Jag fick VG på tentan i Introduktion till vårdvetenskap. Asgött! Var ganska säker på att jag skulle bli godkänd men trodde inte att jag skulle få VG (Borås högskola har tregradigt betygssystem i de flesta kurser så VG är liksom det högsta betyget man kan få) så det känns fint, lite som löken på laxen sådär.
Känns genast mycket lättare allting. Om jag inte klarat deltentan i humanbiologin så är det ju ingen fara; hellre att göra om delar av en tenta som man läst till i 1½ vecka än att få göra om en tenta på en hel tioveckorskurs, right! Nu är jag glad.
23.11.10
Still going sick.
Lovis fick ett uppehåll över helgen då hon mådde hyfsat okej, iallafall tillräckligt för att orka ha kalas och sådär. Sedan tog min kära mor med sig barnen hem så att jag och Jari kunde gå och se den nya Harry Potter-filmen (som jag tyvärr inte tyckte var sådär jättebra, de hade tagit bort alldeles för mycket av själva handlingen i boken och fyllt ut filmen med trams istället) och ha det allmänt trivsamt med badkarsmys och vin och lite sisådär.
Men så blev Lovsan sjuk igen, dubbelsidig öroninflammation och brusten trumhinna. Min stackars lilla tjej. Jag är också dunderförkyld och hinkar cocillana för fulla muggar för att inte hosta ihjäl mig, Jari är hemma från jobbet eftersom han också mår skit. Den enda som klarat sig hittills är Melvin, men det är väl bara en tidsfråga.
Ingen vidare vecka i det Kuittianska residenset med andra ord. Men om man ska se det från den ljusa sidan så är det åtminstone inte jul. Sist vi var så här sjuka allihopa samtidigt var under jul, mellandagar och nyår 2008, och det sög ju faktiskt hundra gånger mer än det gör nu.
Men så blev Lovsan sjuk igen, dubbelsidig öroninflammation och brusten trumhinna. Min stackars lilla tjej. Jag är också dunderförkyld och hinkar cocillana för fulla muggar för att inte hosta ihjäl mig, Jari är hemma från jobbet eftersom han också mår skit. Den enda som klarat sig hittills är Melvin, men det är väl bara en tidsfråga.
Ingen vidare vecka i det Kuittianska residenset med andra ord. Men om man ska se det från den ljusa sidan så är det åtminstone inte jul. Sist vi var så här sjuka allihopa samtidigt var under jul, mellandagar och nyår 2008, och det sög ju faktiskt hundra gånger mer än det gör nu.
19.11.10
Hipp hurra!
Idag fyller min tjej tre år! Hon är nöjd. och jag tycker det är bitterljuvt att hon börjar bli så stor.
Annars har det varit en riktig skitvecka. Lovis blev sjuk natten innan jag skulle ha tenta, fick värsta läskiga kruppanfallet, stackarn. Jag trodde vi skulle få ta oss en sväng till jourmottagningen mitt i natten. Men efter att ha vart ute och studerat månen en stund så blev det bättre.
Tentan dagen efter kändes däremot inte ett dugg bra. Nu kan man visserligen inte skylla på att man inte fått sova natten innan, men det gjorde ju inte tankeverksamheten bättre direkt. Jag tror att jag kommer få göra omtenta på delar av den. Dessbättre kunde jag alla ben, muskler och nästan alla blodkärl i kroppen på latin så den delen hoppas jag slippa göra om. Nåväl. Fick vara hemma med Lvois resten av veckan, och hon är fortfarande krasslig. På självaste födelsedagen.
Det är inte okej.
11.11.10
Morgonens I-lands:
Melvin (efter att Lovis startat dagen med att ramla ur sängen och dra pannan i elementet): Mamma, när du tröstar Lovis känns det som om du inte bryr dig lika mycket om mig.
Jag: Men jag måste ju trösta henne när hon slagit sig. Jag tröstar ju dig när du slagit dej också, eller hur?
Melvin: Ja... Men jag slår mej ju inte lika ofta som henne!
Jag: Men jag måste ju trösta henne när hon slagit sig. Jag tröstar ju dig när du slagit dej också, eller hur?
Melvin: Ja... Men jag slår mej ju inte lika ofta som henne!
10.11.10
Wöwö!
Min grupp blev godkänd på grupparbetet! Det trodde jag verkligen inte, verkar som om de flesta har fått komplettera och på seminariet så fick vi smisk för att vår artikel inte var tillräckligt vetenskaplig. Så jag var helt säker på att vi skulle få ta fram en ny artikel och bergis göra om referenslistan. Men icke. Gött mos!
Det innebär att hela första kursen är färdig. (Om jag inte blir godkänd på tentan ska jag äta upp min hatt.) Skönt att kunna släppa det och ta tag i nästa. Om en vecka ska jag kunna alla de stora benen i kroppen på latin. Tjipp hej!
Det innebär att hela första kursen är färdig. (Om jag inte blir godkänd på tentan ska jag äta upp min hatt.) Skönt att kunna släppa det och ta tag i nästa. Om en vecka ska jag kunna alla de stora benen i kroppen på latin. Tjipp hej!
9.11.10
80-talist? Javisst!
Saxar den här listan från forumet på familjeliv. Tyckte den var så härlig att jag helt enkelt var tvungen att dela den vidare. Jag minns i princip varenda pryl på den och svävar just nu i ett nostalgirus utan dess like. Minns ni?
80-talist?
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som hade Filmnet långt innan Canal+
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som storgrät när Bimbo i "Tre kronor" dog
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
Vi som var de första i backen med snowboar
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn" såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som vattenkammade vårt hår inför lågstadiediscona
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
Vi som va med när 50-lappen kom och tyckte att det va jätte praktiskt
Vi som ringde 020-nummer från telefonkiosker för att det var a) gratis och b) väldigt väldigt spännande att låtsas vara "Lisa, 18 år"
Vi som samlade på små plastnappar i olika färger som vi trädde upp på halsband och tyckte var jättesnygga
Vi som tjuvkikade på "Tuttifrutti" på trean
Vi som tyckte att Adidas, Champion, Aqua limone och Nike var de hetaste klädmärkena
Vi som lekte med Lady lovelylocks, My little pony, Turtles och He-man
80-talist?
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som hade Filmnet långt innan Canal+
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som storgrät när Bimbo i "Tre kronor" dog
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
Vi som var de första i backen med snowboar
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn" såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som vattenkammade vårt hår inför lågstadiediscona
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
Vi som va med när 50-lappen kom och tyckte att det va jätte praktiskt
Vi som ringde 020-nummer från telefonkiosker för att det var a) gratis och b) väldigt väldigt spännande att låtsas vara "Lisa, 18 år"
Vi som samlade på små plastnappar i olika färger som vi trädde upp på halsband och tyckte var jättesnygga
Vi som tjuvkikade på "Tuttifrutti" på trean
Vi som tyckte att Adidas, Champion, Aqua limone och Nike var de hetaste klädmärkena
Vi som lekte med Lady lovelylocks, My little pony, Turtles och He-man
8.11.10
Roliga böcker. Tråkiga böcker.
Det här är min nya kursbok. Den kostar 766 riksdaler och jag var tvungen att hyperventilera en stund när jag beställt den. 766 kronor! För en bok! En bok som jag egentligen inte ens vill läsa. Ja jädrars.
Det här är däremot boken jag läser för nöjes skull för tillfället. Den kostade 43 kronor och den är helt fantastisk! Jag tycker så uppriktigt synd om alla människor som inte har förmågan att förlora sig själva helt i en bok. Det är bland det absolut bästa jag vet. Att uppslukas så fullständigt i en berättelse att man glömmer tid och rum. Att sugas in i en bok precis som Bastian i "Den oändliga historien" (som för övrigt är en mycket, mycket bra bok)och leva i boken tills den tar slut, den känslan är obeskrivligt underbar.
Och den här boken har allt som jag älskar; kärlek, krig, våldsamma slagsmål, vackra japanska kvinnor från 1800-talet, samurajer, harakiri, bitterljuv förälskelse och ond bråd död. En lättsam (som i enkel att ta till sig, inte som i rolig) historia med ett vackert språk.
Jag är inte särskilt pretentiös när det gäller litteratur. Det kan vara skrivet lite hur som helst, men historien måste vara bra. Historien måste bära mig igenom hela boken och få mig att vilja ha mer.
Jag älskar ju trots allt både Twilightböckerna och "Sagan om isfolket", och författarna till dem är ju inga virtuoser när det gäller språklig estetik, direkt. Men berättelserna har ALLT som jag eftersträvar, och det är tillräckligt.
"Den sista konkubinen" har också det, och som löken på laxen är den otroligt välskriven och vackert formulerad.
Sedan får vi ju inte glömma att långt ifrån alla har den sjukliga fascination för japan och dess historia som jag har, och då kanske den inte alls upplevs som lika förtjusande. Hur som helst, med mina mått mätt, bland det bästa jag läst!
Det här är däremot boken jag läser för nöjes skull för tillfället. Den kostade 43 kronor och den är helt fantastisk! Jag tycker så uppriktigt synd om alla människor som inte har förmågan att förlora sig själva helt i en bok. Det är bland det absolut bästa jag vet. Att uppslukas så fullständigt i en berättelse att man glömmer tid och rum. Att sugas in i en bok precis som Bastian i "Den oändliga historien" (som för övrigt är en mycket, mycket bra bok)och leva i boken tills den tar slut, den känslan är obeskrivligt underbar.
Och den här boken har allt som jag älskar; kärlek, krig, våldsamma slagsmål, vackra japanska kvinnor från 1800-talet, samurajer, harakiri, bitterljuv förälskelse och ond bråd död. En lättsam (som i enkel att ta till sig, inte som i rolig) historia med ett vackert språk.
Jag är inte särskilt pretentiös när det gäller litteratur. Det kan vara skrivet lite hur som helst, men historien måste vara bra. Historien måste bära mig igenom hela boken och få mig att vilja ha mer.
Jag älskar ju trots allt både Twilightböckerna och "Sagan om isfolket", och författarna till dem är ju inga virtuoser när det gäller språklig estetik, direkt. Men berättelserna har ALLT som jag eftersträvar, och det är tillräckligt.
"Den sista konkubinen" har också det, och som löken på laxen är den otroligt välskriven och vackert formulerad.
Sedan får vi ju inte glömma att långt ifrån alla har den sjukliga fascination för japan och dess historia som jag har, och då kanske den inte alls upplevs som lika förtjusande. Hur som helst, med mina mått mätt, bland det bästa jag läst!
7.11.10
Tentan kändes bra. Jag tror det gick alldeles utmärkt. Jag måste sluta tvivla på mig själv. Jag kan, jag är duktig och jag klarar det mesta. Jag är rätt bäst.
Lite jobbigt dock när nervositeten gav med sig ungefär fem minuter efter att tentan startat med följden att jag blev akut blixtkissenödig och höll på att dö i 35 minuter innan man fick lov att lämna salen.
Hårda bud på de där högskoletentorna. En kille som kom typ 2 minuter försent var på god väg att inte få göra sitt prov och på toaletten fick man inte gå utan att fylla i en lista och bli förd fram och tillbaks till toan av en tentavakt. Kändes lagom OZ-aktigt. Skönt att det är över. Jobbigt att nästa tenta är om 1½ vecka, bara.
På´t igen!
Har haft en riktigt skön helg. Gjort just ingenting. Sovit, ätit gott, kollat film, gått en ruskigt lång långpromenad i det fina höstvädret. Vilat hjärnan och vilat kroppen. Ytterst välbehövligt.
Såg den nya Sex and the cityrullen igår. Det lämnade ju en minst sagt bitter eftersmak. Vilken skitfilm! Den första filmen tyckte jag var helt okej; den hade ju en handling och sådär och det är ju aldrig fel. Need I say more? Usch, jag är besviken.
Idag blir det kalas hos min mormor och morfar. Att umgås med nära och kära, äta gott och ha det trevligt blir en utmärkt avslutning på helgen. Humanbiologi, nu kör vi!
Måste ju lägga upp senaste bilden på Sookie, så söt! Bara en månad kvar tills vi får hämta henne nu. Vad fort de växer!
