25.1.09

Hate to say I told you so.

Jari var inte bara kaxig när jag kom hem igår. Han var nästan lite spydigt självsäker.
Jag sa åt honom att inte ta ut något i förskott, men han ville inte lyssna på det örat.
Givetvis fick han storstryk igen. När han var naken hade jag fortfarande bara blivit av med en strumpa.
I rest my case.

Men inte ens då kunde han erkänna att jag helt enkelt är bättre än honom på guitar hero. Istället surade han som en liten pojke.

Då var jag tvungen att driva lite med honom så jag ändrade svårighetsgrad utan att han märkte det, han var helt inne i att klå mej. Resultatet blev ju att jag fick mer än dubbelt så mycket poäng som honom vilket stukade hans redan kränkta manlighet ytterligare.
Men sedan kunde jag inte låta bli att berätta vad jag gjort och då blev han nästan lite imponerad.
"Jag blir lite pilsk när du är en sådan vidrig människa." Hahaha.

Sedan drack jag lite vin och blev sentimental och grät en skvätt av orsaker som jag låter bli att nämna här. Mest av trötthet tror jag dock.

Men då kramade han mej och sa snälla saker tills jag blev glad igen.

I början av vårt förhållande körde Jari fula tricks.
Han kom med egenkomponerade dikter som i det stora hela gick ut på att jag var det mest fantastiska som någonsin hänt honom (vilket jag givetvis är), han spelade in romantiska blandband och målade teckningar åt mej, han gick med mej på shopppingrundor utan att klaga ett endaste dugg och hjälpte mej att välja kläder men stor entusiasm (skulle han ALDRIG göra nu), han lagade middagar till mej och ringde mitt i natten för att tala om hur mycket han älskade och saknade mej, ibland låg han och tittade på mej för att han tyckte att jag var vacker att se på.. ja.. ni hajjar.
Han betedde sej som i en dålig amerikansk lovemovie.
Och jag är tjej, så givetvis föll jag som en fura för hans listiga list.

När han väl fått mej på kroken så avtog hans enorma uppvakting ganska markant.
Visserligen blir det väl så i de flesta förhållanden men lite lurig var han allt där i början.
Nu ska det mycket till innan han plockar fram sin överrromantiska sida, men igår var han faktiskt helt underbar och sa det finaste han någonsin sagt till mej.
Men det behåller jag för mej själv.=)

Idag saknar jag honom. Han är helt fantastisk fast jag kan störa mej så att jag blir tokig på honom ibland och fast romantiken nu för tiden mest sträcker sej till klappar på rumpan och snuskiga sms.
Nog nu.

2 kommentarer:

Ina sa...

Hahahaha. Känner så igen det där med min gubbe oxå. Tänk vad de kunde innan man blev gift med dem. *s*

Anonym sa...

Klappar på rumpan är å andra sidan en av de viktigaste sakerna i ett lyckligt förhållande. Tycker jag alltså. (Förutom det uppenbara att man delar på ansvaret för hemmet.)