Jag är sjuk. Jag är eländig. Ingen tar hand om mig, köper godis, lagar min favvomat, hyr film. Jag har bråkat med CSN och med Bredbandsbolaget. Jag har gjort bort mig.
Jag har skitit i febern och lagt upp mängder med kläder på Tradera eftersom vi inte har råd att betala alla de förbannade räkningarna annars. Nu ska jag laga mat och ta en ipren så jag orkar ta hand om barnen. Slutsats: DET SUGER ATT VARA VUXEN!
Varför var det ingen som sa det då, när man var liten och tyckte att det verkade asfränt att vara stor? Sanningen är ju att det är tråkigt, tråkigt, tråkigt. Måsten, måsten, måsten. Jobb, jobb, jobb. Ångest, ångest, ångest. Enda tills hamstern dör, amen.
Fy tusan vad bra man hade det, då för längesedan. Gå till skolan, umgås med vänner där, komma hem, maten serverad, kläderna strukna, huset städat, räkningarna betalda.
En mamma som tog hand om en när man blev sjuk. Svindlande tonårsförälskelser som fick kroppen att brinna och pulsera. Fifan vad fint.
29.9.09
25.9.09
Värsta bra!
Helg om 2½ timme lite drygt. Gött änna!
Skulle åkt ner till bokmässan, och Jari skulle jobbat imorgon natt. Men vi blev hastigt och lustigt inbjudna till en 25-års fest som vi absolut inte ville missa, så tack vare min underbara lillebror (som tog Jaris helgpass på jobbet), världens bästa kompis Anneli (som Melvin ska sova hos imorgon), och min supermamma (som tar Lovis, trots att hon har tenta i dagarna) blir det fest med härliga människor imorgon.
Snacka om att tråkhelgen tog en helt annan vändning. Eller ja, bokmässan hade jag visserligen sett fram emot, men det är möjligt att vi sticker ner dit imorgon på dagen ändå, om vi känner att vi hinner.
Ikväll ska vi dock bara vara hemma, hela familjen, vilket inte hänt på en vecka.
Hyra Coraline som ÄNTLIGEN kommit på DVD, käka pizza och bara mysa.
Det är inte alls dumt, det heller.
Skulle åkt ner till bokmässan, och Jari skulle jobbat imorgon natt. Men vi blev hastigt och lustigt inbjudna till en 25-års fest som vi absolut inte ville missa, så tack vare min underbara lillebror (som tog Jaris helgpass på jobbet), världens bästa kompis Anneli (som Melvin ska sova hos imorgon), och min supermamma (som tar Lovis, trots att hon har tenta i dagarna) blir det fest med härliga människor imorgon.
Snacka om att tråkhelgen tog en helt annan vändning. Eller ja, bokmässan hade jag visserligen sett fram emot, men det är möjligt att vi sticker ner dit imorgon på dagen ändå, om vi känner att vi hinner.
Ikväll ska vi dock bara vara hemma, hela familjen, vilket inte hänt på en vecka.
Hyra Coraline som ÄNTLIGEN kommit på DVD, käka pizza och bara mysa.
Det är inte alls dumt, det heller.
23.9.09
Morgonpasset.
De numera sällsynta gånger jag åker bil till jobbet (som idag, eftersom det var Jaris tur att vabba och Melvin har öroninflammation) brukar jag lyssna på morgonpasset i P3. Jag tycker att Hanna är skitrolig, bara jag hör hennes dialekt så blir jag alldeles fnissig. Martina duger väl också, även om hon verkar anstränga sig lite väl hårt för att vara frän och skojig.
Men sen har vi Kodjo, och jag är ledsen att säga det men vad i hela Hälsingland är den killens problem? Han gapar och skriker och ska försöka vara rolig på samma sätt som upptrissade lågstadiekillar gör när de inte känner sig tillräckligt sedda, och lyckas i mina öron bara vara jävligt störig. Det hade väl funkat om det han sa åtminstone hade varit roligt. Men inte ens det. INTE ENS DET.
Men sen har vi Kodjo, och jag är ledsen att säga det men vad i hela Hälsingland är den killens problem? Han gapar och skriker och ska försöka vara rolig på samma sätt som upptrissade lågstadiekillar gör när de inte känner sig tillräckligt sedda, och lyckas i mina öron bara vara jävligt störig. Det hade väl funkat om det han sa åtminstone hade varit roligt. Men inte ens det. INTE ENS DET.
17.9.09
Med anledning av förra inlägget...
Jag har ägnat stora delar av eftermiddagen åt att diskutera detta friskt på mitt favoritforum, och jag måste citera två underbara debattörer som verkligen slog huvudet på spiken och sade det jag ville säga med inte visste hur jag skulle få ut.
Den första bara avgudar jag (ursäkta ordvitsen, kunde inte låta bli):
"Det retar mig inte att de riskerar att bli kristna, utan att de indoktrineras från tidig ålder till att bli det.
Mild indoktrinering är också indoktrinering. Vi har faktiskt religionsfrihet i det här landet, vilket också borde betyda frihet FRÅN religion.
Dagis, skola, fritids, gymnasium etc ska inte användas av kyrkan för att sprida sin propaganda, men så sker ändå.
Att det ”är tradition” är inget argument. Vi lever inte i en teokrati utan i en demokrati där folk måste få välja livsåskådning själva, där ska inte utbildningsväsendet springa kyrkans ärenden.
Men tyvärr är nog många föräldrar alldeles för okritiska (spåniga) för att förstå att det handlar om aktiv medlemsrekrytering. De ser bara tända ljus och vackra fönster när man diskuterar kyrkan."
Men den andra är inte dum den heller, inte alls:
"Sverige är inte sekulariserat ännu, men med lite tur så är vi snart där. Då kan vi vara ett samhälle av många religioner, men där institutionerna är sant religiöst neutrala. INDIVIDER kan vara djupt religiösa, kollektivet ska vara obundet."
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, så därför lät jag bli!
Den första bara avgudar jag (ursäkta ordvitsen, kunde inte låta bli):
"Det retar mig inte att de riskerar att bli kristna, utan att de indoktrineras från tidig ålder till att bli det.
Mild indoktrinering är också indoktrinering. Vi har faktiskt religionsfrihet i det här landet, vilket också borde betyda frihet FRÅN religion.
Dagis, skola, fritids, gymnasium etc ska inte användas av kyrkan för att sprida sin propaganda, men så sker ändå.
Att det ”är tradition” är inget argument. Vi lever inte i en teokrati utan i en demokrati där folk måste få välja livsåskådning själva, där ska inte utbildningsväsendet springa kyrkans ärenden.
Men tyvärr är nog många föräldrar alldeles för okritiska (spåniga) för att förstå att det handlar om aktiv medlemsrekrytering. De ser bara tända ljus och vackra fönster när man diskuterar kyrkan."
Men den andra är inte dum den heller, inte alls:
"Sverige är inte sekulariserat ännu, men med lite tur så är vi snart där. Då kan vi vara ett samhälle av många religioner, men där institutionerna är sant religiöst neutrala. INDIVIDER kan vara djupt religiösa, kollektivet ska vara obundet."
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, så därför lät jag bli!
Morr!
Jag blir så trött.. nu igen.
Idag skulle barnen på dagis gå till kyrkan och sjunga. Det kröp i hela kroppen på mig av obehag när jag blev informerad om detta, och trots att jag lovat mig själv att försöka bita ihop och svälja ner så gick det bara inte. De gör det en gång i månaden och det är inte okej. Att gå till kyrkan och sjunga sånger om gud en gång i månaden rimmar ganska illa med att vara religiöst obundna, tycker jag.
Alltså sa jag ifrån på skarpen att mina barn ska inte med till någon kyrka och sjunga jesussånger regelbundet. Detta möttes givetvis med road skeptism. För det är ju bara sångstund,som de uttryckte det.
Jag tycker nog att man får vara bra dum för att inte inse att det inte alls bara är sångstund. Det finns ett syfte med allt kyrkan gör. Syftet är i detta fall enligt mig att så tidigt som möjligt indoktrinera små barn i den kristna tro som de förväntas anamma eftersom det är så man ska och bör göra i Sverige.
Vi har aktivt tagit avstånd från all religiös påverkan på våra barn. Det är en sak att informera dem om olika sätt att vara och tro, och en helt annan sak att ta med dem på religiösa prylar utan att överhuvudtaget informera dem om varför.
I vår familj är det inte okej och då vill jag inte heller att mina barn utsätts för det bakom min rygg i förskolan! Att jag dessutom genuint ogillar de abrahamitiska religionerna och vad de står för gör definitivt inte beslutet svårare.
De tyckte uppenbarligen att jag var skitjobbig, men jag känner att det struntar jag i. Om inte någon börjar säga ifrån kommer det aldrig att ske en förändring.
Jag skulle tycka att det var helt okej att de besökte kyrkan i ett rent studiesyfte, MEN då ska de också besöka en synagoga, en moské, you name it. Och om det inte är praktiskt genomförbart att göra studiebesök ska de iallafall informeras om den stora mängd av religioner som finns.
Idag går barnen i kyrkan redan från att de börjar i förskolan, man läser julevangeliet och firar skolavslutningar i kyrkan. Man informerar så vitt jag förstått inte i någon större utsträckning om andra alternativ, utan deklarerar helt enkelt att det är så här det är, och det gör mig helt vansinnig att de medvetet vilseleder små lättpåverkade barn på det här sättet.
Sverige påstås vara ett utav världens mest sekulariserade länder med en religiöst obunden förskola och skola, åtminstone i teorin.
