Gårdagen var så bra! Fastän jag jobbade från 7-17. Skyndade mig hem och han vila en halvtimme innan Ida, Denis och Embla kom. Vi grillade tillräckligt med halloumi och sojachorizo för att kunna utfodra ett mindre land. Sedan åt vi upp det mesta av det.
Efter matorgie och slötittning på första delen av Dödsrelikerna gick så två fnittriga flickor iväg till biografen.
Dödsrelikerna del 2 var precis så bra som jag hoppats. Bättre, rentav! Mycket nöjd. Mycket lipig. Men det känns märkligt att 13 års ständig väntan av endera slaget nu är helt över. Nu blir det inga mer premiärer, varken på filmer eller böcker ju.
Sedan var jag både fysiskt och psykiskt slut som människa och somnade sött. Gissa om jag blev mäkta förvånad när jag vaknade först i morse, och upptäckte att klockan var närmare tio! 10 timmars oavbruten sömn. Can´t beat that feeling.
Idag är jag ledig hela dagen, vilket inte händer så ofta den här veckan, så idag bär det iväg till Borås.
Vi ska bada badhus, äta regionens godaste pizza och se Veronica Maggio på Stora torget klockan nio ikväll.
Lovis är eld och lågor; hon avgudar Maggio och är helt pepp!
Imorgon måste jag försöka sova länge, länge. Går på nattskiftet i sex veckor framåt. Ska bli så skönt! Tycker om att jobba natt. Tystnaden, stillheten, gryningen.
13.7.11
10.7.11
Helg.
Har haft en fin ledig helg. 30-års överraskningsgalej för Lisa igår och heldag i Slottsskogen med familjen idag. Helt nöjd och redo för en extremt jobbfylld vecka... Eller?
Peppade festdeltagare. Detta var innan det blåste upp till storm och hela tältet fick panikrivas. Underbara svenska sommar!
Lovis utanför Naturhistoriska. Har inte varit där sedan högstadiet, men det var ganska mycket same o´och fortfarande lika intressant.
Fina familjen passade förstås på att ha ett mindre passande kuddkrig på uteserveringen. Nja...
Mysigt värre på Villa Belparc. Har bara varit där på vintern innan och blev glatt överraskad av deras uteservering.
Inte nog med att man kan ligga ner och käka/dricka om man känner för det, utan det finns även en pool och en jättestudsmatta för att sysselsätta eventuella barn medans man gör det. Toppenbra!
Peppade festdeltagare. Detta var innan det blåste upp till storm och hela tältet fick panikrivas. Underbara svenska sommar!
Lovis utanför Naturhistoriska. Har inte varit där sedan högstadiet, men det var ganska mycket same o´och fortfarande lika intressant.
Fina familjen passade förstås på att ha ett mindre passande kuddkrig på uteserveringen. Nja...
Mysigt värre på Villa Belparc. Har bara varit där på vintern innan och blev glatt överraskad av deras uteservering.
Inte nog med att man kan ligga ner och käka/dricka om man känner för det, utan det finns även en pool och en jättestudsmatta för att sysselsätta eventuella barn medans man gör det. Toppenbra!
9.7.11
I wouldn´t piss on you if you where on fire.
Såhär ser en glad och lycklig hund ut.
Såhär borde ALLA hundar få se ut!
Sedan jag fick hund har jag helt plötsligt börjat se hundar överallt. Det är väl inte så konstigt kanske; när man väl börjar promenera runt så möter man givetvis andra som också promenerar runt. Vad jag däremot inte var beredd på är att stöta ihop med människor som är elaka mot sina hundar.
För ett tag sedan gick jag och Sookie runt Gerdsken, och mötte då en kille som (och ursäkta att jag är fördomsfull nu) såg ut som en riktig elak kåkfarare. Min intuition sade mig att det var skarpt läge att hålla in kopplet och göra en rejäl sväng runt den här typen och hans hund. En hund som närmast kan beskrivas som enorm. En vild gissning är att det var någonslags korsning mellan en Grand Danois och en Amstaff. Och mycket riktigt, när vi närmade oss gjorde hunden ett rejält utfall och började tokskälla. Ägaren skrek åt den att vara tyst och det var väl det hela. Med nöd och näppe lyckades han hålla hunden.
Detta var sent på eftermiddagen och det var alldeles tyst vid sjön. När vi gått några hundra meter så att han inte såg oss längre så hör jag tydligt hur han rappar till hunden, antagligen med kopplet, och börjar gapa ordentligt på den, varpå hunden skriker alldeles hjärtskärande.
Och det gör så ont i hjärtat på mig. Jag önskar att jag hade vänt om och gett honom en ordentlig utskällning, men det gjorde jag inte.
Jag vågade ärligt talat inte.
Så idag var jag och Sookie ute igen och i backen bakom vårt hus mötte vi en gubbjävel med en Labrador. Hunden fick syn på oss först och ville väl springa fram och hälsa, varpå gubben (som inte sett oss än) börjar tokvråla, tar sitt läderkoppel och slänger det med full kraft mot hunden.
Min spontana tanke var att låtsas som ingenting. Jag är oerhört konflikträdd och en människa som kan göra barn eller djur (eller ja, andra levande varelser överhuvudtaget egentligen) illa är enligt mig både sjuk i huvudet och antagligen farlig.
Jag är för feg för att börja jiddra med den sortens människor.
Men så såg hunden på mig, och hen såg så himla ledsen och rädd ut. Sådär som olyckliga och trasiga hundar gör, ni vet?
Och ibland fattar jag beslutet att vara tuff och modig, trots att jag egentligen är helt mjuk och skakis och livrädd inuti.
Ibland gör eller säger jag saker helt enkelt för att jag vet att det är det rätta att göra (Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.) trots att jag egentligen inte vågar.
Så jag frågade gubben vad i helvete han höll på med. Hans försvar var att det var en unghund han hade och att den var tvungen att lära sig att inte springa ifrån honom. När jag påpekade att det väl förihelvete inte gav honom rätt att slänga saker på hunden så påstod han att han aldrig varit ute efter att träffa hunden med kopplet (och visst, han gjorde inte det. Inte den här gången) utan bara göra en markering. Och när jag sa att han ljög och skulle ge sig på någon i sin egen storlek istället blev han hotfull och sa åt mig att passa mig jävligt noga. Sedan drog han med sig hunden därifrån.
Och vad ska man göra? Vad kan man göra mer än att säga ifrån? Jag önskade att jag kunnat ta med mig hunden, ta hem den och krama den och tala om för den att allt skulle bli bra. Men det går ju inte.
Då hade väl jag fått en polisanmälan på mig istället för den där vidriga djurmisshandlaren.
Sedan efteråt när jag gick därifrån alldeles skakig i benen, med adrenalinet pumpandes och gråten i halsen kom jag såklart på hundra bra grejer jag kunde sagt och gjort. Men jag gjorde iallafall något.
Även om det antagligen inte hjälper den där stackars hunden ett enda dugg. Men det gör mig så arg och ledsen att man ska behöva göra något. Att det finns människor som är så små att de gör sådana som inte kan försvara sig illa.
Ingen toppenstart på dagen, direkt. Är helt ledsen och kan inte sluta tänka på den där sorgsna lilla hunden.
Såhär borde ALLA hundar få se ut!
Sedan jag fick hund har jag helt plötsligt börjat se hundar överallt. Det är väl inte så konstigt kanske; när man väl börjar promenera runt så möter man givetvis andra som också promenerar runt. Vad jag däremot inte var beredd på är att stöta ihop med människor som är elaka mot sina hundar.
För ett tag sedan gick jag och Sookie runt Gerdsken, och mötte då en kille som (och ursäkta att jag är fördomsfull nu) såg ut som en riktig elak kåkfarare. Min intuition sade mig att det var skarpt läge att hålla in kopplet och göra en rejäl sväng runt den här typen och hans hund. En hund som närmast kan beskrivas som enorm. En vild gissning är att det var någonslags korsning mellan en Grand Danois och en Amstaff. Och mycket riktigt, när vi närmade oss gjorde hunden ett rejält utfall och började tokskälla. Ägaren skrek åt den att vara tyst och det var väl det hela. Med nöd och näppe lyckades han hålla hunden.
Detta var sent på eftermiddagen och det var alldeles tyst vid sjön. När vi gått några hundra meter så att han inte såg oss längre så hör jag tydligt hur han rappar till hunden, antagligen med kopplet, och börjar gapa ordentligt på den, varpå hunden skriker alldeles hjärtskärande.
Och det gör så ont i hjärtat på mig. Jag önskar att jag hade vänt om och gett honom en ordentlig utskällning, men det gjorde jag inte.
Jag vågade ärligt talat inte.
Så idag var jag och Sookie ute igen och i backen bakom vårt hus mötte vi en gubbjävel med en Labrador. Hunden fick syn på oss först och ville väl springa fram och hälsa, varpå gubben (som inte sett oss än) börjar tokvråla, tar sitt läderkoppel och slänger det med full kraft mot hunden.
Min spontana tanke var att låtsas som ingenting. Jag är oerhört konflikträdd och en människa som kan göra barn eller djur (eller ja, andra levande varelser överhuvudtaget egentligen) illa är enligt mig både sjuk i huvudet och antagligen farlig.
Jag är för feg för att börja jiddra med den sortens människor.
Men så såg hunden på mig, och hen såg så himla ledsen och rädd ut. Sådär som olyckliga och trasiga hundar gör, ni vet?
Och ibland fattar jag beslutet att vara tuff och modig, trots att jag egentligen är helt mjuk och skakis och livrädd inuti.
Ibland gör eller säger jag saker helt enkelt för att jag vet att det är det rätta att göra (Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.) trots att jag egentligen inte vågar.
Så jag frågade gubben vad i helvete han höll på med. Hans försvar var att det var en unghund han hade och att den var tvungen att lära sig att inte springa ifrån honom. När jag påpekade att det väl förihelvete inte gav honom rätt att slänga saker på hunden så påstod han att han aldrig varit ute efter att träffa hunden med kopplet (och visst, han gjorde inte det. Inte den här gången) utan bara göra en markering. Och när jag sa att han ljög och skulle ge sig på någon i sin egen storlek istället blev han hotfull och sa åt mig att passa mig jävligt noga. Sedan drog han med sig hunden därifrån.
Och vad ska man göra? Vad kan man göra mer än att säga ifrån? Jag önskade att jag kunnat ta med mig hunden, ta hem den och krama den och tala om för den att allt skulle bli bra. Men det går ju inte.
Då hade väl jag fått en polisanmälan på mig istället för den där vidriga djurmisshandlaren.
Sedan efteråt när jag gick därifrån alldeles skakig i benen, med adrenalinet pumpandes och gråten i halsen kom jag såklart på hundra bra grejer jag kunde sagt och gjort. Men jag gjorde iallafall något.
Även om det antagligen inte hjälper den där stackars hunden ett enda dugg. Men det gör mig så arg och ledsen att man ska behöva göra något. Att det finns människor som är så små att de gör sådana som inte kan försvara sig illa.
Ingen toppenstart på dagen, direkt. Är helt ledsen och kan inte sluta tänka på den där sorgsna lilla hunden.
29.6.11
Bröllopsdag!
Idag är det inte mindre än fem år sedan jag och Jari gifte oss! Hurra för oss. Bröllopsdagen har dock inte gått i romantikens tecken för fem öre. Vi har städat, donat och packat, för imorgon rullar vi mot Borlänge och Peace and love!
Öl, goda vänner och musik i dagarna tre. Det ska bli förjävla fint!
Öl, goda vänner och musik i dagarna tre. Det ska bli förjävla fint!
28.6.11
Hjärterum och så vidare.
Det är nästan omöjligt att få någon skönhetssömn hemma hos mig. När kidsen var bebisar så tyckte jag att det var en toppenidé att samsova med dem. Det var toppen. Älgen lägger väl för bövelen inte älgkalven under en gran i andra änden av skogen liksom. Men sedan tog det aldrig slut. Jag trodde att de skulle vilja flytta ut ur vårt sovrum utav sig själva, men det verkar inte som om det någonsin kommer att bli så. Jag har varit slapp, och Jari med. Men vi resonerar som så att det ändå är en förhållandevis kort period som de vill vara nära oss. Och att det är våran förbannade plikt att ge dem all den närhet och trygghet som de vill ha. Alltså har vi aldrig ställt några krav på att de ska sova någonstans de inte själva valt.
Men nu börjar det bli snudd på outhärdligt. Det är fortfarande mysigt, men så trångt! Särskilt nu när det är så varmt på nätterna.
Vi är två vuxna, två barn, en hund och minst en (oftast tre) katter som ska samsas om en säng på 3,6 m2. Enbart i natt har jag vaknat av att jag hade en katt i ansiktet, en fot (Melvin ligger oftast skavfötters) i röven och dessutom blivit petad i ögat av en hundtass. Det är inte hållbart. Men vad göra åt det?
Anyways. Nu blir det bad och grill i Västra bodarne. Finemang! Jag är mycket nöjd med vädergudarna just nu.
27.6.11
Day 07- Your best friend
(Det var ju den där listan som jag började med förra året. Kanske skulle ta upp den igen nu, när jag har tid och sånt. Typisch.)
Min bästa vän är inte en vän. Eftersom alla mina vänner är bäst på sina egna vis. Jepp, nu var jag ruskigt diplomatisk men det är faktiskt alldeles sant. Jag har många vänner, fast jag tänker inte sitta här och namedroppa som en annan byfåne.
Det märkligaste är nog att inte särskilt många utav dem känner varandra mer än ytligt. Jag vet inte, jag kanske har någon romantisk vanföreställning om att man i vuxen ålder oftast umgås i stora gäng där alla känner alla. Kanske är det bara så på film och inte i verkligheten.
I min verklighet finns det iallafall massor av underbara människor som jag umgås med i olika sammanhang. Några utav dem är riktigt gamla vänner, som jag är väldigt glad över att jag lyckats hålla kvar. Det är roligt att ha en historia tillsammans, dra interna skämt och veta hur den personens då och nu varit. Att veta att det här är en person som man alltid har, även om det kan gå månader emellan att man hörs av. Det är tryggt och bra.
Andra är nya bekantskaper som jag kommit nära på kort tid. Det är kul att lära känna nya människor och att upptäcka att man verkligen trivs i varandras sällskap. Dom säger ju tydligen att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder, men det håller jag inte med om. Jag har träffat så många underbara människor de senaste åren som bevisar motsatsen. Människor som jag tror och hoppas kommer att finnas kvar hos mig.
Sedan finns det dom som jag haft i mitt liv för längesedan och som jag på grund av olika omständigheter hittat igen, även om vi tappat varandra under många år. Och då kommer den fatalistiska sidan av mig fram och tänker att den här människan måste det vara meningen att jag ska ha i mitt liv, och så märker jag att livet på något sätt blivit lite roligare och bättre igen. Att jag saknat den här personen medan den varit borta.
Kontentan är väl att samtliga av mina vänner berikar mitt liv på olika sätt, och det gör dem bäst. Åtminstone för just mig.
Min bästa vän är inte en vän. Eftersom alla mina vänner är bäst på sina egna vis. Jepp, nu var jag ruskigt diplomatisk men det är faktiskt alldeles sant. Jag har många vänner, fast jag tänker inte sitta här och namedroppa som en annan byfåne.
