Häromdagen hade Melvin världens huvudvärk, följt av feber, följt av typiska magsjukesymptom (vinterkräksjuka? Är osäker eftersom vi aldrig haft det). Hursomhelst så fick jag exakt samma symptom inatt, och idag har jag varit riktigt bedrövligt döende. Eftersom Lovis också hade feber inatt så fick barnen också vara hemma idag, men hon mådde givetvis prima medans mitt sjukdomsförlopp tycktes bli värre och värre under dagen. Jag hade aldrig klarat mig om det inte varit för Melvin. Han har passat sin syster, utfodrat dem bägge, gett mig vatten och mediciner och så vidare. Och när jag fick dåligt samvete och berömde honom i all evighet så svarade han bara, helt självklart, att när han är sjuk så tar jag ju hand om honom och därför skulle han givetvis ta hand om mig nu. "För i vår familj hjälper vi varandra." Att höra de orden från en femåring är ganska bra för självförtroendet.
Då måste man faktiskt ha gjort något alldeles rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar