Igår såg vi klart det allra sista avsnittet av "Six feet under", och jag måste säga att jag aldrig blivit så tagen av ett sista avsnitt av en TV-serie.
Det var så fantastiskt bra. Hela serien (alla fem säsongerna) var fantastiskt bra och efter finalen så satt jag alldeles paralyserad med tårarna sprutandes ur ögonen. Jag tror aldrig jag har varit lika medveten om min egen dödlighet, vilket väl förmodligen var syftet. Fascinerande att man kan lyckas förmedla en känsla så bra att det känns som om man fått den nedtryckt rätt i halsen.
Jag är MYCKET imponerad.
Samtidigt känns det nästan sorgligt, som att jag aldrig ska få träffa några utav mina vänner igen. Kanske dags att ta lite distans från serierna jag följer?
Hör ju själv att detta inte låter riktigt friskt.
Hursomhelst, om du inte sett serien. Se!
Det blir inte mycket bättre än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar