Potatisfestival och jäkelskap.

I fredags gjorde vi le potatofestival.
Först familjestilen med karuseller och barn som tjatade ihjäl sej om allt han ville köpa och göra.
Efter att jag fullgjort min moderliga plikt blev det dock rikigt nice.
Jag + 3 glada flicksnärtor tjötade skit och drack öl på en väldans trevlig förfest och sedan begav vi oss ner på stan för att spana in grottnivån där. Den var som väntat ganska grottig så det enda som fanns att göra var att supa ner sej till samma nivå så det gjorde vi.
Sen minns jag tyvärr inte så mycket mer men jäkligt roligt hade vi iallafall.
Lite för roligt kanske eftersom jag vaknade upp med sönderslaget knä, sönderbränt långfinger och sönderskavt smalben. Det kostar att ligga på topp.

I lördags var det dock bara att masa sej upp och gå på monster jam. om det är något man inte ska göra när man är bakis och har sovit i tre timmar så är det nog att titta på enorma bilar som låter värre än flyplansmotorer.
melvin var dessutom måttligt intresserad den här gången (förra året var han aspepp men nu somnade han (!!!) mitt i alltihopa.). Så nästa år tror jag att vi hoppar det, särskilt om det är samtidigt som potatisfestivalen.=)

Lovsan var hos min mormor medans vi var i götet så efter showen stack vi dit och blev ompysslade hela kvällen. inte helt fel.

på väg från göteborg pajade lägligt nog våra vindrutetorkare på bilen mitt under ett skyfall.
Lägligt var det eftersom min morfar råkar vara bilmekaniker och fixade det i söndags.
Hade han inte gjort det hade det förmodligen kostat ett par tretusen att laga och det var vi faktiskt inte särskilt sugna på. Så ibland har man tur i oturen.

Idag har jag sålt lite kläder och så har vi semesterstädat. Känner mej jävligt nöjd och nu har darlo semester! Mys.
Nu ska jag krypa ner i sängen och gotta mej med sagan om isfolket del 6. det har jag längtat efter hela dagen!

gosh!

Det är så jävla varmt i våran lägenhet!
jag vill vara naken men det går ju inte eftersom grannarna ser rakt in i typ 80% av lägenheten.
kan bli pinsamt att mötas nere vid brevlådorna då.
måste flytta.

Lovis är konstig, hon är supervarm, gnällig och vägrar äta. Jag sätter min högra på att det är en tand på G.
Kul för henne, då kan hon börja tugga på riktigt och inte bara låtsas som hon gör nu.

Jag var duktig och tränade idag. Det kändes som om jag skulle spy.
Det är tamejfan dags för uppstyrning nu alltså.

Det blåser.

Annars då?
Inte mycket, så jag skiter i det här nu.

Dagens tjuvlyssnat:
Nordstan
En pappa ~35 och hans barn ~4 står utanför Burger King. Då kommer en man förbi, som pratar i telefon. Plötsligt säger mannen "hora" till personen i andra änden av luren.
Barnet (när det har gått en stund): Vad betyder hora?
Pappan: En bil som pappa har köpt.

Ett moln på min Arvikahimmel.

Bob Hund ska spela i Roskilde!!
Hur kan dom göra så?
Får dom göra så??
Nu blev jag lite sur.

Värsta bra!

Har haft typ världens bästa långhelg. Fantastiskt! Ibland är livet bannemej värt att leva.

I torsdagskväll fixade vi världens grillbuffé och åt tills vi sprack, sedan drack vi vin på balkongen och hade det mysigt. Nice.

I fredags var vi hos min kusin på studentfest, sedan låg jag på mormors altan och läste medans min underbara make badade med ungarna. Niice.

I lördags gick underbara maken upp med barnen på morgonen fastän han skulle jobba natt så att jag fick sovmorgon (jag måste ju få skryta lite för ibland är han faktiskt bara bäst).
Sedan var vi på barnkalas och på kvällen hyrde vi Guldkompassen- så grymt bra film! Niiice!

Igår var jag duktig och kokade massa barnmat trots att kötthantering får mej att spy.
Sedan gick Lovis och Jari på promenad medans jag och Melvin åkte och badade med Anneli och hennes crew.
Det var nästan som semester att bara ha med sej en unge. Niiiice.
Sedan grillade vi igen.. det går liksom inte att låta bli. världens godaste fisk med färskpotatis. testa:
http://www4.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14615

Fem dagar kvar sen är det semester på riktigt! NIIIIIICE!

En stor anledning till att helgen blev så bra var att en av mina top10författare John Ajvide Lindqvists senaste bok Människohamn damp ner i brevlådan i torsdags.
Det finns nog inget bättre. Dessutom var den grymt bra, nästan lika bra som Hanteringen av odöda.
Och riktigt, riktigt läskig emellanåt.
Frågan är om jag kommer våga bada i havet nå mer nu.
Äsch, sova.

Sommarplaner:

Jag har så mycket tokskoj på gång i sommar att jag känner att det faktiskt är värt ett helt eget blogginlägg.=)

13/6- Potatisfestivalen.
Ack, gamla vän.. we won´t let you down trots att det är både tråkigt och förutsägbart. jajja.
14/6- Monsterjam.
Ska bli askul. Vi var ju där förra året och smälte bort. Hoppas det inte blir så varmt iår bara.
Men nu är jag iallafall inte med barn vilket lär underlätta eventuella värmeslag med 200%.
19-21/6- Midsommarbröllop.
Min gamla papps slår till för tredje gången och gifter sej på midsommarafton.
Vi klagar inte eftersom en gratis midsommarfest på öland sitter jäkligt fint, haha.
På midsommardagen slänger vi dessutom in ett besök på Ölands djurpark.
Jari och Johan kommer vara härligt bakfulla och jag ska skratta rått när de åker karusell. Moahaha!
23/6- Danmark.
Eller rättare sagt Varberg. Vi ska bo på vandrarhemmet där för att sedan på tisdagmorgon åka vidare till Danmark. Och sedan blir det hotellboende och Legoland. Melvin är eld och lågor.
29/6- Bröllopsdag!
Två år sedan jag blev världens lyckligaste fru! Det måste firas.
3/7-Arvika.
Jepp, jag dumpar man och barn här hemma och sticker till Arvikafestivalen med Anneli! Tjohoo!
Värsta mamieroadtrippen.
Jag är eld och lågor.

Förhoppningsvis hinner vi med en del bad, grillning och allmänt semesterchill också.
Och Liseberg för i år ska jag äntligen få åka! Det funkade ju inte förra året med tjockismagen.
Det ser ut att bli en bra sommar. Underbart! Jag gillar att ha allt framför mej.

Nu är det barnkalasdags!

det är väl så dags..

mycket att göra nu. varmt och soligt och väldigt lite datortid. men det är skönt.

förra lördagen gick Lovsans välkomstgalej av stapeln. det började inte så bra eftersom det vi trodde var lokalen vi hyrt inte alls var det. istället för ett stort hus med insynskyddad trädgård visade den sej vara en källarlokal. dessutom en källarlokal i ett hus där det görs stambyte= hela hallen full med toalettstolar. totaldepp och omstrukturering eftersom vi planerat att vara i den insynskyddade trädgården. yeah! men vi tog nya tag (vad fan ska man göra när 50 pers tackat ja?) och styrde upp situationen så gott det gick. om man bortser från toastolarna i hallen blev det riktigt fint. dessutom var det ju så bövelens varm att vi hade nog inte kunnat vara ute iallafall.

eftersom både jag och kära make är tidsoptimister av rang blev lördagen en extremt stressad och svettig dag till att börja med. halvett var vi på maxi och handlade all maten. då skulle vi fixa tacobuffé till 50 pers, fixa och dona med ceremonin och dessutom hade vi inte dukat.=)

tack vare extremt teamwork och Annelis mammas magiska tupperwaregrönsakshackare lyckades vi på nått sätt få det mesta färdigt.

Sedan kastade jag mej hem och rakade benen samtidigt som jag tvättade håret och sminkade mej typ, och var faktiskt tillbaka innan gästerna kom.

Själva ceremonin gick väl sådär. Mestadels eftersom T som skulle sjunga och spela ballade ur 4 timmar innan det var dags så vi hade ingen musik och det gjorde nog att vi tappade gnistan rätt rejält.

Men vi stakade oss igenom det och Lovis grät åtminstone inte.

I vanlig ordning misslyckades vi både med att filma och ta kort. Bajs.

Sen fick alla skriva i vår fina bok som vi scrappat till:

Maten och tårtan var iallafall god tror jag.. Alla åt tills dom spydde.

Sen blev jag tvingad att öppna alla presenterna. Allt var jättefint såklart men jag gillar icke att stå sådär och öppna allt offentligt och Jari lyckades såklart slingra sej ur det värsta. Men tack igen alla för de fina grejerna!

I slutändan var alla nöjda och glada. Det känns ju så att säga om det är en bra tillställning eller inte och stämningen kändes bra. När alla gamla (och för unga) släktingar gett sig hemåt var vi en liten tapper skara på sisådär 15 pers som stannade kvar tills klockan tre och hade det allmänt festligt och trevligt.

