ett hjärta som svämmar över ibland

det finns många människor i mitt liv just nu. många som betyder mycket för mej och tiden går så fort.

När jag fick Melvin var jag ensam. Eller nej det var jag inte.
Jag hade Jari och vi fick melvin så tidigt i vårat förhållande att vi fortfarande var i det där "vi och inga andra" stadiet.
jag hade min familj, min mamma underbara mamma. alltid min bästa vän.
hon som alltid ställer upp för mej och sätter sej själv i andra rummet.
jag hade mina bröder och min mormor och morfar.
han som varit mer en pappa än någon annan i mitt liv.

jag hade vänner. de som stannade kvar när jag blev gravid har jag fortfarande. det fanns några som inte stannade kvar. inte orkade, inte ville. vad vet jag?
jag var arton när jag väntade min son och de som försvann då klandrar jag inte.
när man är arton kan nog hela graviditetsprylen te sej tämligen ointressant och kanske rent av skrämmande. jag klandrar dem inte.
de som orkade hänga med värderar jag högre än vad som går att beskriva.
bättre vänner kan man inte ha.

Trots detta var jag ensam i min graviditet och under hela bebistiden med Melvin.
För det fanns ingen annan mamma jag kunde dela det med.
Efter förlossningen blev man en annan människa. Det är faktiskt så och att inte ha någon i samma sits var svårt. Jag såg det nog inte då men nu när jag ser tillbaka ser jag det.
Att inte ha någon utomstående vuxen att gå igenom den enorma livsomvälvande erfarenhet som det är att få sitt första barn med är ju hemskt, egentligen.

Men jag var så ung då. Och så förälskad i min son att jag såg det inte.. och tur är väl det egentligen.

men nu när jag fått mitt andra barn ser jag det som sagt; hur ensam jag måste varit därute i skogen utan någon att dra barnvagnen med, ingen som visste hur det var, vad jag gick igenom.

Nu när jag fått mitt andra barn är min situation så annorlunda.
De flesta av de jag nu räknar som mina närmsta vänner är i samma situation, mer eller mindre. det händer saker varje dag.
varje dag får jag träffa andra mammor att umgås med, tala med, gnälla med, skratta med.
Inte just för att de är mammor utan för att de är människor som jag mår bra av, människor som jag hade velat ha i min tillvaro även om de inte haft småbarn, men som av en lycklig slump råkar ha det samtidigt som jag.
och det gör att allt blir så mycket lättare, så mycket roligare.

Jag är så lycklig och tacksam över att ha så många underbara, glada, coola mammor och pappor i min närhet!

tack för att ni förgyller min tillvaro och när min själ under de svåraste, vackraste och förmodligen lyckligaste åren av mitt liv!

What a day!

Min första dag som försäljerska lider mot sitt slut och jag är helt slut men mycket nöjd med vad jag presterat idag.

Dagen började skitilla. lovis bestämde sej för att det var en kul idé att vakna halvsju.
Jag tyckte det var en riktig skitidé, särskilt eftersom hennes storebror hostat med 1 minuts intervall hela natten men det struntade min kära dotter högaktningsfullt i.

Eftersom jag inte kom in i ordersystemet igår var jag tvungen att moja med det större delen av förmiddagen vilket ledde till att lovsan fick åla runt bäst hon ville på golvet och Melvin som pga hostan var tvungen att stanna hemma från dagis tillbringade i stort sett hela förmiddagen framför tvn i sann cableguy-anda.
kände mej som den värsta skitmamman i världen men hade så sjukt mycket att göra.
får kompensera typ imorgon istället.

Lovis kände nog hur irriterad/stressad jag var så hon bestämde sej raskt för att göra min redan stressiga dag till ett riktigt helvete sin litenhet till trots.
Större delen av förmiddagen ålade hon efter mej vart jag än gick och pep oavbrutet/drog i mina byxor tills mitt ömma moderhjärta inte pallade trycket så att jag var tvungen att lyfta upp henne.
det märkliga är att när hon får komma upp blir hon tyst och glad och ger fullkomligt fan i mej utan leker och grejar med allt utom mej.
hon är knäpp. dessutom vägrade hon som ALLTID sover typ 2 timmar på förmiddagen just idag att sova mer än 20 min i stöten.

Mitt i allt ringer lägenhetsgubben som jag försökt få tag på i typ en vecka och säger att vi kan få komma och titta på lägenheten idag klockan tre. han lovar att höra av sej innan dess.
ännu mera stress! ringer jari och säger att han måste komma hem tidigare.

tillsist är allt nerpackat inför min första träff och klockan närmar sej tresnåret.
då är jag nästan beredd att springa skrikande ur lägenheten och fly för all framtid från skrikiga bebbar, tjatiga ungar och saker som ska göras. slänger i lovis mat under vild protest.
jari kommer hem och är sur som ättika och vi fräser lite i största allmänhet åt varandra. mysigt.

fem över tre ringer hyresgubben och talar om att lägenheten redan är uthyrd?!?!
kläm ur dej det med en gång då för bövelen.

när jag så till slut lämnar hemmets sinnessjuka vrå för att åka iväg på första träffen känns det som om jag åker på semester.

men sedan gick allt bra. skötte mej hyfsat för att vara första gången, glömde en del men det märktes nog inte. alla verkade nöjda (på bägge träffarna, gick ut hårt och körde två på raken) och fick in 10 ordrar allt som allt.
en tjej sa dessutom att jag lät som om jag hållit på med det här hur länge som helst.
niice med lite feedback. och jag hade skitroligt!
trevligare extraknäck kan man nog inte ha; åka runt o snacka kläder, mumsa fika och tjöta skit. me like!

hemma vid tio, lära sej pula in ordrar, lägga in alla ordrar vilket visade sej vara ett riktigt pilljobb.. jag är TRÖTT!

Nu är det dags för lite välförtjänt sömn.

trams.

eftersom anneli ökat på min blogg-prestationsångest med 200 % nu så får jag väl ta mej i kragen och försöka blogga lite.

I torsdags opererades mina gallstenar bort. check it out:

Bilden är ju rätt kass men 9 små fyrkantiga och en stor rund med prickar på. Helt bisarrt.
jari sa att den stora ser ut som en kotte men han är ju störd så jag vet inte, jag.
Jag saknar dom lite. är rätt rock n roll med gallsten.

och på tal om rock n roll, i lördags var det galej. jag hade helt otroligt ont innan (fyra köttsår i magen) och var inte alls peppad, men ju mer jag drack desto bättre mådde jag. =)
sen mynnade det ut i en utav de sällsammaste och mest fyllefilosofiska nätter jag haft.
får återkomma till det när jag känner mej djupare. shit roligt var det iallafall.

den här veckan är jag sjukt busy. ska börja extraknäcka som meandisäljare. dels för att jag är en fattig stackare som älskar att shoppa. men även för att jag gillar deras kläder otroligt mycket och nu när jag säljer dem får jag råd att köpa ännu mera OCH internrabatt. niice! två flugor på smällen. kolla på www.meandi.se.

aanyway, jag har fyra demosar den här veckan, på lördag ska vi ha välkomstfest/namngivningsceremoni för Lovis + att jag måste börja sy en klänning.
så jag har verkligen inte tid att ta mej i kragen och börja blogga just nu.
men imorgon! tomorrow tomorrow i lööv you tomorrow your always a day awaay!
godnatt.

Maktmissbruk eller Grisvakten på Sticky Fingers.

Igår var jag som redan nämnts på Sticky för första gången på två år.
Det hade inte hänt så mycket sedan jag var där sist. Förutom en sak; en ny dörrvakt som led av det värsta peniskomplex jag någonsin skådat.

Innan vi gick dit hade jag druckit 4 33 cl cider och två öl utspritt på fyra timmar.
För att jag ska bli hyfsat full skulle jag varit tvungen att dricka det dubbla på hälften av den tiden.
Men när vi stod i dörren var jag på väg att inte bli insläppt pga onykterhet.
Grisvakten utförde något slags test som gick ut på att jag skulle följa hans finger med blicken fram och tillbaka.
"men herregud!" sa karin som var med och kan intyga att jag både gick rakt och pratade rent. fast det skulle hon inte ha sagt för vaktjäveln vände sej genast till henne och fräste att jag minsann var ett gränsfall och var hon inte tyst nu skulle vi bli portade båda två (och hans penis växte flera centimeter). Tillsist blev vi iaf insläppta med en uppmaning om att ta det lugnt.

En stund och en öl senare ville jag gå ut och röka. Så fort jag kom utanför dörren tog han tag i min arm och sa att både han och hans kollega (som märkligt nog inte syntes till) tyckte att jag var för full och behövde en promenad. jag hade alltså bara gått ner för trappan och öppnat dörren, inget mer så hur han kunde göra den bedömningen kan man ju fråga sej..
en vild gissning är att han bara är dum i huvudet.
hursomhelst så gick jag en lite promenad eftersom jag ju ändå skulle röka.
när jag kom tillbaks och ville in igen stoppade han mej och sa att jag minsann fick gå ett varv till.
men nu hade jag bannemej tröttnat så jag frågade hur i helvete någon som går upprätt och talar felfritt kan räknas som för berusad?
"både jag och min kollega har gjort den bedömningen"
men huur?? ylade jag.
"det fattar inte du för vi har gått utbildning och det är särskilda saker man ska kolla efter."
jaha sa jag men ta hit din kollega då för jag vill gärna höra vad han har att säga om saken.
"han är inte här nu och passar du dej inte så blir du utslängd"
(jag har fullständigt förståelse för folk som klappar ner dörrvakter nu; hade jag vart lite större och starkare hade jag förmodligen gjort samma sak)

fatta vilken misslyckad jävla människa han måste vara som inte har något bättre för sej än att förstöra för människor. som känner sej stor och tuff när han får bossa runt i en jävla dörr.
så patetisk att jag nästan blir tårögd.

nä nu känner jag hatet och aggressionen blossa upp igen så det är bäst att jag lämnar det därhän.