Jag har ägnat stora delar av eftermiddagen åt att diskutera detta friskt på mitt favoritforum, och jag måste citera två underbara debattörer som verkligen slog huvudet på spiken och sade det jag ville säga med inte visste hur jag skulle få ut.
Den första bara avgudar jag (ursäkta ordvitsen, kunde inte låta bli):
"Det retar mig inte att de riskerar att bli kristna, utan att de indoktrineras från tidig ålder till att bli det.
Mild indoktrinering är också indoktrinering. Vi har faktiskt religionsfrihet i det här landet, vilket också borde betyda frihet FRÅN religion.
Dagis, skola, fritids, gymnasium etc ska inte användas av kyrkan för att sprida sin propaganda, men så sker ändå.
Att det ”är tradition” är inget argument. Vi lever inte i en teokrati utan i en demokrati där folk måste få välja livsåskådning själva, där ska inte utbildningsväsendet springa kyrkans ärenden.
Men tyvärr är nog många föräldrar alldeles för okritiska (spåniga) för att förstå att det handlar om aktiv medlemsrekrytering. De ser bara tända ljus och vackra fönster när man diskuterar kyrkan."
Men den andra är inte dum den heller, inte alls:
"Sverige är inte sekulariserat ännu, men med lite tur så är vi snart där. Då kan vi vara ett samhälle av många religioner, men där institutionerna är sant religiöst neutrala. INDIVIDER kan vara djupt religiösa, kollektivet ska vara obundet."
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, så därför lät jag bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar