Lilla ego.

Jag har gått runt och haft ångest i flera dagar eftersom Jari fått för sej att åka till england och spela med gloomy sunday just den helgen vi ska flytta.

det är inte det att jag inte kan flytta ensam. Eller ja inte ensam eftersom halva min släkt skulle hjälpa till och min mormor dessutom ska passa mina barn hela flytthelgen, men utan min man får man väl säga då.
Utan det var mest det där psykologiska med att inte ha Jari med som störde mej; det här blir vår femte flytt på sex år och vi har fått in någon slags rutin på flyttandet där det gått så långt att det rentav blir ganska mysigt.

Det hade helt enkelt blivit pisstråkigt att flytta utan Jari.
Vad skulle jag hittat på när alla flytthjälparna stuckit hem?
Skulle jag ensam beslutat om hur vi ska ha möbler, tavlor och grejer? Eller bara låtit allting vara tills han kom hem igen? (inte en chans!)
Fy så tråkigt!
Och att sova helt ensam första natten i nya huset utan varken man eller barn..
Nej hela flyttsituationen kändes genast väldigt tråkig när vi konstaterat att flytten sammanföll med englandstrippen.

Men ibland har jag flyt, för igår fick vi reda på att spelningen blivit inställd, ja faktiskt hela festivalen där de skulle spela är inställd!

Det är ju tråkigt att de inte får spela och alla andra band som var involverade är säkert jättesura, men shit vad glad jag är!