Jennywise:

Det är längesedan och det är höst. Dagarna blir kallare och mörkare. Jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt att tända ljus, dricka chai-latte och mysa i soffan efter en långpromenad med das hondt i skogen bland alla fina färger.
För mig är hösten en tid för vila och eftertanke. Eller, det är så jag önskar att det vore.
I verkligheten är jag ju i vanlig ordning sjukt stressad, kroniskt förkyld och på gränsen till psykos. Men det första låter ju så mycket bättre och trevligare. Jag låtsas.

Annars då? Inte mycket. Postnumret bredvid vårat vann 75 miljoner på postkodmiljonären. Jag är glad att jag inte har nån lott eftersom jag bor här. Hade jag å andra sidan bott nedanför backen hade jag varit fullständigt vansinnig över att vara lottlös. Jävla märkligt lotterisystem. De som har lotter vinner, men till skillnad mot andra spel så förlorar de som inte har lotter. Fult och smart.
Det är väl hur som haver det mest spännande som hänt den här hösten. Tänk att vinna en massa pengar och fly långt, långt bort för en tid. Fast det har jag ju egentligen inte tid med ändå.

Jag tror att jag genomgår någonslags personlighetskris. Analyserar sönder mitt och andra människors beteende. Kanske beror det på att jag under det här året stött på de i särsklass märkligaste människor jag nånsin träffat. Kanske är det helt enkelt en sån period; kanske leder det till någonslags utveckling. Spännande!

I skolan är det klinisk medicin, läkemedelsberäkning och farmakologi som gäller. Helt sinnes. Helt galet. Våran kursansvarige verkar leva på en annan planet där folk är Übermänniskor med obegränsad energi och minst 48 timmar på dygnet. Jag blir tvärtom istället och gör ingenting. När det är för mycket är det enklast att helt enkelt skita i det och sedan sitta där med svetten rinnande och tokstressa de sista veckorna innan tenta. Inget särskilt bra studieupplägg men det funkar trots allt rätt okej rent resultatsmässigt. Jag har ju faktiskt gjort bra ifrån mig hittills. Även om det just nu känns som att jag är helt mongo och inte kommer klara den här terminen så får jag försöka blicka bakåt och förlita mig på att det här förhoppningsvis också går att ta sig igenom. Jag pallar fan inte studieuppehåll.

Nåval, ska försöka skriva här lite mer. Fast försöka är verkligen nyckelordet här. Hej!

Ett par låtar (bland andra) jag lyssnar mycket på nu när jag tycker synd om mig själv:

The stars, the moon, they have all been blown out
You left me in the dark
No dawn, no day, I'm always in this twilight
In the shadow of your heart

And in the dark, I can hear your heartbeat
I tried to find the sound
But then, it stopped, and I was in the darkness,
So darkness I became


Mmmm whatcha say,
Mmm that you only meant well?
well of course you did
Mmmm whatcha say,
Mmmm that it's all for the best?
of course it is
Mmmm whatcha say?
Mmmm that it's just what we need
you decided this
whatcha say?
Mmmm what did she say?

ransom notes keep falling out your mouth
mid-sweet talk, newspaper word cut outs
speak no feeling no I don't believe you
you don't care a bit,
you don't care a bit