Nu orkar jag inte mer.

Nu gjorde jag det igen. Två gånger till och med.
Läste saker som jag borde låta bli att läsa, men ändå så gör jag det.

Och jag mår så illa, rent fysiskt efteråt.
Det känns som om mitt hjärta går sönder, på riktigt.

Jag har två levande, glada barn. Och jag kan inte låta bli att tänka mej dem i de situationerna.

Jag måste sluta, jag måste verkligen det innan jag tappar all tro på att tiden här är god. Innan rädslan för att ha satt barn till den här helt bisarrt onda världen tar överhanden. Just nu är det alldeles för nära.