Julen var i vanlig ordning extremt högljudd, stressig, jobbig och full av massa kärlek och god mat.
Nu är det skönt att det är över, samtidigt känns det lite sorgligt.
Fick huuur mycket bra julklappar som helst iallafall!
jag måste vart en väldigt snäll flicka i år.
Det bästa av allt bidrog mina rara brorsor med; nämligen ett Singstar till mitt playstation med hits of the 90´s!!!
så jävla klockrent! sådan nostalgi! jag kissar på mej av upphetsning.
nu måste jag bara vänta tills jag ammat klart, sedan blir det malibudrinks och singstar tills stämbanden blöder (nej, att sjunga karaoke nykter är tyvärr inte ett alternativ, bara när jag o Melvin släpper loss här hemma, ENSAMMA).
Nu är det snart ett nytt år. Om det inte blir bättre väder då tänker jag bli sur.
28.12.07
13.12.07
Mina fina:
12.12.07
Upphetsad!
Tog en titt på rockpartys hemsida och hittade det här:
"Vi har listat några artister som vi är ganska sugna på att boka"
Med på den listan finns bland mycket annat klart sevärt No Doubt, Kent, Kate Nash, Hives och sist men långt ifrån minst Yeah yeah yeahs!!!
Alltså 4 av mina absoluta favoriter plus mitt favvoband alla kategorier.
Kommer någon av dem är det nästan tillräckligt för att vara tvungen att åka.
Kommer Yyys skulle jag gå över lik för att ta mej dit, goddammit!
Hoppas hoppas hoppas!
(vet att jag verkligen tar ut glädjen i förskott här men kan fan inte låta bli.)
"Vi har listat några artister som vi är ganska sugna på att boka"
Med på den listan finns bland mycket annat klart sevärt No Doubt, Kent, Kate Nash, Hives och sist men långt ifrån minst Yeah yeah yeahs!!!
Alltså 4 av mina absoluta favoriter plus mitt favvoband alla kategorier.
Kommer någon av dem är det nästan tillräckligt för att vara tvungen att åka.
Kommer Yyys skulle jag gå över lik för att ta mej dit, goddammit!
Hoppas hoppas hoppas!
(vet att jag verkligen tar ut glädjen i förskott här men kan fan inte låta bli.)
Sanning eller myt?
Jävligt obehaglig tanke hursomhelst:
"En tjej ringer in till detta radioprogram då man ska ringa och tala om det otäckaste/konstigaste de varit med om.Tjejen berättar att hon bodde själv i en lägenhet. Plötsligt en morgon då hon ska äta frukost ät osten slut. Tjejen som vet att hon hade ost kvar kan inte förstå var osten tagit vägen. Hon köper till slut en ny bit ost under förklaringen att hon måste helt enkelt ätit upp den ändå. Morgonen därpå är osten nästan slut igen. Tjejen börjar tro att hon är galen och köper ost igen och säger högt och tydligt för sig själv "Nu ställer jag osten här i kylskåpet", så att hon kommer att minnas det. Morgonen därpå ser hon att det är karvat på osten... Tjejen vet att hon ej går i sömnen och funderar och funderar kommer bara på en sak och det är att ringa till polisen. När hon får tala med en polisman säger hon att det säkert kommer att låta hur dumt som helst men att hon misstänker att någon stjäl hennes ost! Polisen säger då till henne att genast lämna sin lägenhet och att de kommer så fort de kan. Tjejen känner att det "bara" e en ost så det är ju inte så bråttom men polisen upprepar igen att hon ska lämna lägenheten med en gång. Tjejen går ut och inväntar polisen som går in i lägenheten. Efter några minuter kommer de ut med en kvinna. Det visar sig att en kvinna som rymt från ett mentalsjukhus hade bott under Tjejens säng ett par dagar och ätit upp osten på nätterna..."
"En tjej ringer in till detta radioprogram då man ska ringa och tala om det otäckaste/konstigaste de varit med om.Tjejen berättar att hon bodde själv i en lägenhet. Plötsligt en morgon då hon ska äta frukost ät osten slut. Tjejen som vet att hon hade ost kvar kan inte förstå var osten tagit vägen. Hon köper till slut en ny bit ost under förklaringen att hon måste helt enkelt ätit upp den ändå. Morgonen därpå är osten nästan slut igen. Tjejen börjar tro att hon är galen och köper ost igen och säger högt och tydligt för sig själv "Nu ställer jag osten här i kylskåpet", så att hon kommer att minnas det. Morgonen därpå ser hon att det är karvat på osten... Tjejen vet att hon ej går i sömnen och funderar och funderar kommer bara på en sak och det är att ringa till polisen. När hon får tala med en polisman säger hon att det säkert kommer att låta hur dumt som helst men att hon misstänker att någon stjäl hennes ost! Polisen säger då till henne att genast lämna sin lägenhet och att de kommer så fort de kan. Tjejen känner att det "bara" e en ost så det är ju inte så bråttom men polisen upprepar igen att hon ska lämna lägenheten med en gång. Tjejen går ut och inväntar polisen som går in i lägenheten. Efter några minuter kommer de ut med en kvinna. Det visar sig att en kvinna som rymt från ett mentalsjukhus hade bott under Tjejens säng ett par dagar och ätit upp osten på nätterna..."
11.12.07
Harry Potter & Dödsrelikerna.
Eftersom jag fick bebis dagen innan boken släpptes tog det lite längre tid att läsa ut den än de tidigare böckerna.=)
Men nu är jag klar sedan en tid tillbaka och jag måste bara säga att jag är så jävla grym! (om du inte har läst boken, men tänker göra det föreslår jag att du slutar läsa här, eftersom jag tänker spoila lite grann.)
När "Halvblodsprinsen" kom var jag aktiv i diverse spekulationsforum på nätet inför den sista boken.
Min teori om att Harry skulle vara en utav horrokruxerna blev dock fetnedröstad och dumförklarad av precis alla självutnämnda harry potter- pro´s som hängde där.
Och?
OCH GISSA VEM SOM HADE RÄTT??
Hate to say I told you so, suckers!
Men nu är jag klar sedan en tid tillbaka och jag måste bara säga att jag är så jävla grym! (om du inte har läst boken, men tänker göra det föreslår jag att du slutar läsa här, eftersom jag tänker spoila lite grann.)
När "Halvblodsprinsen" kom var jag aktiv i diverse spekulationsforum på nätet inför den sista boken.
Min teori om att Harry skulle vara en utav horrokruxerna blev dock fetnedröstad och dumförklarad av precis alla självutnämnda harry potter- pro´s som hängde där.
Och?
OCH GISSA VEM SOM HADE RÄTT??
Hate to say I told you so, suckers!
2.12.07
Lovis föds.
Måndagen den 19e november steg vi upp kvart över sex på morgonen, mycket förväntansfulla eftersom vi med största sannolikhet skulle få träffa vår efterlängtade lilla dotter inom de närmsta dygnen; klockan nio den morgonen hade vi nämligen fått tid för igångsättning pga mina gallstenar som jag fått under graviditeten (Inget ont som inte för något gott med sig).
Jag hade åtminstone lyckats sova hyfsat under natten trots att jag visste vad som väntade. Dessutom lyckades jag äta inte mindre än tre pannkakor till frukost. Kort sagt kände jag mej redo att föda barn, åtminstone så redo som man kan vara med en riktig mardrömsförlossning i bagaget.
Lite sjukt kändes det allt att ha en tid då ens förlossning skulle sättas igång. Det hade vart en låång helg och visst var man bra nervös. Både eftersom man hört en hel del skräckhistorier om igångsättningar och inte alls visste hur det skulle gå. Men inte minst för att få träffa sitt barn för första gången.
Skräckblandad förtjusning på hög nivå.
När vi kom fram till Borås tog det förstås två timmar innan dom gjorde första undersökningen. Under den tiden fick vi vänta i sällskapsrummet. Jag ockuperade soffan och lyckades sova en stund, Jari bälgade i sej kaffe och trummade på sina ben (han var nog mer nervös än jag, haha).
Klockan elva fick vi äntligen komma in och så blev jag undersökt.Redan innan dom satt den första gelningen var jag öppen närmare 2 cm + att halva livmodertappen redan försvunnit.
Så oddsen för en lyckad igångsättning såg rätt bra ut.
Ändå påpekade barnmorskan att inte särskilt många kommer igång på första försöket. Därför görs en bedömning efter 6 timmar och har det inte hänt något då blir det ännu en gelning. Funkar inte det heller får man oftast vila till nästa morgon och sedan se vad som ska göras. När hon förklarat hela proceduren kände vi oss ganska missmodiga. Säkert skulle det inte bli någon bebis idag.
Så sprutade dom in gelen och sedan var det ju bara att vänta i sex timmar.Vi fördrev dem genom shopping på knalleland och lunch på pizzeria.=)Riktigt mysigt hade vi det faktiskt.
Ett par timmar efter att gelningen gjorts började jag få lite molande mensvärk men inte alls som värkar.
När vi kom tillbaka för bedömning var vi alltså ganska säkra på att ingenting hade hänt.Så gissa om vi blev glada när det visade sig att jag var öppen 4 cm!
Det som sedan följde visade sig faktiskt bli det mest smärtsamma under hela förlossningen:
barnmorskan förklarade att min livmodertapp låg långt bak och för att snabba på det hela skulle hon "dra fram den". Exakt vad det innebär har jag ingen aning om men fy helvete vad ont det gjorde! Samtidigt passade hon på att öppna mej ytterligare 1 cm med hjälp av fingrarna, den fulingen. Jag trodde att jag skulle dö.
Nu var jag alltså öppen 5 cm och efter att bm gjort sin lilla pryl därinne började jag få riktiga värkar. Dom gjorde dock inte särskilt ont och jag hade inga som helst problem att andas igenom dem. Vi fick ett förlossningsrum och 17.15 tog hon hål på hinnorna. Efter det blev värkarna starkare och kom tätare. Jag gav mej på lustgasen och blev lite fnittrig ett tag, men inte alls som förra gången.
Vid sjutiden hade det inte hänt så mycket (öppen 6 cm) så vi kom överrens om att testa med EDA och värkstimulerande eftersom barnmorskan trodde att jag spände mej för mycket för att verkligen komma igång. Sagt och gjort.
Förra gången sattes EDAn försent vilket gjorde att den inte tog, alltså var jag rätt skeptisk nu, men den här gången fick jag superbra smärtlindring utav den.
När den var satt var klockan ungefär halvåtta och bm sa att hon skulle komma tillbaka om en timme och kolla läget.
Jag stod upp i gåstolen och gungade medans Jari masserade mej (såå skönt!), lyssnade på musik, frodade choklad och sög lustgas.. hade det allmänt trivsamt med andra ord så jag tyckte att det lät som en bra idé. här skulle uppenbarligen inte födas än på ett tag.
20.10 var läget oförändrat förutom att jari fått rast och satt i en utav fåtöljerna och vilade. Då fick jag min första krystvärk.
Jag kunde inte riktigt gå med på att det var sant utan tänkte att jag måste inbilla mej. i tre, fyra värkar försökte jag hålla emot innan jag insåg att det var lönlöst. jag krystade faktiskt! När jag insåg det på allvar fick jag nästan panik och jari kastade sej på larmet. Barnmorskan kom fort och jag förklarade läget. Hon kände efter och jag var öppen 9 cm! Från 6 cm till fullt öppet på knappt en timme. Nu fick hon plötsligt bråttom.=)
Hon frågade om en barnmorskestudent fick vara med ("det vore tråkigt om hon missade en sån här fin förlossning" då blev jag faktiskt lite tårögd mitt i alltihop) och det fick hon. Dessutom visade hon sej vara helt underbar. Under större delen av tiden som var kvar var vi själva med henne men jag kände mej aldrig osäker på att hon visste vad hon sysslade med, dessutom var hon jättegullig och engagerad.
Jag stod fortfarande upp men nu kände jag att det gick alldeles för fort så jag ville lägga mej ner.
Krystvärkarna upplevde jag på ett helt annat sätt den här gången. När melvin föddes var jag så mycket tröttare och räddare att jag verkligen fick anstränga mej för att kunna krysta.
Nu kändes det som om kroppen själv gjorde jobbet och det var hur häftigt som helst.20 min senare var hon ute.
Världens finaste lilla tjej. Den här gången fick Jari klippa navelsträngen och hon fick ligga på min mage och allt det där som vi missade förra gången.
Moderkakan kom ut som den skulle och en liten bristning syddes. Sedan blev vi lämnade ensamma i flera timmar. Så himla skönt. Jag blir redan nostalgisk när jag tänker på den stunden, trots att det bara är två veckor sedan.=)
Med andra ord var det här en riktig drömförlossning. Det blev precis som jag hade tänkt mej, och viktigast av allt: jag förlorade aldrig kontrollen. Jag var med och fattade alla beslut och smärtan blev aldrig övermäktig.
Nu kan jag nog till och med tänka mej att göra om det.;)
Jag hade åtminstone lyckats sova hyfsat under natten trots att jag visste vad som väntade. Dessutom lyckades jag äta inte mindre än tre pannkakor till frukost. Kort sagt kände jag mej redo att föda barn, åtminstone så redo som man kan vara med en riktig mardrömsförlossning i bagaget.
Lite sjukt kändes det allt att ha en tid då ens förlossning skulle sättas igång. Det hade vart en låång helg och visst var man bra nervös. Både eftersom man hört en hel del skräckhistorier om igångsättningar och inte alls visste hur det skulle gå. Men inte minst för att få träffa sitt barn för första gången.
Skräckblandad förtjusning på hög nivå.
När vi kom fram till Borås tog det förstås två timmar innan dom gjorde första undersökningen. Under den tiden fick vi vänta i sällskapsrummet. Jag ockuperade soffan och lyckades sova en stund, Jari bälgade i sej kaffe och trummade på sina ben (han var nog mer nervös än jag, haha).
Klockan elva fick vi äntligen komma in och så blev jag undersökt.Redan innan dom satt den första gelningen var jag öppen närmare 2 cm + att halva livmodertappen redan försvunnit.
Så oddsen för en lyckad igångsättning såg rätt bra ut.
Ändå påpekade barnmorskan att inte särskilt många kommer igång på första försöket. Därför görs en bedömning efter 6 timmar och har det inte hänt något då blir det ännu en gelning. Funkar inte det heller får man oftast vila till nästa morgon och sedan se vad som ska göras. När hon förklarat hela proceduren kände vi oss ganska missmodiga. Säkert skulle det inte bli någon bebis idag.
Så sprutade dom in gelen och sedan var det ju bara att vänta i sex timmar.Vi fördrev dem genom shopping på knalleland och lunch på pizzeria.=)Riktigt mysigt hade vi det faktiskt.
Ett par timmar efter att gelningen gjorts började jag få lite molande mensvärk men inte alls som värkar.
När vi kom tillbaka för bedömning var vi alltså ganska säkra på att ingenting hade hänt.Så gissa om vi blev glada när det visade sig att jag var öppen 4 cm!
Det som sedan följde visade sig faktiskt bli det mest smärtsamma under hela förlossningen:
barnmorskan förklarade att min livmodertapp låg långt bak och för att snabba på det hela skulle hon "dra fram den". Exakt vad det innebär har jag ingen aning om men fy helvete vad ont det gjorde! Samtidigt passade hon på att öppna mej ytterligare 1 cm med hjälp av fingrarna, den fulingen. Jag trodde att jag skulle dö.
Nu var jag alltså öppen 5 cm och efter att bm gjort sin lilla pryl därinne började jag få riktiga värkar. Dom gjorde dock inte särskilt ont och jag hade inga som helst problem att andas igenom dem. Vi fick ett förlossningsrum och 17.15 tog hon hål på hinnorna. Efter det blev värkarna starkare och kom tätare. Jag gav mej på lustgasen och blev lite fnittrig ett tag, men inte alls som förra gången.
Vid sjutiden hade det inte hänt så mycket (öppen 6 cm) så vi kom överrens om att testa med EDA och värkstimulerande eftersom barnmorskan trodde att jag spände mej för mycket för att verkligen komma igång. Sagt och gjort.
Förra gången sattes EDAn försent vilket gjorde att den inte tog, alltså var jag rätt skeptisk nu, men den här gången fick jag superbra smärtlindring utav den.
När den var satt var klockan ungefär halvåtta och bm sa att hon skulle komma tillbaka om en timme och kolla läget.
Jag stod upp i gåstolen och gungade medans Jari masserade mej (såå skönt!), lyssnade på musik, frodade choklad och sög lustgas.. hade det allmänt trivsamt med andra ord så jag tyckte att det lät som en bra idé. här skulle uppenbarligen inte födas än på ett tag.
20.10 var läget oförändrat förutom att jari fått rast och satt i en utav fåtöljerna och vilade. Då fick jag min första krystvärk.
Jag kunde inte riktigt gå med på att det var sant utan tänkte att jag måste inbilla mej. i tre, fyra värkar försökte jag hålla emot innan jag insåg att det var lönlöst. jag krystade faktiskt! När jag insåg det på allvar fick jag nästan panik och jari kastade sej på larmet. Barnmorskan kom fort och jag förklarade läget. Hon kände efter och jag var öppen 9 cm! Från 6 cm till fullt öppet på knappt en timme. Nu fick hon plötsligt bråttom.=)
Hon frågade om en barnmorskestudent fick vara med ("det vore tråkigt om hon missade en sån här fin förlossning" då blev jag faktiskt lite tårögd mitt i alltihop) och det fick hon. Dessutom visade hon sej vara helt underbar. Under större delen av tiden som var kvar var vi själva med henne men jag kände mej aldrig osäker på att hon visste vad hon sysslade med, dessutom var hon jättegullig och engagerad.
Jag stod fortfarande upp men nu kände jag att det gick alldeles för fort så jag ville lägga mej ner.
Krystvärkarna upplevde jag på ett helt annat sätt den här gången. När melvin föddes var jag så mycket tröttare och räddare att jag verkligen fick anstränga mej för att kunna krysta.
Nu kändes det som om kroppen själv gjorde jobbet och det var hur häftigt som helst.20 min senare var hon ute.
Världens finaste lilla tjej. Den här gången fick Jari klippa navelsträngen och hon fick ligga på min mage och allt det där som vi missade förra gången.
Moderkakan kom ut som den skulle och en liten bristning syddes. Sedan blev vi lämnade ensamma i flera timmar. Så himla skönt. Jag blir redan nostalgisk när jag tänker på den stunden, trots att det bara är två veckor sedan.=)
Med andra ord var det här en riktig drömförlossning. Det blev precis som jag hade tänkt mej, och viktigast av allt: jag förlorade aldrig kontrollen. Jag var med och fattade alla beslut och smärtan blev aldrig övermäktig.
Nu kan jag nog till och med tänka mej att göra om det.;)
24.11.07
Hon är här!
o71119♥Kl20:41♥3680 gram♥51 cmFörlossningsberättelse kommer inom kort..
Nu måste jag gå och mysa med mina underbara ungar.=)
16.11.07
fan! här sitter jag 24 timmar senare utan min bebis! vi studsade upp i morse lite sådär lagom fnittriga och förväntansfulla. nu visste vi ju visserligen att det bara skulle göras en bedömning (alltså bebis/muttpejling) men enligt min bm var chansen ändå stor att jag skulle sättas igång pronto. alltså var vi förväntansfulla som två barn på julafton.. fast med ett visst inslag av skräckslagenhet, då.
anyway, det första hon säger när vi fått komma in efter att ha väntat i 40 min är att vi kan fetglömma att det blir nån igångsättning idag eftersom hela förlossningen är fullsmockad av en massa dryga kärringar som självklart var tvugna att trycka ut sina fula ungar precis idag (jag ä inte bitter). sedan satte hon en ctg och gick ur rummet varpå jari fick ett litet besviket raseriutbrott som vi trodde att hon inte hörde, ända tills hon harklade sej ljudligt i rummet brevid.=)
bebis mådde bra iaf.. men det var ju ingen nyhet.
sedan fick vi vänta i ytterligare nästan två timmar på en doktor för själva undersökningen.. som hursomhelst visade att min livmodertapp (blä) var mjuk och redo.. vad nu det innebär. sedan gjorde hon ett tillväxtUL och kom fram till att det såg ut att vara en ganska stor bebis ("en fetknopp, alltså" som min rara make så vackert uttryckte det). också fick vi återigen bekräftat att det faktiskt är en flicka. och SEDAN fick vi faktiskt en riktig tid för igångsättning. På måndag 8.30 är det alltså helt garanterat dags. Sa dom, och annars kan ni ju alltid läsa på måndag kväll om en desperat muminmamma som iscensatt en blodig massaker av high school-modell på borås förlossning.
För jag orkar inte vara såhär nervös en gång till.
nu ska jag sova hela helgen.. med min halsbränna och jättemagen intakt.
anyway, det första hon säger när vi fått komma in efter att ha väntat i 40 min är att vi kan fetglömma att det blir nån igångsättning idag eftersom hela förlossningen är fullsmockad av en massa dryga kärringar som självklart var tvugna att trycka ut sina fula ungar precis idag (jag ä inte bitter). sedan satte hon en ctg och gick ur rummet varpå jari fick ett litet besviket raseriutbrott som vi trodde att hon inte hörde, ända tills hon harklade sej ljudligt i rummet brevid.=)
bebis mådde bra iaf.. men det var ju ingen nyhet.
sedan fick vi vänta i ytterligare nästan två timmar på en doktor för själva undersökningen.. som hursomhelst visade att min livmodertapp (blä) var mjuk och redo.. vad nu det innebär. sedan gjorde hon ett tillväxtUL och kom fram till att det såg ut att vara en ganska stor bebis ("en fetknopp, alltså" som min rara make så vackert uttryckte det). också fick vi återigen bekräftat att det faktiskt är en flicka. och SEDAN fick vi faktiskt en riktig tid för igångsättning. På måndag 8.30 är det alltså helt garanterat dags. Sa dom, och annars kan ni ju alltid läsa på måndag kväll om en desperat muminmamma som iscensatt en blodig massaker av high school-modell på borås förlossning.
För jag orkar inte vara såhär nervös en gång till.
nu ska jag sova hela helgen.. med min halsbränna och jättemagen intakt.
14.11.07
Jaha.. Verkar som om det blir igångsättning imorgon bitti.. Är så sjukt, sjukt nervös; på så sätt är det verkligen bättre att inte veta när det kommer hända. dels är jag nervös inför smärtan, den oundvikliga smärtan som jag visserligen ska försöka hantera bättre den här gången. Dels inför själva igångsättningen.. Det verkar vara så olika för alla hur det går.. en del upplever det som mycket enklare, andra verkar tycka att det är 1000 ggr värre än en vanlig förlossning.. det återstår helt enkelt att se.
Men mest av allt är jag nog nervös för att få träffa mitt lilla barn. fast nervös på ett bra förväntansfullt sätt.
Tänk, imorgon vid den här tiden har jag förhoppningsvis min dotter härute hos mej!
Det kommer inte att bli mycket sömn här inatt, kan jag lova. Även om sova är vad jag verkligen borde ta och göra.
Men mest av allt är jag nog nervös för att få träffa mitt lilla barn. fast nervös på ett bra förväntansfullt sätt.
Tänk, imorgon vid den här tiden har jag förhoppningsvis min dotter härute hos mej!
Det kommer inte att bli mycket sömn här inatt, kan jag lova. Även om sova är vad jag verkligen borde ta och göra.
25.10.07
Två hjärtan i samma kropp.
Vecka 28
"Tänk att Du ligger inuti mig. Tänk att mitt liv livnär Dig.
Tillsammans en kort stund så nära intill.
Njut av min värme så länge Du vill.
Min kropp är Din borg jag lånar Dig den
för aldrig kan jag ge Dig sådan trygghet igen.
Vaggas av mitt hjärtas slag när det slår för Dig.
Kom till ro,
somna i mig."
vecka 39
Nu börjar jag tröttna på att vara fet och trött.
Samtidigt tycker jag att det känns lite vemodigt att graviditeten snart är slut.. eller jag vet inte. Kroppen är så tung och det verkar vara så ont om plats därinne, om det inte vore för det hade hon gärna fått stanna kvar ett tag till. Mysigt är det, med Melvin som pratar med henne på kvällarna och målar massa fina "tatueringar" på min stora mage.
Jag är lycklig just nu.. Lycklig men så himla trött.
Nu börjar jag tröttna på att vara fet och trött.Samtidigt tycker jag att det känns lite vemodigt att graviditeten snart är slut.. eller jag vet inte. Kroppen är så tung och det verkar vara så ont om plats därinne, om det inte vore för det hade hon gärna fått stanna kvar ett tag till. Mysigt är det, med Melvin som pratar med henne på kvällarna och målar massa fina "tatueringar" på min stora mage.
Jag är lycklig just nu.. Lycklig men så himla trött.
5.10.07
...
Fanken, Skins (5:an, 22.00, Torsdagar) är en sjujäkla bra serie alltså.
Extra pluspoäng idag för att de spelade Yeahyeahyeahs som bakgrundsmuzak.
Min nya granne är typ lika gravid som jag. Idag har jag vid inte mindre än fyra tillfällen sett henne stå och blossa hejdlöst på en cigg ute på sin balkong.. Det gör mig arg.
Plus att det gör mej arg för att jag blir arg.
Känner mej fruktansvärt prettig och gammal när jag går här och svär för mej själv och tjuvkikar genom fönstret men fan..
Det är så förbannat oansvarigt.
Nej det räcker faktiskt inte, det är helt jävla sjukt och man borde inte få bli gravid om man inte ens orkar göra den klena uppoffringen för att ens bebi ska må bra och bli frisk.
Jag hatar henne.
Om jag någon gång mot alla odds skulle bjuda alla mina grannar på fest skulle inte hon få komma.
Stackars bebis.
Extra pluspoäng idag för att de spelade Yeahyeahyeahs som bakgrundsmuzak.
Min nya granne är typ lika gravid som jag. Idag har jag vid inte mindre än fyra tillfällen sett henne stå och blossa hejdlöst på en cigg ute på sin balkong.. Det gör mig arg.
Plus att det gör mej arg för att jag blir arg.
Känner mej fruktansvärt prettig och gammal när jag går här och svär för mej själv och tjuvkikar genom fönstret men fan..
Det är så förbannat oansvarigt.
Nej det räcker faktiskt inte, det är helt jävla sjukt och man borde inte få bli gravid om man inte ens orkar göra den klena uppoffringen för att ens bebi ska må bra och bli frisk.
Jag hatar henne.
Om jag någon gång mot alla odds skulle bjuda alla mina grannar på fest skulle inte hon få komma.
Stackars bebis.
29.9.07
Söndag 7 mars 2004.
Idag förundras jag över dom små stora sakerna.
Satt på en brygga förut, såg solen gå ner och kände hur du rörde dej inom mej. Små smekningar inuti för att påminna om att jag inte är ensam. Att jag aldrig kommer vara det mer. Det är så stort. Jag kan inte ta in det.
Tanken på att jag valde att låta dej leva. Att ditt liv är så skört att någon lade det i mina händer. Och att nu när jag valt att låta dej finnas kan lika gärna du välja att försvinna. Därför är det så otroligt dumt att tycka så mycket om dej. Hur kan man vara så förälskad i någon man aldrig mött? Som det inte finns några som helst garantier för att man kommer få lära känna?
Egentligen är det väl inte så konstigt förstås. Du är en del av min kropp nu. Och av Jaris. Min själsfrände, stora kärlek och bästa vän. Din pappa. Vi har blandat våra själar i dej. Hur skulle jag kunna annat än älska dej då?
Jag bär dej med mej överallt. Ditt liv beror helt på mej. Jag förundras över hur lätt jag skulle kunna släcka det. Det vill jag ju såklart inte, det är det sista jag vill. Just nu är det enda som betyder något för mej att vara ett bra ”värddjur” åt dej. Om något hände nu skulle det kännas som mitt misslyckande. Därför dricker jag inte. Jag röker inte. Jag ser min kropp förfalla och gråter i smyg utan att kunna göra något åt det. Och samtidigt är jag lyckligare än jag någonsin varit förr.
Och så otroligt stolt över att jag är en av dom som klarar av det här. Att jag klarar att bära dej, att jag klarar att skydda dej, att jag gör allt, precis allt jag kan för att du ska få födas till ett bra och lyckligt liv.
Satt på en brygga förut, såg solen gå ner och kände hur du rörde dej inom mej. Små smekningar inuti för att påminna om att jag inte är ensam. Att jag aldrig kommer vara det mer. Det är så stort. Jag kan inte ta in det.
Tanken på att jag valde att låta dej leva. Att ditt liv är så skört att någon lade det i mina händer. Och att nu när jag valt att låta dej finnas kan lika gärna du välja att försvinna. Därför är det så otroligt dumt att tycka så mycket om dej. Hur kan man vara så förälskad i någon man aldrig mött? Som det inte finns några som helst garantier för att man kommer få lära känna?
Egentligen är det väl inte så konstigt förstås. Du är en del av min kropp nu. Och av Jaris. Min själsfrände, stora kärlek och bästa vän. Din pappa. Vi har blandat våra själar i dej. Hur skulle jag kunna annat än älska dej då?
Jag bär dej med mej överallt. Ditt liv beror helt på mej. Jag förundras över hur lätt jag skulle kunna släcka det. Det vill jag ju såklart inte, det är det sista jag vill. Just nu är det enda som betyder något för mej att vara ett bra ”värddjur” åt dej. Om något hände nu skulle det kännas som mitt misslyckande. Därför dricker jag inte. Jag röker inte. Jag ser min kropp förfalla och gråter i smyg utan att kunna göra något åt det. Och samtidigt är jag lyckligare än jag någonsin varit förr.
Och så otroligt stolt över att jag är en av dom som klarar av det här. Att jag klarar att bära dej, att jag klarar att skydda dej, att jag gör allt, precis allt jag kan för att du ska få födas till ett bra och lyckligt liv.
18.9.07
...
Magsjuka är tamejfan det värsta som finns. Innan jag fick barn hade jag inte vart magsjuk sen jag själv var barn. Nu är det en gång om året som gäller, MINST.
Testa gärna att kombinera det med att vara höggravid (40 cm bebis, 1500 g tung som sparkar på din magsäck) och du får din egen försmak av what hell must look like.
Goddammit vad sjuk jag varit.
Men här är en sån sak som gör det värt all magsjuka i världen:
I Onsdags när jag hämtade Melvin på dagis kom han springande med en gul blomma.
- Den här är till dej mamma, jag plockade den i skogen idag.
Du får den för att jag älskar dej så mycket.
Älskade, fina unge.
Testa gärna att kombinera det med att vara höggravid (40 cm bebis, 1500 g tung som sparkar på din magsäck) och du får din egen försmak av what hell must look like.
Goddammit vad sjuk jag varit.
Men här är en sån sak som gör det värt all magsjuka i världen:
I Onsdags när jag hämtade Melvin på dagis kom han springande med en gul blomma.
- Den här är till dej mamma, jag plockade den i skogen idag.
Du får den för att jag älskar dej så mycket.
Älskade, fina unge.
4.9.07
Idag är jag arg.
Uääähaaaaaaaaaaaaa! Jag blir så fed up så det finns inte!
"Man ska skaffa sej livserfarenhet innan man skaffar barn , leka av sej."
Alla unga mamis som hört den räcker upp en hand?
Jag hänger (som vanligt) inte riktigt med. För med "livserfarenhet" verkar menas saker som att ha luffat runt i thailand i tre månader, alternativt supit som ett svin varenda dag i fem års tid.
Sånna saker skulle alltså göra mej till en bättre förälder?
Det hjälper inte när i livet du får barn. Vi har alla samma utgångspunkt.
Har jag bättre koll på hur man får igång amningen om jag jobbat som servitris på ett ruffigt hak i england?
Att kunna halsa en halv flaska vodka är säkert jättebra, men exakt hur hjälper det mej att uppfostra min unge på bästa sätt?
Nä, sånt jäkla bullshit är bara tröttsamt.
Kan ni inte bara erkänna att ni är så jääävla avundsjuka, ni 30+ morsor som av någon anledning alltid har något negativt att säga?
Att ni är så förbannat avundsjuka på oss som var så mycket smartare än ni och insåg att barn tidigt inte är något hinder, snarare tvärtom.
Barn är det bästa som finns, och nu när ni har dom så önskar ni att ni fått dom bra mycket tidigare, som vi.
Egentligen borde man ju bara låta er hållas, för jag förstår att det måste svida.
"Man ska skaffa sej livserfarenhet innan man skaffar barn , leka av sej."
Alla unga mamis som hört den räcker upp en hand?
Jag hänger (som vanligt) inte riktigt med. För med "livserfarenhet" verkar menas saker som att ha luffat runt i thailand i tre månader, alternativt supit som ett svin varenda dag i fem års tid.
Sånna saker skulle alltså göra mej till en bättre förälder?
Det hjälper inte när i livet du får barn. Vi har alla samma utgångspunkt.
Har jag bättre koll på hur man får igång amningen om jag jobbat som servitris på ett ruffigt hak i england?
Att kunna halsa en halv flaska vodka är säkert jättebra, men exakt hur hjälper det mej att uppfostra min unge på bästa sätt?
Nä, sånt jäkla bullshit är bara tröttsamt.
Kan ni inte bara erkänna att ni är så jääävla avundsjuka, ni 30+ morsor som av någon anledning alltid har något negativt att säga?
Att ni är så förbannat avundsjuka på oss som var så mycket smartare än ni och insåg att barn tidigt inte är något hinder, snarare tvärtom.
Barn är det bästa som finns, och nu när ni har dom så önskar ni att ni fått dom bra mycket tidigare, som vi.
Egentligen borde man ju bara låta er hållas, för jag förstår att det måste svida.
31.8.07
...
Med risk för att låta riktigt fjortisaktig så.. Jag vill suuupa! Jag vill dricka massa öl och massa drinkar och bli helt sinnesrubbad, göra en massa riktigt ångestframkallande saker och dansa hela natten.
