(Det var ju den där listan som jag började med förra året. Kanske skulle ta upp den igen nu, när jag har tid och sånt. Typisch.)
Min bästa vän är inte en vän. Eftersom alla mina vänner är bäst på sina egna vis. Jepp, nu var jag ruskigt diplomatisk men det är faktiskt alldeles sant. Jag har många vänner, fast jag tänker inte sitta här och namedroppa som en annan byfåne.
Det märkligaste är nog att inte särskilt många utav dem känner varandra mer än ytligt. Jag vet inte, jag kanske har någon romantisk vanföreställning om att man i vuxen ålder oftast umgås i stora gäng där alla känner alla. Kanske är det bara så på film och inte i verkligheten.
I min verklighet finns det iallafall massor av underbara människor som jag umgås med i olika sammanhang. Några utav dem är riktigt gamla vänner, som jag är väldigt glad över att jag lyckats hålla kvar. Det är roligt att ha en historia tillsammans, dra interna skämt och veta hur den personens då och nu varit. Att veta att det här är en person som man alltid har, även om det kan gå månader emellan att man hörs av. Det är tryggt och bra.
Andra är nya bekantskaper som jag kommit nära på kort tid. Det är kul att lära känna nya människor och att upptäcka att man verkligen trivs i varandras sällskap. Dom säger ju tydligen att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder, men det håller jag inte med om. Jag har träffat så många underbara människor de senaste åren som bevisar motsatsen. Människor som jag tror och hoppas kommer att finnas kvar hos mig.
Sedan finns det dom som jag haft i mitt liv för längesedan och som jag på grund av olika omständigheter hittat igen, även om vi tappat varandra under många år. Och då kommer den fatalistiska sidan av mig fram och tänker att den här människan måste det vara meningen att jag ska ha i mitt liv, och så märker jag att livet på något sätt blivit lite roligare och bättre igen. Att jag saknat den här personen medan den varit borta.
Kontentan är väl att samtliga av mina vänner berikar mitt liv på olika sätt, och det gör dem bäst. Åtminstone för just mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar