30.12.08

Den där julen...

Vi är fortfarande mer eller mindre sjuka.

Julafton/juldagen var både jag och Lovis helt knockade av monsterinfluensa.
Trots detta lyckades vi med hjälp av diverse läkemedel fira en något haltande jul.
Jag ville mest hem och Lovis skrek i princip konstant. Det enda riktiga hade ju varit att stanna hemma, men ärligt, hur kul är det att ligga ensam hemma på julafton?

Juldagen däremot orkade vi inte (Normalt sett så firar vi med Jaris familj då, och sen är det utgång på kvällen) så jag och Lovis låg i soffan hela dagen i våra nya julpyamasar och kollade på film.
Nightmare before christmas, Corpse bride, Marie Antoinette och Dancer in the dark hann vi med medans Jari och Melvin var borta. Nästan en hel alladin-ask och tre eller fyra julmust också.

Det var faktiskt en ganska trevlig dag, bortsett från hostan, snuvan, huvudvärken och febern. Juldagsutgången var jag inte särskilt sugen på alls.

Nu har det alltså gått ytterligare en vecka och vi är fortfarande förkylda, alla fyra.
Nu är det dock lite mer smygvarianten; man är inte tillräckligt sjuk för att motiverat kunna ligga i sängen, men inte heller tillräckligt frisk för att orka göra något konkret. Det är rent ut sagt skitjobbigt.

Idag ryckte vi iallafall upp oss lite och gick bort till lekplatsen i ett par timmar.
Melvin fick en ny cykel av tomten så den skulle det givetvis övas att cykla med, utan stödjul. Det blev ett ganska rejält träningspass för min del.

Hursomhelst, vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget.
Mer än att det är förbaskat synd om mej och att allt är skit.

Anyway, här kommer lite julklappsöppningsbilder, enda bilderna från julafton där Lovis inte ser ut som sju svåra år:





Eller jo förresten, hon ser rätt sliten ut på de här bilderna med. Men hon gråter iallafall inte.

22.12.08

skit.

vi är sjuka. jag vill inte vara sjuk på julen.

jari har legat och ylat om hur synd det är om honom i två dagar.
nu är jag sjuk, men gissa vad? jag får slå in paket, vårda sjuka barn och städa iallafall. (ja, nu är jag martyr, men det har jag bannemej all rätt att vara också.)

Ni vet den där reklamen? "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns, när en kille är riktigt förkyld!"
Den är ju helt sann. Finns inte ett dugg ironi om ni frågar mig.

Om jag inte visste med mej att tjejsex inte är min stil hade jag blivit homosexuell. Lätt.

17.12.08

Fy fan vad jag är bra!

Måste bara få skryta lite, nu när jag fått mitt första MVG (förutom i teater, men det räknas inte riktigt).
Bristen på dem under min gymnasietid berodde ju visserligen mer på leda än obegåvning, vilket jag alltid varit väl medveten om.
Men det känns ändå trevligt att få bekräftat att jag är bäst.

"Hej Jenny!
Alla dina uppgifter är lysande! Du har fått MVG i betyg.
God Jul och grattis!
Angela"

8.12.08

Teknikens under!

Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att vara ute och gå. Fast jag vill ändå göra det eftersom det ju är toppenbra gratis motion och så där, dessutom tycker Lovis att det är urkul att åka vagn så när Melvin är på dagis brukar jag och Lovis dra runt i stan lite på måfå i någon timme. Aptråkigt.

Men idag insåg jag att det ju går alldeles utmärkt att lyssna på ljudböcker under promenaden! Vilken idé! Vilken uppfinning!

Åtminstone ett tag till innan Lovis vill börja kommunicera under promenaderna, men det får vi ta då.

4.12.08

Mardröm.

Jag brukar inte röka, bara lite ibland på helgerna och så där.
Men efter att jag läst om Baby P rökte jag två cigaretter, och jag skakade medans jag gjorde det.

Ibland orkar jag verkligen inte leva i den här världen, bland människor som är så fyllda av ondska.
Jag orkar inte höra om barn som torteras ihjäl, om djurplågeri, incest och svält.

Om saker som jag inte skulle kunna tänka ut ens i mina sjukaste mardrömmar.
Saker som händer på riktigt, just nu medans jag sitter här.
Det är det som är värst, för mej. Det händer men jag vet inte om det och kan inte göra något åt det. Skulle förmodligen inte kunna ens om jag visste.

Jag vet inte hur det är för andra, men jag får ont, alltså rent fysiskt ont någonstans där omkring jag misstänker att själen kanske sitter.
Det tröttar ut mej och gör mej ledsen och rädd.

Sensationshysterin som blir när något fruktansvärt har inträffat är nästan lika vidrig. Folk blir alldeles till sej och riktigt gottar sej i andras elände.
Det gör mej illamående.

Jag vet att jag inte kan göra annat än att se om mitt eget hus.
Ta hand om mina egna barn efter bästa förmåga.
Men ibland känns det som att det inte räcker.

Jag kan samtidigt inte låta bli att läsa om allt elände. jag tvingade mej igenom hela historien om Baby Peter trots att hela min kropp krampade i protest (för av allt vidrigt jag läst var det här bland det värsta), för på något sätt känns det som ett slags straff för att jag har det så bra. Sjukt eller hur?

Hur kan människor bli så onda? Hur kan man skada ett litet barn?
Hur kan en mamma skada sitt lilla barn?

När bara tanken på att någon annan skadar sitt barn gör så ont i mej..
Tanken på att någon skulle skada mina barn är för tung, det blir bara svart och jag orkar inte tänka den.
Men jag vet att jag skulle offra mitt eget liv för dem. Vilken frisk förälder skulle inte det?

Och till sist: Tanken på att jag skulle skada mina barn, eller stå stillatigande och se på medans någon annan gör det.

Det skulle inte gå. Det skulle vara som när man försöker skada sej själv;
min kropp skulle handla reflexmässigt och förhindra det,
och vore det någon annan än jag som gjorde det skulle jag förmodligen aldrig sluta slå. Jag är ingen mordisk människa men då hade jag dödat, helt säkert.

Så jag förstår verkligen inte hur Peters mamma kunde låta det hända.
Enligt mej är det hon som har handlat värst.
En mamma ska alltid göra allt för att skydda sina barn!

Drömdröm.

Inatt drömde jag att en trollkarl (!?) hade förvandlat jaris könsorgan;
dels hade han inte bara en utan TVÅ snoppar.
Dessutom var de två snopparna typ, 50 cm långa- styck!

"Vilken önskedröm" sa Jari när jag berättade det för honom. Haha.

29.11.08

julpyssel.

Idag har jag tre uppgifter:


Jag ska handla julgardiner på hemtex.
Jag ska lämna tillbaka hyrfilmer.
Jag ska hälsa på min mormor och morfar i nygård och gäsa i deras soffa medans mormor övergöder oss.

Så, nu vet ni det.

Tillägg:

Bob hund alltså, inget annat.

26.11.08

Trevliga nyheter.

Fick just ett otroligt trevligt samtal från Jesper som i maskopi med sin sambo Frida kommit fram till att det vore en bra idé att ta med mej och Jari på Bob hund den 1a maj.

Det tyckte vi också lät som ett ypperligt förslag! Fan va trevligt!
Jag visste väl att det inte var slut när det tog slut. Yippie!

24.11.08

Måndag.

Finns det något värre än en riktigt kall, grå och ändlös måndag?
Tror inte det va.

I Lördags hade vi födelsedagskalas med tjocka släkten för Lovsan.
det var trevligt att träffa alla. Jag gillar min släkt, och jaris också faktiskt.

I går kunde vi inte låta bli att sticka till Ikea och inhandla saker till nya hemmet.
Vi är så oerhört otåliga och det är så lång tid kvar tills vi får flytta att det nästan var tvunget för att stilla våran längtan lite.
Så materialistisk är man alltså.

Nej då, det var mest för att jag var rädd att sakerna jag ville ha skulle ta slut innan vi hinner flytta. Vi handlade bara till Lovis rum (hon har ju inget nu, så det behövs en hel del inredning) för en total summa av 800 kr.

Tyvärr gjorde vi oss nog en björntjänst, för nu när man handlat saker så längtar man nästan ännu mer, eftersom man ju inte kan använda dem nu.

Jaja.

Idag har jag pluggat hela dagen. Känner mej helt grötig i huvudet.
had ingen aning om att det är så fysiskt uttröttande att använda skallen.

När jag kom hem sent omsider lekte jag, Melvin och Lovis transformers i 2 timmar.
Nu sover bägge inne i melvins rum (Lovis sover över i hans bäddsoffa) så jag ska passa på att kramas med maken lite.

Fy vilket ointressant inlägg det här blev. Ett riktigt måndagsinlägg.

21.11.08

Kolla på den här!

Som jag stulit av min söta vän Sara som bloggar på
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5288961.
Jag blir lös i näsan och alldeles varm i magen varje gång jag ser den
(har nog tittat på den 5 gånger bara för att den är så underbar! Sen är jag sedan ungdomstraumat med Bodyguard väldigt svag för "i will always love you" med whitney houston).


Vad var det jag sa?

Det gick såklart åt helvete. Varför blir man inte förvånad?

Haha nej då jag bara skämtar lite aprillo. Papprena är påskrivna, vi är godkända och saken är helt enkelt biff!

Jag är så glad, så glad att det går inte att beskriva. Det är precis som om någon eller något har ledsagat oss hit.

Vi har ju tittat på massor med lägenheter det senaste halvåret och utav alla dem är det bara två som vi fastnat för och verkligen velat ha.

Den ena låg i just ängabo som är stället vi nu ska flytta till. Där var läget perfekt med nära till skogen och skolan, men insidan var riktigt, riktigt skabbig med gamla tapeter och plastmattor. Vi bestämde oss för att bortse från det pga läget. Hursomhelst fick vi den inte.

Det andra var ju superdeluxe-lägenheten mitt inne i stan. Den ville vi ha eftersom den var så himla fräsch inuti, men läget var ju egentligen helt värdelöst med fyra trappor och utekatter mitt i stan. Vi bestämde oss för att bortse från det pga standarden. Hursomhelst fick vi den inte.

Och så nu då, jag hittade radhuset utav en slump och vi har inte ens tänkt/haft råd att köpa, men jag tänkte att det kunde vara kul att kolla iallafall.
Så åkte vi dit och det var som att komma hem. Perfekt läge och perfekt standard; som en kombo av de två lägenheter vi velat ha innan.

Att vi sedan fick den 100 000 under marknadsvärdet och dessutom fick lov att låna 100% utav banken trots att de normalt bara lånar ut 90% är ju bara helt otroligt.

Det måste helt enkelt vara meningen att vi ska bo där. Det är vårat hus, där våra barn ska växa upp och vi ska gå och påta i rabatterna på gamla dar.

Yeey! Nu ska jag och Jari fira med skumpa! Här kommer lite bilder från mitt nya hem:






20.11.08

Förresten?

Varför säger man "sova som ett barn"?
Vad var det för en jäkla dönick som myntade det uttrycket?
Jag vet ingen som sover så lite som mina ungar,
så jag ändrar mitt påstående och säger istället att jag kommer att sova som en vuxen som har haft en riktigt lång och stressig dag.

Vilken dag!

Idag har det verkligen varit helt snurrigt.
Först växelringde jag mellan mäklaren och våran bankman i ca en timma. Sedan visste vi ingenting på ett tag men så plötsligt var vi tvugna att komma till banken pronto!

Eftersom vi dessutom är riktigt, riktigt förkylda både jag och jari (vilket var tur på ett sätt, för annars hade jari varit på jobbet istället för hemma) var vi relativt opåklädda och allmänt opresentabla.

Men vi lyckades ta oss dit innan utsatt tid, med barn eftersom vi inte hann skaffa barnvakt. Väl där så fick vi klartecken att det bara var att börja buda.
Fick inte tag på mäklaren, panik!

Fick tag på mäklaren som lovade att ringa upp så fort han visste om säljarna accepterat vårt bud på riktigt. Spänd och nervös väntan tills han ringde tillbaks och meddelade att det hade dom!

Klang och jubel. Nu måste vi "bara" fixa fram 80 000 till handpenningen.

Hursom så ringde min mamma strax efter och tvingade mig att åka ner till stan igen. Sedan hem och hämta make+barn så vi kunde åka och handla.

När jag kom tillbaks hem igen var jag tvungen att skriva ut ordrar, ändra kollektionsordning och diverse annat småplock.

Sedan snabbt som attan med andan i halsen iväg och ha Meandi-demo.
Det är lite sådär lagom knäckande nu när kläderna på lagret börjar att sina.
Folk blir nästan lite arga när de hittar något de gillar som sedan visar sig vara slut. Det kan jag på sätt och vis förstå, men det är ju faktiskt inte jag som är den skyldige. Kill the messenger, bara.

Sen var det en kamp mot klockan att hinna hem innan något av det som beställdes på visningen hann ta slut. Det visade sig givetvis att två utav beställningarna redan sinat sedan i eftermiddags. Så då var jag tvungen att ringa upp de som beställt och förklara läget. Lagom kul sådär.

Men nu ska jag äntligen få lägga mig ner. Det ska bli otroligt skönt och jag kommer att sova som ett barn.

Imorgon klockan nio skriver vi kontrakt. Anledningen till att jag inte jublar och är lyrisk ännu är att jag helt enkelt inte kan tro att det är sant förrän imorgon när vi skrivit på kontraktet. Då blir det fest på ängsklockegatan!

Uppdaterar imorgon så fort vi kommer hem. Ska lägga upp bilder också om någon vill tjuvkika på vårt nya hem.

Första gången jag:

Lista snodd från Evis www.omstil.blogg.se :

# Åt paprika.
Det var ju också en fråga. Av förståeliga skäl har jag inte en janne. Men antagligen var jag ganska liten eftersom min mamma gillade att förse oss med grönsaker redan från mycket låg ålder.
# Såg på teve.
Var jag förmodligen nyfödd. Jag har alltid varit en tv människa. Enligt mina päron gillade jag dennis the menace och lucky luke onormalt mycket som liten. Den första film jag kan minnas att jag gillade att titta på var tecknad och handlade om en valunge som kom ifrån sin mamma och sedan råkade ut för diverse äventyr innan han återförenades med henne.
# Var på skoldans.
Det var i första klass. Min lågstadieskola anordnade discon kontinuerligt under hela min tid där.
Jag minns att det var magiskt och att jag och en kille som hette Jon vann danstävlingen. sedan frågade han chans på mej och jag ville så gärna säga ja. jag målade en fin teckning med ett stort ja på som jag tänkte ge honom i skolan på måndagen, men när jag berättade det för min tre år äldre bästis höll hon på att skratta ihjäl sej eftersom hon var kompis med hans storasyrra och tyckte att han var en riktig tönt. Så jag sa givetvis nej och var jätteledsen.. puckat värre.
# Rökte.
Jag och min bästis stal 2 blåa blend utav min mamma i fyran som vi sedan rökte bakom fotbollsläktaren i nygård. Sen dess har jag rökt mer eller mindre hela tiden med undantag av mina graviditeter/amningar. Nu röker jag bara lite sporadiskt och i smyg.
# Lagade mat.
Min mamma tillät ingen att laga något i hennes kök. Så första riktiga gången måste varit sommaren 2002 då jag lagade mat på 4H åt 25 ungar en hel sommar. Inte så dåligt med tanke på att jag inte ens visste hur man kokade potatis. Jag fick improvisations lära mej en hel del kokkonst den sommaren.
# Använde en dator.
Det måste ha varit i lågstadiet. Vi hade dator i klassrummet som man fick rita teckningar på.
# Flög.
Då var jag tre år och fick åka med min mamma och hennes väninna till Rhodos. Jag minns faktiskt ganska mycket från den resan trots att jag var så liten.
# Var kär.
Om man bortser från de där små förälskelserna som man har när man är riktigt liten så var det nog när jag gick i femman och faktiskt var tillsammans med en kille i nio månader. jag tyckte att det var skitlång tid.
# Fick barn.
2004. Förlossningen tog över 50 timmar och var ett rent helvete. När jag låg på neonatalen helt döende (jag hade så ont! det går inte att beskriva!) upplyste min rumskamrat mej om att jag ju bara var ett barn själv.
en utav dagarna när jag gått på toaletten hade någon utav sköterskorna smugit in och lämnat en enkät för unga mammor. Frågorna i den var uteslutande av socialfalls karaktär "har du blivit våldtagen? slår barnets pappa dig? var graviditeten planerad? dricker du mycket alkohol? har du någon inkomst?" etc. Jag fattar att de inte vågade ge mej den rakt ut.
Sedan trodde de att jag ville åka hem utan mitt barn eftersom jag bad om att få åka hem så fort som möjligt (???).
Som löken på laxen var Melvin så sjuk när han föddes att han faktiskt riskerade att dö eller åtminstone få hjärnskador.
Jag kan fortsätta i evigheter. Hursomhelst var det ingen bra upplevelse och mycket av det berodde på bristande kompetens hos vårdpersonalen. tragiskt men sant.

Som tur är fick jag ju världens underbaraste bebis (som blev helt återställd) och det uppvägde ju så att säga de negativa sidorna med 200%.

Det kallas chocktillstånd..

Det verkar faktiskt som om det kommer att gå vägen med radhuset vi tittade på.
Jag är mycket förvånad och kan inte riktigt tro att det är sant förrän vi har skrivit på papperen imorgon bitti (och fram tills dess kan ju tyvärr vadsomhelst hända, med mitt vanliga flyt kommer det la nån jäkel och budar över oss en kvart innan vi ska skriva på).
Men det verkar inte så, säljarna har accepterat vårt bud, som ändå ligger hundra tusen under marknadsvärdet/utropspriset.
Nu har vi värsta flytet, låt det hålla i sej i 15 timmar till bara så ska jag aldrig klaga mer.

