Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg

6.8.08

Nu har min son blivit traumatiserad for life.

Fick den här länken skickad till mej www.youtube.com/watch?v=dtzVCtVZzCM och utan att reflektera särskilt mycket över att det kunde vara nått läskigt tittade jag på den.
Kruxet var bara att melvin satt bredvid mej och tittade han också. (smaaart mamma!) så nu vågar han inte sova och har pratat om det hela kvällen. Fy fan vad dåligt samvete jag har. Usch. Dagen före hans födelsedag och allt.

3.8.08

Fy fan!

Jari berättade om en tvååring i frankrike som lämnats ensam i en bil med uppvevade rutor i tre timmar (!!!) nu när det varit så varmt.
Barnet dog givetvis. Jag blir så jävla illa berörd att det nästan är löjligt.
En del människor borde faktiskt bara dö en lång plågsam död (vilket förmodligen var vad det stackars oskyldiga barnet gjorde).

10.4.08

Sjukt läskig dröm!

Måste skriva ner innan jag glömmer..

"Jag och Lovis är på ett hotell. Det är helt sinnessjukt stort och vi sitter i matsalen och äter räkmackor (jepp, lovis också.) Det är massa andra folk där också som verkar ha någonslags fest fast vi är inte där med dem utan själva.
Helt plötsligt fälls det ner pansar för fönstren och alla dörrar bommas igen.
Det visar sej att vi har blivit instängda för att vara med i något slags Battle Royale- spel.
(för de som inte sett filmen kan ju tilläggas att Battle Royale handlar om ett gäng skolungdomar som tror att dom ska åka på skolresa men egentligen ska dom till en öde ö där de ska delta i ett experiment som går ut på att de ska döda varandra. om de inte gör det så exploderar deras halspulsådrar. den som är sist kvar får leva. var dock sjukt längesen jag såg den så det kan hända att det inte är exakt så som jag minns det men på ett ungefär är det vad den handlar om. och JA den är japansk.)
Jag får givetvis panik eftersom jag har min lilla bebisdotter med mej. På något sätt lyckas jag ta mej ut och springer som en tok för att fly.

Några sekunders lättnad innan jag inser att de har kommit på mej och att jag är jagad.
Jag kommer fram till ett stort hus och bankar på dörren och ropar på hjälp. Jag hör att de som jagar mej kommer närmare. Tillsist kommer en skitäcklig flicka och släpper in mej.. hon ser typ ut som bruden i the grudge. snacka om pest eller kolera men jag följer iallafall med henne.

Vi springer genom en lång vit korridor och i slutet finns en hiss. Hon springer framför mej och in i hissen först. Precis när jag ska följa efter henne in går dörrarna igen framför näsan på mej.
Det finns ingenstans att gömma sej i korridoren men jag försöker trycka mej mot väggen för att inte synas genom dörren. Fast det gör jag givetvis och de kommer in för att ta oss och jag har ingenstans att fly. Panik! De börjar dra mej tillbaka till hotellet men jag bönfaller dem att skona Lovis. "okej" säger en utav dem." men då får du lämna henne här."

Vad väljer man? Att lämna sin bebis på ett kallt golv utanför en hiss som man inte vet vart den leder. Eller tar man med sig henne tillbaka för att verkligen bli tvungen att kämpa för hennes liv, men åtminstone ha henne hos sej?

I verkligheten kan jag inte svara på den frågan. Men i drömmen lämnar jag henne på golvet och blir förd tillbaka.

Sen har det helt plötsligt gått några veckor, jag är inne i hotellet och jag lever fortfarande, det enda jag kan tänka på är hur det har gått för min älskade lilla dotter och om jag någonsin kommer att få se henne igen.
Då berättar någon som jag inte kan se att efter att jag lämnat Lovis i korridoren har de som fångat mej gått tillbaka och sparkat henne till döds. Hon lever inte längre.

Då vaknade jag. Och jag kan lova att den tacksamheten och lyckan som vällde upp i mitt bröst när jag kände Goselovsans varma pannkaksdoftande levande lilla kropp tätt emot min, den kan inte beskrivas i ord! jag gråter nu bara jag tänker på det.
Så på sätt och vis var det en bra dröm.

