Jennywise:

Såg den här mysiga feelgood-rullen i lördagskväll.
Jag är ju inte den där nerviga typen men den här filmen fick mej att må riktigt, riktigt uselt. Missförstå mig rätt, för den var fruktansvärt bra (med betoning på fruktanvärt)och jag tycker att alla borde se den, men (och ja, nu drar jag fram "jag är förälder och därför vet jag lite mer än dej"-kortet) när man själv har barn var det alldeles för lätt att leva sig in i handlingen och det gjorde nästan fysiskt ont att se den. Efteråt kände jag mig hudlös och väldigt liten och trött på mänskligheten, igen. Men när den första chocken väl lagt sig så övergick obehaget i en känsla av tacksamhet och ödmjukhet över hur bra jag har det. Om jag kan få slippa uppleva något i stil med Vägen under min livstid så blir jag glad.

I övrigt har helgen varit fin. Igår var vi husliga och städade uterum+trädgård hela dagen. Sedan åkte vi och köpte nya fina utemöbler och drog igång årets första grillning. I lördags hälsade vi på svärisarna och sedan såg vi på Avatar tillsammans med Melvin. Det var sådär lagom meckigt att på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt förklara handlingen i den för en sexåring, men det funkade ganska bra ändå.
Och i fredags firade jag Beltaine i ett regningt och blåsigt Trollhättan, men med trevligt sällskap som vägde upp kylan alldeles utomordentligt. Som sagt, en fin helg.

Idag står Naturkunskapsprov på schemat. Det är däremot inte ett dugg fint.