En bra dag idag. Snabb. Sprang ett varv runt Gerdsken och njöt av blåsten och alla fina färger, sedan försökte jag plugga. Det går trögt nu, även om det vi läser inför måndagens seminarium är jätteintressant så är det stort och svårt att få grepp om. Jag ser orden och jag vet vad de betyder men de är för många för att få plats i lilla hjärnan.
Nåja, jag är ju inte född under en mjölkpall, så imorgon är det på´t igen som gäller.
Trägen vinner.

Sedan knotade jag och Lovis runt på stan och letade artonårspresent till min bror som fyller år idag medans Jari var med Melvin på hans simskola. Lovis hade med sig sin prinsess-Hello kitty som hon givetvis lyckades förlägga inne i det lokala köpcentrumet men som genom ett mirakel hittade vi den igen. Annars hade det blivit en lååång kväll. Och efter det lilla dramat bar det av hem till mor plus föllsedagsbror där vi firade resten av kvällen med god mat och tårta. Gött som fan.
Nu är jag trött och mätt och nöjd. En bra dag, som sagt.

Stiligaste morgonrundan i stan. Det är klart att resten av dagen blir bra om det här är det första man ser på morgonen.

Let´s go deeper (again).

Visst är det konstigt att en dröm kan dröja sig kvar en hel dag?
Inte så att man går runt och tänker på den, utan mer som en rent fysisk förnimmelse av att något inte är som det brukar.
Om man drömt något hemskt så blir det en bra dag, en dag med lättnad och tacksamhet i bröstet. Men så kan det vara tvärtom också. Att man drömmer något så bra att man går runt med en missnöjd klåda i kroppen istället, eller en längtan. För att drömmen var bättre än verkligheten. Särskilt en grå måndag i slutet av September.

Helgen började bra; Apansson kom hem i fredags! Efter en fem veckor lång walkabout. Sabla kattskrälle vad han skräms jämt. Alldeles hel och frisk är han iallafall. Fast han har ju blivit mager som en fågelskrämma förstås. När han kom hem var han alldeles tokig, så vi gav honom en halv burk kattmat, en burk tonfisk och en halv makrill som vi skulle ha till lunch. Han stönade medans han åt, sedan la han av en monsterrap och sov i typ ett dygn. Vart har han VARIT? Jag är så nyfiken. Man skulle sätta en kamera i pannan på honom. Det skulle bli världens bästa dokusåpa.

Helgen fortsatte bra också, även om jag missade årets happening Mörlandamarknad.
Men nu är den slut (vad fort helgerna går nu när man är busy måndag till fredag. Och vad skönt det är att jag siktat in mig på ett yrke där jag även fortsättningsvis kan ha oregelbundna arbetstider. Jag trivs faktiskt väldigt bra med att ha ett lite stökigt schema har jag märkt nu när jag inte har det längre.) och jag ska inte sitta här och drälla utan gå och läsa X antal böcker och särtryck som jag måste ha läst innan fredag.

Bra och dåligt.

Sånt som är bra:

Att vi var på storseans med Terry Evans i tisdags. Han var iofs inte så bra som jag hade trott. Det var en jävla massa skitsnack och felgissningar helt enkelt. Men det var en trevlig kväll och han fick iallafall in några fullträffar så att man fick sej lite go gåshud.
Att jag har fått min nya Iphone. Så gött! Den är rolig och fin och snäll. Jag älskar den.
Att jag har helg nu, och ska göra en hög trevliga saker under den, även om morgondagen ska ägnas åt studier i den mån jag kan hålla min karaktär i schack.
Att jag och Carro missade bussen idag, så att vi fick en anledning att gå och dricka öl.

Sånt som är dåligt:
Att jag är trött och orolig över min katt. Han har varit borta i över en månad nu och visserligen brukar han sommarvandra och har varit borta ungefär så här länge innan. Men det känns som att det är för sent och för kallt för det nu. Och så hörde jag om nån dåre som eldat upp två katter och genast börjar tankarna snurra. Sitter han fast, ensam i skogen och svälter ihjäl? Har han blivit överkörd? Är han vilse? Har en psykopat lockat in honom och ungsbakat honom? Och så vidare i all oändlighet. Fantasin är det inget fel på. Det är värdelöst att ha utekatt i stan. Det finns så mycket hemska människor därute. Tyvärr är det inget alternativ att ha honom inne för han har varit utekatt ända sedan vi bodde på landet och det GÅR verkligen inte att stänga in honom. Han klättrar på väggarna och skriker som en galning och mår bara dåligt. Fina gamle Apansson. Kom hem nu! Vi saknar dig och oroar ihjäl oss. Han har varit med oss nästan från allra första början och han hör till. Det är inte samma sak utan honom och om något hemskt hänt honom vet jag inte vad jag tar mig till!

Jag är mållös.

Jag är inte på något sätt engagerad politisk och har ingen större insikt i hur de olika partierna tänker mer djupgående. Men vad jag inte kan förstå är hur man i ett samhälle där miljöhotet är ett överhängande faktum, där sjukvård och skola i många fall är under all kritik och där många människor lever sämre än vad de skulle behöva göra kan välja att rikta sin energi mot något så negativt som främlingsfientlighet? Hur resonerar man om man anser det vara det mest relevanta som politiken har att arbeta med? Antagligen resonerar man inte alls utan är bara en jävla idiot. idag skäms jag fanimej över att vara svensk!

Post-städum.

Finns det något mer kontraproduktivt än att städa när man är ensam hemma med två barn? Lovis går efter mig som en svans och stökar helt sonika till det jag plockar undan. Så jävla ovärt. Så tråkig dag. Men jag och Lovsan hade en trevlig konversation förut iallafall:
Lovis: Jag är fääääärdig!
Jag: Men shit, Lovis! Vilka jättekorvar du lägger!
Lovis: Ja... men man kan inte äta dem!

Jag sitter här och skäms...

...över hur fruktansvärt pissdålig jag blivit på att skriva något här. Okej att jag inte var någon särskilt frekvent bloggerska innan, men nu tycks jag ha tappat geisten helt. Suget efter att komma hem och skriva saker när man suttit och skrivit (alternativt läst)i stort sett hela dagen är inte så vidare värst stort, som ni säkert förstår. Nåväl.

Igår var melvin på sitt livs första disco! Min lilla fis blev plötsligt en jättefis. Han var så modig, för det var faktiskt bara nioåringar plus han som var bjudna och trots att han visste det så bestämde han sig ändå efter ett viss mått av ågren för att gå. Innan var han såklart superspeedad och nästan lyfte från golvet av alla fjärilar i magen, men efter att jag stannat tills han kände att han hade läget under kontroll gick det jättebra! Jag satt däremot hemma med en klump i magen och bet sönder nagelbanden samt kollade på klockan med en sekunds mellanrum. Helnervig helt enkelt. Men det är väl så det ska vara, tror jag. Hade så gärna velat lägga ut en bild eller två på hur snygg han var innan han gick. Men eftersom vår dator hatar oss så går inte det.

Idag jobbar Jari. Så jag ska vara en duktig fru och städa samt tvätta monsterberget med tvätt som tronar i badrummet. När Jari kommer hem ska jag tvinga honom att gå och rösta. För rösta ska man, bannemej!

Fredag till fredag:

Fredag: Gå till gymmet(weei!), plugga lite idéhistoria, lämna barn hos mor som tog dem på cirkus, möta upp bror tillsammans med make på Mangiamo för öl, mat och trevligt sällskap. Bli alldeles för full och sova alldeles för lite.

Lördag: Ha en fruktansvärd och ytterst självförvållad dag på jobbet. Hemlängtan, gråt i halsen.. Ja, ni fattar.

Söndag: Mer jobb. Sista arbetsdagen!

Måndag: Ha en plan som gick ut på att först träna och sedan plugga hela dagen. Men istället ligga kvar i sängen tillsammans med barnen som jag inte sett på hela helgen och bara mysa. Gå på monsterträningspass på kvällen istället.

Tisdag: Upp tidigt med trötta och ledsna barn som bönfaller mig om att få stanna hemma. Stressad, ledsen mamma med dåligt samvete. Lämna barn, åka till Borås och tokplugga inför vårt första seminarium. Gå på seminarium, åka hem. Somna innan middagen och vakna tvärpigg strax innan idol. Äta bullar som maken påstår att han bakat i helgen.

Onsdag: Samma morgonprocedur som innan. Iväg till Borås för två föreläsningar, sedan vidare direkt till Göteborg och hem till E för att äta kikärtsgryta och träffa flickorna. (Måste hinna springa in på HM också och köpa några par byxor+tröjor till Melvin. Upptäckte idag att han har växt ur ALLA sina kläder. Som ett litet gulligt ogräs under sommaren.)

Torsdag: Bara en föreläsning, sedan plugga och kanske träna om jag slutat dö av träningsvärk efter måndagens pass då. Baka äppelpaj och spela TV-spel med Melvin. Killa Lovis på magen.

Fredag: Förmiddagsföreläsning. Sedan fredagsmys med film och pizzachips. När familjens yngre medlemmar knoppat in blir det nog en öl eller två i badkaret. Och på lördag ska jag sova i hundra år!

Noll.

Ingen inspiration till något bloggande just nu. Har siktet riktat mot helt andra saker och hinner inte riktigt med i mitt nya tempo än. Jobbar på att komma ikapp men det är så mycket att göra och så lite tid att göra det på. Är antagligen världens mest psykiskt frånvarande mamma just nu. Känns som att jag bara går omkring och spottar och fräser och är allmänt odräglig. Det är som sagt en omställning och omställningar är alltid svåra att hantera om man är jag. Men egentligen är jag jätteglad. Jag behöver bara lite rymd just nu, lite plats att ta in allting och ställa det på rätt plats i min hjärna. Lite andrum och tystnad att tänka i. Och det är så svårt med två små kärlekstörstande krabater som vill ha all min uppmärksamhet och all min tid HELA TIDEN. Just nu får de stå tillbaka lite och det gillar de inte, inte alls.
Men jag är fortfarande jag. Även fast jag blivit mamma är jag fortfarande den person som jag var innan. Och jag måste få utrymme att göra saker på mitt sätt annars spricker jag. Tur att jag har världens tokbästaste man som gör allt han kan för att ge mig lite tid att ömsa skinn. Utan honom hade jag imploderat nu.

Anyway. Bloggande står rätt långt ner på prioriteringslistan just nu. Bara så att ni vet.

Då var första skolveckan avverkad. Den har varit bra, men det har känts som en stor omställning att plötsligt bli pendlerska med busstider att passa och platser att vara på vid en bestämd tid VARJE dag. Jag är ju van vid att jobba ett par-tre dagar i veckan eftersom jag alltid gör mina goa 13timmarspass. Vilket ger mycket ledig tid. Men jag tror att det bara är en vanesak. Igår var jag dock så trött att jag somnade redan vid sjutiden. Men efter 12 timmars sömn var jag så pass pigg att jag, hör och häpna, gav mig ut och sprang klockan sju i morse!

Annars har vi mest traglat igenom kursintroduktioner och dylikt den här veckan. Nästa vecka börjar allvaret! Det ska bli spännande, men det känns inte som att vi har riktig pejl på läget än. Jag antar att även det kommer med tiden.

Måndagen då vi hade introduktionsdag visade sig vara helt överflödigt. Det var studentkåren som anordnade den vilket inte stod någonstans innan. Så det gick i stora drag gå ut på att om och om igen få information om var man kunde supa, när och under vilka former samt lyssna på bonnraggarmuzak med texter som "alla som inte dansar är våldtäktsmän" och "jag har en känsla att ikväll kommer alla få ligga". Eftersom jag varken har tid eller lust varken att supa eller lyssna på efterbliven musik (och ligga kan jag göra hemma om jag känner för det) så kunde jag lika gärna stannat hemma och haft det gött en dag till. Fast det var ju svårt att veta innan.

Sammanfattningsvis är jag ändå nöjd med veckan. Det känns bra och omvälvande. Jag bestämde mig redan efter att jag fått Melvin att det var det här jag ville göra. Nu är det svårt att ta in att jag faktiskt är på väg. Jag är så van vid att se fram emot det här och sträva mot det att min hjärna inte riktigt fattar att det har börjat på riktigt nu.