Lite jobbigt dock när nervositeten gav med sig ungefär fem minuter efter att tentan startat med följden att jag blev akut blixtkissenödig och höll på att dö i 35 minuter innan man fick lov att lämna salen.
Hårda bud på de där högskoletentorna. En kille som kom typ 2 minuter försent var på god väg att inte få göra sitt prov och på toaletten fick man inte gå utan att fylla i en lista och bli förd fram och tillbaks till toan av en tentavakt. Kändes lagom OZ-aktigt. Skönt att det är över. Jobbigt att nästa tenta är om 1½ vecka, bara.
På´t igen!
Har haft en riktigt skön helg. Gjort just ingenting. Sovit, ätit gott, kollat film, gått en ruskigt lång långpromenad i det fina höstvädret. Vilat hjärnan och vilat kroppen. Ytterst välbehövligt.
Såg den nya Sex and the cityrullen igår. Det lämnade ju en minst sagt bitter eftersmak. Vilken skitfilm! Den första filmen tyckte jag var helt okej; den hade ju en handling och sådär och det är ju aldrig fel. Need I say more? Usch, jag är besviken.
Idag blir det kalas hos min mormor och morfar. Att umgås med nära och kära, äta gott och ha det trevligt blir en utmärkt avslutning på helgen. Humanbiologi, nu kör vi!
Måste ju lägga upp senaste bilden på Sookie, så söt! Bara en månad kvar tills vi får hämta henne nu. Vad fort de växer!
4.11.10
Åh! Just det...
Jag ska ju bli hundmamma! Förstår inte hur jag har kunnat glömma att delge mina kära bloggläsare denna fantastiska nyhet. Men det har ju som bekant varit lite mycket den senaste tiden.
Hur som haver så var vi och hälsade på uppfödarna som vi ska bli fodervärdar åt, och allt kändes fint och kalas så nu är saken biff! I mitten av december flyttar världens sötaste Sookie in hos oss. Det ska bli så roligt. Jag är så otålig! Att vänta valp är fanimej nästa lika segt som att vänta bebis.
Nu mer plugg! Längtar tills imorgon när tentahelvetet är över. Oavsett hur det går så ska det bli skönt att slippa ångesten ett tag.
Små skelögda sötnötar som just öppnat ögonen. Naaaw...
Hur som haver så var vi och hälsade på uppfödarna som vi ska bli fodervärdar åt, och allt kändes fint och kalas så nu är saken biff! I mitten av december flyttar världens sötaste Sookie in hos oss. Det ska bli så roligt. Jag är så otålig! Att vänta valp är fanimej nästa lika segt som att vänta bebis.
Nu mer plugg! Längtar tills imorgon när tentahelvetet är över. Oavsett hur det går så ska det bli skönt att slippa ångesten ett tag.
Små skelögda sötnötar som just öppnat ögonen. Naaaw...
3.11.10
How long will I survive in zombieland?
"When it comes to zombie hunting and zombie survival, you are like a combination of rambo, chuck norris, and the terminator. The downside? You may very well end up being the last human left on the planet."
Phew. Jag visste ju redan att jag har zombieskills som klår de flestas, men det känns ändå bra att få det såhär svart på vitt. Måste bara få tag på ett ordentligt vapen, sen är jag fit for fight! En blandning av rambo, gamle Norris och Terminator känns som ett helt okej utgångsläge. Zombieapocalypsen- bring it on!
Phew. Jag visste ju redan att jag har zombieskills som klår de flestas, men det känns ändå bra att få det såhär svart på vitt. Måste bara få tag på ett ordentligt vapen, sen är jag fit for fight! En blandning av rambo, gamle Norris och Terminator känns som ett helt okej utgångsläge. Zombieapocalypsen- bring it on!
Ordbajsar.
har äntligen fått igång mitt photoshop! Så gött. Äntligen lite ny design här på bloggen. dessvärre var det över ett år sedan jag använde photoshop senast, plus att jag inte har tid att sitta och leka och lära mig hur det funkar igen.. Så jag vet inte om uppdateringen innebar någon direkt förbättring. Nåväl.
