28.2.09

Hur tror ni att det gick?

Jo, givetvis ballade jag ur, följde med till hotellet och blev skitpackad.
I säng strax innan femsnåret imorse, sedan upp nio och sen dess har jag packat och packat och packat. Nu håller jag på att städa köket och sedan ska jag äntligen få lägga mej ner!

Så jävla, jävla korkat att gå ut igår, jag måste skaffa mej lite karaktär.
Men jag hade roligt iallafall, fast jag drabbades av tillfällig fylletourettes och kallade nästan alla människor för hora. Moget.
Hursomhelst så har jag överlevt den här dagen på nått vänster, så nu ska jag fortsätta städa mitt kök vilket förmodligen kommer ta några timmar till.
Jag vill gråta, men skam den som ger sig!

Jari har varit en sån pain in my ass hela dagen och bara retats. Dessutom hade han glömt ugnen på med en pizza i i morse när jag kom upp så att hela lägenheten var rökfylld och nu luktar här skit, för att inte tala om att vi kunde brunnit upp!
Så idag är jag inte överförtjust i honom. Men, men.

Nä, nu är det slut på rasten, och nästa gång jag skriver är jag en ängaboare!
Tjoho!

27.2.09

Masterplan.

Åh vad segt att sitta på jobbet och tråka när man är barnledig!!!
Ungarna är hos min mormor, hela helgen och meningen var ju att vi bara skulle packa och städa. Men ett sånt här gyllene tillfälle kan man ju bara inte slösa på enbart tråkiga saker, så efter jobbet sticker vi upp till anneli och spanar på sexleksaker, och lite full tänker jag allt bli. Men inte fullare än att jag orkar hoppa upp imorgon bitti och ta tag i allt som måste göras.

Imorgon packar vi första lasset i flyttbilen, sedan packar vi allt som finns kvar i lägenheten och så ska vi försöka städa så mycket som möjligt. Skitkul dag...

På söndag 8.30 får vi nycklarna och sedan blir det bära, bära, bära och städa klart det vi inte hinner med imorgon.

Två otroligt tråkiga dygn med andra ord, men sedan börjar det roliga!
Packa upp och fixa och dona.

Tiden går så jäkla långsamt nu, jag vill vrida fram!

Ikväll bli det ju kul iallafall. Var tusen år sedan vi var helt barnlediga.
Men jag ska inte balla ur. Måste ta det lugnt, måste ta det lugnt...

26.2.09

Lille, lillebror.

Eller tjae, så värst liten är han väl igentligen inte eftersom han fyller 17 i år.
Hursomhelst så ska han opereras imorgon bitti. Värsta monsteroperationen och jag tycker så synd om honom som får ligga där alldeles ensam och nervös inför sin första operation någonsin eftersom ingen av oss fick stanna på sjukhuset över natten.

För fast han är 17 så är han ju min lillebror, och småbröder klarar sig som alla storasystrar vet inte själva.
Melvin är helnojig och tror att Robin ska dö, stackarn.

Men mest synd är det som sagt om Robin själv, hans revben växer åt fel håll, det vill säga inåt och därför ska de bryta upp ett par av dem(!!!) och stoppa in någon slags tandställning för revbenen som ska tänja ut hans bröstkorg åt rätt håll (ja ni hör ju själva att jag har all rätt att vara nervös), om de inte gör det riskerar revbenen att börja trycka mot hans hjärta så småningom och då kan det vara livshotande.

Han kommer att ha fruktansvärt ont och tillbringa den första veckan nerdrogad på sjukhuset, sedan kommer han att vara sängliggande i minst en månad.

Oftast spyr jag på min kära bror, men nu skriker alla mina storasystersinstinkter i panik. Jag vill skydda honom, byta plats med honom eller vad som helst.

Men jag kan inte göra ett skit utom att sitta på jobbet och vänta tills mamma ringer och talar om hur det har gått imorgon.
Jag hatar att vara maktlös. Jag är bra på makt.

25.2.09

sexy motherfuckers!

Har precis sett klart på Patrik 1,5.
Det var en urgullig film, öven om den tedde sig smått orealistisk av flera anledningar.
Nu är jag inget proffs på hur socialtjänsten här i svedala fungerar.
Men jag finner det rätt osannolikt att man skulle få en adoption enbart bekräftad via post, utan något som helst personligt möte med myndigheterna, inga bilder på barnet etc. Vidare tror jag knappast att socialtjänsten skulle skicka ett femtonårigt barn ensamt hem till sina nya päron och dessutom finns det så vitt jag vet flera gaypar som visst fått adoptera från andra länder, men om man bortser från detta så var det en riktigt trevlig filmstund.

Dessutom är Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård helt otroligt heta när de hånglar loss! Det är sexigt med killar som hånglar, och därmed basta!

24.2.09

Jag hade skrivit något här. Och där under också. Men sen ångrade jag mig. Thank god!

Färdigmjäkat.

Det blev en lång natt med Big brother repriser från 2003.
Helt bisarrt, kändes som att hoppa in i en tidsmaskin och resa tillbaka en stund.
Jag minns den våren så väl...

Hursomhelst är jag bättre nu, och vi har fått en hel del gjort idag trots att jag känt mej bakfull som om jag druckit en dunk dålig hembränt alldeles själv.

Jag får ta tåget till jobbet imorgon så åker jari och slänger saker, allt löser sig alltid!

23.2.09

Nu dör jag!

Åh fy vad jag hatar att vara magsjuk!

FAN TA AHLGRENS BILAR!!!

Flyttpsykos.

Det är skönt att flytta. Jag städar och rensar och gör rent saker som en liten blå.
Det är skitkul att packa upp allting, och inreda ett nytt ställe men det är inte kul när det är en vecka kvar och hemmet ser ut så här:



Jag blir skitstressad av att bo i en flyttlåda, dessutom får jag totala tvångstankar av att ha saker ogjorda, och just nu finns det jäkligt mycket som är ogjort.
Om man bara kunde vrida fram tiden en vecka! Om en vecka är vi friska, färdigflyttade, det är färdigstädat och allt är (förhoppningsvis) på plats så att vi kan börja med det roliga uppackandet, just nu känner jag mest för att lägga mej ner och skrika en stund.

helvetes förbannade skit.

Igår strax efter att jag skrivit färdigt här så kaskadspydde Lovis i hela soffan. Tur att jag ändå tänkt tvätta den i veckan, och tur att jag inte varit hurtig och gjort det än.
Sedan spydde hon hela natten, endast i handdukar kan tilläggas för av någon anledning blir hon helt hysterisk om man försöker hålla henne över en hink/toalettstol.

Nu mår hon dock bra igen, men Jari ligger och kräks och ojjar sig så nu är det bara jag kvar. Och med tanke på att jag åt upp resterna av Lovis fruktsallad igår typ en timme innan hon satte igång så ser det rätt brunt ut för mej.
Det har redan bubblat olycksbådande i mitt innandöme ett tag.

Jaja.

Om man ska se det positivt så är det en himla tur att det händer nu, och inte om 4 dagar då vi flyttar.
Och förresten så var det en förbannat god fruktsallad!

22.2.09

tjo hej!

Ska man inte ropa än, men faktum är att vi andra hittills inte blivit sjuka. Jag vet inte om det är ahlgrens bilar som gjort underverk, eller det faktum att vi spritat händerna till förbannelse, eller så är det helt enkelt magsjukebasilusker med rejäl fördröjning på utbrottet och så blir vi sjuka lagom till flytthelgen.
Men just nu känns det iallafall ganska hoppfullt.

21.2.09

Det här händer bara inte...

Melvin vart bättre och gick till dagis både torsdag och fredag.
Vi blev inte sjuka och jag drog en stooor mental lättnadens suck och tackade min lyckliga stjärna.

MEN.

