Ibland blir jag bara så jäkla less...

Jag vet inte om det är det halvkassa vädret, men idag har jag bara gått runt och känt mig allmänt irriterad på allt i största allmänhet och barnen i synnerhet.

Det blir så ibland, och jag har fått lära mig att det är helt okej att emellanåt känna ett pockande behov av att sätta ut sina ungar till vargen (som just nu faktiskt finns någonstans här i krokarna läste jag i lokaltidningen idag), ändå får jag dåligt samvete och känner mig som en riktig skitmamma.

Men ibland blir jag helt utmattad när den bistra sanningen går upp för mig;
det hjälper inte hur många barnrövar jag torkar, det kommer ändå fler, det hjälper inte att jag tvättar och städar som en tok, för det kommer aldrig att ta slut, jag kommer antagligen inte att få sova en hel natt utan avbrott på flera år till, med enstaka undantag, jag kommer inte att få njuta av en god måltid lugnt samtalande med min bättre hälft. Jag kommer att få fortsätta med det här livet tills jag dör. Förhoppningsvis inte med att torka barnrövar men med allt det andra.

Värsta I-landsproblemen, jag vet. Men nu råkar det vara så att jag är en oerhört bekväm person. Jag gillar inte allt det där housewivebjäffset, inte alls.
Jag läser rätt mycket hellre en bra bok än viker tvätt. Jag hånskrattar i en kvart åt alla som dessutom orkar stryka sin tvätt. Herregud, jag får träningsvärk bara av tanken.
Kontentan är att jag nog igentligen borde ha väntat X antal år med att skaffa barn för att verkligen palla med allt det praktiska arbetet. Å andra sidan är frågan om jag någonsin kommer att ändra mig på den punkten. Förmodligen inte.

Men så tar jag ut min lesshet på barnen. Och det är fel, fel, fel.
De bad aldrig om att jag skulle föda dem. Jag krävde att de skulle komma till världen och nu kräver de att jag ser till att de har det förbaskat bra. Alltså får jag skylla mig själv.

Men ibland är det bara så otacksamt.
Sådär, nu har jag fått gnälla av mej lite, dags att klia kung Melvin på ryggen tills han somnar. Tänk vad bra det hade varit om man hade fått göra allt i omvänd ordning, vill säga ha barn först och sedan själv få bli ett.
Fy sjutton vad tacksam man hade varit mot sina päron då!

Förlåt mamma att jag tog all din nystrukna tvätt och slängde in den i garderoben.
Förlåt att jag låg inne i min säng och skrek efter middag när du jobbat hela dagen.
Förlåt att jag kostade dej massor av onödiga pengar och att jag inte hjälpte dej mer än vad jag gjorde, jag visste inte.
Jag förstod inte att jag borde kysst dina fötter och dyrkat dig dagligen för allt ditt slit.
Tack för att du stod ut med mig iallafall, älskar dej.