I praktiken är det uppenbarligen en helt annan sak och jag tänker göra mitt yttersta för att göra motstånd mot det under barnens hela skolgång.
Om det innebär att jag måste kännetecknas som en jobbig jävel, så fine.
Nu är det bannemej dags att sätta ner foten och få ett stopp på de här dumheterna!
Idag skulle barnen på dagis gå till kyrkan och sjunga. Det kröp i hela kroppen på mig av obehag när jag blev informerad om detta, och trots att jag lovat mig själv att försöka bita ihop och svälja ner så gick det bara inte. De gör det en gång i månaden och det är inte okej. Att gå till kyrkan och sjunga sånger om gud en gång i månaden rimmar ganska illa med att vara religiöst obundna, tycker jag.
Alltså sa jag ifrån på skarpen att mina barn ska inte med till någon kyrka och sjunga jesussånger regelbundet. Detta möttes givetvis med road skeptism. För det är ju bara sångstund,som de uttryckte det.
Jag tycker nog att man får vara bra dum för att inte inse att det inte alls bara är sångstund. Det finns ett syfte med allt kyrkan gör. Syftet är i detta fall enligt mig att så tidigt som möjligt indoktrinera små barn i den kristna tro som de förväntas anamma eftersom det är så man ska och bör göra i Sverige.
Vi har aktivt tagit avstånd från all religiös påverkan på våra barn. Det är en sak att informera dem om olika sätt att vara och tro, och en helt annan sak att ta med dem på religiösa prylar utan att överhuvudtaget informera dem om varför.
I vår familj är det inte okej och då vill jag inte heller att mina barn utsätts för det bakom min rygg i förskolan! Att jag dessutom genuint ogillar de abrahamitiska religionerna och vad de står för gör definitivt inte beslutet svårare.
De tyckte uppenbarligen att jag var skitjobbig, men jag känner att det struntar jag i. Om inte någon börjar säga ifrån kommer det aldrig att ske en förändring.
Jag skulle tycka att det var helt okej att de besökte kyrkan i ett rent studiesyfte, MEN då ska de också besöka en synagoga, en moské, you name it. Och om det inte är praktiskt genomförbart att göra studiebesök ska de iallafall informeras om den stora mängd av religioner som finns.
Idag går barnen i kyrkan redan från att de börjar i förskolan, man läser julevangeliet och firar skolavslutningar i kyrkan. Man informerar så vitt jag förstått inte i någon större utsträckning om andra alternativ, utan deklarerar helt enkelt att det är så här det är, och det gör mig helt vansinnig att de medvetet vilseleder små lättpåverkade barn på det här sättet.
Sverige påstås vara ett utav världens mest sekulariserade länder med en religiöst obunden förskola och skola, åtminstone i teorin.
I praktiken är det uppenbarligen en helt annan sak och jag tänker göra mitt yttersta för att göra motstånd mot det under barnens hela skolgång.
Om det innebär att jag måste kännetecknas som en jobbig jävel, så fine.
Nu är det bannemej dags att sätta ner foten och få ett stopp på de här dumheterna!
14.9.09
SKA ha!
Nu vet jag precis vad jag ska önska mig i julklapp! Efter att ha läst "The list" som är en Twilight-fanfic där Bella och Edward porrar loss bortom alla gränser (och ja, den är faktiskt helt fantastiskt bra eftersom tjejen som skrivit den är grymt duktig på att skriva likadant som Stephenie Meyer, fast snuskigare- mycket, MYCKET snuskigare!) måste jag ju bara ha en sån här!=) Den är kall (eller ja man får kyla ner den) och om man tar ut den i solen så glittrar den!FYI: Vampyrer är kalla, hårda och glittrar i solen. Hahahaha.. Får köpa en till Anneli också!
VMA
Inatt ställde jag klockan på två för att gå upp och kolla på MTV Video music awards. Varför? För att jag är störd och ett litet vampyrvåp (as if you didn´t know that by now). De visade nämligen världspremiären på den nya trailern för New moon (bara 2 månader och en vecka kvar!) och den kunde jag ju för allt i världen inte missa!
Jag ryser varje gång jag ser den.. Och ja, det har blivit ett gäng gånger redan. Hur många tänker jag inte tala om för då kommer nog någon utav er som bryr sig om mig att ringa efter männen med de vita rockarna så de får komma och ta med mig till ett trevligt ställe där man får äta hur mycket chocklad man vill och se Twilight på repeat dygnet runt. Loooovar...
Det bästa var dock öppningen på galan, En Michael Jackson-Tribute som inte gick av för hackor!
Jag och min bror Johan älskade Michael Jackson när vi var små (vem gjorde inte det?) och hans död har givetvis inte passerat obemärkt förbi.
Han har betytt så mycket för så många och påverkat musikhistorien mer än de flesta. En del av hans låtar ger mig fortfarande gåshud, oavsett vad som är sant i fråga om hans person.
