Gubbjävel.

Jag hatar att behöva åka buss på morgonen. Snön gör, som jag tidigare nämnt, det omöjligt att låta en femåring cykla till dagis.
Det är helt enkelt ett jävla meckande på morgonen för tillfället, och 7.40 bussen är för det mesta överfull redan när vi kommer på så att vi får stå upp (vilket är lättare sagt än gjort med två små barn som inte klarar av att hålla balansen i svängarna) medans alla ungdomar och vuxna sitter på sina feta arslen och låtsas som att de inte ser att jag har två barn med mig som behöver sitta ner. Nu kräver jag visserligen inte att mitt föräldraskap ska ge mig förtur till sittplatser, men JAG hade minsann ställt mig upp om jag såg någon i samma situation, för att vara snäll.

Och för det mesta är busschaufförerna trevliga, som busschaufförer ska vara (en busschaufför, en busschaufför DET ÄR EN MAN MED GLATT HUMÖR osv.), men det finns en gubbe som är värre än Hin håle själv. Jag vet inte vad hans problem är, men min amatörbedömning är att han inte fått sätta ett skott i råttan på någon på väldigt, väldigt länge. Eller att han är alldeles olycklig och låter det gå ut över andra människor. Eller att han har peniskomplex och inbillar sig att hans snopp blir större om han får utöva lite maktmissbruk (eller vad man nu ska kalla det när det är en simpel busschaffis vi talar om). Jag skiter egentligen i vilket för kan man inte uppföra sig hyfsat ska man inte arbeta med kundkontakt.

Första gången han anföll mig var vi lite sena till bussen eftersom Melvin helt plötsligt kom på att han behövde kissa. Alltså hade bussdörren redan gått igen när vi kom fram så att han fick öppna den igen. Jag blev glad och tyckte att han var snäll som släppte på oss, och tackade så hemskt mycket. Till svar fick jag att om jag inte kunde passa busstiderna så behövde jag inte åka buss. Då bad jag om ursäkt som en snäll flicka och tyckte att det kunde räcka så. Men det tyckte inte han utan istället satte han igång att skälla ut mig efter noter! Jag trodde nästan att jag var med i blåsningen eller något. Tillsist blev jag förbannad och fräste tillbaka att nästa gång kunde han väl ge fan i att öppna då om det nu var så in i helvete besvärligt och att jag hellre skulle krypa på knäna hem än att fortsätta lyssna på hans förbannade skitsnack. (Två små tanter som satt på bussen såg alldeles skräckslagna ut, när de var unga ansågs det nog ofint att knäppa busschauffören på näsan.) Sedan höll han käften. Och efter det har han fortsatt att hålla käften och se sur ut, skita i att hälsa varken på mig eller ungarna när vi går på. Fine with me.

Men så imorses slog han till igen, jag antar att han har ett horn i sidan till mig efter den förra incidenten. Jag hade fullt sjå med att komma på bussen, ungarna, skitstor skolväska och en pulka skulle på, och hade därför mobilen med sms-biljetten nerstoppad i fickan eftersom jag bara har två armar. Jag hade tagit fram smset med biljetten men när jag fick upp telefonen hade det försvunnit från skärmen, så jag var tvungen att gå in i inboxen och ta fram det igen. Detta tog kanske tio sekunder, vilket är bra mycket kortare tid än vad det tar att betala med exempelvis kort.
Men mustasch-aset högg med en gång och fräste att jag skulle se till att ha biljetten framme när jag kom på så att han slapp parkera hela dagen..?
Jag fräste tilllbaka och blev redigt upprörd, men orkade inte ställa till med en scen inför den överfulla bussen.
Nu får han väl för bövelen ta och ge sig!

Så nu har jag författat ett fint litet dagens ris som jag ska klampa bort och se till kommer med i tidningen. Såhär har jag skrivit:
"Till den mustaschprydde busschaufför som ibland kör ettans buss här i Alingsås, och som i morses bar sig otrevligt åt då jag skulle på bussen med mina två barn och enligt honom inte var tillräckligt snabb. Detta är inte första gången du beter dig riktigt ohyfsat, vad är ditt problem? Om du inte klarar av att uppföra dig så kanske du borde byta till ett jobb där du slipper träffa människor. Skärp till dig!"

Jag hoppas verkligen att han, eller någon som vet vem han är, läser det. Gubbjävel.