Gubbjävel.

Jag hatar att behöva åka buss på morgonen. Snön gör, som jag tidigare nämnt, det omöjligt att låta en femåring cykla till dagis.
Det är helt enkelt ett jävla meckande på morgonen för tillfället, och 7.40 bussen är för det mesta överfull redan när vi kommer på så att vi får stå upp (vilket är lättare sagt än gjort med två små barn som inte klarar av att hålla balansen i svängarna) medans alla ungdomar och vuxna sitter på sina feta arslen och låtsas som att de inte ser att jag har två barn med mig som behöver sitta ner. Nu kräver jag visserligen inte att mitt föräldraskap ska ge mig förtur till sittplatser, men JAG hade minsann ställt mig upp om jag såg någon i samma situation, för att vara snäll.

Och för det mesta är busschaufförerna trevliga, som busschaufförer ska vara (en busschaufför, en busschaufför DET ÄR EN MAN MED GLATT HUMÖR osv.), men det finns en gubbe som är värre än Hin håle själv. Jag vet inte vad hans problem är, men min amatörbedömning är att han inte fått sätta ett skott i råttan på någon på väldigt, väldigt länge. Eller att han är alldeles olycklig och låter det gå ut över andra människor. Eller att han har peniskomplex och inbillar sig att hans snopp blir större om han får utöva lite maktmissbruk (eller vad man nu ska kalla det när det är en simpel busschaffis vi talar om). Jag skiter egentligen i vilket för kan man inte uppföra sig hyfsat ska man inte arbeta med kundkontakt.

Första gången han anföll mig var vi lite sena till bussen eftersom Melvin helt plötsligt kom på att han behövde kissa. Alltså hade bussdörren redan gått igen när vi kom fram så att han fick öppna den igen. Jag blev glad och tyckte att han var snäll som släppte på oss, och tackade så hemskt mycket. Till svar fick jag att om jag inte kunde passa busstiderna så behövde jag inte åka buss. Då bad jag om ursäkt som en snäll flicka och tyckte att det kunde räcka så. Men det tyckte inte han utan istället satte han igång att skälla ut mig efter noter! Jag trodde nästan att jag var med i blåsningen eller något. Tillsist blev jag förbannad och fräste tillbaka att nästa gång kunde han väl ge fan i att öppna då om det nu var så in i helvete besvärligt och att jag hellre skulle krypa på knäna hem än att fortsätta lyssna på hans förbannade skitsnack. (Två små tanter som satt på bussen såg alldeles skräckslagna ut, när de var unga ansågs det nog ofint att knäppa busschauffören på näsan.) Sedan höll han käften. Och efter det har han fortsatt att hålla käften och se sur ut, skita i att hälsa varken på mig eller ungarna när vi går på. Fine with me.

Men så imorses slog han till igen, jag antar att han har ett horn i sidan till mig efter den förra incidenten. Jag hade fullt sjå med att komma på bussen, ungarna, skitstor skolväska och en pulka skulle på, och hade därför mobilen med sms-biljetten nerstoppad i fickan eftersom jag bara har två armar. Jag hade tagit fram smset med biljetten men när jag fick upp telefonen hade det försvunnit från skärmen, så jag var tvungen att gå in i inboxen och ta fram det igen. Detta tog kanske tio sekunder, vilket är bra mycket kortare tid än vad det tar att betala med exempelvis kort.
Men mustasch-aset högg med en gång och fräste att jag skulle se till att ha biljetten framme när jag kom på så att han slapp parkera hela dagen..?
Jag fräste tilllbaka och blev redigt upprörd, men orkade inte ställa till med en scen inför den överfulla bussen.
Nu får han väl för bövelen ta och ge sig!

Så nu har jag författat ett fint litet dagens ris som jag ska klampa bort och se till kommer med i tidningen. Såhär har jag skrivit:
"Till den mustaschprydde busschaufför som ibland kör ettans buss här i Alingsås, och som i morses bar sig otrevligt åt då jag skulle på bussen med mina två barn och enligt honom inte var tillräckligt snabb. Detta är inte första gången du beter dig riktigt ohyfsat, vad är ditt problem? Om du inte klarar av att uppföra dig så kanske du borde byta till ett jobb där du slipper träffa människor. Skärp till dig!"

Jag hoppas verkligen att han, eller någon som vet vem han är, läser det. Gubbjävel.

Trägen vinner.

Jag surfar just nu med hjälp av mitt mobila bredband. I enlighet med min vanliga tur har vi extremt pissig mottagning här hemma, men nästan överallt annars funkar det finfint. Min internetzabstinens är dock så pass stor för tillfället att jag försöker ignorera de långa laddningstiderna. Egentligen är det ganska bra för medans jag väntar så kommer jag mig för att göra sådant jag borde. Som att plugga till exempel. Det är ju faktiskt jättebra! Dessutom verkar det nästan som att modemet bara behövde lite tid att vänja sig; nu går det snabbare och snabbare. Snart hinner jag bara läsa en sida i Social omsorgsboken medans datorn laddar istället för tre.