Mamma tog med sej Melvin hem och Lovis och Leonid sov i sina vagnar bland toalettstolarna medans vi tömde det som fanns kvar av öl och bålförrådet.=)

På det hela taget är jag nöjd och jag tror att alla som kom också var det. det var tråkigt att allt inte blev som jag hade tänkt mej men så är det ju. Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sej och så länge det iallafall blir ganska hyfsat är det nog bara att tacka och bocka.

Typ enda bilderna vi tog:

Lovis och min mormor.

ett hjärta som svämmar över ibland

det finns många människor i mitt liv just nu. många som betyder mycket för mej och tiden går så fort.

När jag fick Melvin var jag ensam. Eller nej det var jag inte.
Jag hade Jari och vi fick melvin så tidigt i vårat förhållande att vi fortfarande var i det där "vi och inga andra" stadiet.
jag hade min familj, min mamma underbara mamma. alltid min bästa vän.
hon som alltid ställer upp för mej och sätter sej själv i andra rummet.
jag hade mina bröder och min mormor och morfar.
han som varit mer en pappa än någon annan i mitt liv.

jag hade vänner. de som stannade kvar när jag blev gravid har jag fortfarande. det fanns några som inte stannade kvar. inte orkade, inte ville. vad vet jag?
jag var arton när jag väntade min son och de som försvann då klandrar jag inte.
när man är arton kan nog hela graviditetsprylen te sej tämligen ointressant och kanske rent av skrämmande. jag klandrar dem inte.
de som orkade hänga med värderar jag högre än vad som går att beskriva.
bättre vänner kan man inte ha.

Trots detta var jag ensam i min graviditet och under hela bebistiden med Melvin.
För det fanns ingen annan mamma jag kunde dela det med.
Efter förlossningen blev man en annan människa. Det är faktiskt så och att inte ha någon i samma sits var svårt. Jag såg det nog inte då men nu när jag ser tillbaka ser jag det.
Att inte ha någon utomstående vuxen att gå igenom den enorma livsomvälvande erfarenhet som det är att få sitt första barn med är ju hemskt, egentligen.

Men jag var så ung då. Och så förälskad i min son att jag såg det inte.. och tur är väl det egentligen.

men nu när jag fått mitt andra barn ser jag det som sagt; hur ensam jag måste varit därute i skogen utan någon att dra barnvagnen med, ingen som visste hur det var, vad jag gick igenom.

Nu när jag fått mitt andra barn är min situation så annorlunda.
De flesta av de jag nu räknar som mina närmsta vänner är i samma situation, mer eller mindre. det händer saker varje dag.
varje dag får jag träffa andra mammor att umgås med, tala med, gnälla med, skratta med.
Inte just för att de är mammor utan för att de är människor som jag mår bra av, människor som jag hade velat ha i min tillvaro även om de inte haft småbarn, men som av en lycklig slump råkar ha det samtidigt som jag.
och det gör att allt blir så mycket lättare, så mycket roligare.

Jag är så lycklig och tacksam över att ha så många underbara, glada, coola mammor och pappor i min närhet!

tack för att ni förgyller min tillvaro och när min själ under de svåraste, vackraste och förmodligen lyckligaste åren av mitt liv!

What a day!

Min första dag som försäljerska lider mot sitt slut och jag är helt slut men mycket nöjd med vad jag presterat idag.

Dagen började skitilla. lovis bestämde sej för att det var en kul idé att vakna halvsju.
Jag tyckte det var en riktig skitidé, särskilt eftersom hennes storebror hostat med 1 minuts intervall hela natten men det struntade min kära dotter högaktningsfullt i.

Eftersom jag inte kom in i ordersystemet igår var jag tvungen att moja med det större delen av förmiddagen vilket ledde till att lovsan fick åla runt bäst hon ville på golvet och Melvin som pga hostan var tvungen att stanna hemma från dagis tillbringade i stort sett hela förmiddagen framför tvn i sann cableguy-anda.
kände mej som den värsta skitmamman i världen men hade så sjukt mycket att göra.
får kompensera typ imorgon istället.

Lovis kände nog hur irriterad/stressad jag var så hon bestämde sej raskt för att göra min redan stressiga dag till ett riktigt helvete sin litenhet till trots.
Större delen av förmiddagen ålade hon efter mej vart jag än gick och pep oavbrutet/drog i mina byxor tills mitt ömma moderhjärta inte pallade trycket så att jag var tvungen att lyfta upp henne.
det märkliga är att när hon får komma upp blir hon tyst och glad och ger fullkomligt fan i mej utan leker och grejar med allt utom mej.
hon är knäpp. dessutom vägrade hon som ALLTID sover typ 2 timmar på förmiddagen just idag att sova mer än 20 min i stöten.

Mitt i allt ringer lägenhetsgubben som jag försökt få tag på i typ en vecka och säger att vi kan få komma och titta på lägenheten idag klockan tre. han lovar att höra av sej innan dess.
ännu mera stress! ringer jari och säger att han måste komma hem tidigare.

tillsist är allt nerpackat inför min första träff och klockan närmar sej tresnåret.
då är jag nästan beredd att springa skrikande ur lägenheten och fly för all framtid från skrikiga bebbar, tjatiga ungar och saker som ska göras. slänger i lovis mat under vild protest.
jari kommer hem och är sur som ättika och vi fräser lite i största allmänhet åt varandra. mysigt.

fem över tre ringer hyresgubben och talar om att lägenheten redan är uthyrd?!?!
kläm ur dej det med en gång då för bövelen.

när jag så till slut lämnar hemmets sinnessjuka vrå för att åka iväg på första träffen känns det som om jag åker på semester.

men sedan gick allt bra. skötte mej hyfsat för att vara första gången, glömde en del men det märktes nog inte. alla verkade nöjda (på bägge träffarna, gick ut hårt och körde två på raken) och fick in 10 ordrar allt som allt.
en tjej sa dessutom att jag lät som om jag hållit på med det här hur länge som helst.
niice med lite feedback. och jag hade skitroligt!
trevligare extraknäck kan man nog inte ha; åka runt o snacka kläder, mumsa fika och tjöta skit. me like!

hemma vid tio, lära sej pula in ordrar, lägga in alla ordrar vilket visade sej vara ett riktigt pilljobb.. jag är TRÖTT!

Nu är det dags för lite välförtjänt sömn.

trams.

eftersom anneli ökat på min blogg-prestationsångest med 200 % nu så får jag väl ta mej i kragen och försöka blogga lite.

I torsdags opererades mina gallstenar bort. check it out:

Bilden är ju rätt kass men 9 små fyrkantiga och en stor rund med prickar på. Helt bisarrt.
jari sa att den stora ser ut som en kotte men han är ju störd så jag vet inte, jag.
Jag saknar dom lite. är rätt rock n roll med gallsten.

och på tal om rock n roll, i lördags var det galej. jag hade helt otroligt ont innan (fyra köttsår i magen) och var inte alls peppad, men ju mer jag drack desto bättre mådde jag. =)
sen mynnade det ut i en utav de sällsammaste och mest fyllefilosofiska nätter jag haft.
får återkomma till det när jag känner mej djupare. shit roligt var det iallafall.

den här veckan är jag sjukt busy. ska börja extraknäcka som meandisäljare. dels för att jag är en fattig stackare som älskar att shoppa. men även för att jag gillar deras kläder otroligt mycket och nu när jag säljer dem får jag råd att köpa ännu mera OCH internrabatt. niice! två flugor på smällen. kolla på www.meandi.se.

aanyway, jag har fyra demosar den här veckan, på lördag ska vi ha välkomstfest/namngivningsceremoni för Lovis + att jag måste börja sy en klänning.
så jag har verkligen inte tid att ta mej i kragen och börja blogga just nu.
men imorgon! tomorrow tomorrow i lööv you tomorrow your always a day awaay!
godnatt.

Maktmissbruk eller Grisvakten på Sticky Fingers.

Igår var jag som redan nämnts på Sticky för första gången på två år.
Det hade inte hänt så mycket sedan jag var där sist. Förutom en sak; en ny dörrvakt som led av det värsta peniskomplex jag någonsin skådat.

Innan vi gick dit hade jag druckit 4 33 cl cider och två öl utspritt på fyra timmar.
För att jag ska bli hyfsat full skulle jag varit tvungen att dricka det dubbla på hälften av den tiden.
Men när vi stod i dörren var jag på väg att inte bli insläppt pga onykterhet.
Grisvakten utförde något slags test som gick ut på att jag skulle följa hans finger med blicken fram och tillbaka.
"men herregud!" sa karin som var med och kan intyga att jag både gick rakt och pratade rent. fast det skulle hon inte ha sagt för vaktjäveln vände sej genast till henne och fräste att jag minsann var ett gränsfall och var hon inte tyst nu skulle vi bli portade båda två (och hans penis växte flera centimeter). Tillsist blev vi iaf insläppta med en uppmaning om att ta det lugnt.

