Redogörelse 1: Midsommar.

Det började dåligt. Lovis sov tack och lov ända till växsjö men sedan brakade helvetet löst.
Om någon vann grenen spex för bäbis i bil så var det vi, men trots all vår uppfinningsrikedom skrek hon som en stucken spädgris nästan hela tiden. Lagom stressigt att köra.
Efter Pit stop på en riktigt tacky pizzeria med guldstolar och Lidldricka blev det hursomhelst bättre.

Väl framme på öland var festen (läs dramatiken) redan i full gång. När vi kom fram till vandrarhemmet där hela min fädernessläkt blivit inhyst satt den blivande bruden och grät så tårarna sprutade eftersom den blivande brudgummen, tillika min upphovsman, pga allmän bröllopsnervositet gått loss liite för hårt på whiskeyn och blivit allmänt odräglig.

Stämningen var minst sagt laddad och blev inte direkt bättre av att Jari tyckte att han skulle sitta utomhus och dricka öl medans jag bäddade sängar/ matade barn etc. Jävla grottman. Så det fick bli lite fräs och klös ett tag.

Dagen efter hade alla dock lugnat ner sej och solen sken dessutom.
Sjävla bröllopsakten led vi oss igenom under ganska munter stämning. Okej att präster brukar vara lite sådär allmänt fanatiska men den här snubben led av det värsta fall av storhetsvansinne jag någonsin skådat.
Eller så var han bara komplett galen. Eller både och.
Det hela var hursomhelst tillsist ganska komiskt även om vi var rädda för spöstraff när vi inte läste trosbekännelsen. herregud var ordet.

Det roliga är att trots att han försökte så stenhårt att konvertera hela kyrkan till hardcorekristendom så är det sådana som han som gör mej helt övertygad om att jag gör helt rätt i att förkasta och förakta allt vad kristendom heter. Jävla dåre.

Efteråt öppnade sej himlen och alla flydde i panik. Festligt.
Som tur var hölls själva festen inomhus och den var heltrevlig. Lite Ohlssonskt jäkelskap var förstås tvunget att utspelas. För att dra några smaskiga anekdoter från kvällen så hamnade jag och min bror i en hysteriskt hetsig diskussion med våran högerextremistiska kusin (som liksom alla högerextremister jag någonsin träffat pratades ner på en kvart. Fast så var han ju bara en också. Hade dom vart tio kunde dom ju sparkat på oss.)
Min bror satte matsupen i halsen och spydde upp hela midsommarbuffén över bordet (det är trots allt dumt han gjort i sitt lilla liv första gången jag verkligen skämts över att vara hans syster. det var inte nått roligt.)
Min far fick frispel på min 17åriga kusin vilket ledde till total tonårshärdsmälta och illskrik.. med mera.

Alla brudens kristna släktingar lämnade märkligt nog festen ganska tidigt, undrar varför?

Melvin trivdes iallafall som fisken i vattnet för det var en rejäl drös ungar närvarande och dessutom fanns min barntokiga faster på plats och tog hand om de små liven. Jag såg knappt till honom på hela kvällen.
Lovsan somnade ganska tidigt i sin vagn så för att vara ett bröllop med barn var det för våran del ovanligt barnfritt. Jag klagade inte.

Dagen efter finns det inte så mycket att säga om. Jag körde 6 timmar i sträck med 4 timmars sömn i ryggen och det är det värsta jag någonsin gjort i bilväg.

Vi stannade på ytterligare en smaklös pizzeria i brist på fantasi.
När vi kom ut därifrån bajsade Lovis loss halva sin vikt så vi tvingades byta på henne i bilen.
När den sprängfyllda blöjan fraktades från baksätet till närmaste papperskorg ramlade en rejäl klump ut på gatan.
Eftersom både jag, min bror och make lider av svårt bajshumorskomplex vållade detta ganska stor munterhet. Strax därpå steg ett annat gäng ut från pizzerian. Ett riktigt stöddigt bratgäng.
oturligt nog låg bajsklicken precis bakom deras bil visade det sej.
Vi höll andan när de samlades i en nästan cirkelrund ring kring den. Dock hade ingen av dem upptäckt den.
Det rekorderliga hade ju här varit att hojta någon slags varning.
Tyvärr är vi inte större människor än att vi höll tyst och illhoppades att någon av de stöddiga brattarna skulle trampa i det. Fniss fniss sa vi. Öh ööh sa bratsen.
Det såg nästan ut som om de skulle klara sej när hela gänget vände om för att gå någon annanstans, förmodligen för att handla eller så. Då sätter den allra stöddigaste brattingen nämligen sin vita loafer rätt i klicken. Jag skojar inte, det var en klockren träff!
Vi dog. Jag tror att vi skrattade hela vägen hem.

Undra om jag skulle ta och bli vuxen snart?