Annars har helgen varit helt okej, trots förkylning. Imorgon är jag förmodligen uppe i sadeln igen. Att skjuta upp prov är bland det värsta jag vet så imorgon är det jag som masar mig iväg till skolan oavsett.

Men vad fan?

Nu är jag sjuk igen. Mår precis lika fittigt som jag gjorde för bara ett par veckor sedan. Vad är det frågan om? Har jag fått hiv?
Det blir soffläge och extramaterial hela dagen. Lyckades iallafall släpa mig ner till förskolan och dumpa av ungarna, men det tog rejält på krafterna så nu ska jag gå och dö en stund. Fy fan. Ska ringa mamma sen och ynka så kanske hon går med på att hämta dem. Blotta tanken på att behöva resa på mig igen gör mig alldeles svimfärdig och andfådd.

Och om någon känner för att komma hit och lämna mediciner, böcker, godis, tidningar etcetera så är ni alldeles jättevälkomna! Det är bara att stiga på, jag ligger invirad i filtar och tycker synd om mig själv i soffan. Välkomna!

Bäst och sämst.

Jag bloggar inte nu. Förlåt, men det är faktiskt inte mitt fel. Nu har nämligen även min lilla dator börjat bråka med mig. Alltså surfar jag enbart med hjälp av mobilen just nu och jag är inte jättepepp på att sitta och komponera blogginlägg med hjälp av T9. Så tyvärr råder det bloggtorka tills någon barmhärtig och teknisk själ förbarmar sig över mig och hjälper mig att fixa datorn.

Första skolveckan var lugn och sansad. Började på matten vilket ger mig sån grov ångest att ni anar inte. Men det måste gå, det måste gå.

Har tränat hemma på min Wii balanceboard- Helgrymt! Yoga och boxning nästan varje dag när inte träningsvärken varit för svår. Och dra på trissor! Jag har gått ner 1,5 kilo den senaste veckan. Är så nöjd.

Var med mamma när hon tog examen i fredags. Fina, fina lilla mamma.
Du är så värd att äntligen få jobba med något du brinner för, efter att ha slitit på skitkneg för att kunna försörja oss otacksamma snorungar i så många år.

Och helgen har varit bra. Var hos G och R i lördags och hade trevligt häng med god mat och intressanta samtalsämnen. Igår tog mamma barnen, och då gick vi på Avatar plus middag och vindrickning i badkaret (middagen intogs dock på restaurang och inte i badet). Sedan sov vi nästan hela förmiddagen idag (ja, jag skolkade igen. Men ni måste förstå att sådana här tillfällen inte växer på träd) och åt lunch ute. Ett mycket bra dygn, på min ära.

Och Avatar var så bra! Jag uppskattade särskilt den hedniska prägel som genomsyrade hela filmen. Och det var så vackert att se. Jag var så tagen efteråt att jag inte kunde resa mig ur stolen. Nu vill jag ha tv-spelet!



Som kontrast till denna fantastiska filmupplevelse såg vi något utav det absolut sämsta jag någonsin sett när vi kommit hem och var färdigbadade och ville mysa med en bra rulle hemma i soffan. En film som vi hyrde för tre dagar sedan men som sedan bara blivit liggande. "The Children" heter den och det verkade lovande och läskigt. Men det visade sig vara så ruskigt dåligt att man blev helt fnissig. Fy fan. De sämst spenderade pengarna på länge.

Ser läskigt ut. Är så dåligt att manusförfattarna oh regissören borde sitta och skämmas riktigt ordentligt.

Om igen.

Therese kom hem häromdagen (Kärlek i Canada-tjejen), och det firade vi under gårdagen med världens längsta fika som slutade först runt ettsnåret på natten, då det lokala öl och bowlinghaket stängde. Jag var dock en ganska ansvarsfull arbetare för en gångs skull och tog mig direkt hem efteråt. Och inte hade jag särskilt många öl innanför västen heller.
Och det var så härligt att se henne igen. Nu blir hon till min stora förtjusning hemma ett tag innan hon åker tillbaks. Yeey!

Idag; jobb. Finns inget mer att säga om det.

Sorgligt.

Min handledare på Op har tydligen gått och dött under jullovet.
Jag kände henne inte och hon var bara min lärare i knappt två månader, men det känns ändå sorgligt och orättvist. Hon skulle gå i pension nästa år.
Det är alltid obegripligt när relativt unga människor dör. Ena stunden här och nästa borta, för alltid. Nu är man väl kanske inte purung när man är 60+ men ändå.. Det känns inte som att man är färdig så tidigt, eller?

Det kommer att kännas konstigt att börja skolan på måndag när inte hon är där.
Jag hade just börjat lära känna "fröknarna" på Op och jag tyckte om henne.
Det funkade mellan oss och hon var rar och en bra lärare. Tack vare henne vet jag betydelsen bakom nästan alla de svåra medicinorden i Greys anatomy.=)
Hoppas att hon är på en bra och varm plats där hon får lära ut saker i solen under ett vackert träd, och bara ha det så bra som jag hoppas att man har det när man tassat vidare.

Annars då?
Inte mycket. Njuter av mina sista dagars ledighet då jag vet att våren kommer att bli helt bananas. Har lite ångest över hur jag och kottarna ska ta oss från punkt a till punkt b på morgnarna om snön bestämmer sig för att ligga kvar (vilket den med största sannolikhet kommer att göra) så att vi inte kan cykla.
Deppar över att jag ska jobba hela helgen. Köpte ett par nya skor på Tradera som jag hoppas ska funka på vinterväglag. Pratar med vänner på internet eftersom jag inte orkar gå ut i kylan, inte orkar klä på mig, inte orkar vara social på riktigt.
Spelar Wii med Melvin (Vi har snart varvat Supermario!) och har i vanlig lovordning lyckats vända på dygnet då jag ägnat nätterna åt att sträckkolla på Greys anatomy; tre säsonger på två veckor.
Det blir ett hårt uppvaknande att återvända till den bistra verkligheten.
Men jag är pepp. Jag ser ljuset och jag fixar våren.
För nu kan jag nästan sträcka ut fingarna och nudda vid det som jag strävat mot i flera år.

Och där faller ännu ett år...

Jag glömde ju såklart kameran med korten från 2009 i hemma eftersom jag är ett våp, så för tillfället får det bli en summering i textform.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tatuerade in min mans namn på mitt högra bröst. Det har jag aldrig testat innan.
Sen var jag och såg Madonna på Ullevi och det måste väl också räknas som en lite creddig once in a lifetimer.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen av de närmaste, men många bekanta ynglade av sig under året.

4. Vilka länder besökte du 2009?
Faktiskt inte ett enda.

5. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
En massa pengar vore ju inte helt fel.

6. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.

7. Vad var din största framgång 2009?
Att jag lyckades hålla mig flytande under våren då jag pluggade halvtid på distans samtidigt som jag jobbade så gott som heltid- och dessutom få bra betyg!

8. Största misstaget?
Vill jag inte skriva om här.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt.

10. Bästa köpet?
Vårt finfina radhus.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Om innebörden är spendera som i slösa så var det förmodligen trippen till Peace and love, men den var så värd det!

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massa fina människor som berikade mitt år på olika sätt.

13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2009?
Eyes on fire med Blue foundation, Lilla Edetlåtjäveln, Misery business med Paramore. Och bästa dansa ute låten måste nog vara Single ladies med Beyoncé.

14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Helt klart gladare.

15. Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med vänner, tagit hand om mig själv och min stackars sargade kropp.

16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat energi på dryga idioter.

17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).

18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.

19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?

20. Favoritprogram på TV?
True blood!

21. Bästa boken du läste i år?
Twilightböckerna, förstås. Men det fanns mycket annat som var bra också.

22. Största musikaliska upptäckten?
Faith no more!

23. Något du önskade dig och fick?
Ett hus, en katt till, ett Wii.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Ekonomiskt oberoende, en iller.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Ingen aning. Vilket förmodligen innebär att jag var full och odräglig.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det har varit ett rätt gött år. Men lite mer ork och engagemang från min sida hade nog inte skadat. Och några fler soltimmar i somras hade inte varit för mycket begärt, kan tyckas.

27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Inte mycket att skryta med. Tråkig och spretig. Jag letar fortfarande efter den.

28. Vad fick dig att må bra?
Att lyckas med saker jag bestämt mig för att klara av. Att se mina barn växa och utvecklas. Att bestämma mig för att skita i att vara dåliga människor till lags och omge mig med bra, berikande människor istället.

29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Edward Cullen (fiktiva kändisar gills!).

30. Vem saknade du?
Therese, en av mina bästa vänner som lämnade Sverige för kärleken långt borta i Canada.

31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag träffade nog inte så många nya. Men jag upptäckte äntligen att Mattias (min lillebrors bästa kompis sedan hur många år som helst)är en rackarns skön prick.

32. Bästa filmupplevelse?
New moon, förstås. Antagligen inte den bästa egentligen men helt klart mest minnesvärda.

33. Var du med om något 2009 som förändrade hela ditt liv?
Oh, ja. Men inget jag vill skriva om här.

34. Vilket var det största samtalsämnet 2009, enligt dig?
Det måste väl ha varit den förbannat uttjatade svininfluensan, och Wacko Jackos död.

35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Omvälvande.

Inte död.

Nej, bara så helt hysteriskt förkyld. Har legat på soffan som en hög med sunk och varit helt borta i ett par dagar. Idag känner jag mig hyfsat frisk på insidan, men är fortfarande löjligt snuvig och hostig. Har inte orkat blogga, och dagarna innan nyår fanns det faktiskt inte särskilt mycket att tillägga innan vi stampade in på ett nytt fräscht år. Men inatt ska jag jobba och då tänkte jag försöka få till en fin liten summering av 2009, om jag orkar.