Morr!

Jag blir så trött.. nu igen.
Idag skulle barnen på dagis gå till kyrkan och sjunga. Det kröp i hela kroppen på mig av obehag när jag blev informerad om detta, och trots att jag lovat mig själv att försöka bita ihop och svälja ner så gick det bara inte. De gör det en gång i månaden och det är inte okej. Att gå till kyrkan och sjunga sånger om gud en gång i månaden rimmar ganska illa med att vara religiöst obundna, tycker jag.
Alltså sa jag ifrån på skarpen att mina barn ska inte med till någon kyrka och sjunga jesussånger regelbundet. Detta möttes givetvis med road skeptism. För det är ju bara sångstund,som de uttryckte det.

Jag tycker nog att man får vara bra dum för att inte inse att det inte alls bara är sångstund. Det finns ett syfte med allt kyrkan gör. Syftet är i detta fall enligt mig att så tidigt som möjligt indoktrinera små barn i den kristna tro som de förväntas anamma eftersom det är så man ska och bör göra i Sverige.

Vi har aktivt tagit avstånd från all religiös påverkan på våra barn. Det är en sak att informera dem om olika sätt att vara och tro, och en helt annan sak att ta med dem på religiösa prylar utan att överhuvudtaget informera dem om varför.
I vår familj är det inte okej och då vill jag inte heller att mina barn utsätts för det bakom min rygg i förskolan! Att jag dessutom genuint ogillar de abrahamitiska religionerna och vad de står för gör definitivt inte beslutet svårare.

De tyckte uppenbarligen att jag var skitjobbig, men jag känner att det struntar jag i. Om inte någon börjar säga ifrån kommer det aldrig att ske en förändring.

Jag skulle tycka att det var helt okej att de besökte kyrkan i ett rent studiesyfte, MEN då ska de också besöka en synagoga, en moské, you name it. Och om det inte är praktiskt genomförbart att göra studiebesök ska de iallafall informeras om den stora mängd av religioner som finns.
Idag går barnen i kyrkan redan från att de börjar i förskolan, man läser julevangeliet och firar skolavslutningar i kyrkan. Man informerar så vitt jag förstått inte i någon större utsträckning om andra alternativ, utan deklarerar helt enkelt att det är så här det är, och det gör mig helt vansinnig att de medvetet vilseleder små lättpåverkade barn på det här sättet.

Sverige påstås vara ett utav världens mest sekulariserade länder med en religiöst obunden förskola och skola, åtminstone i teorin.
I praktiken är det uppenbarligen en helt annan sak och jag tänker göra mitt yttersta för att göra motstånd mot det under barnens hela skolgång.
Om det innebär att jag måste kännetecknas som en jobbig jävel, så fine.
Nu är det bannemej dags att sätta ner foten och få ett stopp på de här dumheterna!