Idag var den. Dagen D. Eller snarare dagen H som i högskoleprov. Jag var helt lugn inför detta faktum ända tills igår då jag helt plötsligt fick totalpanik och försökte stressplugga några gamla prov och läsa lite strategier på internet. Det gick så där, jag grinade mest. Sen sov jag pissigt inatt och var toknervig imorse när jag gav mig iväg.
Själva provet var... snudd på obeskrivligt. Kroppen var på helspänn hela tiden, stressfaktorn var skyhög och det kändes mest som att delta i ett lotteri där man kunde ha tur och kanske ha tänkt rätt, eftersom man knappt förstod frågorna innan man ens försökt börja svara på dem. Tidspressen gjorde att det bara gick runt i skallen och all information gick in genom ena ögat och ut genom det andra.
Efteråt kände jag mig som den dummaste människan på hela planeten, och var helt säker på att det gått käpprätt åt helvete. Det var mina provkompisar också så vi begav oss till Åkanten för att dämpa sorgen och skammen med några pilsner.
Medans vi satt där så fick vi för oss att riva av plåstret och ringde hem till Carros Robban så att han fick gå in på text-tv och läsa upp svaren åt oss, och se på fan! Om de inte ändrat något i graderingssystemet och om jag inte fyllt i fel på min facitlapp så stampar jag in på 1,1!!!(Skulle jag fyllt i något fel hamnar jag ändå på 1,0 vilket jag är mer än nöjd med!) Om någon är obekant med systemet kan jag meddela att minimum är 0,0, max är 2,0, för att komma in på ssk-utbildningen behövde man förra terminen (vilket förvisso inte är någon garanti för att det ser likadant ut till hösten) ha 0,7 (var det någon som sa). Förstagångsskrivare brukar oftast hamna mellan 0,6 och 1,2 (var det någon annan som sa). Jag hade hoppats på 0,8 men trott att jag skulle ligga runt 0,6.
Jag är så löjligt glad! Förhoppningsvis innebär detta att om jag bara fixar den där förbannade rövmatten och inga radikala förändringar skett sedan tidigare år både vad det gäller graderingssystemet och intagningen till högskolan så har jag mitt på det torra.
Hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat tro att det skulle gå så pass bra, tydligen är man inget komplett byfåne trots allt.
Nu blir det soffkoma resten av kvällen. Huvudet värker, jag svettas och mår illa.
Om jag aldrig nånsin behöver göra det här igen så blir jag en mycket lycklig flicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar