Väntar på det där förbannade tentaresultatet med andan ständigt i halsen. Tydligen kommer vi inte få veta förrän på fredag och då är det 48 timmar kvar tills jag antingen ska ut på 8 veckors praktik eller blir sysslolös. Nu ska man inte jämföra äpplen och päron, men tänk om man skulle implicera samma grej på en verklig arbetsplats. "Du får kanske sparken på fredag, med omedelbar verkan. Tyvärr orkar vi inte ta reda på om det faktiskt är så förrän dess. Vi hör av oss när vi vet. Tack och hej!"
OM jag klarar tentan, vilket jag såklart hoppas av hela mitt hjärta, så måste jag omstrukturera hela min vardag över helgen. Nya fritids och dagistider, fixa en bil (eftersom bussitiderna inte funkar med arbetstiderna) så att jag kan pendla till SÄS, ställa om till att jobba heltid. Det är under all kritik att vi inte får veta förrän med så kort varsel.
Sökte åtminstone ett jobb i söndags, och fick komma på intervju redan igår. Jag tror den gick bra för jag skulle höra av mig så fort jag visste hur det gått med tentan och det verkade som om den tjänsten skulle tillsättas pronto. Så förhoppningsvis har jag ett vikariat här uppe på Ängabogården om det skiter sig. Bara 5 minuter hemifrån. Bara att slippa pendla. Vi får se.
Men just att inte veta, att inte kunna planera något utan bara vänta gör mig smått tokig just nu. Känner mig maktlös och hjälplös och vill kunna ta tag i och styra upp situationen. Istället blir jag lamslagen och vill bara sova fram tills att jag får veta. Att inte veta vad man gör nästa vecka liksom... Det känns inte okej, alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar