Julafton/juldagen var både jag och Lovis helt knockade av monsterinfluensa.
Trots detta lyckades vi med hjälp av diverse läkemedel fira en något haltande jul.
Jag ville mest hem och Lovis skrek i princip konstant. Det enda riktiga hade ju varit att stanna hemma, men ärligt, hur kul är det att ligga ensam hemma på julafton?
Juldagen däremot orkade vi inte (Normalt sett så firar vi med Jaris familj då, och sen är det utgång på kvällen) så jag och Lovis låg i soffan hela dagen i våra nya julpyamasar och kollade på film.
Nightmare before christmas, Corpse bride, Marie Antoinette och Dancer in the dark hann vi med medans Jari och Melvin var borta. Nästan en hel alladin-ask och tre eller fyra julmust också.
Det var faktiskt en ganska trevlig dag, bortsett från hostan, snuvan, huvudvärken och febern. Juldagsutgången var jag inte särskilt sugen på alls.
Nu har det alltså gått ytterligare en vecka och vi är fortfarande förkylda, alla fyra.
Nu är det dock lite mer smygvarianten; man är inte tillräckligt sjuk för att motiverat kunna ligga i sängen, men inte heller tillräckligt frisk för att orka göra något konkret. Det är rent ut sagt skitjobbigt.
Idag ryckte vi iallafall upp oss lite och gick bort till lekplatsen i ett par timmar.
Melvin fick en ny cykel av tomten så den skulle det givetvis övas att cykla med, utan stödjul. Det blev ett ganska rejält träningspass för min del.
Hursomhelst, vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget.
Mer än att det är förbaskat synd om mej och att allt är skit.
Anyway, här kommer lite julklappsöppningsbilder, enda bilderna från julafton där Lovis inte ser ut som sju svåra år:
Eller jo förresten, hon ser rätt sliten ut på de här bilderna med. Men hon gråter iallafall inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar