Jennywise:

Julbordet var.. hm. Ja, maten var iallafall jättegod, även utan köttbullar och prinskorvar. Men resten, stämningen var rätt värdelös. Jag fattar inte den där mentaliteten de verkar ha därute. Ingen vågar släppa loss och ha roligt av rädsla för att någon ska lägga märke till dem, så istället sitter alla stela som pinnar och tittar på klockan. Segt. Miljön gjorde inte saken bättre direkt; tidigare år har tillbringats på trevliga krogar och i mysiga kvarnar. I år hade de flyttat spektaklet till en fabriksmatsal.. Underhållningen bestod av diverse bönder som drog buskisar med jämna mellanrum och inte ens en sketen CD-spelare med lite jullåtar hade de bemödat sig om att ta dit. Dessutom var jag trött och fyllan slog helt fel i kombination med tröttheten. Jag var helt seg och ville bara lägga mig någonstans och snarka. Nåja, slutgnällt om helgens största I-landsbekymmer.

Det bästa med julbordet var faktiskt bakfyllan. Vi hade det så himla mysigt igår. Hyrde massa filmer, köpte ett kilo godis och pizza. Sedan låg vi bara som ett gäng vrak i soffan hela dagen och mölade film och käk. Finemang. Ungarna var nog också trötta för de verkade gilla läget och var inte alltför stökiga. En sådan dag är enligt mig lycka i dess allra renaste form. Jag älskar mina fina så hejdlöst tokmycket att det nästan inte får plats inuti mej ibland.

Idag är Jari hos Robert och Graciela för att hjälpa dem med deras takrenovering. Vi fick stanna hemma eftersom Melvin är dundersnuvig och de i sin tur eventuellt går runt och bär på magsjukebasillusker. Nej tack.
Men det går ingen nöd på oss. Vi ska städa och bada och handla och mata fåglar.
Jag ska verkligen dra ut på den här dagen så mycket det bara går. För imorgon är det måndag och uppstigning tjugo över sex igen. Och jag orkar bara inte, fast jag måste.