Sonen kom just in från en kompis dit han sprungit med bara jacka och mössa eftersom han är en liten latmask och tycker att ta på sig overallen är det tråkjobbigaste som finns.
Melvin: Jag vill ha mina vantar också nu.
Jag: Jaha..? Skulle inte ni bara vara inne?
Melvin:... Jo. Men jag fryser så hemskt när jag går mellan D:s hus och mitt.
Jag: Så du gick hit bara för att hämta vantarna tills du skulle gå hem?
Melvin: Nej. Eller jo. Ja.
Jag: Så det är inte så att du försöker lura mig att ni ska vara inne när ni i själva verket ska vara ute bara för att du ska slippa ta på dig overallen?
Melvin:(Lååång tystnad) Jo. Så är det väl kanske. Men jag tänkte att du inte skulle komma på det. Men det gjorde du. Jag visste att du skulle göra det! Åååååh!
Om han fortsätter att ljuga lika dåligt kommer han åtminstone inte kunna dölja allt sitt hemska tonårssmusslande för mig. Det känns skönt och upplyftande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar