Onsdag däremot minns jag mer än väl eftersom det kan ha varit den värsta dagen på väldigt väldigt länge. Igentligen ganska ointressant, men jag kan sammanfatta den med några meningar. Cykla i snöstorm 8.00 på morgonen. Görledsen Melvin som fick bändas loss från min kropp när jag skulle säga hejdå hos dagmamman. Jobb i 10 timmar utan rast. Äta 2 potatisplättar på hela dagen. 8 minusgrader. Spy i en buske vid Vårgårdafontänen. Tåget hem 2 timmar försenat. Ja, ni fattar va?
Igår sov jag i 13 timmar och det var väldigt tillfredställande. Kände mej nästan mänsklig igen när jag vaknade. Det var trevligt som omväxling.
Såhär är det: Jag får ett nervöst sammanbrott snart. Skulle behöva åka nånstans där det är varm och sandigt och bara kurera mej i typ en månad. Jari kunde få följa med om han lovade att vara min tysta slav under hela tiden. Kanske.
Jag längtar tillbaks till turkiet så att jag blir helt nipprig.
En superhjältekraft? Att kunna bestämma över tiden. Lätt.
Och nu till dom goda nyheterna (som jag inte kan hålla tyst om längre, trots att Jari kommer strypa mej). Det har flyttat in en ny liten homie i min mage.=) Mycket trevligt, omvälvande, läskigt och spännande. I juni kommer h*n ut. Jag önskar att det var juni nu.
Eller nej, först kunde det vara jul och sen juni. Återigen, den där superhjältekraften vore inte så dum alls, faktiskt.