Imorse spydde Melvin igen, och sedan har det bara eskalerat till ett solklart fall av vinterkräksjuka. Vi skulle åka och hälsa på Jaris föräldrar idag, vi skulle fixa släpkärra och köra massa saker till tippen. Vi skulle åka pulka med Anneli, Albin och Molly vilket Melvin längtat jättemycket efter, imorgon skulle vi träffa Marie och hennes barn en sista sväng innan flytten och leka med dem. Mamma skulle ta barnen i eftermiddag så vi kunde städa ur förrådet.

Istället sitter vi här och bara väntar på att ett riktigt spyinferno med samtliga familjemedlemmar ska bryta ut, och det är väl bara en tidsfråga.
Hela helgplaneringen har gått åt skogen, nu vet jag inte när vi ska hinna varken städa ut förrådet eller köra saker till tippen, men göras måste det ändå på nått jävla vänster.

Jag bli så förbannat trött. Jag tycker så synd om Melvin och det är så taskig tajming just nu så det finns inte. Men vad göra?
Den där lagen om alltings överjävlighet är en riktig skitgrej som aldrig slår fel.

Nu måste jag gå och racerpacka några lådor innan jag börjar spy.

Fick ett häftigt tips av marie iallafall, nämligen att man ska äta massor med ahlgrens bilar för det ska finnas något ämne i dem som neutraliserar magsjukebakterier.
Tydligen hade hon fått tipset av en fembarnsmamma som i sin tur fått det av en RIKTIG läkare, och bägge intygade att det faktiskt fungerar.
Just nu är jag beredd att testa vadsomhelst, och ahlgrens bilar är ju faktiskt jättegoda.=)

17.2.09

Liten sjuk.

Skulle varit i skolan hela dagen idag, men hann knappt lämna Melvin på dagis förrän de ringde och sa att han var dålig. Tur att jag inte hunnit gå hemifrån.

Jari är visserligen hemma, men han är också smådålig och ska ha dem senare när jag har historialektion plus hela kvällen, så jag stannade hemma och pluggade istället.

Ska ner på lektionen sedan bara. Det är skönt när man får ursäkter för att slippa.=)

Så nu ligger Melvin här och ynkar, ont i magen och huvudet och kroppen.
39 graders feber och allmän misär.

Jag kan dock inte låta bli att vara självisk, så nu går jag runt och fasar för att hans basilusker ska ligga latent i min kropp och slå till lagom tills vi flyttar.
Det vore ju helt fantastiskt om det blev så! Skulle inte förvåna mig ett endaste dugg.

Skins.

Jag blir så jävla, jävla underbart glad och rörd varenda gång jag ser den här serien.
Igentligen är det en riktig misärserie, men den har ett sådant djup, sådan känsla och så mycket kärlek i sig att den tar andan ur mig varenda vecka.

När mina barn blir tonåringar vill jag att de ska vara sådana syskon som Tony & Effy Stonem.
De behöver kanske inte knarka och supa lika mycket som de gör, men jag vill att Lovis alltid ska se på sin bror med beundran och respekt, och jag vill att Melvin ska släppa allt när hon behöver honom.
Jag vill att när de säger jag hatar dig ska det höras att det i själva verket betyder jag älskar dig.
Och om de vill gå ut och dansa tillsammans vore det underbart, det också.

16.2.09

Dömd.


Visste ni att hon titulerar sig själv som modell, historieforskare och arkeolog? När man ser den här bilden undrar man ju vilken modellargentur hon arbetar för. En blindskrift kanske? Och med arkeolog kanske hon menar arbetslös. Orden börjar ju trots allt på samma bokstav. Aldrig har jag hört talas om någon som titulerar sig historieforskare som är inneboende hos någon och tigger pengar av sin mamma för att överleva.
Snacka om taskig verklighetsuppfattning.


Christine Schürrer. Sällan har mitt hat mot en människa jag aldrig träffat varit så stort.
Sällan har en enskild händelse berört mig så djupt.
Men barnen i afrika då? Som slaktas varje dag på ännu värre sätt?
Jo visst, men det är så långt från min verklighet att jag inte kan relatera till det.

Den här händelsen kan jag relatera till. Emma Jangestig är i min ålder, hennes son och dotter var i mina barns ålder när de mördades.
Hennes liv och mitt var nog ganska lika. Mina barns tillvaro liknade nog hennes barns.

Jag kan med lätthet föreställa mej barnens panik och skräck när den här galningen slog ner deras mamma, och sedan jagade dem runt i huset med en hammare.
Hur storebrorsan försökte försvara sin mor och syster, precis som Melvin skulle ha gjort. Hur Saga Jangestigs hjärta måste ha bultat när hon såg sin bror bli misshandlad till döds med en hammare, precis som Lovis hjärta skulle ha bultat.

Just det faktum att dessa barn levt ett så oskuldsfullt och tryggt liv fram tills deras sista minuter i livet gör det så svårt. De måste varit så fruktansvärt rädda, på ett sätt som barn som redan sett för mycket kanske inte är. Inte på samma sätt.

Idag föll hovrättens dom. Straffet står fast och Schürrer döms till livstids fängelse och livstids utvisning. Skadeståndet till föräldrarna höjs.
Hon döms som utan något som helst tvivel skyldig.

Det finns många som har tvivlat på hennes skuld, ansett att bevisningen är för svag, att en syndabock till varje pris har behövt utses och att man inte undersökt möjligheten till andra gärningsmän tillräckligt noggrannt.

Jag har varit lite smått besatt av detta fall, så besatt att jag laddat ner den omtalade FUP:en på nästan 4000 sidor och gått igenom stora delar av materialet.

Jag är ingen polis, men för mig är det alldeles solklart så att hon är skyldig.
Hennes historia är visserligen tunn i sig. Det finns alldeles för mycket som talar för att hon varit besatt av expojkvännen, att hon skulle befunnit sig i Arboga just den dagen för att titta på stenar, ja, allt det där som redan står i tidningarna och som ni säkert redan läst och som jag inte behöver traggla en gång till.

Men det är inget av det som gör mej säker på att det är hon som har gjort det.
Utan en sak som märkligt nog inte uppmärksammats särskilt mycket i media, nämligen det faktum att Emma Jangestig redan innan hon fått lämna sjukhuset och isoleringen talar om att det är en kvinna som gjort det, en kvinna som hennes sambo haft som semesterförälskelse, som talar ett annat språk och som han har barn med (vilket är lögn och förbannad dikt, men ändå).

Hur många kanditater finns det som stämmer in på den beskrivningen?
En.

Senare har Emma Jangestig ändrat mycket av sitt vittnesmål, jag tror inte att hon medvetet ljuger. Men jag tror att hennes hjärna kanske spelar henne spratt som gör att hon minns saker som faktiskt aldrig hänt, på grund av all påverkan från media och dylikt.

Dessa första vittnessmål när hon i princip bara yrar i sjukhussängen tycker jag däremot säger allt.

Därför är jag bombsäker på att det där tyska ludret är skyldig.
Och jag hoppas verkligen att hon får ett helvete i fängelset.

Hur blir en människa så kall? Hur störd måste man vara?

15.2.09

Det här är vad jag fick:

Ett varmt bad med rosenblad i och levande ljus runtom.
Mycket trevligt eftersom ett korkat våp på jobbet lämnat ett fönster öppet igår och sedan glömt att stänga det, vilket jag upptäckte först alldeles innan jag skulle gå hem efter att ha frusit som en tok i tolv timmar.
En flaska bubbel och choklad att mumsa på i badet.
Vilket givetvis var en trevlig lök på laxen.
Middag.
När jag kom upp ur badet efter jag vet inte hur länge stod maten framdukad. Jag njöt ännu mer.
Helkroppsmassage.
Vilket givetvis ganska snabbt spårade ur till en "vissa delarsmassage". Men det var trevligt det också.=)

Nog för att alla hjärtansdag är ett överkommersiellt (stavas det med ett eller två L?) jippo, men förbannat trevligt hade jag det iallafall!

Sen sov jag som en stock hela natten.

Idag har jag faktiskt pluggat en hel del, ska fortsätta med det nu.

14.2.09

Hujedamej!



Alltså ärligt.
Hade det där monstret kommit hem till mej och sagt att hon väntade Melvins barn när han var tretton år (men såg ut som sju, max) hade jag nog mördat henne på fläcken.
Det syns inte så tydligt på bilden men hon är typ dubbelt så stor som den stackars killen (och ja, han är barnets far, hur otroligt det än må låta).
Han var dessutom bara tolv år när sexandet ägde rum, hon var 15.
I mina ögon är det solklart att det är hon som i princip våldtagit honom. Han har ju inte haft en susning om vad de gjorde medans hon förmodligen hamnat i puberteten för längesedan, men inte hittat någon som vill sätta på henne och därför utnyttjat en liten unge som inte visste bättre.

Om det hade varit tvärtom, en hyfsat utvecklad femtonårig kille som haft sex med en tjej som knappt ser ut att ha slutat förskolan hade det nog blivit ett jäkla liv.
Stackars unge. (pappan alltså, inte babyn även om det nog är synd om den också.)

Hela historien finns att läsa här:
http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article2233878.ece

Nu var jag hemsk igen. Attans! Men man blir bitter av att jobba på alla hjärtans dag!

Fast när jag kommer hem ska jag få en överraskning av min underbara, underbara...
"När jag kom hem från jobbet förut gick du runt här och var sådär snygg... Då blev jag så glad att du är min, min fru."
Han kan när han vill.

9.2.09

Tjoho!

Det var värst vad folk ger mig konsertbiljetter nu för tiden!
Min kära lillebror ringde för en stund sedan och berättade att han köpt en Madonna biljett åt mig!!!

Jag ville jättegärna gå men kände att jag inte hade råd med att punga ut 900 spänn för en biljett, tur att man har rika, snälla bröder!

Så den nionde augusti blir det Madonna på Ullevi, trots allt.
Ska bli så jäkla kul, tack brorsan!

Nu blir det mycket Madonna i sommar, Jari är inte alls lika glad som jag.
Moahaha!

8.2.09

Hellre en plockad gås än svältande barn..?

Jag har faktiskt tänkt att skriva ett inlägg om detta ända sedan moralpaniken återigen sög tag i gamla svedala, denna gång eftersom gäss plockas utan bedövning för att bli fina täcken och dylikt.

Men jag orkade liksom inte, så idag ramlade jag över den här krönikan:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2429665.svd
Som sammanfattar mina tankar i frågan på ett ypperligt sätt, utan att jag behövde lyfta ett finger. Kalasbra! Läs!

5.2.09

apa.

42 minuter kvar tills jag slutar jobba.

idag hade jag bestämt att jag skulle plugga jättemycket på jobbet- men det sket sig så nu måste jag plugga hela helgen istället.
Men jag har inte kunnat tänka idag eftersom Lovis haft feber hela natten och bara ynkat. Jag är aptrött helt enkelt och det funkar liksom inte då.

Äsch, jag orkar faktiskt inte ens tänka ut något att skriva här. Fuck it.

3.2.09

Räkna inte med mej!

Jag hatar matte. Hatar, hatar, hatar.
Det är så tråkigt och så meningslöst- ändå måste jag göra det om jag ska kunna bli det jag vill.

Jag kan plus och minus, jag kan dela och jag kan gångra (om jag får klura en stund eftersom jag inte ens i typ, femte klass tyckte tillräckligt bra om matte för att lära mej gångertabellen.)
Men ärligt talat? Jag sätter min högra på att jag aldrig någonsin, varken i mitt framtida yrkesliv eller i min vardag kommer ha något som helst utbyte av att kunna lösa ekvationen o,5(4x+1)+2(2-0,5x)=(4,5-2,5x) Ja, den här uppgiften finns faktiskt med i boken, och den är dessutom på GODKÄNT nivå, bara. Helt jäkla sanslöst.
Svaret är x=0, förresten.

Det är sådant värdelöst slöseri med min dyrbara tid att jag blir helt förbannad.
Det gör mig trött och matt i huvudet och får mej att vilja skita i precis allting och torka vuxenrövar tills den dag jag dör bara för att slippa eländet.

Tur att jag är en envis jäkel. Det är helt enkelt bara att bita ihop och försöka traggla igenom det.

Det mest bisarra är att jag börjat fundera på att försöka komma in på journalisthögskolan istället, och där behöver man inte ens ha läst matte B.
Kruxet är att man istället måste läsa ett helt år på akademiker-nivå innan man ens får söka in på nybörjarutbildningen. Dessutom har dom antagningsprover och säkert inte särskilt många platser så det känns som ett ganska osäkert, snudd på orealistiskt mål. Även om jag med risk för att låta självgod tror att rent skrivarmässigt skulle jag ha en hyfsad chans att bli antagen (vilket kanske inte framgår särskilt tydligt här i bloggen där jag mest slarvskriver, men jag kan faktiskt skriva otroligt korrekt svenska när jag bara vill).

Men jisses vad kul det skulle vara!

Så frågan är, ska jag välja den säkra vägen eftersom det vore enklast.
Den säkra vägen ska ju ändå så småningom mynna ut i ett yrke som jag vet att jag skulle trivas med. En säker utbildning med ett säkert yrke som passar mitt svenssonliv bättre.

Eller ska jag följa min dröm, gambla och hoppas på det bästa?
Och kanske stå där utan någonting alls i slutändan.

Just nu vet jag inte, jag vill inte leva mitt liv halvt.
Jag vill inte vakna 80 år gammal och undra vad som kunde ha blivit om jag bara vågat lyssna på min intuition.
Men kan man leva ett liv med risker när man har två barn att mata, klä och ge tak över huvudet? När man har huslån och räkningar som måste betalas?

Jag har alltid sagt att barnen inte ska få begränsa mig bara för att jag fått dem tidigt, jag vill inte behöva bli bitter över det.
Men jag har satt dem till världen så nu måste jag också sätta deras behov framför mina egna, men till vilken gräns?

Just nu är jag kluven, hörs det? Hursom är det lång tid kvar innan jag ens är färdig med vuxutbildningen. Och klockan är sent, så nu ska jag sova.

Och imorgon ska jag bli bättre på att leva i nuet, trots att mitt nu mest känns som en enda lång transportsträcka till något annat, långt därborta.

Jag är så otroligt tacksam över mina barn, som klänger sig fast i mina ben och håller mej kvar på jorden när jag vill sväva ut i det blå.

De gör mitt nu så värt att finnas i, trots allt.

Och Jari, tack min själs älskade för att du bara finns där och låter mej välja precis som jag vill medans du jobbar och står i.
Utan dej hade det aldrig blivit nånting av alla mina drömmar, ingenting alls.

2.2.09

Ett år äldre- men inte ett dugg klokare!

Födelsedagen passerade ganska obemärkt förbi.
Hade en bra dag och fick till och med jättefina presenter av mina söta satansdyrkar-systrar.=)
Av Jari fick jag ett presentkort till min nästa tatuering. mycket trevligt!

Fredagskvällen minns jag inte sådär vidare värst mycket av egentligen.
Vi blev fulla och skämde ut oss på krogen, end of story.
Märkligt nog var jag inte särskilt bakfull dagen efter. och tur var väl det.

Igår var vi och dreglade över vårt radhus.. Det var mycket större än vad jag kom ihåg.
Men tapeterna i hallen var fula så de måste vi byta. Så nu blir det tapetjakt.

Bara tre veckor kvar till flytten nu!

Kalaset löpte också smärtfritt. Fick massa pengar vilket var välbehövligt.

och idag börjar mitt nya liv- inga cigaretter, ingen skitmat, ingen red bull.
När jag fyller 25 ska jag vara hälsan själv!