Nu rullar vi!

Imorgon vid den här tiden sitter jag i min ölstol och dricker.. öl.
Fy fan vad fint det kommer att bli. Bror min är redan på plats och har dunkat upp vårt tält så nu ska vi bara ta oss upp så är allt som det ska vara.
Har varit grymt hektiskt idag. Mycket som ska fixas innan avfärd som vanligt.
Men nu tror jag att allt är packat och på plats så imorgon klockan två blir det avfärd till Peace and love. Härligt!
Festival är bannemej något utav det bästa som finns.
Extra roligt nu när alla mina älsklingar ska med. Vi kommer ha så ruskigt kul!

Midsommar flöt förbi lugnt och stillsamt men trevligt. Massa god mat och Guitar hero med min darlo Anneli halva natten, sedan Sommarsolståndsfirande på lördagen med mina favoriter. Kunde inte vart bättre. Eller jo, solen kunde ju strålat lite mer men man kan ju inte få allt.

Nu är ju vädret på topp iallafall, och jag med! Nu rullar vi!

Semester!

Idag går jag på min sjuveckors ledighet. Det ska bli grymt skönt eftersom jobbet de senaste veckorna tagit otroligt mycket på mig.. Nu ska jag koppla bort det och bara njuta i fulla drag! Inget jobb med allt vad det just nu innebär, inget plugg. Bara sol sol sol och öl och vänskap och kärlek. Underbart! Jag vet att det här kommer att bli en riktigt shysst sommar.

Om en vecka är jag, min fina make och bästa Anneli (plus hennes hemlis, och en massa andra sköna människor inklusive min fina lillebror) på Peace and love! Det känns så otroligt sjukt att det bara är en vecka kvar tills jag ska festivala i dagarna fem med människor som får mej att må bra. Inga barn, bara slappa och festa och ha det allmänt fint. Det ska bli så skönt!

Först är det midsommar med Liseberg och Sommarsolståndsfirande, nästa vecka åker vi till Borlänge och veckan efter det är det dags att köra band på Arvika och träffa ännu fler kära vänner. Längre än så planerar jag inte just nu. Det kommer att bli fullt upp ändå. Och det kommer att bli så bra!

Det finns nog inget som slår första dagen på semestern. När man vet att man har allting framför sig.

Min tidsmaskin.

Har ni tänkt på att en låt kan ta en bakåt i tiden?
Att en särskild låt kan flytta ens själ till ett specifikt ögonblick i historien och få en att uppleva det, om och om igen?
Att det finns sånger som alltid kommer att förknippas med personer och platser, känslor och upplevelser?

Att det finns sånger man älskat som gör för ont att lyssna på...

Cheers darlin´.

What am I darlin'?
A whisper in your ear?
A piece of your cake?
What am I, darlin?
The girl you can fear?
Or your biggest mistake?

Oops! I did it again.

Vad är det med potatisfestivalen som gör att man överdoserar nått så in i bomben?
Det var likadant förra året. Är det de billiga vattenutblandade ölen som gör det? Är det ångesten över att gå ut och titta på när hela Alinge-texas praktiserar avancerad karatefylla samtidigt och på samma plats? Eller är det de båda i kombination?

Jag vet inte. Men det var sjukt kul iallafall. Med VIP-gäst från Götet och allt.
Jag var fortfarande full igår, vilket har medfört en riktigt besvärlig bakfylla idag istället. Som löken på laxen har M (min brukare) först lyckats skalla mig stenhårt över näsan och sedan skrapade hon sönder min hornhinna med sina rakbladsvassa naglar när hon med läskig pricksäkerhet körde in två fingar rätt i ögat på mej. Detta gjorde ju knappast min huvudvärk mer medgörlig om man säger så.
En underbar måndag på jobbet helt enkelt...

Skitdag.

Det här vädret alltså.. Hur deprimerad blir man inte?
Enda anledningen till att inte dejta en Twilightvampyr måste vara att man skulle bli tvungen att stå ut med sjukt mycket dåligt väder...

Det är ju le potatisfestival här i Alinge i helgen, och eftersom jag litade blint på väderprognosen som utlovade en eftermiddag med uppehåll lovade jag Melvin att vi skulle ta en sväng ner till tivolit.. Stort misstag eftersom uppehållet lös med sin frånvaro.. Men orka ta den striden med en femåring... Det var bara att snällt pallra sej ner till tivolihelvetet och titta på medans han åkte i spöregnet.

Underbar dag.

Men kvällen blev bra iallafall. Vin, jordgubbar och Twilight (It´s like my own personal brand of heroin) i min ensamhet eftersom Anneli fick barnvakt och dissade vår Twilightkväll. Jari jobbar natt så jag fick drömma ifred, haha.

Imorgon blir det mer tivoli och sedan dissar jag man och barn för att gå ut och göra potatisfestivalen osäker. Been there, done that. Men det ska bli kul iallafall!

Yes!

Jag har gått ner 3 kg på två veckor! Med tanke på att jag hade målet att loosa 5 kg på en månad ser oddsen rätt bra ut. Dessutom har jag fuskat en hel del, men precis som förra gången så funkar det iallafall. Halvsvält med fusk is tha shit!

Det är inte varje dag man får ett telefonsamtal som inleds med meningen "Varför hånglar hon med vargen?!" Underbara Anneli- Min partner in crime.
Jag visste att du skulle förstå!=)

Nu ska hon bara flytta upp till hoodet, så kan vi sitta på våra verandor och pimpla vin och drömma om vampyrer tills vi blir gamla och dör!

Det har inte blivit så mycket bloggande idag. Jag har tillbringat dagen med att läsa Twilightfanfiction, det vill säga fortsättningar på Twilight saga som är skrivna av fans. Inte lika bra som den äkta varan men ett bra substitut tills jag får tillbaka mina böcker och kan börja läsa om dem.

Abstinensen är extra svår idag när jag vet att Anneli är mitt uppe i det.
Jag är så förbannat avundsjuk att jag känner mig grön när jag tänker på att hon har hela den sista helt sinnessjukt spännande boken kvar! Jag vill kunna radera mitt minne och läsa om dem utan att veta vad som kommer att hända.
Jag skiter i vad Jari säger, när jag kommer hem MÅSTE jag kolla på filmen igen för att stilla mitt begär!
Annars kommer jag inte att kunna somna.

Det är helt sjukt. Jag har alltid skrattat åt Star trekkers, Sagan om ringenfanatiker och Star warsbesatta.
Och här sitter jag nu, en Twilighter ända ut i fingerspetsarna.
Jag fattar inte hur man kan bli så besatt av något som inte finns på riktigt.
Det är bitterljuvt. Ibland önskar jag att jag inte hade börjat läsa Twilightböckerna så att jag kunde fortsatt att leva mitt liv lyckligt ovetandes om den helt fantastiska värld som Stephenie Meyer uppfunnit.

Eller nej, det gör jag inte alls förresten. Fantasi är det bästa som finns.
Är man en tråkig småbarnsmorsa så behöver man fly verkligheten ibland!(Dock kanske inte riktigt så ofta och mycket som jag gör just nu.. Men det måste väl gå över eller åtminstone lägga sig lite nån gång.. Eller?)

Sjukt snygg bild på Bella och Edward!

Inget inlägg.

De här två lediga dagarna har varit så perverst aktivitetsfyllda att jag knappt hunnit andas. Dessutom bestämde sig vårt modem för att lägga av igår när jag behövde skriva ut viktiga grejer, vilket inte direkt gjort det lättare att komma åt.

Hursomhelst ska jag jobba heldag i två dar nu, och på 26 timmar lär det väl bli en hel del trams skrivet här.

Tänkte faktiskt bara tala om det, är alldeles för slut för att skriva på riktigt nu.

Hoppas ni sover lika gott inatt som jag tänker göra!

Rösta för helvete!

Ska det vara så förbannat svårt att lyfta på arslet och ta sej till en vallokal för att lämna en röst? Var tredje svensk vet inte ens om att vi röstar idag.
Hur kan man ha missat det? Bor dom under en sten i skogen?

Om man inte orkar sätta sig in i kandidaterna går det alldeles ypperligt att bara rösta på ett parti. Om man inte gillar EU av princip och skiter i att kandidaterna faktiskt kan göra skillnad kan man iallafall gå och rösta blankt.

Att inte rösta alls är så himla dåligt. Det visar absolut ingenting annat än att man är dum i huvudet.
Det finns människor i världen som kämpar för sin rösträtt än idag.
Vi svenska tjejer kämpade för den enda fram till 1921- Det är ju helt sinnesjukt! Att av arrogans eller cynism bara strunta i det är att spotta på det arbete som utfördes då och som utförs i mindre privilegierade länder än idag.

Så kom igen! Om inte annat så av respekt mot våra förmödrar och mot dem som inte har en demokratisk rätt att gå och rösta!

New moon.

Jag såg spoilern på MTV movie awards (Twilight vann typ alla priser som de var nominerade till, och jag tjöt som en fjortis varje gång)och jag svär att jag fick tårar i ögonen av hänfördhet. Jag skulle nästan kunna offra ett barn för att slippa vänta till premiären i november. Jag kommer lätt att tälta utanför närmaste biograf i väntan på biljettsläppet. Jag är riktigt, riktigt illa däran.

Lång natts färd mot dag.

Igår eftermiddag begav jag och kidsen oss ut på playdate med G och L, sedan stack vi upp till Anneli på Mary Kay-tjofräs. När vi gick ur bilen kom jag på att jag glömt min husnyckel hemma, och det hade väl inte varit hela världen om det inte vore för att Jari befann sig i Göteborg för att spela med sitt band större delen av kvällen och natten.
Det fanns alltså tre alternativ; uppehåll sig hos Anneli tills gryningen, åka ner till Majorna och hämta nyckeln eller våldsgästa morsan.
Jag velade fram och tillbaka ganska länge innan jag bestämde mig för alternativ nummer tre. Men först åkte vi hem och försökte göra inbrott- utan särskilt tillfredställande resultat. Ungarna var så klart själaglada över att få sova hos mormor. Jag var inte alls lika glad eftersom jag skulle upp och jobba idag och därför var tvungen att ta mig hem så fort Jari klivit av tåget.

Det gjorde han för övrigt klockan tre inatt. Jag lämnade kvar kidsen hos mamma eftersom hon vägrade att låta mej väcka dem, så för Jari var det en win-win situation. Han fick både skjuts och sovmorgon (han trodde nog att han skulle få sex också, men jag var alldeles för grinig och trött för att gå med på det) medans jag fick sova 4 timmar innan 13 timmars arbete. Yippie!

Totalt antiklimax. Jag som skulle åka hem och lägga barnen, så att jag kunde kolla på Twilight och dricka vin utan Jaris svartsjuka gliringar ringandes i öronen.

Oh my god!

Det har gått fem år sedan jag tog studenten. Jag kan inte säga att jag såg särskilt ljust på framtiden då. Eller jo på sätt och vis. Jag var lycklig i mitt förhållande och såg fram emot barnet jag väntade. Men det var faktiskt inte särskilt kul att se andra föräldrars förfärade blickar när de smygkikade på min stora mage. Deras fördomar stod minst sagt skrivna i deras ansikten och fick mej att känna mej osäker på om jag gjort rätt.

Idag vet jag att jag gjorde rätt. Till skillnad från många andra som tog studenten samtidigt som jag har jag ett fast jobb, som jag oftast trivs med trots allt mitt gnäll.
Jag har hunnit finna mitt mål och har vägen rakt utstakad framför mej. Jag vet vad jag vill göra. Jag har ett eget hus i en stad där jag trivs och en egen bil, är gift med en helt fantastisk människa som är pappa till bägge mina underbara barn. Jag har ett gäng supergoa vänner som är en stor del av mitt liv. Det där övergivna socfallet som stod skrivet i deras ansikten finns inte; tvärtom tror jag att min tillvaro rent ekonomiskt och praktiskt är bättre än många andra 24 åringars.

Jag är aldrig eller sällan missnöjd med min livssituation. Visst, jag fick aldrig luffa jorden runt eller jobba som bartender. Men å andra sidan vet jag många andra i min ålder som inte heller gjort sådant. Dessutom har jag hela livet på mej. Jag kan visa mina barn världen, och när de blir tillräckligt gamla för att klara sig själva är jag inte ens förtio fyllda.

Jag är givetvis inte perfekt. Jag svär alldeles för mycket, smygröker och super skallen i bitar oftare än vad äldre föräldrar gör. För jag är trots allt 24 och mitt sinne är fortfarande ungt och rastlöst ibland. Tack vare mitt fantastiska nätverk med släktingar som mina barn är trygga hos är det dock inget problem. Min man är 9 år äldre och har tack vare det lekt av sig mer än jag. Han låter mej göra allt jag vill och begränsar mej inte. Vill jag gå ut och dansa så stannar han hemma med barnen, utan gnat. Det älskar jag honom otroligt mycket för.

Trots mina ungdomliga brister är jag en fantastisk mamma till mina barn, det vet jag. De är underbara, trygga ungar som gjort mej till den jag är. Jag står stadigt på jorden och är trygg i mina övertygelser mycket tack vare dem. Det finns ingenting jag skulle vilja ha annorlunda (nja, lite mer cash hade ju inte skadat, men det är ändå värdsligt.), det är få saker som jag kunde gjort på ett bättre sätt än vad jag gjorde.

Jag önskar att någon hade kunnat visa mej framtiden då, för fem år sedan. Det hade besparat mej en hel del ångest och oro. Men det är som det är. Nu är jag den jag vill vara och där jag ska vara, och det är jävlans gött!

Tandtrollet.

Det räckte tydligen inte att ramla ner för en rulltrappa och skrapa upp näsan på stenarna här ute på baksidan. Jag börjar tro att döden på allvar är ute efter min dotter.

Idag när jag stod i duschen bestämde sig Lovis för att det var en bra idé att klättra upp på toastolen. Sedan ramlade hon givetvis ner. Hon skrek inte mer än vanligt men jag skyndade mej såklart ut ur duschen för att kolla hur det var med henne, och först såg jag absolut ingenting. Tills hon öppnade munnen och jag såg att den var full av vita små stenar. När jag lyfte hennes överläpp upptäckte jag att hon bara hade en framtand, plus en blodig rot. Den kvarvarande framtanden satt dessutom alldeles för långt bak och ungefär när min hjärna registerat det greps jag av panik. När jag grips av panik ringer jag min mamma och så också den här gången. Jag sa att Lovis krossat en framtand och mamma sa "jag kommer" och lade på. 10 min senare kom hon, underbara, underbara.

Medans jag väntade på henne ringde jag sjukhuset som kopplade mej vidare till folktandvården. Klockan var ungefär halvelva då och de erbjöd mej en tid kvart över tre. Aldrig i helvete sa jag och lät mordisk. Så vi fick komma in med en gång.

Väl där var de alldeles lugna (Hur fan kan de vara LUGNA??? Min dotter har KROSSAT EN TAND!!!) och försökte förklara för mej att detta tydligen är ganska vanligt.
De tog kort på tänderna och skickade hem oss, så vi fick komma tillbaka vid tre ändå.
Lovis drack välling och sov en stund hemma. Försökte ge henne små smörgåsbitar men då sa hon bara ajaj och pekade på tänderna. Mitt lilla hjärta.

När vi kom tillbaks fick Lovis lugnande medel som gör att man inte minns tandläkarbesöket i efterhand och bedövning, men det var ändå fruktansvärt att hålla henne medans de drog ut tanden. Jag har själv dragit ut ett gäng bissar och vet hur obehagligt det är, och som Lovsan skrek var jag övertygad om att bedövningen inte hjälpt ett skit.
Det skar i hela kroppen på mej. Alla mina modersinstinkter skrek att det här var fel och att jag borde fly eller slåss. Jag fick uppbåda all min viljestyrka för att inte slå tandläkarna på käften och springa därifrån med min älskade unge.
Eftersom tanden var så krossad tog det lång tid att få ut den.
Tandsköterskan sa att hon aldrig sett en mjölktand som varit så sönder förut.
Det var förmodligen den längsta och värsta kvarten i mitt liv.

När det var över blev Lovsan fly förbannad. Hon slogs och levde rövare så vi slapp ligga kvar till det lugnande hade slutat verka utan fick åka hem.
Sen har hon röjt som vanligt hela eftermiddagen. Så fort roten dragits ut gick det bra att äta igen, det isade nog ganska bra i den innan.

Den andra framtanden får sitta kvar, tills vidare. Förhoppningsvis växer den fast ordentligt igen, annars måste de dra ut den också. Hon ser ut som värsta gangstern nu, och drar dom den andra också blir det ju ännu värre. Hoppas den fixar till sej.

Så nu får Lovis gå utan framtand de närmaste fem, sex åren. Perfekt tajming, innan hon ska göra dagisdebut och allt.=) De andra ungarna kommer att vara livrädda för henne. Men hon är helt otroligt söt med sin sjörövarglugg.

Bilden är tagen innan de drog ut roten, Jari var mer praktiskt lagd än jag och kom på att det nog kan vara bra att ha det fotograferat till försäkringsbolaget om hennes permanenta tänder skulle vara skadade när hon får dem om hundra år.

Trattkattarellen:

Efter förfrågan kommer här en bild på trattkatten, som för övrigt mår bara fint trots sabotaget i fredags. Har fått små minibandage nu och behöver inte åka till farbror doktorn förräns om en vecka. Gudomligt skönt efter att ha varit tvugna att åka in med henne varannan dag i typ 2 veckor!

Mors dag.

Jag vaknade på mors dag med den värsta bakfyllan jag upplevt på väldigt, väldigt länge.
I lördags var vi nämligen bjudna på middag av min mor och bror eftersom de båda fyller år nu i dagarna. Vi gick till Stures och åt supergod mat, sen fick jag för mej att hänga med brorsan ut och festa (han bjöd dessutom, det rika lilla trollet). Eftersom min sämre hälft inte hade något att invända mot att gå hem ensam med kidsen blev det så.
Hade en riktigt trevlig helkväll och snubblade in i hemmet först framåt fyrasnåret.

Jag upptäckte dock ganska snabbt att det har sina fördelar att vara bakis på mors dag, eftersom det genererar sovmorgon, frukost på sängen och presenter.
Inte så pjåkigt ändå. Fick en bok som heter "En hjärtformad ask" och den är så fruktansvärt obehaglig att jag inte vågade gå upp och kissa inatt. Det kanske inte låter som någon särskilt snäll Mors dags-present men eftersom jag totalälskar allt som är obehagligt och gör mej riktigt, riktigt rädd var det en fullträff. Fick också te och jättefina teckningar som min älskade bästa pojke målat. Jag hade visserligen önskat mej diamanter stora som spädbarnshuvuden men va fan, man får vara glad för det man får.

Dessutom ryckte jag upp mej och vi gick och handlade värstingpoolen till ungarna, rutschkana, dusch och två pooler som sitter ihop med en massa shyssta lekprylar och bollar och grejer. Kändes som en bra investering för sommaren. Den kommer nog hålla dem sysselsatta under åtskilliga timmar medans vi ligger på gräsmattan och läser i solen. Man får inte vara dum.

Idag tog Jari med sej ungarna till deras farmor så att jag kunde plugga ostört. Ett prov till som ska avklaras på onsdag, sen är det sommarlov!

Är ledig två veckor först, från dan innan midsommar och över både Peace and Love och Arvika, sedan jobbar jag typ 3 dar och sen är jag ledig i ytterligare fem veckor.
Det kommer att bli en bra sommar, det känner jag bannemej på mej!

Det här är nog den allra bästa tiden på hela året;
när man har allt framför sig, det är ljust och grönt och luften är full av förväntningar och drömmar om den sköna sommaren som hägrar alldeles inom räckhåll.
Då är iallafall jag som allra lyckligast.