Missförstå mej rätt, jag är helt överlycklig över min dotter därinne i magen och sen är det inte mer med det.
Men guuud, så jag längtar efter en redig karate-fylla. Särskilt nu när jag två helger i rad suttit och tittat på när folk tokfestat.
Som L sa; dom borde uppfinna något slags piller som liksom blockar moderkakan tillräckligt länge för att man skulle kunna supa till.
hade det vart snubbarna som fick släpa runt med barn i sina magar hade nog saker och ting sett helt annorlunda ut.
men wattaheck, det är ändå ett ganska billigt pris att betala när man tänker på vad man i slutändan får.
Missförstå mej rätt, jag är helt överlycklig över min dotter därinne i magen och sen är det inte mer med det.
Men guuud, så jag längtar efter en redig karate-fylla. Särskilt nu när jag två helger i rad suttit och tittat på när folk tokfestat.
Som L sa; dom borde uppfinna något slags piller som liksom blockar moderkakan tillräckligt länge för att man skulle kunna supa till.
hade det vart snubbarna som fick släpa runt med barn i sina magar hade nog saker och ting sett helt annorlunda ut.
men wattaheck, det är ändå ett ganska billigt pris att betala när man tänker på vad man i slutändan får.
24.8.07
Här är hon:
Jepp, igår tjuvkikade vi och det är en tjej!! Precis som Melvin sagt hela tiden. Men jag blev ändå helt sjukt förvånad.. Var så himla säker på att det var en kille, men oj vad glad jag är!
Nu jävlar ska här shoppas.
Och hon ska heta Lovis.=)
11.8.07
It´s my party and I die if I want to.
Måste komma ihåg att köpa hem 5 kilo uppåttjack innan Melvins nästa födelsedag.
Barnkalas är fan hårda grejjer alltså.
Nu orkar jag inte skriva mer.
Barnkalas är fan hårda grejjer alltså.
Nu orkar jag inte skriva mer.
4.8.07
Andreas Harne..
Jag hoppas verkligen att du kommer att läsa det här.
Du verkar vara typen som googlar sitt eget namn så det är väl inte helt omöjligt heller.
Nu har jag läst din bok och jag förstår faktiskt vad du försöker säga..MEN Jag låg i säkert en halvtimma efter att jag läst ut boken och verkligen rannsakade mej själv efter en liten gnutta medkänsla- men tyvärr, det gick bara inte. Ditt brandtal på slutet om att samhället måste få mer medkänsla för dom stackars missförstådda barnpornografisterna gjorde mej tvärtom skitförbannad.
Jag led med ditt fjortonårings-jag, förvisso, men när jag läst den sista sidan hade jag ändå känslan av att du bara försökt lura mej.
En fjortonåring är i mitt tycke inte riktigt så oskyldig, blåögd och totalt ovetande om saker och ting som du försöker ge sken av.
En fjortonåring är faktiskt inget litet barn.
En normal fjortonåring hade inte återvänt frivilligt till sin våldtäktsman för alla autografer och skinnjackor i världen.
Så i mina ögon gör det dej inte till ett offer, utan till en hora.
Alltihop kändes bara som en enda lång ifrånskyllning.
Tyvärr alltså, men jag köper inte det. Jag kan inte förstå dej, jag kan inte lida med dej.
Jag låter förmodligen både bitter, oresonlig och cynisk. Men när det kommer till vuxna människor som har sex med små barn, eller tänder på att se andra vuxna ha det finns det inga kompromisser.
Ni förtjänar inte att leva.
Och det finns inga ursäkter. Inga.
Jag har ett litet, litet barn som växer i min mage, och en treårig son.
Och när jag ser på honom nu skulle jag lätt kunna sätta en kula i ditt huvud.
Lätt, utan att ens fundera över det.
Självklart kommer jag att göra allt som står i min makt för att sådana som du aldrig ens ska komma i närheten av mina barn.
Men att jag ens ska behöva göra det, förstår du inte hur sjukt det är?
Förstår du inte att jag av ren självbevarelsedrift inte kan göra annat än att avsky och förakta dej?
Dom där barnen du satt och tittade på, dom har också en mamma, har du någonsin tänkt på det?
Visst, Du gjorde aldrig något mot ett barn. Men någon gjorde.. gör.
Och utan sådana som dej som efterfrågar skiten skulle det faktiskt inte behöva vara så, åtminstone inte i samma utsträckning.
Och all den där bullshiten om att ni barnpornografister är så jävla mycket bättre än pedofilerna som faktiskt utför dåden är ju rent av riktigt skrattretande.. Fortsätt du att inbilla dej att det är så.
DU ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE.
DU ÄR PRECIS LIKA RUTTEN SOM DEM.
Återigen; utan konsumenter, ingen konsumtion.
Men eftersom du verkar ha blivit så förbannat ödmjuk sedan du åkte fast med 68 000 barnporrbilder på din hårddisk så förstår du säkert att jag känner så.
"Hurtcore= En undergenre till PTHC (Preeteen hardcore, Filmer och bilder med sexövergrepp på barn under tretton år.) Brutala bilder och filmer där barn fullt synligt far illa av de sexuella övergreppen. Det kan röra sig om allt från sado-masochistiska scener till övergrepp där barnen gråter eller ger uttryck för smärta."
Fy fan.. Jag måste gå och spy. Ärligt.
Och en sista hälsning till dej, Andreas;
Karma´s a bitch.
Du verkar vara typen som googlar sitt eget namn så det är väl inte helt omöjligt heller.
Nu har jag läst din bok och jag förstår faktiskt vad du försöker säga..MEN Jag låg i säkert en halvtimma efter att jag läst ut boken och verkligen rannsakade mej själv efter en liten gnutta medkänsla- men tyvärr, det gick bara inte. Ditt brandtal på slutet om att samhället måste få mer medkänsla för dom stackars missförstådda barnpornografisterna gjorde mej tvärtom skitförbannad.
Jag led med ditt fjortonårings-jag, förvisso, men när jag läst den sista sidan hade jag ändå känslan av att du bara försökt lura mej.
En fjortonåring är i mitt tycke inte riktigt så oskyldig, blåögd och totalt ovetande om saker och ting som du försöker ge sken av.
En fjortonåring är faktiskt inget litet barn.
En normal fjortonåring hade inte återvänt frivilligt till sin våldtäktsman för alla autografer och skinnjackor i världen.
Så i mina ögon gör det dej inte till ett offer, utan till en hora.
Alltihop kändes bara som en enda lång ifrånskyllning.
Tyvärr alltså, men jag köper inte det. Jag kan inte förstå dej, jag kan inte lida med dej.
Jag låter förmodligen både bitter, oresonlig och cynisk. Men när det kommer till vuxna människor som har sex med små barn, eller tänder på att se andra vuxna ha det finns det inga kompromisser.
Ni förtjänar inte att leva.
Och det finns inga ursäkter. Inga.
Jag har ett litet, litet barn som växer i min mage, och en treårig son.
Och när jag ser på honom nu skulle jag lätt kunna sätta en kula i ditt huvud.
Lätt, utan att ens fundera över det.
Självklart kommer jag att göra allt som står i min makt för att sådana som du aldrig ens ska komma i närheten av mina barn.
Men att jag ens ska behöva göra det, förstår du inte hur sjukt det är?
Förstår du inte att jag av ren självbevarelsedrift inte kan göra annat än att avsky och förakta dej?
Dom där barnen du satt och tittade på, dom har också en mamma, har du någonsin tänkt på det?
Visst, Du gjorde aldrig något mot ett barn. Men någon gjorde.. gör.
Och utan sådana som dej som efterfrågar skiten skulle det faktiskt inte behöva vara så, åtminstone inte i samma utsträckning.
Och all den där bullshiten om att ni barnpornografister är så jävla mycket bättre än pedofilerna som faktiskt utför dåden är ju rent av riktigt skrattretande.. Fortsätt du att inbilla dej att det är så.
DU ÄR INTE ETT DUGG BÄTTRE.
DU ÄR PRECIS LIKA RUTTEN SOM DEM.
Återigen; utan konsumenter, ingen konsumtion.
Men eftersom du verkar ha blivit så förbannat ödmjuk sedan du åkte fast med 68 000 barnporrbilder på din hårddisk så förstår du säkert att jag känner så.
"Hurtcore= En undergenre till PTHC (Preeteen hardcore, Filmer och bilder med sexövergrepp på barn under tretton år.) Brutala bilder och filmer där barn fullt synligt far illa av de sexuella övergreppen. Det kan röra sig om allt från sado-masochistiska scener till övergrepp där barnen gråter eller ger uttryck för smärta."
Fy fan.. Jag måste gå och spy. Ärligt.
Och en sista hälsning till dej, Andreas;
Karma´s a bitch.
28.7.07
...
High chaparall.. trashy eller classy?
Kan inte riktigt bestämma mej. Men roligt var det iallafall.
(Fast halvnakna småbarn utan föräldrar i sikte som badar i vattenpölar när det är typ 13 grader ute, halvelva på kvällen kändes ju faktiskt lite väl magstarkt.)
Kan inte riktigt bestämma mej. Men roligt var det iallafall.
(Fast halvnakna småbarn utan föräldrar i sikte som badar i vattenpölar när det är typ 13 grader ute, halvelva på kvällen kändes ju faktiskt lite väl magstarkt.)
22.7.07
...
Jahopp. Då var sista semesterveckan snart ett faktum. Sammanlagt tre soldagar på en hel månad.
Tack som fan. Men eftersom bebben i magen gett mej gallsten så blir jag förhoppningsvis sjukskriven nu fram tills jag kan opereras (vilket inte kan ske förrän jag fött färdigt). så då fortsätter jag ju att ha semester ett tag till.
I fredags var det i allafall fint väder och då var vi på fallens dagar med min mormor och morfar.
vilken jävla grottnivå det blev framåt kvällen alltså, så många fulla idioter på så liten yta är mer än vad jag pallar nykter. för att inte tala om alla fjortisbrudar som stapplade runt på stilettklackar iklädda enbart trosor (fast egentligen var det nog shorts, men jag tyckte att det var skrämmande likt boxertrosor) och minimala linnen trots att det var hyfsat kyligt frampå kvällskvisten.
Lyteskomik på hög nivå enligt moi.
imorgon blir det storstädning, så nu måste jag krypa upp hos min darling i soffan och ladda slackerpoints med pizza och film för att orka med.
over and out.
Tack som fan. Men eftersom bebben i magen gett mej gallsten så blir jag förhoppningsvis sjukskriven nu fram tills jag kan opereras (vilket inte kan ske förrän jag fött färdigt). så då fortsätter jag ju att ha semester ett tag till.
I fredags var det i allafall fint väder och då var vi på fallens dagar med min mormor och morfar.
vilken jävla grottnivå det blev framåt kvällen alltså, så många fulla idioter på så liten yta är mer än vad jag pallar nykter. för att inte tala om alla fjortisbrudar som stapplade runt på stilettklackar iklädda enbart trosor (fast egentligen var det nog shorts, men jag tyckte att det var skrämmande likt boxertrosor) och minimala linnen trots att det var hyfsat kyligt frampå kvällskvisten.
Lyteskomik på hög nivå enligt moi.
imorgon blir det storstädning, så nu måste jag krypa upp hos min darling i soffan och ladda slackerpoints med pizza och film för att orka med.
over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)