Igår var jag helt zonkad. Skulle gå ut och "ta ett par öl" med Emma, Sara, Anna-Carin och Camilla i fredags eftersom Emma just kommit hem från London. Jag visste ju att det kloka alternativet var att hålla sig hemma i och med att jag skulle jobba hela helgen, men eftersom jag aldrig lär mig av mina misstag tänkte jag att ett par öl kunde ju inte skada. Jo tjena. 5 öl, lite vin och några shottar senare ramlade jag, Johan och Mattias in hemma hos oss runt femsnåret på morgonen.
Den lugna fina öldrickarkvällen fick en tvärvändning då min bror och hans gäng oväntat dök upp på Frid och fröjd. Brorsan bjöd som vanligt frikostigt på rusdrycker och trevligt sällskap. Och jag är ju inte den som är den utan en jävla idiot så jag drack och var glad. Morgondagens bekymmer är ju alltid just morgondagens bekymmer med ett par pilsner innanför västen.
Kvällen slutade med efterfest hemma hos Anna-Carin följt av en taxi hem till mej där vi kollade på skräckfilm och fnissade.
Fnissade gjorde jag däremot inte när klockan ringde tre timmar senare. Men det var bara att släpa iväg sin sargade lekamen för ett trettontimmarspass. Det var långa tretton timmar kan jag säga, och huvudet kändes som en stor heliumballong mest hela dagen. Jag sov otroligt gott i natt, och i dag är jag tillbaka i min kropp.
Ska ägna kvällen här på jobbet åt att skriva klart uppgiften i arbetsmiljö och säkerhet som jag ska lämna in efter jullovet. Och när jag går av mitt pass klockan tio ikväll ska jag vara ledig i tre långa, ljuvliga veckor!
2 kommentarer:
När man har roligt...tänker man inte längre än sin näsa,(jag vet)det blir morgondagens bekymmer tänker man, om man nu tänker alls..det gör man inte..när det är som roligast..Man biter ihop, så mår man bättre senare,o tänker jag tar det lite lungnare nästa gång..men då är det glömmt.kramiz
Haha precis! Skönt att det inte bara är jag.=)
Skicka en kommentar