...som hände idag var att när jag stod och velade inne på Maxi i förmiddags så kom det fram en jättesöt tjej i trettioårsåldern och frågade lite försynt vad jag använde för hårfärgningsmedel eftersom hon tyckte att mitt hår var så fint.
Jag har ju precis flätat i syntetdreads, men tyvärr har typ hälften lossnat eftersom mitt hår är alldeles för kort, så istället för att känna mig fin känner jag mig mest skabbig. Hon bad mig följa med till håravdelningen och visa henne, och det gjorde jag givetvis. När vi dividerat färdigt om olika hårfärger och dess eventuella konsekvenser avslutade hon samtalet med att tacka för hjälpen och säga att hon hade frågat mig om hjälp eftersom det syntes att jag kan det där med snyggt hår.
Hahaha... Jag blev helt förlägen, men glad och kände mig inte alls lika skabbig längre. Om främmande personer kommer fram till en i mataffären så måste man ju vara snygg, right? Värsta egoboosten. Jag ska också börja tala om för folk jag inte känner att de är fina! Tänk vad glada man kan göra folk med så lite ansträngning.
2 kommentarer:
Svenskar är jävligt tråkiga på det viset. Vi säger ju inte ens hej till främlingar... :-P
Främlingar kan vara farliga och ta ett hej som en invit att döda en. Det har jag lärt mig i skolan.
Skicka en kommentar