Håll tummarna!

19.11.08

Birthday-baby!

För ett år sedan idag föddes världens finaste flickunge.
Då var hon bara en liten, liten korv som jämt sov och aldrig skrek.




Om hon fortfarande är en korv exakt 365 dagar senare kan man ju diskutera.
En falukorv i sådana fall. Nu för tiden sover hon nästan aldrig.
Hon skriker så fort hon inte får sin vilja igenom.
Men hon är nästan alltid glad och gillar att mysa och hitta på practical jokes (på en ettårings nivå, vill säga).
Varje dag dansar hon i vardagsrummet och när jag tänker mej hur livet var för ett år sedan, innan hon kom kan jag inte minnas något annat än att det måste varit tråkigt.
Det här året har gått fruktansvärt fort, snabbare än någonsin.
Jag ska inte ha några fler bebisar, så nu sörjer jag lite att min sista bebis redan börjar bli en stor tjej som kan själv.
Men samtidigt vet jag ju att det kommer bli fantastiskt roligt de närmaste åren, det är ju nu vi verkligen kommer att få se en egen liten personlighet växa fram, och jag är ganska säker på att det är få saker i världen som är lika tillfredsställande som att få vara med och forma en annan människa.


Paketöppning.

Storebror hjälper till och visar hur ett paketproffs gör.


Min stora ettåring! Gosh vad fort det gick!




Extreme Blogg-makeover.

Eller ja, så extrem är den väl kanske inte.
Men lite förändring piggar ju alltid upp.
Har även donat så att vem som helst kan lämna kommentarer (Tack Evis, för tipset!) så nu går det alldeles utmärkt att rentav vara anonym och kommentera.
Dessutom har jag varit superprettig och taggat nästan alla inlägg och sorterat in dem i kategorier, de finns under Överblick.
Så vad tycker ni? Är blogg-makeovern bättre eller sämre?
Om du tycker den är ful är det ju bara att låtsas vara någon annan.=)

Var på Ullared igår förresten med min mormor och morfar.
Jag har alltid varit väldigt skeptisk mot hela Gekås-konceptet, det har på något sätt känts som den allra sista spiken i min Svensson-kista eftersom det är en utav de få Svenssonfällor som jag lyckats undvika.
Men jag får nog från och med nu se mej som besegrad. det var faktiskt grymt kul och jag hittade till min stora förvåning massor med snygga kläder (!!!), både till mej själv, kidsen och jari. Eftersom jag fick välja julklappar till oss från morföräldrarna för ca 2000 kr så får jag ju tyvärr snällt vänta på det mesta av vad jag valde ut tills dopparedan (och för 2000 spänn får man myyyycket kläder). Dessutom fanns massor med grejer som jag ändå tänkt köpa i julklapp där, fast till mycket trevligare pris. Jag är frälst. Jävla skit.

Lite av det jag själv handlade:

Lila/Svartrandig cardigan 89:-

Svart baslinne 29:-

Leggings (Randiga! Som jag har letat!) 79:-

Petrolblå stickad långkofta 110:-

Grå/blå cityshorts 89:-

Frågan är ju vad för stackars barnarbetare det är som har suttit och sytt kläderna. Men jag tänker för en gångs skull inte låtsas om det. Jag är så förbannat duktig på vart mina kläder är gjorda annars så jag tillåter mej en svacka.

15.11.08

Rastlös.

Det är sent, och jag är trött. Borde verkligen sova eftersom jag ska gå upp med trollen imorgon men jag kan inte, vill inte.

pirrpirr

Jag undrar jag vad Anneli gör just nu.=D

14.11.08

JóGA


All these accidents that happen
follow the dot
coincidence makes sense
only with you
you don't have to speak - I feel
Emotional landscapes
they puzzle me
then the riddle gets solved
and you push me up to this:
State of emergency : how beautiful to be
state of emergency : is where I want to be
All that no-one sees
you see
what's inside of me
every nerve that hurts you heal
deep inside of me
you don't have to speak - I feel
Emotional landscapes
they puzzle me
then the riddle gets solved
and you push me up to this:
State of emergency : how beautiful to be
state of emergency : is where I want to be


13.11.08

Snyggare.

Idag läste jag att andra människor tycker att du är 30% snyggare än vad du själv tycker.

Vad trevligt, då går man ju runt och är nästan en halva snyggare än vad man tror.

Idag fick jag ett ytterst oförtjänt MVG i svenskan. Det var också trevligt, nästan trevligare än när man faktiskt kämpat för det just för att det gick så enkelt.

Sen har vi kollat på radhus.
Det stod redan vårat namn på ytterdörren, så att säga.
Men jag ska inte bli galen och börja visualisera möbeleringen nu igen.
Det kommer säkert att gå åt helvete den här gången också.

12.11.08

Egentligen inget intressant, men jag skriver ändå.

Tänk vad tiden går och hur mycket man förändras. Något som hade betytt döden och gråt i fjorton dagar för 10 år sedan eller så betyder ingenting idag. Inte ens så pass mycket att man orkar rycka på axlarna åt det. Tiden läker verkligen det allra mesta.

Dom senaste två dagarna har varit pest. Vädret är så okul att det går bara inte att vara hurtig och gå ut. Alltså har vi tillbringat ca 48 timmar inomhus med undantag för två snabba och frusna promenader.
Käckt.

Ikväll har jag ringt en massa klädförsäljningsrelaterade samtal som jag skjutit upp i X antal veckor, sedan såg jag på Insider där det föga tilltalande ämnet tidelag/djurmisshandel (gärna samtidigt!) togs upp.
Det var rätt äckligt, även om jag inte gillar hästar och är nästan hundra på att de är roten till allt ont här i världen tycker jag ändå lite synd om dem när de blir våldtagna och knivskurna. Det finns människor till allt.

Imorgon måste jag faktiskt gå ut innan jag mördar något av mina barn.

10.11.08

Jag ska gå och lägga mig när jag har skrattat färdigt.

Saxat från tjuvlyssnat:

Vasastan, Göteborg:

En far kommer cyklande. Sonen ~ 4 befinner sig några meter längre bak, också på cykel.
Sonen: Vad långsamt du cyklar pappa!
Pappan: Mm.
Sonen: Flytta på dig för i helvete så att jag kan cykla förbi!
Pappan (argt och chockat): Vad sa du?!
Sonen (tveksamt): … pling, pling.



Rusningstid, gröna linjen

Son ~5: Pappa jag VILL ha glass!
Pappa: Nej, vi ska hem och äta nu.
Son ~5: Men pappa, jag VILL, VILL!!!
Pappa: Men jag har sagt nej.
Son ~5: Om jag inte får glass NU, så berättar jag för mamma att du brukar kissa i handfatet.
Det blir tyst i hela vagnen.

Grönsakstorget, Göteborg
Mormor ~70: Vem är det som bor i skogen och säger "HOHO"? (härmar en uggla)

Pojke ~3 (funderar länge): Morfar?

Förskola, Sollentuna
Några killar ~5 sitter och diskuterar hur de ska kunna förgöra tjejerna på dagis.
Kille 1: Vi ska göra en atombomb och släppa den över Sverige där ni är och sen så tar vi våra supersnabba motorbåtar och åker till Afrika!
Kille 2: Ja, och sen skjuter vi er med k-pistar!
Tjej 1: Men… Då tar jag och Anna våra hårdaste hårspännen och sätter fast de i era öron!

Toalettkön, Blå Porten, Djurgården
Man ~30 med dotter ~4 i handen, går fram till tjejen längst fram i den långa toalettkön.

Mannen: Ursäkta, skulle vi kunna få gå före? Du vet, det är så jobbigt för små flickor att hålla sig!
Tjejen: Mm, visst…
Flickan: Men pappa, jag är ju inte alls kissnödig! Du sa ju att du höll på att kissa på dig!

Nu är det över.

Jag läste första boken i våras någon gång, sedan har jag maratonläst hela serien om Isfolket fram tills nu.
47 böcker om ca 225 sidor/st. Det blir 10 575 sidor, det.

Men nu är det klart och det känns ganska tomt och lite trist.
Vad ska jag göra med mitt liv nu liksom?

Men å andra sidan är jag helt hysteriskt stressad just nu och alla timmar jag lagt på att läsa tantsnusk kan jag nu lägga på att plugga matte istället.

Det är ju... bra.

28.10.08

Donation.

Idag när jag läst färdigt kände jag mej lite rastlös men inte riktigt färdig att ge mej på 42:an, så jag slötittade på Oprah istället i sann mammaledisch-anda.

Det var ett sånt där sensationsavsnitt med griiipande livsöden (jag ska inte vara cynisk eftersom jag faktiskt grinade under stora delar av avsnittet), och ibland dem fanns en kille som blivit ihjälkörd och donerat sina organ så att tre andra människor fick leva.

Det finns få saker som upprör mej lika mycket som människor som väljer att inte donera sina organ.
Jag vet att det är upp till var och en men för mej är det ofattbart att man kan vara så jäkla självisk och korkad.
Mamman till killen i programmet ville inte att han skulle donera, och hon hade ett resonemang som jag förstått är ganska vanligt hos gemene man.
Nämligen att eftersom man kommit till livet med alla sina organ är det nog bäst att lämna in med dem intakta också, eftersom man kanske kommer att behöva dem i ett eventuellt efterliv.

Är folk verkligen så hysteriskt dumma?
Det är väl ganska uppenbart att organen inte kommer att behövas.
När man dör finns det så vitt jag vet två alternativ: man kan kremeras (organen brinner upp, till ingen nytta) eller man begravs (organen ruttnar bort, till ingen nytta).
Eftersom man bortom alla tvivel INTE tar med sej sin kropp dit man ska, hur skulle organen på något sätt kunna vara relevanta där??
Jag fattar verkligen inte resonemanget.

En annan sak jag inte fattar är hur man kan leva med (eller ja, det gör man ju inte, eftersom man förhoppningsvis är död när man donerar men ni fattar säkert vad jag menar ändå) vetskapen att man kunde räddat flera, flera människoliv istället för att låta en massa bra organ bara gå till spillo på grund av sina egna mer eller mindre själviska motiv.

I dagsläget finns det 1 516 031 personer registrerade i donationsregistret i Sverige. Jag tycker det är riktigt, riktigt pinsamt om man ser till invånarantalet i landet.
Fyra av de registrerade finns i min familj. Både jag, min man och mina barn står med där, iallafall tills de är gamla nog att själva ta ställning och när den dagen kommer hoppas jag att vi fostrat dem till så pass ödmjuka människor att de väljer rätt.

Om du också vill gå med, eller bara läsa mer om vad det innebär att vara organdonator, gå in på www.livsviktigt.se

27.10.08

Äntligen!

"-Så väck dem alla, sa Gand. - Timmen är äntligen slagen!
Isfolkets ödestimme."

Ja det var då bannemej på tiden tycker jag!
Om någon försöker nå mej de närmaste dagarna och kanske bara får väldigt entoniga, konstiga svar eller inget svar alls så behöver ni inte oroa er;
jag är bara i isfolkskoma och kan tyvärr inte kommunicera eller fungera förrän jag läst färdigt 41:an.

24.10.08

Haha.

Hahaha.. haha!

Jag tänker inte tala om varför jag skrattar för det är en ganska elak sak att skratta åt. Men jag kan liksom inte låta bli.
Hihi.

23.10.08

Det blev inga nya rum.

Klart som fan att det inte blev det!

Jag visste väl att det var för bra för att vara sant. Och det skojigaste är att allt var klart, vi blev godkända och hela faderullan men då bangade helt plötsligt de som skulle ta våran lägenhet ur!
Eftersom det var de som drog igång hela den här cirkusen var det verkligen inte där jag trodde att det skulle brista. Menmen, allt kan ju uppenbarligen hända.

Men jag ska inte negga ihop. Det måste finnas ett syfte med det här, det är inte i den lägenheten vi ska vara. Det måste vara så att det finns något annat längre fram som jag inte kan se nu; något som gör oss lyckligare.

15.10.08

Jag ÄR störd.

Jag fattar inte hur något som hände för så längesedan och som inte har något som helst med mitt liv nu att göra fortfarande kan få lov att påverka mej så starkt.

Det är som ett litet, litet sår som aldrig vill läka eftersom jag inte kan låta bli att riva upp det igen.
Men en gång i tiden var det ett stort inflammerat köttsår, så jag antar att det går åt rätt håll.

14.10.08

jag är störd.

Det är inte ens bestämt att vi ska flytta än. Ändå sitter jag här och ringer runt till en massa friskolor för att kunna fjäska in Melvin nånstans på rätt sida stan.

När jag har hämtat honom på dagis ska vi gå och titta på tapeter som ska bli fondväggar i barnens nya rum. Fast dom har ju inga nya rum än..
Stört.

Men nu har jag bestämt att vi ska flytta och har jag bestämt att det är så så ÄR det så. Det lärde jag mej i förra veckan.

13.10.08

Gubbslem/Grottman.

I lördags var hela min familj här (vill säga mormor och morfar, bröder, plastfarsa, inte mamma eftersom hon är i indien) och åt soppa.
Sedan gick vi ut och kollade på ljusspektaklet: http://www.alingsas.se/ljus/sverige/main04_sv/indexlight.htm

Som i år var klart överskattat enligt mej.
Sent omsider hamnade vi på Frid och fröjd, vilket är Alinges enda pub, efter att min mormor erbjudit sig att gå hem med barnen.
Det tackade vi givetvis inte nej till.

Det blev ett par öl innan vi också begav oss hemåt, och av några öl blir man som bekant ganska kissenödig.

Jag stod alltså och hoppade från den ena tåspetsen till den andra i nästan tio minuter när det äntligen blev en ledig toalett.
Då kommer en lönnfet grottman med begynnande flint och helt sonika knuffar undan mej och lägger beslag på toaletten.

Alltså, jag blev så förvånad att jag först inte reagerade, sedan blev jag riktigt jäkla förbannad och drämde handen i dörren och jag kan ha vrålat jävla kuk också, men det lämnar vi osagt.

Upp for dörren och ut stormade grottan samtidigt som han utstötte några gutturala ljud som kunde tolkas som "vad faan kallade du mej" samtidigt som han tryckte upp mej mot väggen bakom.
Han trodde förmodligen att jag skulle börja gråta och darra av skräck inför hans maskulina (läs grottiga) uppenbarelse, men det gjorde jag givetvis inte utan jag blev bara ännu mer uppretad och satte igång att läxa upp honom efter noter.

Tillsist visste han inte riktigt vad han skulle säga utan lät mej "få" toaletten, som jag haft rätt till hela tiden!
Jävla skitgubbe! Jag blir förbannad nu också.

När jag kom ut hade han smugit ut och hämtat vakten, det fega kräket.
Så fick jag mej en avhyvling för att jag använt herrtoan!

HERRTOAN??? Vad fan liksom? Lever vi på artonhundratalet?
Enda anledningen till att toaletten ifråga tydligen var en herrtoa var att den hade en målad slips på dörren, och på damtoan fanns det ett målat pärlhalsband. (jag dör!)

Så jag och vaktis tog oss en redig jämnställdhetsdiskussion och det slutade givetvis med att jag vann igen.
Jag är bäst.

10.10.08

Grannjävel 3.

Haha, här kommer typ den roligaste uppdateringen någonsin!

Våpet har nämligen kastat ut honom! Hon var kanske inte riktigt så dum som jag trodde.
En månad har de bott här, måste vara det kortaste samboförhållandet ever.
Hur kan man gå från att vara så kära att man vill bo ihop till att vara så okära att man flyttar isär på en knapp månad?
Fascinerande.

Men jag förstår henne. Jag blev ju galen bara av att bo granne med honom, tänk då hur hon måste känna.
Hon gillar kanske inte heller techno så jättemycket.

9.10.08

Flytta!

Vi får inte plats i våran lägenhet längre. Att en liten extra person kan ta så mycket plats. Innan Lovis kom funkade det fint.

Hursomhelst, idag var vi och kollade på en lägenhet.
Den visade sej vara helt underbar, alltså måste det vara för bra för att vara sant.
En 4½a på 120 m2 med en varmhyra på 8100!=O
För att ni ska fatta hur bra det är så kan jag ju meddela att en 4a på 74 m2 här på bolltorp (en halvtimme från stan om man går) ligger på 7900/ månad.

Rätt bra deal eller?

Dessutom så:
Ligger lägenheten centralt, men inte så centralt att man inte kan släppa ut katterna.
Är den HELT nyrenoverad för ett år sedan. Dessutom har hon som bor där extremt bra smak. Den är så snygg invändigt så det finns inte.
Alla vitvaror är bytta förra året, inklusive tvättmaskin och torktumlare.
Det finns en innergård med lekplats.
Det finns ett litet dolt extrarum där jari kan måla ostört.
Utsikten är över en park.
De har bevarat de gamla trägolven.

Men givetvis finns det några hakar:
Det är på tredje våningen, alltså måste vi springa upp och ner i trapporna varje gång kattkräken ska in eller ut.
Det är på tredje våningen, alltså måste vi släpa barnvagnen upp och ner ur källaren.
Det är ett väldigt komplicerat byte som ska äga rum.

Hon som bor i lägenheten nu ska flytta till hus, hennes kompis har ringt på en annan bytesannons där de (som har en tvåa) kunde få ta över lägenheten eftersom kompisen vill ha deras, men eftersom de inte ville ha en fyra ringde de på våran bytesannons. Så nu ska vi försöka få till ett trepartsbyte som inte riktigt är det eftersom det inte är hon som bor i lägenheten som vill byta utan dennes kompis.
Ja, ni hör ju själva.

Men åh vad jag hoppas! Det är min drömlägenhet, gammal och charmig men nyrenoverad, central men hyfsat kattvänlig, billig för att vara så stor..
I mitt huvud möbelerar jag redan. I mitt huvud ser jag redan mej och Jari bli gamla där.. Men inte för gamla, då orkar vi nog inte gå upp för trapporna.=)

6.10.08

Men gah!

Om det sitter en skylt med texten INGEN REKLAM ELLER KRISTEN PROPAGANDA på en brevlåda, hur respektlös är man inte då om man envisas med att pula ner sina jävla vakttorn och kristna perspektiv i den brevlådan iallafall?

Vad tror dom? Att dom vinner pluspoäng och får mej att genast konvertera genom att helt uppenbarligen skita fullkomligt i min önskan?

Fattar dom på allvar inte att det blir precis tvärtom?

Om jag tyckte att dom var dumma i huvudet innan, hur mycket mer dumma i huvudet blir de inte när de i någon sorts patetiskt övermod prackar på mej sin skitpropaganda trots en fet uppmaning att låta bli?

Alltså, jag vet att det egentligen inte spelar någon roll, jag kan ju bara slänga skiten.
Och det enda som händer är ju att mitt förakt fortsätter att öka.
Men jag blir arg ändå för på något sätt tycker jag det är både respektlöst och integritetskränkande att bara ta sej friheten att göra precis tvärtemot vad jag bett om.
Det är MIN brevlåda!!

3.10.08

Grannjävel 2.

Just for the record: Han spelar fortfarande.
Han måste verkligen tycka om techno.

Grannjävel.

Vi har fått en ny granne. Eller två om man ska vara noga för han har nått litet våp boende hos sej också, som inte klarar av att hälsa utan låtsas som om hon inte ser en när man passerar varandra i trappan (som är typ 1 meter bred).

Killen ifråga är tydligen arbetslös, för han spelar techno hela dagarna så att glasen i mina köksskåp klirrar. Helfestligt.

Just nu spelar han extra högt. Om jag inte tyckte att det var så otroligt stor tantvarning hade jag gått över och knackat på och bett honom fara dit pepparn växer. Menmen.

1.10.08

Pocahontas.

Eftersom jag är en obotlig sucker för Disneyklassiker gick det idag upp för mej vilken otroligt tung hednisk rulle Pocahontas är.
Särskilt den här låten, Colors of the wind:



Man får ju tamejtusan gåshud!
Men sen har det ju alltid vart en av mina favoriter, redan innan jag fick nya perspektiv på saker och ting.

För säkerhets skull tar vi den på svenska också, mest för att det är så jag minns den:



Så otroligt bra! Jag måste nog köpa den på dvd snart.
Att jag aldrig tänkt på det här förut.

28.9.08

Milde måne!

Igår var det stor happening här i Alinge-Texas, åtminstone för alla (stackars) barnfamiljer.
Byggare Bob var nämligen i stan och som löken på laxen hade han med sej 200 gula plasthjälmar som skulle delas ut till de 200 första kidsen på plats.
För att undvika totalt upplopp uppträdde han inte mindre än två gånger, först klockan 11.00 och sedan klockan 12.00, och för att vara på den säkra sidan (ur ett gul plasthjälmsperspektiv) siktade vi in oss redan klockan elva.

Tyvärr var jag min tidsoptimistiska lilla djävul på högeraxeln trogen; när klockan var 10.56 hade vi ännu inte lämnat lägenheten, men jag körde i sann GTA-anda ner till stan och 11.06 kom vi mycket anfådda fram till torget där Bobban skulle vara.

Självklart var de förbannade hjälmarna redan slut. Skrik och panik.
Alltså var vi tvungna att slå dank i en timme tills det var dags för utdelning nr. 2. Och jag visste att om jag inte fick tag i en då skulle jag göra min son MYCKET besviken.

När det började dra ihop sej till tolvslag stod vi startklara i shoppingcentrat Storkens entré där BB skulle göra sitt nästa framträdande. Vi var på plats redan kvart i och då var det ganska glest med ha-galna ungar+ päron. Men när klockan passerat tolv var hela utrymmet nedanför rulltrapporna fullt och jag låg ju inte direkt på plussidan eftersom jag hade vagnen med mej.

Byggare Bob hade dessutom den dåliga smaken att vara rätt så försenad, först kvart över började det rassla i leden och ryktet spred sig snabbt att han inte alls skulle stå nedanför rulltrapporna som alla trott utan utanför leksaksaffären.
För att komma till den måste man passera en relativt trång gång.
När sanningen sakta började gå upp för oss svettiga föräldrar utbröt fullständig panik.
Jag lyckades hugga tag i Melvin och med Lovis på armen gled vi hjälplöst framåt i den pressande folkmassan.
Vagnen var ju bara att fetglömma.

På något sätt lyckades jag ta mej fram, då ser jag som i slow motion att hjälmarna håller på att ta slut, folk är som besatta och sliter dem ur Bobs händer för att tillfredsställa sina telningar.
Han har nog cirka 4 hjälmar kvar när jag med övermänsklig styrka lyckas få fram handen och faktiskt får tag i en.
Av rädsla för att någon ska ta struptag på mej och stjäla min gula plasthjälm stoppar jag den under jackan, sedan börjar vi sakta men säkert färden bakåt.

Först då går det upp för mej att jag lämnat min vagn, min UJ som folk stjäl bara man böjer sig ner för att knyta skosnöret, helt obevakad ute vid rulltrapporna (jag medger att jag blev helt meddragen i plasthjälmshysterin, och inte tänkte, bara handlade)!
Dessutom är den komplett med en Skip hop-skötväska MED min plånbok i. En påse under med två Molo-lurvisar, en kiddyboard och sittdyna, värdet av vagnen är alltså cirkus 12000.

Fatta paniken liksom. Dessutom är trycket från alla som pressar från FEL håll med hjälmpsykotiska blickar enormt och jag har fullt sjå med att hålla koll på att Melvin inte blir nertrampad av folkmassorna, rena helvetet.

Hursomhelst så är vagnen kvar när vi äntligen lyckats brotta oss fram utan att bli alltför överfallna. Thank god!

Hade jag vetat att folk skulle slåss som galningar för att få tag i de där hjälmarna (man kunde tro att det rörde sej om guldtackor och inte plasthjälmar) hade jag bannemej stannat hemma.

Men samtidigt fattar jag grejen, Melvin hade gnällt i tre dygn om han inte fått en hjälmjävel, så vad gör man?
Och lite vackert är det faktiskt mitt i det tragiska, för vad var det om inte kärleken till våra barn, viljan att se dem glada (de materialistiska små skitarna) som gjorde oss sådär galna.

Stackars dem som misslyckades säger jag bara.

Och en sista hälsning till Byggare Bob:
Nästa gång du kommer, se till att ha hjälmar till alla barn eller lämna dem hemma.
Så blir det mycket trevligare både för dej och för oss.

24.9.08

Hört på radion:

Eftersom jag berättat det här för alla jag träffat sedan i måndags tänkte jag att det kunde vara på sin plats att berätta det här också.

I måndags hörde jag nämligen en helt underbar historia på radion, temat var "det värsta du någonsin hört" eller något i den stilen och det var en kille som ringde in för att berätta om något som hans flickväns kompis, kompis påstås ha upplevet. Just detta med den långväga bekantskapen med huvudpersonen insinuerar ju helt klart en råttan i pizzan.
Men OM det är sant så är det förbannat roligt, och om det inte är det är det tamejtusan ganska så roligt ändå.

Okej here it goes:
En tjej är ute på krogen och följer med en kille hem på ett hederligt gammalt one night stand.
På morgonen har killen bråttom i väg och ger henne nyckeln så att hon kan ligga kvar en stund, ta lite frukost och duscha eller vad hon nu kan tänkas känna för att göra. Sedan är det bara att hiva in nyckeln genom brevinkastet.

Tjejen tar det lugnt käkar lite, tvättar sej och går på toa. När hon är klar upptäcker hon att det inte går att spola och givetvis har hon gjort nummer 2.
Hon gör alltså det som jag tror varenda brutta i stan skulle ha gjort, nämligen plockar upp sitt bajs ur toaletten med en plastpåse som hon knyter ihop och tar med sej för att slänga.

På vägen ut stannar hon och skriver en lapp vid köksbordet. Det står:
Tack för igår, det var underbart. Hör av dej om du vill ha mer+ hennes telenr.

Sedan lämnar hon lägenheten, låser dörren och kastar in nyckeln genom brevinkastet.
Då kommer hon på att hon glömt sin avföring på köksbordet, närmare bestämt brevid lappen som avslutas med meningen "hör av dej om du vill ha mer."

Hahaha! Vad gör man? Man måste ju bara ta livet av sej, eller åtminstone plastikoperera sig till oigenkännlighet.
Hysteriskt roligt.

23.9.08

Slackerdag.

Igår hade jag en väldigt stressig, händelserik och tillsist trevlig dag/kväll med resultatet att jag idag kände mej helt dränerad på energi.

Alltså gjorde jag något radikalt som jag normalt sett inte brukar göra eftersom bara tanken på det oftast ger mej dåligt samvete.

Jag stängde av mobiltelefonen, drog ur sladden till hemtelefonen, stängde av datorn och låste dörren.
Isolerade mej totalt från omvärlden med andra ord, och sedan låg jag i soffan hela dagen i pyamas.

För en gångs skull läste mina barn av min sinnesstämning rätt och lät mej faktiskt (nästan) vara.
Jag lät Melvin titta på tv hur mycket han ville, han fick obegränsad tillgång till datorn och vi gick igenom massor av de gamla nintendospelen som finns inlagda på X-boxen.
Fy vilken hemsk mamma jag är! Men idag struntade jag faktiskt fullkomligt i det.

Lovis verkade rätt nöjd med situationen, de senaste veckorna har vi flängt runt som en flock yra höns och hon tyckte nog det var skönt att bara skrota runt hemma och greja med sånt som tiomånaders gillar att greja med (slänga saker i toaletten, äta upp tv-tidningen, leka med pappas cdskivor, dra fram alla skorna i skostället i hallen, tömma skåp och lådor i köket, öva på att klättra upp i soffan, äta saker man hittar under soffan och så vidare).

Istället för att laga mat fick Jari åka ut och jaga pizza, och vi har både druckit cola och ätit glass.
Vidare har vi inte vart ute och fått frisk luft på hela dan, inte klätt på oss eller ätit ordentlig lunch.

Jag har alltså inte gjort någonting idag utan bara varit, och det var helt underbart att bara strunta i alla måsten och allt som ska göras och bara vara i nuet med dom två som betyder allt för mej.

Och vet ni vad det märkligaste är? Att trots att jag rent praktiskt varit en riktig skitmamma idag var det nog bra längesen jag var en sådan bra mamma som idag.
Så många pussar och kramar, så mycket mys och bus som vi hunnit med idag, så mycket tid som annars hade gått åt att städa, laga mat, göra annat men som istället gick åt att se barnen och ta tillvara stunden, har jag sällan.

Det var två mycket lyckliga små troll som gick och lade sej och det ska jag också göra nu.

Och imorgon ska jag sätta på mobilen igen, jag ska duscha och aktivera och rensa upp här, jag ska plugga och träna och gå till öppnis.

Men tack vare den här fina dagen kommer det att kännas mycket lättare.

20.9.08

Sexfest!

Eftersom den här helgen är så helt igenom skittråkig som en helg bara kan vara så tänkte jag avslöja vad jag gjorde förra helgen istället eftersom den var ungefär tusen gånger roligare.

Förra fredagen var vi nämligen på sexparty hos partydrottningen numero uno; Miss A-Li!
Det kom en demonstratis från Husmusen (haha) och visade bland annat sina "baksaker" (hahahaha, vilka skojisar!).
Det var faktiskt askul. Det finns nog inget som kan fnittra så som tio mammor på sexparty.
Jag köpte en massa matnyttiga grejer som ett femårigt sexliv kan behöva ibland när fantasin börjar tryta.=9

Anneli lyckades därefter övertala mej att följa med till Tallhyddan där hon vidare bjöd på shots. Halleluja evening!

Fast sedan minns jag inget mer och det var nog lika bra det har jag förstått så här i efterhand.

I lördags var vi på 35års fest i uddevalla, jag och Jari dumpade ungarna hos mormor och sedan mötte vi upp G och R i Vargön för gemensam avfärd (de hade i sin tur dumpat sin Junior hos mormor i Vargön).
Festen var trevlig och Jari fick genomföra två av sina hittills mest lyckade praktical jokes som vi inte behöver gå in på här.

Sedan hade vi efterfest i G´s mammas och pappas husbil och det var bannemej extra minnesvärt! haha.

Och nu har jag skrivit ett sånt där blogginlägg som jag själv hatar; ett som handlar om absolut ingenting utan bara är en redogörelse över mitt lilla liv. Alltså helt ointressant för en utomstående.

Men jag har så tråååååkigt! Blä, nu går jag och läser lite Isfolket och dricker vin.

Snott från Anneli:

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har blivit kysst i regnet.
[X] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[X] Jag har kysst en för mig helt okänd person.
KÄNSLOLIV
[X] Du har gråtit för att du har varit kär i nån du inte kunnat få
[X ] Du är kär nu
[X] Du har sårat nån så de börjat gråta.
[X] Nån har sårat dig så du börjat gråta
[X] Du har haft ett förhållande som varade över ett år
[X ] Du har haft ett förhållande som varade över två år
ÄRLIGHET
[X] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[X] Jag har smygit ut utan lov.
[X] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[X] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[ ] Jag har fuskat i ett spel.
[X] Jag har struntat i ett prov.
[X] Jag har fuskat på ett prov
DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[X ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[X] Jag har vaknat gråtande.
[X] Jag har somnat gråtande.
DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö.
[X ] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.
MATERIALISM
[X ] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga.
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar.
[ ] Jag äger något från Benetton.
[ X] Jag äger något jag köpt på E-bay.
[ ] Jag äger något från Diesel.
RANDOM
[X] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor
[X ] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[X] Jag svär ofta.
[ ] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ X] Jag betalade för min rington.
[ X] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[X] Jag är bra på att baka
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle kunna ha pyjamas på mig till skolan.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken.
[X] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ X] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[X ] Jag tror på spöken.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[X ] Jag är väldigt kittlig.
[X] Jag älskar mörk choklad.
[X] Jag spelar dataspel och/eller tv-spel.
[ ] Jag är bra på att minnas ansikten.
[ ] Jag är bra på att minnas namn.
[ ] Jag har ingen aning om vad jag vill göra resten av mitt liv
HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[X] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[X] Jag har brutit ett ben i kroppen.
[X] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ X] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[X] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.
RESANDE
[X ] Jag har kört/åkt mer än 300km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.
EFARENHETER
[ ] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[X] Jag har sett en fallande stjärna.
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[X ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[ ] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[X] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[X ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[X] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[X] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[ ] Jag har krockat i en bil.
[X] Jag har medverkat i en teater
.[X] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[X] Jag har sett norrskenet.
[X] Jag har suttit på ett tak på natten.
[X] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi.
[X] Jag har ätit sushi.
[X] Jag har åkt snowboard.
UTSEENDE
[X ] Jag är kortare än 170cm.
[ ] Jag tycker att jag är ful
[X ] Jag är missnöjd med hur jag ser ut
[X] Jag blir lätt brun.
[ ] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[X] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[X] Jag har en tatuering.
[ ] Jag är osäker över mitt utseende.
[ ] Jag har haft/har tandställning.
[ X] Jag har glasögon/linser.
[X] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[ ] Jag har fräknar
FAMILJ
[X] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[X] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[X ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[ ] Jag vill ha barn nån dag.
[X] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.
SKOLA/JOBB
[ X] Jag studerar.
[X] Jag jobbar.
[X] Jag har somnat i skolan/jobbet
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[X] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.
SAMLIGHETER
[X ] Jag börjar fortfarande gråta av Disney filmer.
[ ] Jag har pissat på mej av skratt.
[X] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[X ] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[X] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats

18.9.08

17 år- Veronica Maggio.

Hahaha. Gud vad jag var festlig när jag var sisådär sjutton-arton.
Måste tillstå mej själv att jag genomgått en ganska radikal personlighetsförändring de senaste 5 åren. *Klappar mej själv på axeln*
Förmodligen till det tråkigare, men definitivt smartare.

Jag fattar fortfarande inte varför Jari blev tillsammans med mej då, och fortsatte vara det. Jag är fortfarande ganska barnslig men det är ju ingenting emot då; fullständigt O-D-R-Ä-G-L-I-G.

Samtidigt blir jag nästan lite nostalgisk för det var rätt skönt att vara odräglig och emo.

Jag menar ärligt? Vad sjutton har man att vara emo över när ens morsa stryker ens tvätt, bäddar ens säng och betalar ens räkningar?
Inte mycket, va. Synd att man inte fattade då hur jäkla softish livet var.

Fast samtidigt skulle jag inte vilja byta tillbaka, inte för allt smör i småland.
När så små problems kan kännas så stora är det fan inte bra.
Men samtidigt gillade jag det, dramat, spänningen, killet i magen och drömmarna om framtiden.

Jag skulle kunna analysera det här hela natten men låt oss summera det hela med att jag har en ganska kluven inställning till mina sweet teens och inte alls vet vad jag egentligen försöker säga med det här inlägget?
Basta.

Idag har jag flyyt!

Alltså, ibland är livet bannemej värt att leva.
Jag har inte särskilt höga krav, idag har jag haft en riktig glidardag, för att:
Jag hittade en skitsnygg kinaklänning på vinden för 80 bagis igår.
Jag har vart på BVC och kontrollerat bägge trollsen och fått bekräftat att dom är bäst, fast det visste jag ju redan.
Jag har fått mitt allra, allra första riktigt välförtjänta MVG med utlåtandet "Mycket snyggt Jenny! Du uttrycker dej mycket bra och gör också en väldigt snygg anlys." Jag är faktiskt skitstolt och glad!
Jag har pratat ut med matteläraren och det löser sej. En piece of kaka helt enkelt.

Imorgon ska vi gå på Musses, det är världens shysstaste restaurang och det gör mej också glad.

Jag är glad! Jag är en glädjespridare!=)

Nu ska jag gå och pussas på min man, han gör mej gladast av allt.

16.9.08

Usch.

Mli hade tydligen träffat våran gamla gymnasiemattelärare. Hon kom ihåg mej ganska bra tydligen, eller åtminstone min inställning till matte.
"ÅÅh Jenny! Henne minns jag! Det gjorde ont i hela kroppen på henne när hon räknade."
No shit, Sher.
Och nu sitter jag här igen och ska räkna och jag pallar fan inte.
Det är så tråkigt och jobbigt och segt och obehagligt och löjligt.
Jag vill bränna upp den förbannade matteboken under glada tillrop och tjut. Men det KAN jag bara inte för jag måste räkna både matte A och matte B för att kunna komma in på högskolan.
Och det finns ingenting jag vill mer än det.

Snacka om knivig sits. Imorgon är det jag som stoppar svansen mellan benen och uppsöker matteläraren. Hon får fanimej räkna ut en lösning som fungerar för mej. Jag måste bita ihop och ta mej igenom det här helt enkelt. Skit. Skitskitskit.

11.9.08

  1. Du är 43% ond!
    Det ruvar en ondska i ditt hjärta även om du döljer det väl!

    Ett test från testportalen.se


3.9.08

HELL yeah!




Sådana där drömmar.

Ibland när jag hör från mina vänner där ute i världen, eller ser bilder från deras resor så kan jag inte hjälpa att det värker i mej av längtan och avundsjuka och då känner jag mej fast.
Jag vill också kunna sticka iväg och strunta i allt, jobb och räkningar och allmän stress och deppighet. Men det kan jag inte och ibland ger det mej lite panik.

Jag skäms inte för att jag känner så.

För faktum är ju att jag är världens lyckligaste.
Mina barn är det största äventyret jag någonsin kunnat föreställa mej och så fort jag blivit lite rikare ska jag ta med dem till alla de där platserna i världen som jag längtar till, jag tänker uppleva dem med de människor som betyder mest av allt för mej (fast de får gärna bli lite större först, så att de kan sysselsätta sej själva).

Det drömmer jag om nu när höstmörkret smyger inpå.
Och det är skönt att drömma, men en dag hoppas jag att jag verkligen får göra allt det där.

Eller så får jag bli en hasch-rökande skrynkeltant i Thailand när jag blir gammal. Det vore fräckt.

27.8.08

Sicko.

Jag är sjuk. Min hals är helt igenslemmad och svullen och kliig. huvudet värker och om jag hittade febertermometern tippar jag på att den skulle visa på typ 45 grader.

alltså bäddade jag imorses ner mej med sagan om isfolket och sög på glasspinnar i sängen hela dagen.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAAAA! Kul skämt. Den tid då jag faktiskt fick vara sjuk när jag var sjuk är sedan länge förbi. Det är bara att bunkra upp med strepsils och ipren och köra på som vanligt. jävla skitliv.
Och jag vet ju hur det kommer gå, för så här är det varje gång jag blir sjuk; Istället för att komma lindrigt undan och vila en dag redan när det börjar ignorerar jag faktum tills jag istället blir totalt knockad och MÅSTE ligga stilla i typ fyra dygn och bara döööö av sjukhet. jävligt smart.

Idag har jag:
Gått upp och matat/klätt på barn.
Tagit barn 1 till dagis.
Lagt barn 2, pluggat.
Hämtat barn 1 från dagis.
Lagat lunch/städat.
Tagit barn 1 till tandläkaren.
Underhållit barn 1+2 fram tills att make kom hem.
Haft Meandi party hela kvällen.
Kommit hem, lagt in ordrar.

Nu är klockan elva och det känns som om jag har tokfestat i tre dygn.
Ska sluta sitta här och jiddra och börja sova istället.
Stackars mej.

24.8.08

Skrytmamma.

Jag är ingen skrytmamma. Jag hatar skrytmammor som bara kan snacka om hur jävla fucking wunderbara deras små telningar är och om allt fantastiskt (och originellt!) de lärt sej och när de lärt sej det ("lilla olle kunde minsann hjula och prata treordsmeningar vid fyra månader sålder!").

Men det här är min blogg och jag gör som jag vill med den så här kommer lite mammaskryt;
Lovis går!! Hon är så jäkla gullig. Hon ställer sej upp och stapplar en 4-5 steg och sen druttar hon ner på rumpan och klappar händerna (för det gör vi när hon går).
Hon är så söt och bäst, en dag efter sin niomånadersdag kom första stegen.
Förlåt, jag är bara så himla stolt.. och jag medger att jag även är ganska skrytig just nu.

Lilla värld.

Ibland är världen så jäkla liten.. eller i allafall sverige. eller iallafall västergötland.
idag när jag var hemma hos angela och dealade lite barnkläder var det nämligen en tjej där som jag kände så väl igen, fast det tog en bra stund innan jag kunde placera henne.
inte så konstigt eftersom det var lite drygt 15 år sedan jag såg henne senast. då i min ljuva barndom hängde jag nämligen rätt mycket med min mormor och morfar i deras husvagnsklubb (jag vet, jag skäms), och med i den klubben fanns ett annat par som hade en dotter i min ålder som jag av naturliga skäl lekte en hel del med på de där träffarna.
så tillsist kom jag på vem det var, eller snarare vem jag trodde att det liknade för det kunde ju bara inte vara hon. Då när vi hängde i husvagnsgäng bodde nämligen hon på hisingen och jag själv i en liten håla utanför trollhättan som inte ens är värd att nämnas vid namn.
vad skulle oddsen vara för att vi skulle råka stöta på varandra på ett homeparty i alingetexas femton år senare?
tydligen hyfsat stora för till sist kunde jag inte låta bli att fråga och visst tusan var det hon!
helt sjukt. men roligt.

14.8.08

Underbara människor.

Jag har börjat sälja barnkläder för meandi.
I måndags släpptes senaste kollektionen och under förmiddagen lade jag in en bild i mitt galleri på familjeliv.
Idag ringer min coach och berättar att någon säljare i stockholm ringt och sagt att jag lagt in en bild från kollektionen redan i söndags, alltså innan kollektionen släppts vilket man givetvis inte får lov att göra.
Om det nu hade vart så att jag hade lagt in en bild i söndags så hade det ju såklart vart förjäkligt och vem det nu är som har ringt hade i sådanafall gjort helt rätt.

Men det gjorde jag inte, från och med i måndags när jag la upp bilden var kollektionen släppt.
jag hade kompisar här som kollade på den flera timmar innan bilderna kom upp på hemsidan och efter att ha pratat med min coach har jag fått bekräftat att det var helt okej.

Så den här människan har alltså ringt och "anmält" mej och ljugit om att jag gjort något som jag inte gjort, något som skulle kunna få mej avstängd från försäljningen. Okej om det hade vart någon jag kände och var ovän med eller så, men icke. det här är någon som jag överhuvudtaget inte känner.. varför gör man så?
Usch vilken liten och illvillig person det måste vara. helt patetiskt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att skratta lite, för det är så typiskt tjejigt.
jaja..

9.8.08

I fyra år har jag varit någons mamma.

Nybliven fyråring äter tårtfrukost.=)



Tiden går så fort. Det är visserligen underbart att se Melvin växa. Han gör mej stolt och glad varje dag.

Men samtidigt gör det lite ont i hjärtat. Jag vill sakta ner lite. Men han blir aldrig min lilla bebis igen.



Födelsedagen gick fint. Vi hade kalas här på eftermiddagen för släkten och Melvin sken som en sol.

Han är så stolt över att vara fyra år nu. Också fick han massor med fina presenter med såklart.
Min lilla, lilla kille börjar bli stor!



6.8.08

Fyra år. Ett litet liv och en evighet.

Eftersom Melvin är född 00.20 ägde hela min förlossning i princip rum idag för fyra år sedan. Alltså låg jag just nu för exakt fyra år sedan och trodde att jag skulle dö. På riktigt.
Eftersom storyn inte finns med här i bloggen kommer den här, om nu någon skulle vara intresserad:

Natten mellan måndag o tisdag började jag få värkar. på tisdagmorgon var dom så pass starka att vi packade väskan o tänkte ringa, då bara avtog dom (till mitt stora förtret o jaris enorma besvikelse) så jag gick o la mej.
tisdagnatt var ett helvete (trodde jag, om jag bara vetat vad som väntade hade jag nog sovit gott trots värkar) och på onsdag var vi hos barnmorskan. hon sa att det enda vi kunde göra var att gå hem o ha sex så det gjorde vi och nån timme senare hade jag värkar igen.
På onsdagkväll kom värkarna med två-tre minuters mellanrum så vi tog vår redan packade väska och drog iväg till borås. jag hade packat för två nätter.. föga anade jag att det skulle dröja en vecka innan jag fick komma hem igen.

väl inne på förlossningen konstaterade världens käckaste barnmorska att jag var öppen två centimeter *triumf*. så vi blev inskrivna och fick ett vilorum för natten. jari fick en livsfarlig tältsäng och jag fick två panodil och en morfinspruta vilket jag tyckte var himla festligt. så sa dom åt oss att försöka sova. vi var dock rätt uppspelta och fnissiga (särskilt jag) så det tog sin lilla tid, jag lyckades bara halvsova mellan värkarna och klockan sju väckte jag jari.. vi åt frukost vid det lilla bordet i vilorummet och låtsades att vi befann oss på något flashigt hotell nånstans.. det här var den femte augusti och således vår ettårsdag.. vi konstaterade att vårt barn förmodligen skulle komma ut på vår årsdag och kunde inte riktigt bestämma oss för om det var bra eller dåligt.. men vi hade inte behövt bekymra oss.
efter en stund dök det upp en hårdhänt barnmorska som skulle kolla vad som hänt under natten.
jag var fullständigt övertygad om att nu skulle det dra igång, men hon kände och jag hade inte öppnat mej en millimeter till, även om tappen nu tydligen var helt utplånad. besvikelsen var enorm, och nu fick jag inga mer tabletter för nu skulle det skyndas på. men hela dagen gick så tillsist fick vi gå ut o gå och när vi kom tillbaks hade jag faktiskt öppnat mej en ynka centimeter till.. så antingen, sa barnmorskan (den käcka igen) får du något att sova ordentligt på nu och så sätter vi igång dej igen i morgon bitti, eller så föder du barn inatt.
jag var ordentligt trött + att det lät läskigt när hon sa sådär, så vi valde att sova.. ett ödestigert misstag visade det sej, för när det blev morgon ville den nya barnmorskan inte alls sätta i gång nånting, tvärtemot sa hon att vi antingen fick åka hem o försöka få fart på det eller gå ut o gå.
jag tänkte fanimej inte åka hem efter dom senaste dygnen så vi gick ut o gick en rejäl promenad, ungefär halvvägs började jag få så ont att stönanden var oundvikliga. jag hängde på jari och stånkade o pustade och skrämde livet ur åtminstone en liten tant som oroligt frågade hur det var med mej.
vi började gå tillbaka till förlossningen, men fick stanna ungefär var tionde meter när en ny värk kom, tillsist lyckades vi ta oss fram iallafall och när vi kom in fattade barnmorskan att nu menade vi allvar, så vi fick ett rum och, äntligen; Lustgas.
I början tyckte jag bara att det hela var obehagligt, men när jag fått lite kläm på det var det underbart.
jag började rentav tycka att det här med att föda barn kanske inte var så pjåkigt ändå.. och roligt var det dessutom.. skitkul. klockan var nu fem på eftermiddagen och dom närmaste två timmarna gungade jag gungstol och andades lustgas. mellan värkarna fnissade jag åt jari och var allmänt tillfreds med tillvaron.
vid sjutiden tog dom hål på hinnorna och massa varmt vatten forsade ut. jag blev plötsligt övertygad om att man nu skulle kunna se konturerna av bebisen alldeles under skinnet och vågade inte kolla ner, men tillslut tog jag mod till mej och magen såg precis likadan ut som innan.. så klart.
vid åttatiden åkte jari för å handla mat. när han gick satt jag i min gungstol o lyssnade på björk och allt var frid o fröjd. då kom barnmorskan in o sa åt mej att försöka kissa, vilket misslyckades så hon beslöt att tappa min blåsa.. och sedan bröt helvetet löst. om jag trott att jag hade ont innan hade jag fel. jag var övertygad om att man inte kunde överleva en sådan smärta som jag kände nu, så jag bestämde mej för att svimma.
dom närmaste tre timmarna är rätt suddiga. jag hade iallafall nått slags vision och emellanåt var jag övertygad om att jag skulle dö. jag var nån helt annanstans och det enda bra med det var att jag inte hade ont längre.. ibland vaknade jag dock till och sa tydligen en hel del flummiga grejer, stackars jari som lugnt gett sej iväg för o käka kom tillbaks till ett inferno utan dess like, med mej ömsom avsvimmad, ömsom vilt skrikande och fastklamrad vid honom.. efteråt har han berättat att det var helt hemskt.
han har också berättat att värkarna ibland var uppe på 120 på ctgn.. vi som tyckte det var mycket när dom var uppe på 30 dan innan. vid niotiden fick jag eda, som knappt tog bör tilläggas eftersom den sattes för sent, detta har jag dock inget som helst minne av, inte heller att dom tog ifrån mej min älskade lustgasmask och satte igång att slå mej i ansiktet minns jag, hursomhelst kom jag tillbaks ordentligt vid elva, och sen började jag krysta..
och jävlar vad jag krystade, i vad som kändes som en evighet. jari hejade på och torkade pannan/ höll i lustgasmasken. ibland glömde han trycka fast den ordentligt över munnen på mej.. vilket gjorde mej fullständigt rasande. men jag hade fullt upp med att klamra mej fast i sängen (hade träningsvärk i 4 dar efter) och skrika för allt jag var värd. jag krystade o krystade o krystade. men det hjälpte inte så tillsist kom en barnmorska av rysk kulstöterskemodellen in och slängde sej, enligt jari, på min mage så det knakade i sängen och jari var övertygad om att hon brutit mina revben, och ut flög i en enda värk vår son.

jari tittade ner och sa att han såg en pung. trots att jag varit övertygad om att barnet var en flicka var det så självklart att den där pungen satt där. jag väntade otåligt på att få upp vår bebis på magen, ögonblicket vi drömt om så länge. men det kom inte. och nu började det sakta gå upp för mej att det var alldeles tyst. inga barnskrik. nästa tanke; han är död!

från det att bebisen kom ut, till att jag hann tänka detta, till att dörren small upp och ett läkarlag störtade in och försvann med jari och vårt barn kan det bara ha gått några sekunder. men det kändes som en evighet i slowmotion.. och jag fattade ingenting. barnmorskan sa åt mej att fortsätta andas lustgas så det gjorde jag och som tur var var jag så knockad av den att jag inte riktigt fattade vad som hände. den närmaste halvtimmen visste jag inte om mitt barn ens levde. dom tog ut moderkakan och visade den med livets träd och yada yada. jag ville se mitt barn.

en läkare kom in och sa att han är lite sur.. jag fattade fortfarande ingenting, pratade han om mjölk?
först nu efteråt har jag fått veta att det innebär att barnet får mjölksyra i blodet efter en hård förlossning.
sedan skulle jag sys och då äntligen kom jari in med vårt barn i famnen. så fick jag se honom och pussa honom och lukta på honom i några minuter innan dom försvann igen. barnmorskan sydde ihop mej (en inre liten bristning + ett litet klipp hon lagt) och började äntligen förklara vad som hänt.

Melvin låg i vidöppen kronbjudning, alltså med det bredaste på huvudet först istället för det smalaste, vilket leder till längre och smärtsammare förlossning(jo tack, du)"så du har iallafall vart med om det värsta som finns i förlossningsväg", sa barnmorskan glatt, "nästa gång kommer det inte alls göra lika ont!" jag kände mest för att sparka henne i ansiktet när hon sa så.
Dom hade haft problem med att få ut honom, varpå han blivit stressad och bajsat i det vatten som fanns kvar.. därpå hade fosterljuden sjunkit och vi tydligen vart bara några sekunder från akutsnitt när han kom ut (därav läkarteamet som jag tyckt var väldigt snabba; anledningen till det var helt enkelt att jag skulle snittas).
och då andades han inte. men nu var tydligen allt bra, bara att han var medtagen och behövde ligga i kuvös ett tag. sedan hade hon sytt färdigt och hjälpte mej på toa. först då var jag tillräckligt klar i huvudet för att kunna konstatera att det var alldeles tyst och stilla i min kropp, för första gången på ett halvår. och att jag inte hade värkar längre, för första gången på 53 timmar. sedan kom jari tillbaks och vi fick mackor och juice som jag slukade ("eeh.. ska du ha dom där eller").

jari satt bara o såg på mej med tårar i ögonen.. sedan sa han: om du visste vad du växt i mina ögon nu, jenny.
det kändes bra. så småningom fick vi åka upp till neonatal där vår lille pojke sov i en kuvös. så fick jag äntligen hålla honom ordentligt, hans lilla huvud var alldeles blått efter att han legat och tryckt så länge och jag började nästan gråta när jag tänkte på hur ont han måste ha haft. så tittade han på mej och jag var hans. Så enkelt gick det. (så jag tar tillbaka det där om att kärlek vid första ögonkastet inte exsisterar; när det gäller ens barn så gör det helt klart det.)