Tentapluggar som ett djur just nu. Blir alldeles förtvivlad över att de satt ihop en sån pissig kurs med hundra olika infallsvinklar. Blir alldeles snurrig av att försöka klämma in allt i min stackars överhettade hjärna. Hoppas verkligen att det går vägen på fredag iallafall.. Vore så trist att behöva ha den här kursen hängandes över sig. Vill bara bli färdig! På måndag startar humanbiologin och det ska faktiskt bli riktigt kul!
Gjorde för övrigt något ännu läskigare än att övernatta i ett spökhus i helgen.
Hade nämligen Halloween-party för över 30 sexåringar i fredags. Det var helt galet! Är hemskt glad att jag inte ska bli lärare. Skrek så mycket att jag tappade rösten, men lyckades iallafall hålla dem någorlunda i schack. Och de hade jätteroligt! har fått komplimanger hela veckan av barn och föräldrar som tyckte att det var världens bästa kalas. Det känns fint. Melvin var hemskt nöjd och det är ju det allra viktigaste.
Nu lite mer plugg. Håll tummarna för mig på fredag!
Tentapluggar som ett djur just nu. Blir alldeles förtvivlad över att de satt ihop en sån pissig kurs med hundra olika infallsvinklar. Blir alldeles snurrig av att försöka klämma in allt i min stackars överhettade hjärna. Hoppas verkligen att det går vägen på fredag iallafall.. Vore så trist att behöva ha den här kursen hängandes över sig. Vill bara bli färdig! På måndag startar humanbiologin och det ska faktiskt bli riktigt kul!
Gjorde för övrigt något ännu läskigare än att övernatta i ett spökhus i helgen.
Hade nämligen Halloween-party för över 30 sexåringar i fredags. Det var helt galet! Är hemskt glad att jag inte ska bli lärare. Skrek så mycket att jag tappade rösten, men lyckades iallafall hålla dem någorlunda i schack. Och de hade jätteroligt! har fått komplimanger hela veckan av barn och föräldrar som tyckte att det var världens bästa kalas. Det känns fint. Melvin var hemskt nöjd och det är ju det allra viktigaste.
Nu lite mer plugg. Håll tummarna för mig på fredag!
2.11.10
Spökhusnatten (Frammegården).
Resan startade hyfsat tidigt på lördagsförmiddagen, tyckte vi. Dessvärre lyckades vi köra fel och dessutom låg Skillingmark betydligt längre bort än vad vi trodde. (Så långt bort att när vi väl kom fram fick samtligas mobiltelefoner "Välkommen till Norge"-sms.) Så vi anlände till Skillingsfors först framåt sjusnåret på kvällen.
Då var det kolsvart och inte en käft syntes till. Äkta såndär amerikansk skräckfilmsfeeling. Ni vet den typen av film där något psycho som äter utbölingar får tag i en. Vi cirkulerade ett bra tag innan vi lyckades lokalisera huset där vi skulle hämta nyckeln. Störigt. Vid det laget ville jag bara åka hem igen och när vi väl anlände till Frammegården så gick inte känslan över direkt. Ett iskallt, kolmörkt spökhus känns väl sådär efter att ha tillbringat 6 timmar i en bil. Nåväl.
Efter att ha fått igång värsta brakbrasan och installerat oss i största allmänhet, samt fått fram en öl så kändes allt betydligt bättre. En sån här vill jag ha hemma:
Sedan började spökvakan. Alla var nog lite nervösa och stämningen var allmänt flamsig och tramsig, så som det lätt blir när man försöker visa sig modig.
Vi gick ner till toaletterna under logbron och där skrämde Robin skiten ur mig genom att gripa tag i mitt ben under ett utav toabåsen, vilket även gav Johan en smärre hjärtattack (jag gillar att skrika när jag blir skrämd).
När vi kom tillbaks till huset inspekterade vi stenen som sägs flytta på sig. Sedan väntade vi.. och väntade.. och väntade. Medans vi väntade hann vi dricka betydligt mer öl än vad som var tanken från början. Men något var vi ju tvugna att göra, visst?
Under kvällens gång svängde taklampan fram och tillbaks vid ett tillfälle, och när jag stod i köket och värmde mat rörde en klänning som hängde på en dörr på sig så att jag hoppade högt och skrek av skräck. Samma dörr gick upp oförklarligt och av sig själv X antal gånger under kvällen och natten, trots att vi reglade den. Annars hände inte mycket. Inga barnskrik, inget pianospelande, inga släpande tunga steg. Vi var jävligt besvikna.
Diverse försök att trigga igång spökena gjordes under kvällen, bland annat hade vi en seans på övervåningen utanför det så kallade "likrummet" där folk enligt sägnen ska ha dött som flugor. Efter seansen stängde Johan in sig med ett ljus i stora salen på övervåningen, men han kom ut illa kvickt igen då han frågat om någon fanns med honom varpå ljuset blåsts ut och det knackat i väggen ovanför hans huvud. Creepy.
Tillsist urartade det hela i ett fyllespektakel utan dess like. Jag förstår att spökena höll sig undan. Men vi hade riktigt roligt, och jag antar att det är huvudsaken.Jari var riktigt grinig över bristen på spökerier och bestämde sig för att tillbringa en stund ensam i mörkret på övervåningen. Han dröjde bra länge och sedan hördes märkliga ljud däruppifrån.. Som vid en närmare inspektion visade sig komma från Jari själv, som somnat i en utav spökgungstolarna. Haha.
Somnade framåt femsnåret framför brasan, och det är nu det blev intressant på riktigt. Åtminstone för min del.
Strax innan sju på morgonen vaknade jag av att någon gick ut ur rummet. Det var kolsvart eftersom brasan vid det laget brunnit ut så jag såg inte vem det var, men efter en snabbkoll runt i rummet konstaterade jag att alla var på sina platser. Då blev jag givetvis klarvaken och ganska skraj. Men tänkte att jag nog bara drömt så jag försökte somna om. Utifrån köket hördes prassel och sedan hördes ljud från trappan. Strax efter det hördes tre skrapningar alldeles ovanför mitt huvud. Då vi hade vår luftmadrass med huvudändan mot ett enormt skåp så kan inte ljuden ha kommit utifrån, då hade jag inte kunnat höra dem så tydligt. Det lät som att någon drog med handen över en vägg, eller kanske snarare som tre hasande steg. Jag dog av skräck men ville ändå inte väcka de andra eftersom jag visste att de inte skulle tro mig och tycka att jag var asjobbig. Så jag låg kvar med hjärtat bultande i öronen. Efter kanske fem minuter upprepades skrapningshasandet på exakt samma sätt och det tisslades och tasslades i köket. Jag kände hur någon eller något tittade på mig. Då fick jag panik och väckte Jari, som fick smyga upp och tända. Och givetvis tyckte alla att jag var störtlöjlig. Fast det gör inte så mycket för jag vet vad jag hörde och kände.
Önskar att jag inte hade varit en sån räka bara utan vågat ligga kvar i mörkret för att se om det hände något mer. Men det är ju lätt att sitta här och vara kaxig i efterhand.
Jag är hursomhelst nöjd med min spökhusvistelse. Det var skitkul och jag tror nog att det var precis lagom spännande. Med tanke på hur livrädd jag blev av lite skrap och prassel hade jag förmodligen dött på riktigt om något värre hänt. Vi kommer definitivt att åka tillbaks i sommar!
Inte så läskigt i dagsljus, men när vi skulle in här och hämta ved i kolmörker var vi inte så vidare värst kaxiga...
Ghostbusters!
Då var det kolsvart och inte en käft syntes till. Äkta såndär amerikansk skräckfilmsfeeling. Ni vet den typen av film där något psycho som äter utbölingar får tag i en. Vi cirkulerade ett bra tag innan vi lyckades lokalisera huset där vi skulle hämta nyckeln. Störigt. Vid det laget ville jag bara åka hem igen och när vi väl anlände till Frammegården så gick inte känslan över direkt. Ett iskallt, kolmörkt spökhus känns väl sådär efter att ha tillbringat 6 timmar i en bil. Nåväl.
Efter att ha fått igång värsta brakbrasan och installerat oss i största allmänhet, samt fått fram en öl så kändes allt betydligt bättre. En sån här vill jag ha hemma:
Sedan började spökvakan. Alla var nog lite nervösa och stämningen var allmänt flamsig och tramsig, så som det lätt blir när man försöker visa sig modig.