Det märkligaste är nog att inte särskilt många utav dem känner varandra mer än ytligt. Jag vet inte, jag kanske har någon romantisk vanföreställning om att man i vuxen ålder oftast umgås i stora gäng där alla känner alla. Kanske är det bara så på film och inte i verkligheten.
I min verklighet finns det iallafall massor av underbara människor som jag umgås med i olika sammanhang. Några utav dem är riktigt gamla vänner, som jag är väldigt glad över att jag lyckats hålla kvar. Det är roligt att ha en historia tillsammans, dra interna skämt och veta hur den personens då och nu varit. Att veta att det här är en person som man alltid har, även om det kan gå månader emellan att man hörs av. Det är tryggt och bra.
Andra är nya bekantskaper som jag kommit nära på kort tid. Det är kul att lära känna nya människor och att upptäcka att man verkligen trivs i varandras sällskap. Dom säger ju tydligen att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder, men det håller jag inte med om. Jag har träffat så många underbara människor de senaste åren som bevisar motsatsen. Människor som jag tror och hoppas kommer att finnas kvar hos mig.
Sedan finns det dom som jag haft i mitt liv för längesedan och som jag på grund av olika omständigheter hittat igen, även om vi tappat varandra under många år. Och då kommer den fatalistiska sidan av mig fram och tänker att den här människan måste det vara meningen att jag ska ha i mitt liv, och så märker jag att livet på något sätt blivit lite roligare och bättre igen. Att jag saknat den här personen medan den varit borta.
Kontentan är väl att samtliga av mina vänner berikar mitt liv på olika sätt, och det gör dem bäst. Åtminstone för just mig.
Hej!
Så här glad ser jag ut idag. Fast det är jag inte. Inte ett dugg.
Försöker desperat att hitta peppen men den lyser med sin frånvaro. Det är bara en massa måsten just nu. Massa städning och tvättning och jefla stress. Imorgon har halva min "semester" redan gått. Urk. Jag sover konstigt och drömmer konstigt. Drömmar om gamla saker som borde ligga ordentligt begravda i det mörkaste skrymslet av min hjärna. Jag VILL inte! Låt mig vara.
Jag vill bara att det ska bli torsdag nu. Hejdå allt som hänger över en. Hej klockfria fest i dagarna tre! Då kommer peppen, det känner jag på mig.
Let´s spin around until we drop dead on the ground.
Jag slog sönder en spegel idag med. Inte bra. Vi vet väl alla vad det betyder?
25.6.11
P.S
Jag har fortsatt springa. Kanske inte tre gånger i veckan som planerat, men åtminstone två och ibland fler. Att skaffa hund är det bästa träningsredskap jag någonsin haft! Jag har tamejfan gått ner 7 kilo sen slutet på april!
/Nöjd och snart fit tjej
/Nöjd och snart fit tjej
Tid och sånt.
Det är väl ingen direkt idé att försöka summera mitt liv från senast jag skrev något här och fram till nu. I sanningens namn skulle det inte bli någon särdeles intressant läsning heller. Från praktiken och fram till att skolan slutade var det GALET.
Jag bara pluggade och grät inombords och var helt säker på att jag inte skulle klara spärrarna inför termin 3.
Men det gjorde jag ju såklart. Klart som fan att jag fixade det! Så nu är jag redo för T3 och har lärt mig mycket utav den här terminen. Exempelvis att om man skjuter upp att tentaplugga ordentligt så blir det ett stresshelvete sedan. Point taken. Jag kommer ALDRIG att medvetet utsätta mig för det igen. Nu ska jag sluta vara to cool for school och anstränga mig på allvar.
För när jag anstränger mig på allvar så är jag snudd på bäst. Punkt.
Och nu är det sommar! Ljuvliga sommar. Det är detta man går och suktar efter hela året. Långa, heta dagar i solen med bästa familjen. Evighetslånga grillkvällar där solen sakta sänker sig under horisonten medan jag sippar på ett glas välkyld champagne. Midnattsbad i varma sjöar under kristallklara stjärnhimlar... Eller, nej vänta. Nu drömde jag mig bort igen. Vad jag skulle säga var långa, trista dagar på jobbet, regniga och blåsiga kvällar där man inte kan göra annat än kura ihop sig i soffan och korta drömlösa nätter då man inte orkar göra annat än att sova. Jepp! Svensk sommar is the shit. Det MÅSTE bli bättre än så här. MÅSTE!
Men halva sommaren har snart gått och var är solen?
Ledigheten började åtminstone i måndags. Lite drygt två veckors semester har jag åtminstone lyckats pussla ihop. Vi ska inte göra så mycket, bara vara och sådär fint. Det ska bli skönt. Jag har redan hunnit läsa ett par böcker för nöjes skull. På torsdag (eller onsdag om jag får som jag vill) drar jag och karlsloken traditionsenligt till Peace and Love. Det ska bli duktigt skoj i vanlig ordning. Och då kräver jag sol!
Nog med vädergnäll nu.
Jag bara pluggade och grät inombords och var helt säker på att jag inte skulle klara spärrarna inför termin 3.
Men det gjorde jag ju såklart. Klart som fan att jag fixade det! Så nu är jag redo för T3 och har lärt mig mycket utav den här terminen. Exempelvis att om man skjuter upp att tentaplugga ordentligt så blir det ett stresshelvete sedan. Point taken. Jag kommer ALDRIG att medvetet utsätta mig för det igen. Nu ska jag sluta vara to cool for school och anstränga mig på allvar.
För när jag anstränger mig på allvar så är jag snudd på bäst. Punkt.
Och nu är det sommar! Ljuvliga sommar. Det är detta man går och suktar efter hela året. Långa, heta dagar i solen med bästa familjen. Evighetslånga grillkvällar där solen sakta sänker sig under horisonten medan jag sippar på ett glas välkyld champagne. Midnattsbad i varma sjöar under kristallklara stjärnhimlar... Eller, nej vänta. Nu drömde jag mig bort igen. Vad jag skulle säga var långa, trista dagar på jobbet, regniga och blåsiga kvällar där man inte kan göra annat än kura ihop sig i soffan och korta drömlösa nätter då man inte orkar göra annat än att sova. Jepp! Svensk sommar is the shit. Det MÅSTE bli bättre än så här. MÅSTE!
Men halva sommaren har snart gått och var är solen?
Ledigheten började åtminstone i måndags. Lite drygt två veckors semester har jag åtminstone lyckats pussla ihop. Vi ska inte göra så mycket, bara vara och sådär fint. Det ska bli skönt. Jag har redan hunnit läsa ett par böcker för nöjes skull. På torsdag (eller onsdag om jag får som jag vill) drar jag och karlsloken traditionsenligt till Peace and Love. Det ska bli duktigt skoj i vanlig ordning. Och då kräver jag sol!
Nog med vädergnäll nu.
23.6.11
Hej mina vänner!
Här ligger minsann jag i sängen och bloggar loss på min sprillans nya dator. Det känns fint!
Nu ska det bli liv i luckan och fara på taket!
Nu ska det bli liv i luckan och fara på taket!
4.5.11
Hej på er!
Shit. Det var ju pinsamt längesedan jag skrev någonting här! Men jag lever, jag frodas och jobbar på som ett djur. Det är mycket som ska göras innan terminen slutar.
Just nu väntar jag med andan i halsen på ett tentaresultat som jag måste klara för att få lov att läsa vidare till hösten. Skitjobbigt! Jag tror att det gått bra, men det trodde jag förvisso första gången jag skrev den också och då hade det inte gått särskilt bra alls, så nu är väntan olidlig! På lördag är det tre veckor sedan jag skrev så då ska resultatet komma. Gissa om jag är nojig nu!
Annars är det fint med mej och de mina. Mycket planer inför sommaren nu, lekstugebygge, hundträning och allmän uppstyrning. Främst av mig själv. Har laddat ner värsta superappen till telefonen som "lär" en att jogga 5 kilometer på 6 veckor. Perfekt! Man kan lyssna på musik samtidigt och så kommer det en röst som säger åt en vad man ska göra, så nu är jag och Sookie ute och springer tre gånger i veckan. Jag gillar det! All annan träning suger, men det här funkar för mig. Jag känner mig piggare och starkare och orkar mer och mer. Mycket bra!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är ju så längesedan att det blir svårt att uppdatera så jag nöjer mig såhär, och lovar att försöka skriva mera. Särskilt nu i sommar när jag ska slappa på jobbet i åtta veckor. Peace out!
Just nu väntar jag med andan i halsen på ett tentaresultat som jag måste klara för att få lov att läsa vidare till hösten. Skitjobbigt! Jag tror att det gått bra, men det trodde jag förvisso första gången jag skrev den också och då hade det inte gått särskilt bra alls, så nu är väntan olidlig! På lördag är det tre veckor sedan jag skrev så då ska resultatet komma. Gissa om jag är nojig nu!
Annars är det fint med mej och de mina. Mycket planer inför sommaren nu, lekstugebygge, hundträning och allmän uppstyrning. Främst av mig själv. Har laddat ner värsta superappen till telefonen som "lär" en att jogga 5 kilometer på 6 veckor. Perfekt! Man kan lyssna på musik samtidigt och så kommer det en röst som säger åt en vad man ska göra, så nu är jag och Sookie ute och springer tre gånger i veckan. Jag gillar det! All annan träning suger, men det här funkar för mig. Jag känner mig piggare och starkare och orkar mer och mer. Mycket bra!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är ju så längesedan att det blir svårt att uppdatera så jag nöjer mig såhär, och lovar att försöka skriva mera. Särskilt nu i sommar när jag ska slappa på jobbet i åtta veckor. Peace out!
11.3.11
Just nu.
Jag har liksom fullt upp. Eh. Så det blir dåligt med bloggande för tillfället. Gör praktik på sjukhuset nu; är på en utbildningsvårdsavdelning för folks över 75 år. Har bara gjort en vecka än så länge men trivs som fisken. Även om jag inte trivs alls med att behöva gå upp halvsex på morgonen. Som tur är har jag fått plats på Alinges lasarett. Hade jag varit tvungen att åka till Borås hade jag fått gå upp mitt i natten för att komma i tid. Anyway, just nu är det praktik 35 timmar i veckan, diverse tentor samt inlämningsuppgifter både på praktikplatsen och i skolan. Så ja, att blogga kommer hyfsat långt ner på listan. Men jag lever, jag mår bra och kämpar på. Ikväll lyckades jag till och med ta ett korrekt blodtryck för första gången någonsin! Blev helt nöjd med mig själv för jag är verkligen usel på blodtryck. Så nu vet ni det.
17.2.11
Day 06 – Your day
På den bästa av dagar vaknar jag pigg och utvilad eftersom Jari och barnen smugit upp, tysta som små möss, och bakat sconesfrukost åt mig. Efter att vi avnjutit den så hittar vi på något roligt hela familjen. Gärna Liseberg eller Universeum, eller varför inte det fantastiska The reef i Frederikshavn där vi var för några veckor sedan. (Eftersom det här är min ultimata dag är avståndet inget hinder.)Barnen är glada och snälla och bråkar inte alls, och tiden räcker till utan att vi behöver stressa en enda sekund. När vi varit på utflykt hittar jag en butik där de skänker bort alla mina älsklingskläder (Ja, jag är skitnördig när det gäller sådant, men till mitt försvar kan sägas att jag nästan enbart handlar begagnat på Tradera); Odd mollysar, Molosar och Katvigar kastar de vilt omkring sig så att vem som helst kan fånga. Och givetvis är det just de modeller jag vill ha som skänks bort.
EFter det så går vi nog och äter. Antagligen på Musses eftersom jag har dille på turkisk mat. När hela familjen suttit och samtalat lugnt och stilla och ätit sig mätta tar vi siesta några timmar. Sedan kommer mamma och passar ungarna så att jag och Jari kan gå ut och svira och träffa vänner ett tag, kanske gå på nån spelning med ett band vi båda gillar eller så.
När vi kommer hem så blir vi nyktra som i ett trollslag, och dagen avslutas med att vi sätter oss på ett flygplan långt, långt bort. Förslagsvis till Thailand där vi ska stanna ända till sommaren. Hunden och katterna får vi ta med oss i handbagaget och när planet lyfter jublar både mammor, pappor, barn och djur och sedan flyger vi iväg i skymningen mot nya äventyr. Hepp!
EFter det så går vi nog och äter. Antagligen på Musses eftersom jag har dille på turkisk mat. När hela familjen suttit och samtalat lugnt och stilla och ätit sig mätta tar vi siesta några timmar. Sedan kommer mamma och passar ungarna så att jag och Jari kan gå ut och svira och träffa vänner ett tag, kanske gå på nån spelning med ett band vi båda gillar eller så.
När vi kommer hem så blir vi nyktra som i ett trollslag, och dagen avslutas med att vi sätter oss på ett flygplan långt, långt bort. Förslagsvis till Thailand där vi ska stanna ända till sommaren. Hunden och katterna får vi ta med oss i handbagaget och när planet lyfter jublar både mammor, pappor, barn och djur och sedan flyger vi iväg i skymningen mot nya äventyr. Hepp!
8.2.11
Day 05 – Your definition of love
Oj. Snacka om att gå från ett extremt trivialt ämne till något jättestort och svårdefinierat. För att ens göra det överskådligt får jag börja med att säga att det givetvis finns olika sorters kärlek. Jag älskar mina barn, jag älskar mina vänner, jag älskar mina djur, jag älskar min släkt och jag älskar, sist men inte minst, min man. Dessutom finns det saker som jag älskar att göra, eller helt enkelt bara saker jag älskar. Om jag skulle sitta och punktlista alla mina olika sätt att känna kärlek skulle det här bli ett extremt tröttsamt och långt inlägg, därför tänker jag välja att utgå ifrån att trådstarten syftar på romantisk kärlek, den sortens kärlek man hyser för sin eventuella partner.
Och vad ska man då säga om den..? Kärlek för mig är att alltid vara tryggast när Jari är en liten bit ifrån, som de så fint sjunger.
Kärlek är höga berg och djupa, mörka dalar och att alltid följas åt även när det inte är bra, att inte förlora hoppet eller sluta kämpa så fort det blir lite jobbigt och/eller trist. Att ha en stark övertygelse om att man är allra bäst tillsammans.
Men man måste visa mig kärlek för att det ska kännas bra. Fysisk kontakt och verbal bekräftelse är kärlekens bränsle för mig. Jag måste känna tillit till den jag är med, och kräver tillit i gengäld. Kärlek är inte att leva av varandra utan att leva sida vid sida och låta personen man är med få ha sitt alldeles egna privata liv parallellt med det gemensamma. Att begränsa är inte kärlek för mig. Jag skulle kunna babbla i liknande ordalag ett bra tag till, men kontentan är väl att om man kan skratta tillsammans, gråta tillsammans, ha tråkigt tillsammans, ha roligt tillsammans, må dåligt tillsammans, må bra tillsammans, växa och utvecklas tillsammans och samtidgt som man gör allt det här fortfarande känna det där pirret i magen när man ser på sin partner och fortfarande tycka att han eller hon är den sexigaste, bästa, underbaraste, roligaste ochallaandrasuperlativnikantänkaer- människan och att man alltid vill vara med henom ... Ja, då är det nog riktig kärlek.
Tillsist; Att kunna hålla undan sin älskades hår när denne ligger med magsjuka och bokstavligt talat spyr tarmarna ur sig, men att ändå vilja ha sex med den personen när den tillfrisknat är för mig kärlekens ultimata eldprov. Fixar man det då ÄR det äkta kärlek. Punkt.
Och vad ska man då säga om den..? Kärlek för mig är att alltid vara tryggast när Jari är en liten bit ifrån, som de så fint sjunger.
Kärlek är höga berg och djupa, mörka dalar och att alltid följas åt även när det inte är bra, att inte förlora hoppet eller sluta kämpa så fort det blir lite jobbigt och/eller trist. Att ha en stark övertygelse om att man är allra bäst tillsammans.
Men man måste visa mig kärlek för att det ska kännas bra. Fysisk kontakt och verbal bekräftelse är kärlekens bränsle för mig. Jag måste känna tillit till den jag är med, och kräver tillit i gengäld. Kärlek är inte att leva av varandra utan att leva sida vid sida och låta personen man är med få ha sitt alldeles egna privata liv parallellt med det gemensamma. Att begränsa är inte kärlek för mig. Jag skulle kunna babbla i liknande ordalag ett bra tag till, men kontentan är väl att om man kan skratta tillsammans, gråta tillsammans, ha tråkigt tillsammans, ha roligt tillsammans, må dåligt tillsammans, må bra tillsammans, växa och utvecklas tillsammans och samtidgt som man gör allt det här fortfarande känna det där pirret i magen när man ser på sin partner och fortfarande tycka att han eller hon är den sexigaste, bästa, underbaraste, roligaste ochallaandrasuperlativnikantänkaer- människan och att man alltid vill vara med henom ... Ja, då är det nog riktig kärlek.
Tillsist; Att kunna hålla undan sin älskades hår när denne ligger med magsjuka och bokstavligt talat spyr tarmarna ur sig, men att ändå vilja ha sex med den personen när den tillfrisknat är för mig kärlekens ultimata eldprov. Fixar man det då ÄR det äkta kärlek. Punkt.
24.1.11
Day 04 – What you ate today
Haha. Gudars vilken tråkig rubrik.
Frukost: Lättyoghurt med havrekli, krossade linfrön och cashewnötter+ två kokta ägg.
Lunch: Tacosallad bestående av tomat, gurka, rödlök, majs, tabasco och quornfärs.
Mellis: En halv burk kesella med hallon och nötter.
Middag: Sojabacon med champinjoner och chiligrädde i ugnen+fullkornsris och sallad. Asgött!
Kvällsmat: Blir antagligen avocado med keso och lite löjrom, eller en omelett.
Som ni kanske anar försöker jag att vara nyttig för tillfället. Det går sådär halvbra; allt har rasat. Bilen är sönder, micron är sönder, hunden är sönder. Jag känner mej också söndrig på grund av all ekonomisk stress och då reagerar jag givetvis med att tröstäta onyttigheter. Försöker iallafall att vara ordningsam på veckorna. Men ja... Vi får se.
Annars är allt verkligen åt helvete nu. Riktigt sugig start på det nya året. Orkar inte gnälla mer om det nu. Ska gå och färga håret istället, vilket antagligen kommer bli skitfult men blörk. Orkar inte bry mig.
På onsdag sticker vi till Danmark och bor på badhotellet i Fredrikshamn. Lite tröst i misären. Egentligen borde vi väl ha avbokat resan och fått pengarna tillbaka, men vi behöver faktiskt komma bort och ha roligt en natt. Plus att jag verkligen inte orkar med ungarnas besvikelse om vi skulle ställa in. De har sett fram emot den här resan i flera veckor nu.
Frukost: Lättyoghurt med havrekli, krossade linfrön och cashewnötter+ två kokta ägg.
Lunch: Tacosallad bestående av tomat, gurka, rödlök, majs, tabasco och quornfärs.
Mellis: En halv burk kesella med hallon och nötter.
Middag: Sojabacon med champinjoner och chiligrädde i ugnen+fullkornsris och sallad. Asgött!
Kvällsmat: Blir antagligen avocado med keso och lite löjrom, eller en omelett.
Som ni kanske anar försöker jag att vara nyttig för tillfället. Det går sådär halvbra; allt har rasat. Bilen är sönder, micron är sönder, hunden är sönder. Jag känner mej också söndrig på grund av all ekonomisk stress och då reagerar jag givetvis med att tröstäta onyttigheter. Försöker iallafall att vara ordningsam på veckorna. Men ja... Vi får se.
Annars är allt verkligen åt helvete nu. Riktigt sugig start på det nya året. Orkar inte gnälla mer om det nu. Ska gå och färga håret istället, vilket antagligen kommer bli skitfult men blörk. Orkar inte bry mig.
På onsdag sticker vi till Danmark och bor på badhotellet i Fredrikshamn. Lite tröst i misären. Egentligen borde vi väl ha avbokat resan och fått pengarna tillbaka, men vi behöver faktiskt komma bort och ha roligt en natt. Plus att jag verkligen inte orkar med ungarnas besvikelse om vi skulle ställa in. De har sett fram emot den här resan i flera veckor nu.
10.1.11
Day 03 – Your parents
Min mamma heter Susanne och min pappa heter Tony.
De träffades på Jacobsdals charkuteri i Gamlestaden. Mamma prismärkte köttet och pappa styckade det. Oh so romantic! Ironi på hög nivå eftersom jag inte äter kött, men om det inte vore för just köttindustrin hade jag antagligen inte ens existerat.
Hur som haver så tände det till där bland blodet och köttslamsorna, och ganska snabbt föddes jag. De bodde i Bergsjön, men barn ska ju som bekant växa upp på landet, så de hyrde ett skrutthus inte långt från min mormor och morfar och flyttade från Göteborg till Lilla Edet.
Mamma var 20 när jag föddes, pappa var 19 och låg i lumpen stora delar av mitt första år.
Jag minns inte så mycket av tiden innan mamma och pappa skiljde sig. Jag var 6 år och min bror 4 när de gick isär. Kanske var förhållandet dömt redan från början med en så osmaklig start. De hann iallafall bygga ett nytt hus som min mamma inredde helt i rosa, samt målade rosa utanpå. Strax därefter flyttade pappa ut.
Under resten av vår uppväxt hade han oss varannan helg och två veckor på sommarlovet. Han flyttade runt en hel del och när han hade oss var det fest i dagarna två. Han köpte alltid väldigt mycket leksaker till oss, och vi fick Mcdonalds och pizza på löpande band, plus att vi nästan alltid "hittade på" något på hans helger. Liseberg, bio och så vidare. Jag antar att han gjorde sitt bästa för att döva sitt dåliga pappa-samvete, och han lyckades med besked. Sedan träffade han en tjej och slog sig ner i Kode utanför Stenungsund, och då blev det minsann ordning och reda istället. Bra det, men inte alls lika roligt tyckte jag och min bror.
Idag har jag tyvärr ingen kontakt med min pappa alls, av orsaker som jag inte vill eller orkar gnälla om här.
Som ni säkert förstår är det min mamma som tagit hand om mig under större delen av min uppväxt. Mamma har nog i sanningens namn inte levt något drömliv; knegat på skitjobb för att försörja tre odrägliga och otacksamma ungar. Jag och min mamma är ganska lika till sättet så jag vet att det inte var så här hon ville att det skulle bli, jag är säker på att hon hade större drömmar och planer för sig själv. Men hon har kämpat på och alltid satt mig och mina syskon i främsta rummet. Kört och hämtat, strukit och städat, lagat mat och oroat sig över oss. Alltid gett oss frihet under ansvar men kunnat bli rejält förbannad mellan varven också. Jag är imponerad över att hon orkat så mycket som hon gjort, över att hon aldrig låtit oss se hur jobbigt hon faktiskt haft det. Min mamma är min bästa vän och i mångt och mycket min förebild; det är ju trots allt hon som har gjort mig till den jag är. Jag hoppas att jag och mina barn kommer att ha en lika fin relation som jag och min mamma har när de blir äldre.
Nu när 2 av 3 osnutna ungar lämnat boet har mamma utbildad sig till Socialpedagog. Det tycker jag också är strongt av henne, att satsa på en universitetsutbildning trots att hon är i fyrtioårsåldern och rent krasst "bara" har 20 år kvar att jobba.
Jag hoppas att hon är lycklig nu, att hon känner att hon får leva för sin egen skull och inte för min eller mina syskons. Det är hon så himla värd.
De träffades på Jacobsdals charkuteri i Gamlestaden. Mamma prismärkte köttet och pappa styckade det. Oh so romantic! Ironi på hög nivå eftersom jag inte äter kött, men om det inte vore för just köttindustrin hade jag antagligen inte ens existerat.
Hur som haver så tände det till där bland blodet och köttslamsorna, och ganska snabbt föddes jag. De bodde i Bergsjön, men barn ska ju som bekant växa upp på landet, så de hyrde ett skrutthus inte långt från min mormor och morfar och flyttade från Göteborg till Lilla Edet.
Mamma var 20 när jag föddes, pappa var 19 och låg i lumpen stora delar av mitt första år.
Jag minns inte så mycket av tiden innan mamma och pappa skiljde sig. Jag var 6 år och min bror 4 när de gick isär. Kanske var förhållandet dömt redan från början med en så osmaklig start. De hann iallafall bygga ett nytt hus som min mamma inredde helt i rosa, samt målade rosa utanpå. Strax därefter flyttade pappa ut.
Under resten av vår uppväxt hade han oss varannan helg och två veckor på sommarlovet. Han flyttade runt en hel del och när han hade oss var det fest i dagarna två. Han köpte alltid väldigt mycket leksaker till oss, och vi fick Mcdonalds och pizza på löpande band, plus att vi nästan alltid "hittade på" något på hans helger. Liseberg, bio och så vidare. Jag antar att han gjorde sitt bästa för att döva sitt dåliga pappa-samvete, och han lyckades med besked. Sedan träffade han en tjej och slog sig ner i Kode utanför Stenungsund, och då blev det minsann ordning och reda istället. Bra det, men inte alls lika roligt tyckte jag och min bror.
Idag har jag tyvärr ingen kontakt med min pappa alls, av orsaker som jag inte vill eller orkar gnälla om här.
Som ni säkert förstår är det min mamma som tagit hand om mig under större delen av min uppväxt. Mamma har nog i sanningens namn inte levt något drömliv; knegat på skitjobb för att försörja tre odrägliga och otacksamma ungar. Jag och min mamma är ganska lika till sättet så jag vet att det inte var så här hon ville att det skulle bli, jag är säker på att hon hade större drömmar och planer för sig själv. Men hon har kämpat på och alltid satt mig och mina syskon i främsta rummet. Kört och hämtat, strukit och städat, lagat mat och oroat sig över oss. Alltid gett oss frihet under ansvar men kunnat bli rejält förbannad mellan varven också. Jag är imponerad över att hon orkat så mycket som hon gjort, över att hon aldrig låtit oss se hur jobbigt hon faktiskt haft det. Min mamma är min bästa vän och i mångt och mycket min förebild; det är ju trots allt hon som har gjort mig till den jag är. Jag hoppas att jag och mina barn kommer att ha en lika fin relation som jag och min mamma har när de blir äldre.
Nu när 2 av 3 osnutna ungar lämnat boet har mamma utbildad sig till Socialpedagog. Det tycker jag också är strongt av henne, att satsa på en universitetsutbildning trots att hon är i fyrtioårsåldern och rent krasst "bara" har 20 år kvar att jobba.
Jag hoppas att hon är lycklig nu, att hon känner att hon får leva för sin egen skull och inte för min eller mina syskons. Det är hon så himla värd.
6.1.11
2010
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag började på högskolan och skaffade en hundvalp. Dessutom var 2010 första gången vi reste utomlands som en hel familj.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken faktiskt! Jag har fått snusa på flera små dunhuvuden iår. Trevligt!
4. Vilka länder besökte du 2010?
Grekland, och nääästan Norge.
5. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Stabilare ekonomi (vilket ju inte lär hända så länge jag pluggar), mer lugn och ro, mer värme och sol under sommaren!
6. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Säger som förra året: Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.
7. Vad var din största framgång 2010?
Att komma in på skolan förstås!
8. Största misstaget?
Inga direkta misstag i år, vad jag kan komma på såhär på rak arm.
9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Det har nog varit ovanligt mycket småblessyrer i år, men inget direkt värt att nämna.
10. Bästa köpet?
Min Ifån! Älskar´n!
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Vi har handlat ovanligt mycket TV-spel och DVD-boxar, så kanske det då. Annars kläder i vanlig ordning.
12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Hittat tillbaka till fina vänner, träffat nya fina vänner, fått en liten bebisvalp som gör mig glad varje dag. Nu med året i backspegeln känns det som om jag varit glad nästan jämt, fast egentligen vet jag ju att det inte var riktigt så det kändes i perioder.
13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010?
Knocked up med Lykke Li, Dogdays are over med Florence+The machine, Politics in space med Kate Miller. Och mycket No doubt eftersom jag gillar att plugga till Gwens ljuva stämma.
14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, väldans glad! Det har varit ett stressigt, märkligt, annorlunda och alldeles underbart år. Jag är helt nöjd.
15. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag varit bättre på att ta tag i saker, så jag sluppit gå och ha ångest över allt som måste göras och istället bara gjort det.
16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Hetsat upp mig över småsaker.
17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).
18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.
19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?
20. Favoritprogram på TV?
Många! Nurse Jackie, Sons of anarchy och The walking dead för att bara nämna några. Ett exeptionellt bra TV-år, på min ära!
21. Bästa boken du läste i år?
Cirkus Pilo av Will Elliott, tror jag. Men det har varit ett bra bokår också så det är svårt. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist var också väldans bra, liksom Den sista konkubinen av Lesley Downer och Sagan om klanen Otori av Lian Hearn.
22. Största musikaliska upptäckten?
Florence+The machine
23. Något du önskade dig och fick?
En hund och en Ifån. Och nya skor!
24. Något du önskade dig men inte fick?
En fet lotterivinst.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Mådde hemskt dåligt eftersom vi hade brakfest för att fira denna stora tilldragelse dagen innan. Tror att jag och Jari låg i soffan hela dagen och kollade film. Mamma hade barnen och de kom hem först på eftermiddagen.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att slippa den stressiga och ointressanta våren på komvux.
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Som vanligt..?
28. Vad fick dig att må bra?
Mina kära och mina barn. Mina prestationer i skolan. Vår vecka på Kreta. Många roliga kvällar i goda vänners sällskap med många skratt.
29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Faktiskt ingen särskild.
30. Vem saknade du?
Det hade varit trevligt att få träffa bästa Anneli lite mer under året som gick, helt klart.
31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag har träffat flera nya människor, och de är alla så himla bra att jag tvärvägrar att välja en.
32. Bästa filmupplevelse?
"The road" berörde mig djupt, så jag tror jag säger den.
33. Var du med om något 2010 som förändrade hela ditt liv?
Eftersom jag påbörjat min utbildning, så ja. Att skaffa valp har också varit rejält omvälvande.
34. Vilket var det största samtalsämnet 2010, enligt dig?
Jag passar på den! Har ingen aning.
35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Utmanande.
Jag började på högskolan och skaffade en hundvalp. Dessutom var 2010 första gången vi reste utomlands som en hel familj.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken faktiskt! Jag har fått snusa på flera små dunhuvuden iår. Trevligt!
4. Vilka länder besökte du 2010?
Grekland, och nääästan Norge.
5. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Stabilare ekonomi (vilket ju inte lär hända så länge jag pluggar), mer lugn och ro, mer värme och sol under sommaren!
6. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Säger som förra året: Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.
7. Vad var din största framgång 2010?
Att komma in på skolan förstås!
8. Största misstaget?
Inga direkta misstag i år, vad jag kan komma på såhär på rak arm.
9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Det har nog varit ovanligt mycket småblessyrer i år, men inget direkt värt att nämna.
10. Bästa köpet?
Min Ifån! Älskar´n!
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Vi har handlat ovanligt mycket TV-spel och DVD-boxar, så kanske det då. Annars kläder i vanlig ordning.
12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Hittat tillbaka till fina vänner, träffat nya fina vänner, fått en liten bebisvalp som gör mig glad varje dag. Nu med året i backspegeln känns det som om jag varit glad nästan jämt, fast egentligen vet jag ju att det inte var riktigt så det kändes i perioder.
13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010?
Knocked up med Lykke Li, Dogdays are over med Florence+The machine, Politics in space med Kate Miller. Och mycket No doubt eftersom jag gillar att plugga till Gwens ljuva stämma.
14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, väldans glad! Det har varit ett stressigt, märkligt, annorlunda och alldeles underbart år. Jag är helt nöjd.
15. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag varit bättre på att ta tag i saker, så jag sluppit gå och ha ångest över allt som måste göras och istället bara gjort det.
16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Hetsat upp mig över småsaker.
17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).
18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.
19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?
20. Favoritprogram på TV?
Många! Nurse Jackie, Sons of anarchy och The walking dead för att bara nämna några. Ett exeptionellt bra TV-år, på min ära!
21. Bästa boken du läste i år?
Cirkus Pilo av Will Elliott, tror jag. Men det har varit ett bra bokår också så det är svårt. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist var också väldans bra, liksom Den sista konkubinen av Lesley Downer och Sagan om klanen Otori av Lian Hearn.
22. Största musikaliska upptäckten?
Florence+The machine
23. Något du önskade dig och fick?
En hund och en Ifån. Och nya skor!
24. Något du önskade dig men inte fick?
En fet lotterivinst.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Mådde hemskt dåligt eftersom vi hade brakfest för att fira denna stora tilldragelse dagen innan. Tror att jag och Jari låg i soffan hela dagen och kollade film. Mamma hade barnen och de kom hem först på eftermiddagen.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att slippa den stressiga och ointressanta våren på komvux.
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Som vanligt..?
28. Vad fick dig att må bra?
Mina kära och mina barn. Mina prestationer i skolan. Vår vecka på Kreta. Många roliga kvällar i goda vänners sällskap med många skratt.
29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Faktiskt ingen särskild.
30. Vem saknade du?
Det hade varit trevligt att få träffa bästa Anneli lite mer under året som gick, helt klart.
31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag har träffat flera nya människor, och de är alla så himla bra att jag tvärvägrar att välja en.
32. Bästa filmupplevelse?
"The road" berörde mig djupt, så jag tror jag säger den.
33. Var du med om något 2010 som förändrade hela ditt liv?
Eftersom jag påbörjat min utbildning, så ja. Att skaffa valp har också varit rejält omvälvande.
34. Vilket var det största samtalsämnet 2010, enligt dig?
Jag passar på den! Har ingen aning.
35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Utmanande.
30.12.10
Day 02 – Your first love
Om man bortser från diverse puppyloves så träffade jag min första riktiga pojkvän när jag var tretton. Jag brukade cykla hem till min mormor och morfar och sitta och vänta i hundra år på att deras modem kunde gå igång, så att jag kunde chatta på Passagens chatt. Med tanke på hur mycket internet har utvecklats sen dess kan man inte låta bli att fnissa lite när man tänker på det.
Hursomhelst så träffade jag min pojkvän där på chatten. Jag minns förstås inte vad vi pratade om men telefonnummer byttes och sedan inleddes en intensiv telefonrelation. Vi var på Gotland den sommaren och jag satt halva nätterna i olika telefonkiosker där jag slagit mottagaren betalar, smygrökte och blev förälskad i en kille jag aldrig träffat.
Tillsist sågs vi, med en hel hög kompisar vardera som förkläden. Det slog väl inga gnistor direkt, även om jag minns att min bästis som var med fick till det med en utav hans kompisar. Vi fortsatte att prata sporadiskt och när han påstod sig ha träffat en annan tjej blev jag genast enormt svartsjuk, och det slutade med att vi blev tillsammans tillsist ändå.
Förhållandet varade i 1½ år och det var en riktig fjortisrelation med höga berg och djupa dalar. Vi bråkade otroligt mycket, men hade det ganska fint också. Han bodde i Mölndal och jag bodde på landet utanför Lilla Edet, så vi sågs bara på helger och lov och om det är något jag minns förutom de konstanta hormonstinna fjortisgrälen (bland annat på grund av att han kysst en annan tjej, nu blir jag fnissig igen för hade Jari gjort samma sak så hade jag inte brytt mig nämnvärt, men jag minns att hela min värld rasade då när jag var tretton) så är det en intensiv och ständig saknad och längtan som gjorde nästan fysiskt ont. För att vara så unga tror jag att vi hade en ganska allvarlig relation, antagligen mycket på grund av avståndet. Vi pratade som ni kanske förstår otroligt mycket i telefon. Det slutade med att våra föräldrar spärrade telefonerna så att vi bara fick ringa på bestämda tider. Ett tag fick vi inte ses alls (då min vördade moder fått en teleräkning på 5000 kronor och var minst sagt rosenrasande), och jag kommer ihåg att jag rymde till honom, och att vi sågs i smyg hemma hos min pappa och att allt var bitterljuvt och underbart och väldigt smärtsamt, så som det är när man är fjorton år gammal.
Den sista sommaren var vi tillsammans non stop från dag ett tills skolan började igen. Det var en bra sommar. Jag tror inte att vi bråkade så mycket. Vi seglade till Skagen med hans föräldrar och tiggde pengar av okända människor så vi kunde köpa öl. Jag flyttade till Alingsås den sommaren och vi utforskade min nya stad tillsammans. Det var.. fint.
Men det tog slut den hösten ändå. Vi hade väl gjort slut och blivit ihop igen ungefär en miljon gånger när vi grälat, men när jag började i min nya klass och upptäckte en massa nya intressanta pojkar, som dessutom var intresserade tillbaka eftersom jag var ny i klassen så svalnade känslorna ganska snabbt. På en klassresa var jag "otrogen" om man nu kan kalla lite försynt hångel i en sovsäck för otrohet, och när min pojkvän kom till mig nästa gång så gjorde jag slut.
Det var jättejobbigt. Han var ledsen och fastän det var mitt beslut så var jag också väldigt ledsen. Vi trodde ju givetvis att det skulle hålla för alltid.
Vi fortsatte att ses sporadiskt tills jag blev tillsammans med en annan kille, och det hela fick ett fult och trasigt avslut tillsist, tyvärr.
