare det har jag aldrig varit arbetslös och kunnat anpassa mina arbetstider som jag själv velat ha dem vilket givit utrymme både för studier och mycket ledig tid. Tack vare det kom jag på vad jag vill bli när jag blir stor. Tack vare det har jag mitt fina radhus och hade det inte varit för att jag haft fast anställning hade vi nog inte skaffat Lovis när vi gjorde det. Jag känner inte att jag har slösat bort fem år av mitt liv på skit och det känns fint.

Men jag känner mig färdig där nu. Jag började hos min brukare när jag var 20 och nu är det dags att gå vidare. Jag kommer sakna en del av mina arbetskamrater. Jag kommer att sakna det välkända och att ha min plats i gruppen. Men det finns mycket jag inte kommer att sakna också. Och framförallt är jag så himla sugen på något nytt, något annat. I övermorgon börjar jag på högskolan och det ska bli så himla kul!
Nya utmaningar, nya människor, nya vanor. Jag är pepp!