What´s new, pussycat?

Jag har blivit nästan pinsamt dålig på det här med att blogga. Jag hinner inte, orkar inte, vill inte. Så då struntar jag i det och så går dagarna. Och då blir jag stressad över att jag inte skrivit på länge och går in och skriver något helt meningslöst. Som det här.

Den senaste veckan har varit riktigt bra. Barnen har förvisso varit sjuka (igen) så att jag har fått stanna hemma (igen), men bortsett från det har det varit rätt gött att leva. Jag fick en hel del skolarbete gjort hemma förra veckan, fick sålt kläder på Tradera för 6000 kr och efter förra helgens lilla dal har jag och maken varit ovanligt artiga och kärvänliga mot varandra, vilket alltid är trevligt.

I tisdags var jag i Göteborg och hälsade på Eva, samtidigt passade jag på att köpa lite kökspimp-prylar på Indiska. En ny lampa, nya gardiner och så där. Och det blev så fint! Ska lägga upp en bild när jag fått nya batterier i kameran.

I onsdags tatuerade jag mig. Det gjorde fruktansvärt ont och då har jag ju ändå en ganska stor chestpiece vilket tydligen ska ligga ganska högt upp på smärtskalan.
Det var ingenting jämfört med det här. Jissesjävlar vad jag led! Men fint som snus blev det:

Det är Gösta, min finaste fina första kissemiss som blev överkörd för fyra år sedan när han åt ett bananskal han hittat på vägen. Texten som inte syns sådär jättetydligt på bilden lyder "Per aspera ad astra" vilket betyder "Genom svårigheter mot stjärnorna" på latin. Jag är toknöjd, men har fortfarande jätteont. Jari säger att det beror på att det är så mycket svart i tatueringen. Jag säger att det beror på att benet är ett fittigt ställe att tatuera sig på.
Så resten av veckan tog jag det väldigt lugnt och kurerade benet, tills i lördags då jag helt sonika virade in det i gladpack och drog på mig högklackade stövlar och paljettklänning och gick på Burlesque-klubb i slottskogen.
Jag hade jättetrevligt men det var inte riktigt lika kul när tåget blev ståendes i över en timma på vägen hem eftersom ett korkat våp dragit i nödbromsen för att hon behövde spy och toaletterna var ur funktion. Jag hade dessutom extremt bråttom hem eftersom Jari skulle börja jobba klockan sex. Tio över fem damp jag hursomhelst in hemma och slutet blev gott, trots allt.

Igår mutade jag Melvin med pengar så att han gick med på att passa sin syster medans jag låg på soffan och var död. Det var inte mycket till alla hjärtans dag för min del. När Jari kom hem fick jag en bok och chocklad vilket piggade upp avsevärt, och under eftermiddagen var jag faktiskt riktigt aktiv. Vi bestämde att varje dag är värd att fira med kärlek och så var det med det.

Nå, nu får det räcka med pliktbloggande.
Det blir ju bara skit och oinspirerat iallafall.