Nu rullar vi!

Barnen är påklädda, katterna matade. Jag har borstat ur tovorna ur mitt hår. Solen skiner och vi ska till havet. Det är inte så pjåkigt ändå.

Det hänger ett tungt moln över mej nu. Men om jag inte ska bli galen måste jag välja att ignorera det. Det är mitt eget fel att jag tagit på mig så här mycket under våren. Nu får jag se till att ro det i hamn. Jag är inte den sortens person som resignerar och ger upp.
Just nu känns det dock snudd på omöjligt. Jag har gjort en lista, men jag vet inte var jag ska börja. Jag skulle behöva vara barnlös i flera dagar för att få ordning på allt. Dessutom har vi helt sanslöst mycket räkningar den här månaden, onödiga räkningar som egentligen inte borde finnas (p-bot, cylinderbyte, extrataxa från dagis, bilreparation, hyra av inspelningsstudio etc etc i evighet) men som gör att vi kommer få leva på snabbnudlar tills nästa löning. Men det är bra, då kanske jag blir smal på kuppen.

Det ska gå. Det går alltid på något sätt. Kan ju alltid koka soppa på mina nya sandaler om det kniper.

Jag längtar till semestern! Då ska jag inte göra ett skit. Inte oroa mej ett skit.