Stjärnor.

Fram tills för ett par år sedan fick Lovis ofta kruppanfall i samband med förkylning. Eftersom kyla är en bra grej för att få det att gå över så brukade jag vira in henne i ett täcke och bära ut henne på balkongen och sitta där och frysa ett bra tag tills det lugnat ner sig.

Nu för tiden blir hon tack och lov "bara" förkyld, och igår när vi skulle sova undrade hon lite förnärmat varför jag aldrig tar med henne ut och tittar på stjärnorna när hon är sjuk längre.:)

Älskade, fina tokfia.

Ibland är det himla fint med snö och kyla.

När solen skiner och det knastrar under skorna och luften känns ren och smakar gott att andas och hunden har snö i morrhåren och man vet att man kan ta en lång, varm dusch och bara stanna inne sedan eftersom det är lördag. Då är det rätt trevligt, faktiskt.

Tisdag i November.

Vakna tidigt. Väcka barn. Tjata. Tjata. Tjata. Tjata. Tokstressa. Tjata. Lämna ledsna barn. Pussa fort fort. Springa fort fort. Lämna ledsen hund. Stressvettas på buss. Seminarie. Skoskav. Hem igen. Lugna tokglad hund. Gå ut med hund. Fantisera ihop lunch. Skrivarefererasomnanästan. Hämta barn. Fixa mellis. Ut med hund. Laga middag. Äta middag. Hjälpa med läxor. Skriva inbjudningskort. Tvätta vinterjackor. Kolla Facebook. Drömma om en fin klänning. Kolla tv. Nästan somna igen. Trösta. Läsa saga. Svara på tusen femåringsfrågor. Borsta tänder. Ta fram rena kläder. Klia på lena små barnryggar. Trösta igen. Tappa tålamodet. Bita ihop. Somna varm och lugn och lycklig. Äntligen.

Inte död.

Bara väldigt upptagen som vanligt under terminerna. Vi hade hursomhelst en alldeles magiskt underbar vecka i Alanya. Sedan kom vi hem och det blev höst och kallt och fullt upp mest hela tiden. Som att vakna ur en varm, skön dröm nästan. Och nu är det redan November och tiden springer fort, fort och det känns bra. För då blir det snart sommar igen!

Sookie fyllde två år, hurra! Märgben och bollar blev det till föllsedagspresent.

Vi firade Samhain med god mat och pumpapaj, utspökning och pyssel.

Annars har det liksom mest rullat på, hej!

Yaaay!

Om 24 timmar sitter jag på en balkong i Alanya med en iskall rom&cola i handen och ro i själen. Äntligen!
(Om vi inte störtar och dör. Hoppas inte.)

Men det här gör mig lite gladare.

Murphy hälsar på igen.

Nu har vi ett såntdär vidrigt otursskov igen. När det väl går åt skogen så gör det det oftast med ett rejält hål i budgeten som resultat. Det är alltid tre grejer som händer på ganska samma gång, ungefär vartannat år skulle jag höfta på och det är ju helt knäppt, men så är det.

Först gick Jaris tand sönder (1000 kronor). Sedan rev dom ut vårt kök (6 dagar utan kök=Typ 1000 kronor extra i matkostnader, tack och lov gick själva utrivningen på föreningens försäkring) och idag kunde inte Sookie kissa=urinvägsinfektion vilket resulterade i veterinär plus medicinkostnader på 3100 kronor, rakt av ba! Om 5 dagar drar vi till Turkiet och det var typ hela vår reskassa som rök där. Jag VET att vi har det skitbra och kommer att få en skitbra resa ändå och att det är fult att lipa när man egentligen har det gött och alla är friska och lyckliga och ska utomlands och yadayada. (Okej, hunden är inte frisk men blir det om några dagar och det är vi såklart jättelättade över.)

Men jag är så jävla SUUUUUUUUR just nu! Här har man slitit röven av sig på pissjobbet hela juli för att kunna ha det riktigt gött när man väl får komma iväg, och så händer det en massa onödiga skitgrejer som gör att stålarna bara försvinner på ingenting. Varför kan man aldrig bara få ha lite pengar över? Varför ska det alltid hända saker som gör att det är på fitthåret att det går runt? Är det bara för oss det alltid är så eller har alla samma otur? Tacksam för svar. /Bitter

Försöker tänka såhär istället. Det går trögt just nu.

Kaos och kalas.

Vilken helg! I fredags förmiddag när jag skulle ta det lugnt och njuta av min nypåbörjade semester så invaderades huset av rörmokare och snickare.
Jag stod här i pyjamas när de vänligt men bestämt upplyste om att de tyvärr var tvungna att riva ut halva mitt kök eftersom grannen har en vattenläcka (vi bor på gaveln i ett radhus och det trasiga röret gick bara att komma åt via vårt kök). Innan jag visste ordet av hade dom tömt skåpen och förvandlat köket till en stinkande soptipp.
Totalt otippat och otrevligt. SÅ dålig feng shui (hur det nu stavas) hemma hos oss just nu. Sedan ville dom hem och fredagsmysa och lämnade helt sonika köket i dess nuvarande skick. Först imorgon ska de göra klart och förhoppningsvis sätta tillbaka köket igen.

Som tur är har vi bästa grannarna som låtit oss hänga och grilla hemma hos dem både fredag och lördag. Några skvättar rose och jacuzzibad blev det också som plåster på såren.
Och idag tyckte vi så synd om oss själva när vi vaknade upp här i misären att vi drog ner till Musses och frossade i turkisk mat och hade det hemskt trevligt.

Sammanfattningsvis har alltså hela den här bedrövliga kökshistorien bidragit till en hel del fint umgänge och anledningar att proppa i sig god mat, och det är ju faktiskt inte så dumt alls!
Tänk vad fantastiskt förunnad man är ändå.

Brudsöndag.

I förmiddags bestämde sig husets karlar för att gå och fiska.
Jag och Lovis var inte så pigga på det där med att plåga små fiskar, men sugna på lite äventyr så efter en del velande bestämde vi oss för att gå på Barnkalaset som har anordnats i Trädgårdsföreningen i samband med Kulturkalaset i Götlaborg.

Sagt och gjort och vi hade en helfin eftermiddag med karuseller, ansiktsmålning, lekplatshäng, glass, lite shopping och utomhusteater.

Sedan tyckte jag att jag var värd en pilsner och en film, visst?

Smärta

Idag var det tatueringsdags igen. Denis tyckte att det var lika bra att göra färdigt hela sleeven eftersom jag är kass och drar ut på det för mycket mellan sittningarna, så det gjorde vi. Sex timmars ångest och smärta blev det totalt och nu är jag helt slut och tänker krypa ner i sängen och blåsa på min arm tills jag somnar. Men mycket nöjd är jag och så SKÖNT att det är så gott som klart. Min arm är för övrigt typ dubbelt så stor som normalt.

Ett år närmare där du är.

Idag är det ett år sedan världens finaste mormor somnade in, och jag med mina vanföreställningar om årsdagar och hur det liksom öppnas ett fönster mellan nu och då kan ju inte låta bli att älta idag.
Att jag dessutom håller på att ställa om från nattskiftsmood till dagskift och ska jobba tio olidliga timmar idag efter 2 timmars sömn gör ju inte saken bättre. En riktig skitdag, helt enkelt.

Jag saknar min mormor!

8 år och 1 vecka som den här snubbens mamma!

Visst är det ganska fantastiskt? Igår skulle han göra sig ett litet mellanmål och kom tillbaka med två dagobertare (alltså enorma dubbelmackor) som han tryckte i sig framför datorn. Han växer så det knakar och nu är vi halvvägs till sexton och han är sannerligen ingen bebis längre. Han går på date, smsar, dansar disco och åker inlines. Det är så spännande att få följa hans utveckling, att få gå alldeles bakom och ta emot, att få höra alla hans tankar, ideér och drömmar. Min fina pojke.

Fred och kärlek.

Årets upplaga av Peace and love var hemskt trevlig. Här kommer lite bilder därifrån, även om jag som vanligt tog alldeles för lite kort, tyvärr.

Lunch i bilen på väg upp. Mattias hade bråttom och antalet pitstops minimerades så mycket det bara gick.

När vi kommit fram efter 4 adrenalinstinna timmar gick jag och mötte upp fina Linda och så kickade vi igång med Timbuktu och sol, gött!

Första förkröken, första kvällen! Som ni ser så var vi rätt peppade hela gänget.

En glad Jari och en morr-Lisa och husbilen där jag, Jari och Linda fick husera. Tack snälla Carina och Ralph!

Vi drack svindyra drinkar och missade Winnerbäck.

Vi hängde lite och tittade på folk.

Veronica var bäst! Jag och Lisa fuldansade som tokar och sedan var klockan helt plötsligt fyra och vi gick hem och hade fnissanfall på balkongen, lyssnade på Rihanna och väntade in soluppgången.

Vi hittade en pojke som vi ljög oss blåa inför.

På min och Jaris sexåriga bröllopsdag som inföll på fredagen gick vi och åt buffé på indisk restaurang. Maten var helt otroligt god vilket resulterade i den värsta paltkoma någon av oss nånsin upplevt. Vi rullade tillbaks till husbilen med håll och slocknade i Lindas säng eftersom vi var för mätta för att klara av att klättra upp på sovloftet. När vi vaknade såg jag ut såhär. Ögonen hängde och slängde efter för lite sömn och för mycket av allt annat.

Sedan var det lite sorgligt men ganska skönt att åka hem!

Traintrip

När solen sken och jag var ledig passade jag och kidsen på att ta tåget till Skövde och sedan vidare till Hjo för att hälsa på mamma. Jari var tvungen att jobba men morbror Johan följde med som manny.

Vi fick några härliga dagar med bad, skattjakt på Karlsborgs fästning, minigolf, mängder av glass (med marsipansmak! Godaste jag ätit), god mat på den ständiga Hjofavoriten Frestelsen där de serverade en halloumiburgare att dö för, och när barnen och Johan somnat satt jag och mamma ute i Trädgården och drack vin och hade det trevligt. Om tre veckor flyttar hon hem igen, men Hjo är en hemskt mysig stad så hon får gärna bo där nästa sommar också så att vi kan snyltsemestra mera! Postar bilderna direkt från Ifånen och orkar inte krångla med att få dem i rätt ordning, men ni fattar säkert ändå att vi hade det gött.

Joråsåatte...

Det var den sommaren, det. Vad har jag gjort? Inte mycket. Jobbat, grillat, träffat vänner, skrattat med vänner, gråtit med vänner, läst böcker, druckit vinet, gått i skogen, tittat på regnet, drömt om solen, väntat. Räknat ner.

Och så har jag firat 9 år tillsammans med min absoluta favoritmänniska. Det är en tredjedel av mitt liv, minsann!

Copenhagen, baby!

Vi fick lite blodad tand på det här med weekendresor efter Tyskland, så i April bar det av igen. Den här gången tillbringade vi en helg i vackra Köpenhamn som jag velat turista mig i väldigt länge.

Vi åkte buss hela natten och kom fram klockan sju på morgonen. Då var vi väldigt trötta, men det var bara att sätta igång och turista på en gång eftersom vi inte skulle få tillgång till vårt rum förrän klockan två.

Vi gick till Kungens nytorv som låg alldeles bakom hostelet där vi skulle bo. Där hade dom världens finaste lekplats med stora sagodrakar i trä.

Och ett slott.

Sedan skulle vi leta efter ett Twinpeakscafé i en liten mysig stadsdel ganska nära Ströget som jag tyvärr glömt namnet på. Cafeét var stängt så vi hittade världens roligaste affär med Harry Potter-trollstavar istället!

Och på tal om Harry Potter smög vi omkring på Köpenhamns universitet som kändes ungefär som att befinna sig på Hogwarts. Borås högskola kan ju ta sig i finalen.

Sedan strosade vi omkring och letade efter diverse ställen vi läst om.

När vi blev trötta i benen sökte vi upp Kungens nytorv igen. Där åt vi baguetter och drack öl under ett blommande körsbärsträd och hade det allmänt trivsamt.

På kvällen när vi vilat upp oss på hostelet gick vi till RizzRazz, en restaurang som serverar helvegetarisk buffé. Och vilken buffé!

Sedan var vi såhär mätta och glada.

Då gick vi och kollade in Twin Peaks-stället igen. Men det var fullt och såg tråkigt ut så vi gick till The living room som låg mittemot istället. Och ja, det var ungefär som att befinna sig i någons vardagsrum. Fast tillsammans med en massa okända danskar då.

På morgonen fönstershoppade vi på Ströget. En disneyaffär!

Och Lego, förstås. I lösvikt vilket jag tyckte var listigt.

Vi såg en Justin Bieber-demonstration(???) full av skrikande tonnisdonnor.

Och fin graffitti.

Vi hittade en annan park att dricka lite öl och vila benen i påväg till vårt turistigaste mål för dagen.

Nämligen kyrkogården där H.C Andersen ligger begravd. Där såg vi en söt ekorre, massa fräna gravstenar och drack mer öl.

Påväg tillbaka såg jag den här hemskt ocharmiga kanylbehållaren på en offentlig toalett. Jag försöker inbilla mig att den satt där enbart av hänsyn till eventuella insulinbehandlade diabetiker.

Och på tal om ocharmigt så var det här utsikten från vårt rum.

På väg till vårt sista turistmål senare på kvällen var utsikten betydligt finare.

Alla som har sett den här bilden förut räcker upp en hand..?

Hit var vi på väg!

Fin toalett.

Vi skulle egentligen gått på spelning, men fastnade på uteserveringen istället.

Tillbaks på hostelet blev vi lurade på en öl av bartendern och då blev Jari sur.

Men sedan blev han glad igen!

Efter att vi sovit och ätit och gått runt lite till var det dags att ta bussen hem igen.

Köpenhamn var ungefär hur bra som helst och jag hoppas att vi kan åka tillbaka snart, snart!