En stund och en öl senare ville jag gå ut och röka. Så fort jag kom utanför dörren tog han tag i min arm och sa att både han och hans kollega (som märkligt nog inte syntes till) tyckte att jag var för full och behövde en promenad. jag hade alltså bara gått ner för trappan och öppnat dörren, inget mer så hur han kunde göra den bedömningen kan man ju fråga sej..
en vild gissning är att han bara är dum i huvudet.
hursomhelst så gick jag en lite promenad eftersom jag ju ändå skulle röka.
när jag kom tillbaks och ville in igen stoppade han mej och sa att jag minsann fick gå ett varv till.
men nu hade jag bannemej tröttnat så jag frågade hur i helvete någon som går upprätt och talar felfritt kan räknas som för berusad?
"både jag och min kollega har gjort den bedömningen"
men huur?? ylade jag.
"det fattar inte du för vi har gått utbildning och det är särskilda saker man ska kolla efter."
jaha sa jag men ta hit din kollega då för jag vill gärna höra vad han har att säga om saken.
"han är inte här nu och passar du dej inte så blir du utslängd"
(jag har fullständigt förståelse för folk som klappar ner dörrvakter nu; hade jag vart lite större och starkare hade jag förmodligen gjort samma sak)

fatta vilken misslyckad jävla människa han måste vara som inte har något bättre för sej än att förstöra för människor. som känner sej stor och tuff när han får bossa runt i en jävla dörr.
så patetisk att jag nästan blir tårögd.

nä nu känner jag hatet och aggressionen blossa upp igen så det är bäst att jag lämnar det därhän.

På natten blir allt så tydligt.

Igår vaknade jag och mådde skit.
Det var synd eftersom jag och G skulle ut på galej på kvällen. det blev alltså inget med det.
Fast idag vaknade jag å andra sidan och mådde bra. Om jag vaknat igår och mått bra hade jag med största sannolikhet vaknat och mått jävligt dåligt idag. Och det var ju skönt att slippa.

På Valborg blir det iallafall Sticky Fingers!! Hur längesen var inte det? (det kan jag tala om ganska exakt, två år sen i runda slängar.) Det ska bli kul. Jag hoppas och laddar inför en riktig toppenkväll. Det är jag värd.

idag har jag städat och städat och städat. Man kan spegla sej i mina köksluckor. imorgon ska jag städa ännu mer. jag vill rensa ut all skit som frodats härinne under vintern. Vill slå upp alla fönster och släppa in våren och ljuset. Det ska bli härligt när det är klart.

Pratade med Tess för en liten stund sedan.. Jag saknar henne så otroligt mycket!!
Det är så tråkigt här när hon är så långt borta. Jag behöver henne nära mej..
Nästan alla jag vill ha nära mej är någon annanstans nu (tycker lite synd om mej själv).
Jag hoppas att de inte fastnar långt borta allihopa utan kommer tillbaks så småningom.

Det är märkligt när många man umgåtts med försvinner och man själv är kvar på samma plats.
Märkligt att prata med dem och höra hur annorlunda deras liv är mot mitt.
Inte bättre, bara annorlunda.

jag skulle aldrig byta bort det jag har. Det är få som är så förunnade som jag är.
Jag vet ju det, innerst inne.

men ibland känns allt bara så tungt. Jag skulle vilja slippa allt ansvar ett tag.
Släppa taget om allt och bara bry mej om hur jag mår.
Fast det går ju inte och ibland blir jag lite rädd när det går upp för mej.

Det är så jobbigt. Men det är så mycket kärlek och glädje.
En dag kommer jag att se tillbaka på den här tiden i mitt liv och vilja vara här igen.

Jag får fantomkrystvärkar när jag kollar på barnmorskorna på svt!
det är helt sant!
Dessutom känner jag ett abnormt sug efter sönderkokt sjukhuspotatis.
Plus att jag mått illa typ konstant i tre dagar nu.
Tänk om jag är gravid?? Det är min största fasa!
Då ska jag stämma levonova på 200 miljoner.

Om mindre än två veckor blir jag gräsänka i nästan en vecka.
Jari den jäveln ska åka till england och jag ska vara hemma och hålla ställningarna medans han roar sej med diverse fylla och spelningar.
Jag hatar det. Jag är hemskt ledsen att jag inte är en större människa än så men det gör jag verkligen.
jag vill inte vara själv, fast det är inte det största problemet. det ska jag nog klara av (lika bra att jag övar eftersom min mamma vart hos en spåtant som förutspått att jag och jari kommer att skiljas).
Nej det värsta är att jari är en kille och alla killar är hundar.
dessutom ska han åka runt och leka rockstjärna större delen av tiden och det kommer med största sannolikhet finnas en hel hög med fjortisgroupiesar på de där spelningarna.. fjortisar utan bristningar på magen, fjortisar utan snor och spyor (obs! inte mina egna) på sina solkiga lindextoppar. fjortisar som han aldrig sett spy tarmarna ur sej eller dreggla okontrollerat när de ligger och sover.. etc.

Jag bryr mej egentligen inte så värst mycket om han skulle råka göra bort sej en gång här eller där (så länge han ger fan i att berätta det och spela ångerfull när han kommer hem), nej det jag går runt och är helt livrädd för (och det här låter verkligen helt sjukt men jag kan inte hjälpa det) är att han ska komma hem och smitta mej med någon könssjukdom!
Sånna frodas därborta i england har jag nämligen hört. hahaha fatta vad störd jag är!
Och jag får inte ens skicka med honom kondomer för han blir bara fly förbannad (märkligt nog) när jag för saken på tal.
undra om jag kan tvinga honom att gå och testa sej när han kommer hem? Då får jag nog söva ner honom och personligen bära honom till gynekologen.

Fatta vilket problem. Hur lösa? Jag kommer att vara helt paranoid när han kommer hem och vi ska ligga med varandra! jisses.

Och jag vet att det låter skruvat och allmänt irrationellt; men jag är bara så jävla osugen på att få klamydia! (eller hiv eller whatever)
eller så är jag bara allmänt störd.

om man bortser från det dilemmat så kan det ju faktiskt hända andra saker också.. typ att planet störtar eller att jari tappar bort sitt pass och inte får åka med hem eller så. dessutom ska det faktiskt bli ganska tråkigt att inte ha honom här.. ja enligt mej suger helt enkelt den här englandsresan i största allmänhet.

ack, de uppoffringar man måste göra som rockstjärnehustru.=D

Sjukt läskig dröm!

Måste skriva ner innan jag glömmer..

"Jag och Lovis är på ett hotell. Det är helt sinnessjukt stort och vi sitter i matsalen och äter räkmackor (jepp, lovis också.) Det är massa andra folk där också som verkar ha någonslags fest fast vi är inte där med dem utan själva.
Helt plötsligt fälls det ner pansar för fönstren och alla dörrar bommas igen.
Det visar sej att vi har blivit instängda för att vara med i något slags Battle Royale- spel.
(för de som inte sett filmen kan ju tilläggas att Battle Royale handlar om ett gäng skolungdomar som tror att dom ska åka på skolresa men egentligen ska dom till en öde ö där de ska delta i ett experiment som går ut på att de ska döda varandra. om de inte gör det så exploderar deras halspulsådrar. den som är sist kvar får leva. var dock sjukt längesen jag såg den så det kan hända att det inte är exakt så som jag minns det men på ett ungefär är det vad den handlar om. och JA den är japansk.)
Jag får givetvis panik eftersom jag har min lilla bebisdotter med mej. På något sätt lyckas jag ta mej ut och springer som en tok för att fly.

Några sekunders lättnad innan jag inser att de har kommit på mej och att jag är jagad.
Jag kommer fram till ett stort hus och bankar på dörren och ropar på hjälp. Jag hör att de som jagar mej kommer närmare. Tillsist kommer en skitäcklig flicka och släpper in mej.. hon ser typ ut som bruden i the grudge. snacka om pest eller kolera men jag följer iallafall med henne.

Vi springer genom en lång vit korridor och i slutet finns en hiss. Hon springer framför mej och in i hissen först. Precis när jag ska följa efter henne in går dörrarna igen framför näsan på mej.
Det finns ingenstans att gömma sej i korridoren men jag försöker trycka mej mot väggen för att inte synas genom dörren. Fast det gör jag givetvis och de kommer in för att ta oss och jag har ingenstans att fly. Panik! De börjar dra mej tillbaka till hotellet men jag bönfaller dem att skona Lovis. "okej" säger en utav dem." men då får du lämna henne här."

Vad väljer man? Att lämna sin bebis på ett kallt golv utanför en hiss som man inte vet vart den leder. Eller tar man med sig henne tillbaka för att verkligen bli tvungen att kämpa för hennes liv, men åtminstone ha henne hos sej?

I verkligheten kan jag inte svara på den frågan. Men i drömmen lämnar jag henne på golvet och blir förd tillbaka.

Sen har det helt plötsligt gått några veckor, jag är inne i hotellet och jag lever fortfarande, det enda jag kan tänka på är hur det har gått för min älskade lilla dotter och om jag någonsin kommer att få se henne igen.
Då berättar någon som jag inte kan se att efter att jag lämnat Lovis i korridoren har de som fångat mej gått tillbaka och sparkat henne till döds. Hon lever inte längre.

Då vaknade jag. Och jag kan lova att den tacksamheten och lyckan som vällde upp i mitt bröst när jag kände Goselovsans varma pannkaksdoftande levande lilla kropp tätt emot min, den kan inte beskrivas i ord! jag gråter nu bara jag tänker på det.
Så på sätt och vis var det en bra dröm.

Men vet ni vad det sjukaste är? Att även om folk i verkligheten inte är instängda på battle Royalehotell så finns det faktiskt människor som tvingas skiljas från sina barn på liknande sätt som i min dröm. det finns människor som får veta att deras älskade ungar torterats till döds.
det finns till och med människor som tvingas se på medans det händer.

Nu har jag drömt om det. Och vi kan väl dra slutsatsen att det var mer än nog.
Men jag fick vakna upp i min varma säng med bägge mina barn bredvid mej.
Jag fick stiga upp och laga frukost till dem i min fina lägenhet. Sen fick jag vara med dem hela dagen idag. Och imorgon och i övermorgon.
Jag fick vakna upp och inse att det faktiskt bara var en mardröm och imorses var jag lite gladare, lite tacksammare och lättare till sinnes än annars. det blev en fin dag.

Men mitt hjärta blöder när jag tänker på alla de människor som inte fick vakna.

Gnäll! (a.k.a I-landproblematik)

Jag måste börja sova på nätterna. Vad är det för fel på mej?
Spelar ingen roll hur lite jag har sovit. Jag kan gå runt o vara snortrött hela långa dagen men när klockan närmar sej tiosnåret och alla normala människor går och lägger sej, då blir jag helt plötsligt tvärpigg.
Det är otroligt irriterande. Om jag kan börja köra nattskift på jobbet hade jag blivit hellycklig. Det kan väl ändå inte vara normalt att hålla på så här eller?
Särskilt inte när man har två småglin som tycker att det är en bra och rolig idé att vakna klockan halvsju på morgonen.

Jag hade bestämt att jag inte skulle äta en enda liten godisrelaterad pryl den här veckan, inte förräns på lördag. Det gick ju jävligt bra. Idag är det tisdag och jag har ätit både glass (fast det var ju så fint väder) och äppelpaj men vaniljsås (jävla anneli). Varför har jag ingen karaktär? Hur får man karaktär?

Det verkar som att jag blivit blåst på tradera. På fyrahundra spänn!! Jag blir helt tokig av ilska men vad fan ska man göra?? Finns ju ingenting att göra åt det mer än att hota med död och förbannelse (och lämna ett jääävligt neggigt omdöme!). Så otroligt störigt.. as.

Jag är snuvig. och det kliar på armarna.

Imorgon ska jag till sjukhuset och titta på mina stenar. Känns otroligt deprimerande. Dessutom är det dyrt att gå till doktorn och jag har verkligen inga pengar just nu.

Allt är skit.

idag var jag på spinning. det kändes bra och nyttigt även om jag såg mitt liv passera revy hela den första halvtimmen.. men sen gick det bättre!

när jag kom hem åt jag två bitar pizza (visserligen jättenyttig gi-pizza, men ändå). Sedan åt jag ett marsipanägg och typ en halv chokladkaka. Sen drack jag ett glas påskmust och nu dricker jag cider och äter ostbågar.
Det börjar kännas mindre och mindre bra och nyttigt så att säga.
Märkligt nog är jag alltid mycket mera sugen på att äta efter att jag tränat. Nu är jag ju inget geni men man behöver ju faktiskt inte vara det för att fatta att det är min jävla kropp som försöker lura mej eftersom den gillar att vara tjock. Det tragiska är ju att jag går på det.
Bajs.

Men nu är påsken slut och imorgon börjar mitt nya liv! (igen.)

Stardust.

Måste bara tipsa om denna underbart sockersöta feelgod-rulle!

Jag var så lycklig att jag grät när jag sett klart den.

Så alla suckers för äventyrsmatineér med lööv, spänning och lyckliga ever after slut; spring och hyr, ögonaböj!

Sååå jobbig dag!

Jag är förbannat trött på att folk ska hålla på och grejja med min mutta.
De senaste åren känns det som om alldeles för många människor har fått sej en närbild av mitt underliv. Eller ja, inte bara närbilder utan de har dessutom gjort alla möjliga saker med den; inspekterat, stoppat in diverse föremål, fingrat i den, dragit fram livmodertappar, sett huvuden trollas fram ur den.. you name it!