Vi gick ner till toaletterna under logbron och där skrämde Robin skiten ur mig genom att gripa tag i mitt ben under ett utav toabåsen, vilket även gav Johan en smärre hjärtattack (jag gillar att skrika när jag blir skrämd).
När vi kom tillbaks till huset inspekterade vi stenen som sägs flytta på sig. Sedan väntade vi.. och väntade.. och väntade. Medans vi väntade hann vi dricka betydligt mer öl än vad som var tanken från början. Men något var vi ju tvugna att göra, visst?
Under kvällens gång svängde taklampan fram och tillbaks vid ett tillfälle, och när jag stod i köket och värmde mat rörde en klänning som hängde på en dörr på sig så att jag hoppade högt och skrek av skräck. Samma dörr gick upp oförklarligt och av sig själv X antal gånger under kvällen och natten, trots att vi reglade den. Annars hände inte mycket. Inga barnskrik, inget pianospelande, inga släpande tunga steg. Vi var jävligt besvikna.
Diverse försök att trigga igång spökena gjordes under kvällen, bland annat hade vi en seans på övervåningen utanför det så kallade "likrummet" där folk enligt sägnen ska ha dött som flugor. Efter seansen stängde Johan in sig med ett ljus i stora salen på övervåningen, men han kom ut illa kvickt igen då han frågat om någon fanns med honom varpå ljuset blåsts ut och det knackat i väggen ovanför hans huvud. Creepy.
Tillsist urartade det hela i ett fyllespektakel utan dess like. Jag förstår att spökena höll sig undan. Men vi hade riktigt roligt, och jag antar att det är huvudsaken.Jari var riktigt grinig över bristen på spökerier och bestämde sig för att tillbringa en stund ensam i mörkret på övervåningen. Han dröjde bra länge och sedan hördes märkliga ljud däruppifrån.. Som vid en närmare inspektion visade sig komma från Jari själv, som somnat i en utav spökgungstolarna. Haha.
Somnade framåt femsnåret framför brasan, och det är nu det blev intressant på riktigt. Åtminstone för min del.
Strax innan sju på morgonen vaknade jag av att någon gick ut ur rummet. Det var kolsvart eftersom brasan vid det laget brunnit ut så jag såg inte vem det var, men efter en snabbkoll runt i rummet konstaterade jag att alla var på sina platser. Då blev jag givetvis klarvaken och ganska skraj. Men tänkte att jag nog bara drömt så jag försökte somna om. Utifrån köket hördes prassel och sedan hördes ljud från trappan. Strax efter det hördes tre skrapningar alldeles ovanför mitt huvud. Då vi hade vår luftmadrass med huvudändan mot ett enormt skåp så kan inte ljuden ha kommit utifrån, då hade jag inte kunnat höra dem så tydligt. Det lät som att någon drog med handen över en vägg, eller kanske snarare som tre hasande steg. Jag dog av skräck men ville ändå inte väcka de andra eftersom jag visste att de inte skulle tro mig och tycka att jag var asjobbig. Så jag låg kvar med hjärtat bultande i öronen. Efter kanske fem minuter upprepades skrapningshasandet på exakt samma sätt och det tisslades och tasslades i köket. Jag kände hur någon eller något tittade på mig. Då fick jag panik och väckte Jari, som fick smyga upp och tända. Och givetvis tyckte alla att jag var störtlöjlig. Fast det gör inte så mycket för jag vet vad jag hörde och kände.
Önskar att jag inte hade varit en sån räka bara utan vågat ligga kvar i mörkret för att se om det hände något mer. Men det är ju lätt att sitta här och vara kaxig i efterhand.
Jag är hursomhelst nöjd med min spökhusvistelse. Det var skitkul och jag tror nog att det var precis lagom spännande. Med tanke på hur livrädd jag blev av lite skrap och prassel hade jag förmodligen dött på riktigt om något värre hänt. Vi kommer definitivt att åka tillbaks i sommar!
Inte så läskigt i dagsljus, men när vi skulle in här och hämta ved i kolmörker var vi inte så vidare värst kaxiga...
Ghostbusters!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)