Lite kuriosa: Något år senare hade jag ett löjligt internetbråk med hans nya tjej, eftersom jag var bitter och han också tror jag. Det slutade iallafall med att jag och hon blev kompisar istället. Helt stört, haha. Tror han var måttligt road över det eftersom det uppdagades att han justerat en del detaljer om mig så att säga. Sedan gjorde de också slut och en gång när jag hälsade på hans ex var hans nya tjej (alltså den tredje) med också. Bisarrt till och med för att vara ett gäng femtonåringar kan tyckas. Nåväl.
Såhär i efterhand misstänker jag att han faktiskt var ihop med en annan tjej i Mölndal samtidigt som han var ihop med mig. Hade jag fått reda på det då så hade jag gått sönder. Men nu tycker jag mest att det är ganska festligt. Han var ingen elak kille, bara ung och naiv precis som jag var då, och om det nu skulle vara så så skulle jag ändå inte vilja ha vårat förhållande ogjort. För att vara mitt första så tror jag att det var ganska bra (det man inte vet har man ju som bekant inte ont av), och definitivt väldans passionerat.=)
Hursomhelst så träffade jag min pojkvän där på chatten. Jag minns förstås inte vad vi pratade om men telefonnummer byttes och sedan inleddes en intensiv telefonrelation. Vi var på Gotland den sommaren och jag satt halva nätterna i olika telefonkiosker där jag slagit mottagaren betalar, smygrökte och blev förälskad i en kille jag aldrig träffat.
Tillsist sågs vi, med en hel hög kompisar vardera som förkläden. Det slog väl inga gnistor direkt, även om jag minns att min bästis som var med fick till det med en utav hans kompisar. Vi fortsatte att prata sporadiskt och när han påstod sig ha träffat en annan tjej blev jag genast enormt svartsjuk, och det slutade med att vi blev tillsammans tillsist ändå.
Förhållandet varade i 1½ år och det var en riktig fjortisrelation med höga berg och djupa dalar. Vi bråkade otroligt mycket, men hade det ganska fint också. Han bodde i Mölndal och jag bodde på landet utanför Lilla Edet, så vi sågs bara på helger och lov och om det är något jag minns förutom de konstanta hormonstinna fjortisgrälen (bland annat på grund av att han kysst en annan tjej, nu blir jag fnissig igen för hade Jari gjort samma sak så hade jag inte brytt mig nämnvärt, men jag minns att hela min värld rasade då när jag var tretton) så är det en intensiv och ständig saknad och längtan som gjorde nästan fysiskt ont. För att vara så unga tror jag att vi hade en ganska allvarlig relation, antagligen mycket på grund av avståndet. Vi pratade som ni kanske förstår otroligt mycket i telefon. Det slutade med att våra föräldrar spärrade telefonerna så att vi bara fick ringa på bestämda tider. Ett tag fick vi inte ses alls (då min vördade moder fått en teleräkning på 5000 kronor och var minst sagt rosenrasande), och jag kommer ihåg att jag rymde till honom, och att vi sågs i smyg hemma hos min pappa och att allt var bitterljuvt och underbart och väldigt smärtsamt, så som det är när man är fjorton år gammal.
Den sista sommaren var vi tillsammans non stop från dag ett tills skolan började igen. Det var en bra sommar. Jag tror inte att vi bråkade så mycket. Vi seglade till Skagen med hans föräldrar och tiggde pengar av okända människor så vi kunde köpa öl. Jag flyttade till Alingsås den sommaren och vi utforskade min nya stad tillsammans. Det var.. fint.
Men det tog slut den hösten ändå. Vi hade väl gjort slut och blivit ihop igen ungefär en miljon gånger när vi grälat, men när jag började i min nya klass och upptäckte en massa nya intressanta pojkar, som dessutom var intresserade tillbaka eftersom jag var ny i klassen så svalnade känslorna ganska snabbt. På en klassresa var jag "otrogen" om man nu kan kalla lite försynt hångel i en sovsäck för otrohet, och när min pojkvän kom till mig nästa gång så gjorde jag slut.
Det var jättejobbigt. Han var ledsen och fastän det var mitt beslut så var jag också väldigt ledsen. Vi trodde ju givetvis att det skulle hålla för alltid.
Vi fortsatte att ses sporadiskt tills jag blev tillsammans med en annan kille, och det hela fick ett fult och trasigt avslut tillsist, tyvärr.
Lite kuriosa: Något år senare hade jag ett löjligt internetbråk med hans nya tjej, eftersom jag var bitter och han också tror jag. Det slutade iallafall med att jag och hon blev kompisar istället. Helt stört, haha. Tror han var måttligt road över det eftersom det uppdagades att han justerat en del detaljer om mig så att säga. Sedan gjorde de också slut och en gång när jag hälsade på hans ex var hans nya tjej (alltså den tredje) med också. Bisarrt till och med för att vara ett gäng femtonåringar kan tyckas. Nåväl.
Såhär i efterhand misstänker jag att han faktiskt var ihop med en annan tjej i Mölndal samtidigt som han var ihop med mig. Hade jag fått reda på det då så hade jag gått sönder. Men nu tycker jag mest att det är ganska festligt. Han var ingen elak kille, bara ung och naiv precis som jag var då, och om det nu skulle vara så så skulle jag ändå inte vilja ha vårat förhållande ogjort. För att vara mitt första så tror jag att det var ganska bra (det man inte vet har man ju som bekant inte ont av), och definitivt väldans passionerat.=)
29.12.10
Jul och så.
Nu var julspektaklet över för den här gången. Det har varit mysigt och trevligt i vanlig ordning. Gav och fick fina klappar och hade en trevlig kväll hemma hos mormor.
Fick bland annat fem biobesök med barnvakt av mamma. Toppen! Bättre kan det nästan inte bli.
Dagen innan julafton hade vi i vanlig ordning uppesittarkväll här hemma med en hög trevliga vänner. Och vilken uppesittarkväll! Kom i säng framåt femsnåret och var bra sliten på julaftonsmorgon, vilket Jari som fick vara den ordentliga av oss hade vansinnigt roligt åt. Men vansinnigt roligt hade vi under nattens gång också så det fick det vara värt.
Igår tog jag mod till mig och åkte till Borås med barnen. Vi hade en trevlig dag. Hämtade ut den där gamla trista tentan, käkade på Max och besökte Stadsparksbadet så att ungarna fick leka av sig. Var ju inte helt fel att flyta runt i en varm bubbelpool i några timmar för min del heller.
Nu är det nyår kvar att se fram emot, sedan börjar årets värsta tid enligt mig. Jag hatar att vänta på våren!
(Skrev klart inlägget under också, lite hastigt och oinspirerat. Får ta och beta av den där listan lite pö om pö när jag känner att jag har tid.)
Fick bland annat fem biobesök med barnvakt av mamma. Toppen! Bättre kan det nästan inte bli.
Dagen innan julafton hade vi i vanlig ordning uppesittarkväll här hemma med en hög trevliga vänner. Och vilken uppesittarkväll! Kom i säng framåt femsnåret och var bra sliten på julaftonsmorgon, vilket Jari som fick vara den ordentliga av oss hade vansinnigt roligt åt. Men vansinnigt roligt hade vi under nattens gång också så det fick det vara värt.
Igår tog jag mod till mig och åkte till Borås med barnen. Vi hade en trevlig dag. Hämtade ut den där gamla trista tentan, käkade på Max och besökte Stadsparksbadet så att ungarna fick leka av sig. Var ju inte helt fel att flyta runt i en varm bubbelpool i några timmar för min del heller.
Nu är det nyår kvar att se fram emot, sedan börjar årets värsta tid enligt mig. Jag hatar att vänta på våren!
(Skrev klart inlägget under också, lite hastigt och oinspirerat. Får ta och beta av den där listan lite pö om pö när jag känner att jag har tid.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)