Nu skulle jag gärna vilja ha den ifred ett tag. det är knappt så att jag vill låta Jari vara där nere och moja.. det har liksom bara blivit alldeles för stor uppståndelse kring min snäcka på så många sätt att inte ens min make som jag lovat att älska i nöd och lust gärna får sej en titt.

och idag var det alltså dags igen. Tro fan att man åkt på cellförändringar vid 23 års ålder. Jag sätter min högra på att det beror på att jag inte fått ha den ifred på så länge! Så idag BRÄNDE de bort en bit av min livmodertapp med LASER och ja, det var ungefär lika trevligt som det låter. Jag kände mej fan helt våldtagen när jag kom ut därifrån.
Som löken på laxen passade vi på att slänga in en spiral också så förhoppningsvis får jag vara ifred ett tag nu. Men gråtfärdig var jag.
Och ont har jag.

Oftast är jag ganska nöjd över att vara född som kvinna. Jag menar face it, tjejer är snyggare och i de allra flesta fall både smartare och trevligare än killar.
Det är kul med muttor; man kan stoppa in saker i dem och jag tycker att de är ganska söta.. lite som små gnagare, typ kaniner och hamstrar på nått sätt.
Snoppar är så fula att man blir full i skratt och hur skoj är det egentligen på en skala att ha en hårig röv?

Men just det här med att tvingas fläka upp sej i gynstolar till höger och vänster gör nästan att jag får lust att göra ett könsbyte på stört.

Summan av kardemumman: Jag gillar inte att gå till gynekologen.
Men om jag bara skrivit det hade ju det här blivit ett förbaskat tråkigt blogginlägg.

Aaanyway, eftersom dagen började så dåligt tvingades jag ta med mej den andra Jennyn till Allum för att shoppa loss lite.
Det finns inget som lindrar en sargad livmodertapp så som några timmars shopping.
Så nu mår jag bättre.

Vill (ska) ha!

Jag känner att jag är pinsamt dålig på att uppdatera i bloggen, men ärligt, hur intressant är det att vara mammaledig? så här ser min dag ut i princip jämt med några få undantag:

08.00 Klockan ringer.
08.10 Går upp, väcker Melvin.
08.15 Ammar.
08.30 Äter frukost (flingor och yoghurt)
08.40 Ammar.
08.45 Lämnar Melvin på dagis.
09.00-12.40 Sover, myser med Lovis, glor på TV, hänger vid datorn, AMMAR.
12.45 Hämtar Melvin.
13.00 Mellanmål (lunch för mej, och Lovis)
13.30 Vilar i soffan/ går till öppna förskolan/ chillar(fikar) med andra mammalediga, AMMAR.
15.00 Jari kommer hem (oftast).
15.15 Mellanmål/ amning.
16.15 Tränar/ Handlar/ Promenerar.
18.00 Ammar framför Bolibompa.
19.00 Middag.
20.00-00.00 ca glor på tv, myser/bråkar med kidsen/ hänger vid datorn/ läser... och ammar en jävla massa.

Så om det nu är någon som undrar vad fasen jag pysslar med är det bara att läsa ovanstående inlägg om och om igen. Nästa gång det händer något mer spännande än så lovar jag att gå in här och uppdatera.
Men ge inte upp hoppet om mej riktigt än!
Det är massor på G framigenom, tro det eller ej...

pissmånad.

Jag hatar januari. Det är årets mest tröstlösa månad helt klart (tätt följd av både februari och mars).
Förmodligen kommer jag att tillbringa 99.9 procent av den instängd i min lägenhet. Eller iallafall skulle jag göra det om det var praktiskt genomförbart. Vilket jag mycket väl vet att det inte är med två små barn i huset.. De behöver frisk luft och sånt där trams.

Anyway, bortsett från nån timmes obligatorisk friskluft-samling per dag, ett eller annat bvc/ öppna förskolan- besök och eventuell handling om jag blir för hungrig/rastlös kommer jag förmodligen att gå i ide de närmsta månaderna.
(Förutom när Po.P:s rea drar igång, då ska jag bege mej till götet och shoppa barnkläder tills jag stupar. Det är typ det enda roliga jag har att se fram emot just nu. Blä vad sorgligt.)

Nämen ärligt, jag blir sånhär vartenda år när det vankas råvinter, tycker det är så hiskeligt deprimerande. Och iår kan jag inte ens festa till ordentligt på min födelsedag.=( fast o andra sidan har jag ju en liten mysig godisdoftande bebis att pyssla med.

och det blir ljusare. Midvintersolståndet är ju faktiskt redan passerat.
Hell våren!