Men vet ni vad det sjukaste är? Att även om folk i verkligheten inte är instängda på battle Royalehotell så finns det faktiskt människor som tvingas skiljas från sina barn på liknande sätt som i min dröm. det finns människor som får veta att deras älskade ungar torterats till döds.
det finns till och med människor som tvingas se på medans det händer.

Nu har jag drömt om det. Och vi kan väl dra slutsatsen att det var mer än nog.
Men jag fick vakna upp i min varma säng med bägge mina barn bredvid mej.
Jag fick stiga upp och laga frukost till dem i min fina lägenhet. Sen fick jag vara med dem hela dagen idag. Och imorgon och i övermorgon.
Jag fick vakna upp och inse att det faktiskt bara var en mardröm och imorses var jag lite gladare, lite tacksammare och lättare till sinnes än annars. det blev en fin dag.

Men mitt hjärta blöder när jag tänker på alla de människor som inte fick vakna.

28.2.08

Sååå jobbig dag!

Jag är förbannat trött på att folk ska hålla på och grejja med min mutta.
De senaste åren känns det som om alldeles för många människor har fått sej en närbild av mitt underliv. Eller ja, inte bara närbilder utan de har dessutom gjort alla möjliga saker med den; inspekterat, stoppat in diverse föremål, fingrat i den, dragit fram livmodertappar, sett huvuden trollas fram ur den.. you name it!

Nu skulle jag gärna vilja ha den ifred ett tag. det är knappt så att jag vill låta Jari vara där nere och moja.. det har liksom bara blivit alldeles för stor uppståndelse kring min snäcka på så många sätt att inte ens min make som jag lovat att älska i nöd och lust gärna får sej en titt.

och idag var det alltså dags igen. Tro fan att man åkt på cellförändringar vid 23 års ålder. Jag sätter min högra på att det beror på att jag inte fått ha den ifred på så länge! Så idag BRÄNDE de bort en bit av min livmodertapp med LASER och ja, det var ungefär lika trevligt som det låter. Jag kände mej fan helt våldtagen när jag kom ut därifrån.
Som löken på laxen passade vi på att slänga in en spiral också så förhoppningsvis får jag vara ifred ett tag nu. Men gråtfärdig var jag.
Och ont har jag.

Oftast är jag ganska nöjd över att vara född som kvinna. Jag menar face it, tjejer är snyggare och i de allra flesta fall både smartare och trevligare än killar.
Det är kul med muttor; man kan stoppa in saker i dem och jag tycker att de är ganska söta.. lite som små gnagare, typ kaniner och hamstrar på nått sätt.
Snoppar är så fula att man blir full i skratt och hur skoj är det egentligen på en skala att ha en hårig röv?

Men just det här med att tvingas fläka upp sej i gynstolar till höger och vänster gör nästan att jag får lust att göra ett könsbyte på stört.

Summan av kardemumman: Jag gillar inte att gå till gynekologen.
Men om jag bara skrivit det hade ju det här blivit ett förbaskat tråkigt blogginlägg.

Aaanyway, eftersom dagen började så dåligt tvingades jag ta med mej den andra Jennyn till Allum för att shoppa loss lite.
Det finns inget som lindrar en sargad livmodertapp så som några timmars shopping.
Så nu mår jag bättre.

12.12.07

Sanning eller myt?

Jävligt obehaglig tanke hursomhelst:

"En tjej ringer in till detta radioprogram då man ska ringa och tala om det otäckaste/konstigaste de varit med om.Tjejen berättar att hon bodde själv i en lägenhet. Plötsligt en morgon då hon ska äta frukost ät osten slut. Tjejen som vet att hon hade ost kvar kan inte förstå var osten tagit vägen. Hon köper till slut en ny bit ost under förklaringen att hon måste helt enkelt ätit upp den ändå. Morgonen därpå är osten nästan slut igen. Tjejen börjar tro att hon är galen och köper ost igen och säger högt och tydligt för sig själv "Nu ställer jag osten här i kylskåpet", så att hon kommer att minnas det. Morgonen därpå ser hon att det är karvat på osten... Tjejen vet att hon ej går i sömnen och funderar och funderar kommer bara på en sak och det är att ringa till polisen. När hon får tala med en polisman säger hon att det säkert kommer att låta hur dumt som helst men att hon misstänker att någon stjäl hennes ost! Polisen säger då till henne att genast lämna sin lägenhet och att de kommer så fort de kan. Tjejen känner att det "bara" e en ost så det är ju inte så bråttom men polisen upprepar igen att hon ska lämna lägenheten med en gång. Tjejen går ut och inväntar polisen som går in i lägenheten. Efter några minuter kommer de ut med en kvinna. Det visar sig att en kvinna som rymt från ett mentalsjukhus hade bott under Tjejens säng ett par dagar och ätit upp osten på nätterna..."