Dagen vi fick veta att han dött var vi på Peace and love, och det var så sjukt för vi pratade om honom, eller rättare sagt, jag och Jari mobbade Johan lite för hans sjukliga besatthet av MJ när han var liten. Jag gillade honom också men Johan var galen! Han hade planscher med MJ över hela väggarna i sitt rum, alla skivor, filmer och till och med specialutgåvor på skivor som han säkert skulle kunna göra en hacka på idag. Dessutom var han och mamma och såg History-turnén på Ullevi, och denna besatthet är ganska komisk med tanke på att min bror aldrig varken före eller efter MJ-eran varit särskilt intresserad av musik.
Hursomhelst så medans vi gick där och retade honom som bäst kom vi fram till ett ställe där de delade ut gratis tidningar, tidningar med en enorm bild på MJ över hela framsidan och jag lovar att det tog en bra stund innan min hjärna klickade vad som hänt. Det var så bisarrt att vi gick och pratade om honom helt ovetandes, för att i nästa sekund stå med en tidning som tillkännagav hans dödsfall i handen. Creepy. Min spontana tanke då var att det väl var skönt att han äntligen fått frid, och sen tänkte jag inte så mycket mer på det.
Men inatt när jag såg tributen på galan så sprutade tårarna ur ögonen.
För hur tabu Michael Jackson än var fram till sin död så gillade jag honom ändå (även om jag aldrig skulle ha erkänt det), och även om jag tycker att det är att ta i att påstå att jag sörjer honom så tycker jag ändå att hans bortgång är sorglig, hemsk, orättvis och tragisk. Han förtjänade bättre än vad han fick, oavsett vad han gjort. Men tributen var fantastisk och plockade fram de där ledsna känslorna som jag gjort mitt bästa för att ignorera. Kolla in den! Jag lovar att om ni någonsin shakeat loss till en MJ låt så kommer ni att få tårar i ögonen (Om ni vill se den på fullscreen så klicka bara på den så kommer ni vidare till sidan där den finns).
Shit! När Michael och Janet synkdansar bara de två i slutet så brister det för mig totalt. Det är så vacker och sorgligt och mäktigt!
Jag går på det big time!
Jag ryser varje gång jag ser den.. Och ja, det har blivit ett gäng gånger redan. Hur många tänker jag inte tala om för då kommer nog någon utav er som bryr sig om mig att ringa efter männen med de vita rockarna så de får komma och ta med mig till ett trevligt ställe där man får äta hur mycket chocklad man vill och se Twilight på repeat dygnet runt. Loooovar...
Det bästa var dock öppningen på galan, En Michael Jackson-Tribute som inte gick av för hackor!
Jag och min bror Johan älskade Michael Jackson när vi var små (vem gjorde inte det?) och hans död har givetvis inte passerat obemärkt förbi.
Han har betytt så mycket för så många och påverkat musikhistorien mer än de flesta. En del av hans låtar ger mig fortfarande gåshud, oavsett vad som är sant i fråga om hans person.
Dagen vi fick veta att han dött var vi på Peace and love, och det var så sjukt för vi pratade om honom, eller rättare sagt, jag och Jari mobbade Johan lite för hans sjukliga besatthet av MJ när han var liten. Jag gillade honom också men Johan var galen! Han hade planscher med MJ över hela väggarna i sitt rum, alla skivor, filmer och till och med specialutgåvor på skivor som han säkert skulle kunna göra en hacka på idag. Dessutom var han och mamma och såg History-turnén på Ullevi, och denna besatthet är ganska komisk med tanke på att min bror aldrig varken före eller efter MJ-eran varit särskilt intresserad av musik.
Hursomhelst så medans vi gick där och retade honom som bäst kom vi fram till ett ställe där de delade ut gratis tidningar, tidningar med en enorm bild på MJ över hela framsidan och jag lovar att det tog en bra stund innan min hjärna klickade vad som hänt. Det var så bisarrt att vi gick och pratade om honom helt ovetandes, för att i nästa sekund stå med en tidning som tillkännagav hans dödsfall i handen. Creepy. Min spontana tanke då var att det väl var skönt att han äntligen fått frid, och sen tänkte jag inte så mycket mer på det.
Men inatt när jag såg tributen på galan så sprutade tårarna ur ögonen.
För hur tabu Michael Jackson än var fram till sin död så gillade jag honom ändå (även om jag aldrig skulle ha erkänt det), och även om jag tycker att det är att ta i att påstå att jag sörjer honom så tycker jag ändå att hans bortgång är sorglig, hemsk, orättvis och tragisk. Han förtjänade bättre än vad han fick, oavsett vad han gjort. Men tributen var fantastisk och plockade fram de där ledsna känslorna som jag gjort mitt bästa för att ignorera. Kolla in den! Jag lovar att om ni någonsin shakeat loss till en MJ låt så kommer ni att få tårar i ögonen (Om ni vill se den på fullscreen så klicka bara på den så kommer ni vidare till sidan där den finns).
Shit! När Michael och Janet synkdansar bara de två i slutet så brister det för mig totalt. Det är så vacker och sorgligt och mäktigt!
Jag går på det big time!
13.9.09
Heja Obama!
Jag orkar egentligen inte skriva så mycket om det här. Men vi kan väl konstatera att min sympati med delar av det amerikanska folket inte direkt steg när jag läste detta.
Jag blir trött och ledsen av att läsa att tiotusentals mäniskor gått runt med plakat där Obama har Hitlermusch, kallas kommunist och där det står att han borde begravas för att han vill att alla i landet ska ha samma rätt till bra sjukvård.
Hur tänker man då? Uppenbarligen inte alls. Det är riktigt sorgligt och skrämmande att människor kan vara så missunsamma mot sina medmänniskor. Att den trygghet som det skulle innebära för alla amerikaner att ha möjlighet att få vård skulle vara ett slöseri med skattepengar? Nä fy fan.. Heja Obama säger jag bara!
12.9.09
Man kan ha roligt jämt!
Mamma ringde vid åtta och sa att hon var barnbarnssugen trots allt.
Jag tog givetvis tillfället i akt och dumpade av dem. De blev överlyckliga och jag med. Win-winsituation.
Sedan tågade jag ner till spelningen och hade grymt trevligt.
Kom i säng framåt femsnåret och nu är det en riktigt seg arbetsdag på 13 timmar som gäller.
Men för tusan. Det är ju inte första gången jag jobbar bakis och med för lite sömn i kroppen. Det går nog den här gången också.
Jag tog givetvis tillfället i akt och dumpade av dem. De blev överlyckliga och jag med. Win-winsituation.
Sedan tågade jag ner till spelningen och hade grymt trevligt.
Kom i säng framåt femsnåret och nu är det en riktigt seg arbetsdag på 13 timmar som gäller.
Men för tusan. Det är ju inte första gången jag jobbar bakis och med för lite sömn i kroppen. Det går nog den här gången också.
11.9.09
Sugen..
Ikväll spelar Gloomy sunday på Truckstop Alaska, och jag är riktigt, riktigt sugen på att vara där.
Tyvärr går det inte eftersom barnvakten strejkar igen. Dessutom ska jag upp och jobba klockan nio imorgon så det hade väl inte varit helt lämpligt även om barnvakt hade funnits tillgänglig.
Men pepp är jag. Jag har ju redan sett dem ett gäng gånger, men senast var 2005 eller nått däråt, jag vet att Melvin var bebis så det är ju ett tag sen... Hade vart kul att se dem igen nu när det hänt lite grejer.
Sen är det ju min karl som sjunger (eller vad man nu vill kalla det) i bandet också.=)
Men skitsamma. Jag och kidsen käkar godis och kollar på förnedrings-idol istället.
Man kan ju inte gå runt och ha kul jämt. Hur skulle det se ut?
Tyvärr går det inte eftersom barnvakten strejkar igen. Dessutom ska jag upp och jobba klockan nio imorgon så det hade väl inte varit helt lämpligt även om barnvakt hade funnits tillgänglig.
Men pepp är jag. Jag har ju redan sett dem ett gäng gånger, men senast var 2005 eller nått däråt, jag vet att Melvin var bebis så det är ju ett tag sen... Hade vart kul att se dem igen nu när det hänt lite grejer.
Sen är det ju min karl som sjunger (eller vad man nu vill kalla det) i bandet också.=)
Men skitsamma. Jag och kidsen käkar godis och kollar på förnedrings-idol istället.
Man kan ju inte gå runt och ha kul jämt. Hur skulle det se ut?
10.9.09
Aldrig, aldrig mer.
Att försöka shoppa med två ungar i släptåg är nog bland det värsta jag vet.
Idag var jag dock tvungen eftersom jag försökt ta mig ner till Göteborg för att köpa en jacka till Lovis i flera veckor utan att ha lyckats få ihop det.
Så i eftermiddags när Jari repade så bestämde jag mig för att helt enkelt ta med barnen, det kunde ju inte vara tråkigare än att sitta hemma med dem hela kvällen.
Och det var inte tråkigare, men rätt mycket jobbigare. Melvin lyckades jag muta med en Bionicle, så han uppförde sig som en riktig söndagsskoleelev. Men Lovis tog igen för dem båda, helt skogstokig var hon och vägrade att sitta i vagnen i princip hela tiden. Det var ett under att jag helt enkelt inte lämnade kvar henne på Allum så att någon kunde kidnappa henne.
Men uppdraget blev iallafall slutfört med tillfredsställande resultat. Dessutom fick jag lägga mina små tassar på ett par nya vardagsrumsgardiner på Indiska (så fiiina!), och med tanke på att vi inte bytt gardiner sedan vi flyttade in på Ängsklockegatan för typ tre år sedan var det ett välbehövligt kap.
Jag är nöjd, men ack så trött.
Idag var jag dock tvungen eftersom jag försökt ta mig ner till Göteborg för att köpa en jacka till Lovis i flera veckor utan att ha lyckats få ihop det.
Så i eftermiddags när Jari repade så bestämde jag mig för att helt enkelt ta med barnen, det kunde ju inte vara tråkigare än att sitta hemma med dem hela kvällen.
Och det var inte tråkigare, men rätt mycket jobbigare. Melvin lyckades jag muta med en Bionicle, så han uppförde sig som en riktig söndagsskoleelev. Men Lovis tog igen för dem båda, helt skogstokig var hon och vägrade att sitta i vagnen i princip hela tiden. Det var ett under att jag helt enkelt inte lämnade kvar henne på Allum så att någon kunde kidnappa henne.
Men uppdraget blev iallafall slutfört med tillfredsställande resultat. Dessutom fick jag lägga mina små tassar på ett par nya vardagsrumsgardiner på Indiska (så fiiina!), och med tanke på att vi inte bytt gardiner sedan vi flyttade in på Ängsklockegatan för typ tre år sedan var det ett välbehövligt kap.
Jag är nöjd, men ack så trött.
9.9.09
Vi vann! Vi vann!
Inte ett skit. Inte ens en ny jäkla lott. Nio lotter och inte ens det.
Man kan ju inte göra annat än att skratta åt det, och konstatera att man får vara glad för allt annat man har.
Jag vann ju iallafall i kärlekslotteriet! Haha.. Ha.
Man kan ju inte göra annat än att skratta åt det, och konstatera att man får vara glad för allt annat man har.
Jag vann ju iallafall i kärlekslotteriet! Haha.. Ha.
090909- Nu smäller det!
Har ni lagt märke till dagens datum?
Det har jag. Och stark anhängare av siffermagi som jag är köpte jag och Jari nio trisslotter, på nio olika ställen (i tre olika kommuner dessutom!).
Idag måste vi ju vinna! Nio miljoner here we come!
Klockan nio ikväll ska vi skrapa dem. To be continued...
Det har jag. Och stark anhängare av siffermagi som jag är köpte jag och Jari nio trisslotter, på nio olika ställen (i tre olika kommuner dessutom!).
Idag måste vi ju vinna! Nio miljoner here we come!
Klockan nio ikväll ska vi skrapa dem. To be continued...
Hata Top-model!
Det är den menlösaste serie som någonsin visats. Just nu kör de oupphörligen repriser på trean, och eftersom alla andra kanaler är bannlysta på mitt jobb blir det en hejdlös massa top-model.
Vilka brudar alltså. Minsta motgång så faller de ihop i små hysteriska benhögar och pipgråter som kattungar. Varje gång någon utav dem åker ut (vill säga i varje avsnitt, eftersom bara EN kan vinna) kan man tro att den utskickade ska ledas ut på bakgården och arkebuseras så som de lipar och går på.
Jag spyr. Imorse tog ändå priset. Ett utav våpen kommenterade en utav de andra deltagarna med orden:
"Hon är vacker, men hon är alldeles för högljudd och stark för att bli modell."
Ja jisses, gudarna förbjude att en tjej som tar för sig går och vinner! Fnys...
Vilka brudar alltså. Minsta motgång så faller de ihop i små hysteriska benhögar och pipgråter som kattungar. Varje gång någon utav dem åker ut (vill säga i varje avsnitt, eftersom bara EN kan vinna) kan man tro att den utskickade ska ledas ut på bakgården och arkebuseras så som de lipar och går på.
Jag spyr. Imorse tog ändå priset. Ett utav våpen kommenterade en utav de andra deltagarna med orden:
"Hon är vacker, men hon är alldeles för högljudd och stark för att bli modell."
Ja jisses, gudarna förbjude att en tjej som tar för sig går och vinner! Fnys...
Pimp!
Igår fick jag ett riktigt skitsamtal från Elgiganten där jag lämnat in min hyfsat nya telefon på lagning eftersom den stänger av sig hela jävla tiden.
Tydligen hade de hittat en minimal fuktskada i laddaruttaget, och finns det en fuktskada gäller icke garantin.
Tack som fan i helvetet. Min motfråga om hur en pyttefuktskada kunde generera fel i själva "datorn" eller vad man nu kallar det på proffsmobilspråk möttes med en belåten upplysning om att fuktskador minsann kan orsaka precis vad som helst. Bullshit säger jag. Det är ju hemskt praktiskt att ha det att skylla på eftersom typ alla mobiltelefoner råkar ut för nån form av fuktskada någon gång.
Fulspel på högsta nivån!
Hursomhelst kunde jag få tillbaka min söndriga mobil mot en "undersökningskostnad" på 500 kronor. På ren trots sa jag givetvis tack men nej tack, men kom på när jag klickat bort samtalet att det kanske inte var så jättesmart eftersom jag har 6 månader kvar på bindningstiden och ingen telefon. Men för tusan! Betala 500 spänn för att få tillbaka en söndrig telefon? Över min våldtagna, döda kropp.
Det strider mot alla mina principer.
Så jag ilade ner till Telenor för att se om vi kunde styra upp situationen på något sätt ändå. Det kunde vi, efter lite meck. Så nu har jag en ny superfin mobil, en svart och röd och silvrig Sony Ericssonnånting (modellen är ju helt ointressant, bara den är fin, right!).
Nya mobiler är kul, så jag vart tvungen att Fangbanger-pimpa min till max. Färgerna tvingade mig!
Laddat ner shysstaste ringsingnalerna, meddelande-pipet och temat (blodigt och vampyrrött, ja temat alltså, låtarna och sms-pipet var helt vampyrfria).
Fått in snyggaste bilden på Bella och Edward som bakgrund:
Och dessutom shoppat den här finfina nyckelringen:
Den ska jag bygga om till mobilsmycke så fort den kommer.
"Men va fan är du femton eller?" Sa Jari bitskt. Vilket föranledde (med anledning av förra inlägget) ett smärre vansinnesutbrott från min sida.
Jag Twilight-pimpar min telefon hur mycket jag vill!
Tydligen hade de hittat en minimal fuktskada i laddaruttaget, och finns det en fuktskada gäller icke garantin.
Tack som fan i helvetet. Min motfråga om hur en pyttefuktskada kunde generera fel i själva "datorn" eller vad man nu kallar det på proffsmobilspråk möttes med en belåten upplysning om att fuktskador minsann kan orsaka precis vad som helst. Bullshit säger jag. Det är ju hemskt praktiskt att ha det att skylla på eftersom typ alla mobiltelefoner råkar ut för nån form av fuktskada någon gång.
Fulspel på högsta nivån!
Hursomhelst kunde jag få tillbaka min söndriga mobil mot en "undersökningskostnad" på 500 kronor. På ren trots sa jag givetvis tack men nej tack, men kom på när jag klickat bort samtalet att det kanske inte var så jättesmart eftersom jag har 6 månader kvar på bindningstiden och ingen telefon. Men för tusan! Betala 500 spänn för att få tillbaka en söndrig telefon? Över min våldtagna, döda kropp.
Det strider mot alla mina principer.
Så jag ilade ner till Telenor för att se om vi kunde styra upp situationen på något sätt ändå. Det kunde vi, efter lite meck. Så nu har jag en ny superfin mobil, en svart och röd och silvrig Sony Ericssonnånting (modellen är ju helt ointressant, bara den är fin, right!).
Nya mobiler är kul, så jag vart tvungen att Fangbanger-pimpa min till max. Färgerna tvingade mig!
Laddat ner shysstaste ringsingnalerna, meddelande-pipet och temat (blodigt och vampyrrött, ja temat alltså, låtarna och sms-pipet var helt vampyrfria).
Fått in snyggaste bilden på Bella och Edward som bakgrund:
Och dessutom shoppat den här finfina nyckelringen:
Den ska jag bygga om till mobilsmycke så fort den kommer.
"Men va fan är du femton eller?" Sa Jari bitskt. Vilket föranledde (med anledning av förra inlägget) ett smärre vansinnesutbrott från min sida.
Jag Twilight-pimpar min telefon hur mycket jag vill!
Sur, surare, surast...
Jari- Eh, älsk.. Ska du ha mens?
Jag- Men käft! Fan undrar du det för?!
Jari- Nä.. Det liksom... märks...
Av någon anledning är det bara Jari som får ta stöten varje gång. Jag orkar vara trevlig mot de flesta andra, men några dagar innan det beger sig tål jag inte åsynen av min stackars karlslok.
Så fort han öppnar munnen känner jag ett orimligt ursinne.
Allt han säger låter helt stört i mina öron och jag spottar och fräser som Gordon Ramsay på fultjack.
Men han biter ihop och tassar på tå runt mig. Ännu en anledning till att han är bäst.
Idag ska jag för övrigt lyckas med något som verkar snudd på omöjligt. Spännande.
Jag- Men käft! Fan undrar du det för?!
Jari- Nä.. Det liksom... märks...
Av någon anledning är det bara Jari som får ta stöten varje gång. Jag orkar vara trevlig mot de flesta andra, men några dagar innan det beger sig tål jag inte åsynen av min stackars karlslok.
Så fort han öppnar munnen känner jag ett orimligt ursinne.
Allt han säger låter helt stört i mina öron och jag spottar och fräser som Gordon Ramsay på fultjack.
Men han biter ihop och tassar på tå runt mig. Ännu en anledning till att han är bäst.
Idag ska jag för övrigt lyckas med något som verkar snudd på omöjligt. Spännande.
7.9.09
Trodde det skulle bli en lugn natt men ack så jag misstog mig.
Full rulle de senaste tre timmarna och nu är jag så trött att jag håller på att spy.
En timme kvar och sen ska jag lyckas ta mig hem på det. Fy fan.
Nåja, bit ihop och se glad ut. Eller kanske inte glad men åtminstone inte helt döende.
Har just svept min andra Red Bull och käkat lite mer kantareller. Det kunde ju vart värre. Inom en hyfsat överskådlig framtid (även om den just nu känns avlägsen) ligger jag i min säng och sover som en liten gris.
Och hur jäcligt det här än är så finns det inget som går upp mot att sova efteråt.
Full rulle de senaste tre timmarna och nu är jag så trött att jag håller på att spy.
En timme kvar och sen ska jag lyckas ta mig hem på det. Fy fan.
Nåja, bit ihop och se glad ut. Eller kanske inte glad men åtminstone inte helt döende.
Har just svept min andra Red Bull och käkat lite mer kantareller. Det kunde ju vart värre. Inom en hyfsat överskådlig framtid (även om den just nu känns avlägsen) ligger jag i min säng och sover som en liten gris.
Och hur jäcligt det här än är så finns det inget som går upp mot att sova efteråt.
Köp dina vänner på Facebook.
Men varför ska jag köpa mina vänner på Facebook, för låtsaspengar dessutom?
Vad ska jag ha dem till när jag väl har köpt dem?
Det är ju så urbota störtlöjligt att man blir alldeles häpen.
Facebook är bra på många sätt, inte minst som arbetstidsfördriv för min del.
Men ibland undrar man ju vad det är för ett freakigt ställe egentligen...
Nu ska jag gå och äta kantarellmackor och dricka Red bull. Det är den hittills största fördelen med att ligga med (låter ju mycket fränare än att säga att vi är gifta) personalchefen; arbetskamrater som fjäskar med stora kantarellpåsar så att de ska slippa åka på skitpass. Mer mutor och fulspel!
Bara sju timmar kvar tills jag få gå och lägga mig... Suck.
Vad ska jag ha dem till när jag väl har köpt dem?
Det är ju så urbota störtlöjligt att man blir alldeles häpen.
Facebook är bra på många sätt, inte minst som arbetstidsfördriv för min del.
Men ibland undrar man ju vad det är för ett freakigt ställe egentligen...
Nu ska jag gå och äta kantarellmackor och dricka Red bull. Det är den hittills största fördelen med att ligga med (låter ju mycket fränare än att säga att vi är gifta) personalchefen; arbetskamrater som fjäskar med stora kantarellpåsar så att de ska slippa åka på skitpass. Mer mutor och fulspel!
Bara sju timmar kvar tills jag få gå och lägga mig... Suck.
6.9.09
Isolation.
Mother I tried please believe me,
I'm doing the best that I can.
I'm ashamed of the things I've been put through,
I'm ashamed of the person I am.
But if you could just see the beauty,
These things I could never describe,
These pleasures a wayward distraction,
This is my one lucky prize.
Jag älskar det. Igen och igen!
Let´s spin around til we drop dead on the ground!
I'm doing the best that I can.
I'm ashamed of the things I've been put through,
I'm ashamed of the person I am.
But if you could just see the beauty,
These things I could never describe,
These pleasures a wayward distraction,
This is my one lucky prize.
Jag älskar det. Igen och igen!
Let´s spin around til we drop dead on the ground!
2.9.09
Det är två timmar kvar tills jag slutar jobbet och det känns på fullaste allvar som att jag är på väg att kräkas ut hjärnan genom näsan.
Jag ska aldrig mer jobba natt för att sedan gå på dagpass dagen efter.
Hela min kropp känns skev och fel. Mitt hår är smutsigt och platt, jag har tonnisfinnar på hela hakan och huvudet är ömt och svullet.
Jag har pajat min dygnsrytm totalt och känner en enorm blodtörst mot allt och alla.
Dra åt helvete.
Stackars vikarien som jag jobbar med för första gången idag.
Hon måste tro att jag är helt efterbliven.
Jag ska aldrig mer jobba natt för att sedan gå på dagpass dagen efter.
Hela min kropp känns skev och fel. Mitt hår är smutsigt och platt, jag har tonnisfinnar på hela hakan och huvudet är ömt och svullet.
Jag har pajat min dygnsrytm totalt och känner en enorm blodtörst mot allt och alla.
Dra åt helvete.
Stackars vikarien som jag jobbar med för första gången idag.
Hon måste tro att jag är helt efterbliven.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)