4.8.07

Andreas Harne..

Jag hoppas verkligen att du kommer att läsa det här.
Du verkar vara typen som googlar sitt eget namn så det är väl inte helt omöjligt heller.

Nu har jag läst din bok och jag förstår faktiskt vad du försöker säga..MEN Jag låg i säkert en halvtimma efter att jag läst ut boken och verkligen rannsakade mej själv efter en liten gnutta medkänsla- men tyvärr, det gick bara inte. Ditt brandtal på slutet om att samhället måste få mer medkänsla för dom stackars missförstådda barnpornografisterna gjorde mej tvärtom skitförbannad.

Jag led med ditt fjortonårings-jag, förvisso, men när jag läst den sista sidan hade jag ändå känslan av att du bara försökt lura mej.
En fjortonåring är i mitt tycke inte riktigt så oskyldig, blåögd och totalt ovetande om saker och ting som du försöker ge sken av.
En fjortonåring är faktiskt inget litet barn.
En normal fjortonåring hade inte återvänt frivilligt till sin våldtäktsman för alla autografer och skinnjackor i världen.
Så i mina ögon gör det dej inte till ett offer, utan till en hora.
Alltihop kändes bara som en enda lång ifrånskyllning.
Tyvärr alltså, men jag köper inte det. Jag kan inte förstå dej, jag kan inte lida med dej.

Jag låter förmodligen både bitter, oresonlig och cynisk. Men när det kommer till vuxna människor som har sex med små barn, eller tänder på att se andra vuxna ha det finns det inga kompromisser.
Ni förtjänar inte att leva.
Och det finns inga ursäkter. Inga.

Jag har ett litet, litet barn som växer i min mage, och en treårig son.
Och när jag ser på honom nu skulle jag lätt kunna sätta en kula i ditt huvud.
Lätt, utan att ens fundera över det.
Självklart kommer jag att göra allt som står i min makt för att sådana som du aldrig ens ska komma i närheten av mina barn.
Men att jag ens ska behöva göra det, förstår du inte hur sjukt det är?
Förstår du inte att jag av ren självbevarelsedrift inte kan göra annat än att avsky och förakta dej?

Dom där barnen du satt och tittade på, dom har också en mamma, har du någonsin tänkt på det?
Visst, Du gjorde aldrig något mot ett barn. Men någon gjorde.. gör.
Och utan sådana som dej som efterfrågar skiten skulle det faktiskt inte behöva vara så, åtminstone inte i samma utsträckning.

Och all den där bullshiten om att ni barnpornografister är så jävla mycket bättre än pedofilerna som faktiskt utför dåden är ju rent av riktigt skrattretande.. Fortsätt du att inbilla dej att det är så.

DU ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE.
DU ÄR PRECIS LIKA RUTTEN SOM DEM.

Återigen; utan konsumenter, ingen konsumtion.
Men eftersom du verkar ha blivit så förbannat ödmjuk sedan du åkte fast med 68 000 barnporrbilder på din hårddisk så förstår du säkert att jag känner så.

"Hurtcore= En undergenre till PTHC (Preeteen hardcore, Filmer och bilder med sexövergrepp på barn under tretton år.) Brutala bilder och filmer där barn fullt synligt far illa av de sexuella övergreppen. Det kan röra sig om allt från sado-masochistiska scener till övergrepp där barnen gråter eller ger uttryck för smärta."

Fy fan.. Jag måste gå och spy. Ärligt.

Och en sista hälsning till dej, Andreas;
Karma´s a bitch.