Hej på er!

Shit. Det var ju pinsamt längesedan jag skrev någonting här! Men jag lever, jag frodas och jobbar på som ett djur. Det är mycket som ska göras innan terminen slutar.

Just nu väntar jag med andan i halsen på ett tentaresultat som jag måste klara för att få lov att läsa vidare till hösten. Skitjobbigt! Jag tror att det gått bra, men det trodde jag förvisso första gången jag skrev den också och då hade det inte gått särskilt bra alls, så nu är väntan olidlig! På lördag är det tre veckor sedan jag skrev så då ska resultatet komma. Gissa om jag är nojig nu!

Annars är det fint med mej och de mina. Mycket planer inför sommaren nu, lekstugebygge, hundträning och allmän uppstyrning. Främst av mig själv. Har laddat ner värsta superappen till telefonen som "lär" en att jogga 5 kilometer på 6 veckor. Perfekt! Man kan lyssna på musik samtidigt och så kommer det en röst som säger åt en vad man ska göra, så nu är jag och Sookie ute och springer tre gånger i veckan. Jag gillar det! All annan träning suger, men det här funkar för mig. Jag känner mig piggare och starkare och orkar mer och mer. Mycket bra!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är ju så längesedan att det blir svårt att uppdatera så jag nöjer mig såhär, och lovar att försöka skriva mera. Särskilt nu i sommar när jag ska slappa på jobbet i åtta veckor. Peace out!

Just nu.

Jag har liksom fullt upp. Eh. Så det blir dåligt med bloggande för tillfället. Gör praktik på sjukhuset nu; är på en utbildningsvårdsavdelning för folks över 75 år. Har bara gjort en vecka än så länge men trivs som fisken. Även om jag inte trivs alls med att behöva gå upp halvsex på morgonen. Som tur är har jag fått plats på Alinges lasarett. Hade jag varit tvungen att åka till Borås hade jag fått gå upp mitt i natten för att komma i tid. Anyway, just nu är det praktik 35 timmar i veckan, diverse tentor samt inlämningsuppgifter både på praktikplatsen och i skolan. Så ja, att blogga kommer hyfsat långt ner på listan. Men jag lever, jag mår bra och kämpar på. Ikväll lyckades jag till och med ta ett korrekt blodtryck för första gången någonsin! Blev helt nöjd med mig själv för jag är verkligen usel på blodtryck. Så nu vet ni det.

Day 06 – Your day

På den bästa av dagar vaknar jag pigg och utvilad eftersom Jari och barnen smugit upp, tysta som små möss, och bakat sconesfrukost åt mig. Efter att vi avnjutit den så hittar vi på något roligt hela familjen. Gärna Liseberg eller Universeum, eller varför inte det fantastiska The reef i Frederikshavn där vi var för några veckor sedan. (Eftersom det här är min ultimata dag är avståndet inget hinder.)Barnen är glada och snälla och bråkar inte alls, och tiden räcker till utan att vi behöver stressa en enda sekund. När vi varit på utflykt hittar jag en butik där de skänker bort alla mina älsklingskläder (Ja, jag är skitnördig när det gäller sådant, men till mitt försvar kan sägas att jag nästan enbart handlar begagnat på Tradera); Odd mollysar, Molosar och Katvigar kastar de vilt omkring sig så att vem som helst kan fånga. Och givetvis är det just de modeller jag vill ha som skänks bort.
EFter det så går vi nog och äter. Antagligen på Musses eftersom jag har dille på turkisk mat. När hela familjen suttit och samtalat lugnt och stilla och ätit sig mätta tar vi siesta några timmar. Sedan kommer mamma och passar ungarna så att jag och Jari kan gå ut och svira och träffa vänner ett tag, kanske gå på nån spelning med ett band vi båda gillar eller så.
När vi kommer hem så blir vi nyktra som i ett trollslag, och dagen avslutas med att vi sätter oss på ett flygplan långt, långt bort. Förslagsvis till Thailand där vi ska stanna ända till sommaren. Hunden och katterna får vi ta med oss i handbagaget och när planet lyfter jublar både mammor, pappor, barn och djur och sedan flyger vi iväg i skymningen mot nya äventyr. Hepp!

Day 05 – Your definition of love

Oj. Snacka om att gå från ett extremt trivialt ämne till något jättestort och svårdefinierat. För att ens göra det överskådligt får jag börja med att säga att det givetvis finns olika sorters kärlek. Jag älskar mina barn, jag älskar mina vänner, jag älskar mina djur, jag älskar min släkt och jag älskar, sist men inte minst, min man. Dessutom finns det saker som jag älskar att göra, eller helt enkelt bara saker jag älskar. Om jag skulle sitta och punktlista alla mina olika sätt att känna kärlek skulle det här bli ett extremt tröttsamt och långt inlägg, därför tänker jag välja att utgå ifrån att trådstarten syftar på romantisk kärlek, den sortens kärlek man hyser för sin eventuella partner.

Och vad ska man då säga om den..? Kärlek för mig är att alltid vara tryggast när Jari är en liten bit ifrån, som de så fint sjunger.
Kärlek är höga berg och djupa, mörka dalar och att alltid följas åt även när det inte är bra, att inte förlora hoppet eller sluta kämpa så fort det blir lite jobbigt och/eller trist. Att ha en stark övertygelse om att man är allra bäst tillsammans.
Men man måste visa mig kärlek för att det ska kännas bra. Fysisk kontakt och verbal bekräftelse är kärlekens bränsle för mig. Jag måste känna tillit till den jag är med, och kräver tillit i gengäld. Kärlek är inte att leva av varandra utan att leva sida vid sida och låta personen man är med få ha sitt alldeles egna privata liv parallellt med det gemensamma. Att begränsa är inte kärlek för mig. Jag skulle kunna babbla i liknande ordalag ett bra tag till, men kontentan är väl att om man kan skratta tillsammans, gråta tillsammans, ha tråkigt tillsammans, ha roligt tillsammans, må dåligt tillsammans, må bra tillsammans, växa och utvecklas tillsammans och samtidgt som man gör allt det här fortfarande känna det där pirret i magen när man ser på sin partner och fortfarande tycka att han eller hon är den sexigaste, bästa, underbaraste, roligaste ochallaandrasuperlativnikantänkaer- människan och att man alltid vill vara med henom ... Ja, då är det nog riktig kärlek.

Tillsist; Att kunna hålla undan sin älskades hår när denne ligger med magsjuka och bokstavligt talat spyr tarmarna ur sig, men att ändå vilja ha sex med den personen när den tillfrisknat är för mig kärlekens ultimata eldprov. Fixar man det då ÄR det äkta kärlek. Punkt.

Day 04 – What you ate today

Haha. Gudars vilken tråkig rubrik.
Frukost: Lättyoghurt med havrekli, krossade linfrön och cashewnötter+ två kokta ägg.
Lunch: Tacosallad bestående av tomat, gurka, rödlök, majs, tabasco och quornfärs.
Mellis: En halv burk kesella med hallon och nötter.
Middag: Sojabacon med champinjoner och chiligrädde i ugnen+fullkornsris och sallad. Asgött!
Kvällsmat: Blir antagligen avocado med keso och lite löjrom, eller en omelett.

Som ni kanske anar försöker jag att vara nyttig för tillfället. Det går sådär halvbra; allt har rasat. Bilen är sönder, micron är sönder, hunden är sönder. Jag känner mej också söndrig på grund av all ekonomisk stress och då reagerar jag givetvis med att tröstäta onyttigheter. Försöker iallafall att vara ordningsam på veckorna. Men ja... Vi får se.
Annars är allt verkligen åt helvete nu. Riktigt sugig start på det nya året. Orkar inte gnälla mer om det nu. Ska gå och färga håret istället, vilket antagligen kommer bli skitfult men blörk. Orkar inte bry mig.
På onsdag sticker vi till Danmark och bor på badhotellet i Fredrikshamn. Lite tröst i misären. Egentligen borde vi väl ha avbokat resan och fått pengarna tillbaka, men vi behöver faktiskt komma bort och ha roligt en natt. Plus att jag verkligen inte orkar med ungarnas besvikelse om vi skulle ställa in. De har sett fram emot den här resan i flera veckor nu.

Day 03 – Your parents

Min mamma heter Susanne och min pappa heter Tony.
De träffades på Jacobsdals charkuteri i Gamlestaden. Mamma prismärkte köttet och pappa styckade det. Oh so romantic! Ironi på hög nivå eftersom jag inte äter kött, men om det inte vore för just köttindustrin hade jag antagligen inte ens existerat.
Hur som haver så tände det till där bland blodet och köttslamsorna, och ganska snabbt föddes jag. De bodde i Bergsjön, men barn ska ju som bekant växa upp på landet, så de hyrde ett skrutthus inte långt från min mormor och morfar och flyttade från Göteborg till Lilla Edet.
Mamma var 20 när jag föddes, pappa var 19 och låg i lumpen stora delar av mitt första år.

Jag minns inte så mycket av tiden innan mamma och pappa skiljde sig. Jag var 6 år och min bror 4 när de gick isär. Kanske var förhållandet dömt redan från början med en så osmaklig start. De hann iallafall bygga ett nytt hus som min mamma inredde helt i rosa, samt målade rosa utanpå. Strax därefter flyttade pappa ut.
Under resten av vår uppväxt hade han oss varannan helg och två veckor på sommarlovet. Han flyttade runt en hel del och när han hade oss var det fest i dagarna två. Han köpte alltid väldigt mycket leksaker till oss, och vi fick Mcdonalds och pizza på löpande band, plus att vi nästan alltid "hittade på" något på hans helger. Liseberg, bio och så vidare. Jag antar att han gjorde sitt bästa för att döva sitt dåliga pappa-samvete, och han lyckades med besked. Sedan träffade han en tjej och slog sig ner i Kode utanför Stenungsund, och då blev det minsann ordning och reda istället. Bra det, men inte alls lika roligt tyckte jag och min bror.
Idag har jag tyvärr ingen kontakt med min pappa alls, av orsaker som jag inte vill eller orkar gnälla om här.

Som ni säkert förstår är det min mamma som tagit hand om mig under större delen av min uppväxt. Mamma har nog i sanningens namn inte levt något drömliv; knegat på skitjobb för att försörja tre odrägliga och otacksamma ungar. Jag och min mamma är ganska lika till sättet så jag vet att det inte var så här hon ville att det skulle bli, jag är säker på att hon hade större drömmar och planer för sig själv. Men hon har kämpat på och alltid satt mig och mina syskon i främsta rummet. Kört och hämtat, strukit och städat, lagat mat och oroat sig över oss. Alltid gett oss frihet under ansvar men kunnat bli rejält förbannad mellan varven också. Jag är imponerad över att hon orkat så mycket som hon gjort, över att hon aldrig låtit oss se hur jobbigt hon faktiskt haft det. Min mamma är min bästa vän och i mångt och mycket min förebild; det är ju trots allt hon som har gjort mig till den jag är. Jag hoppas att jag och mina barn kommer att ha en lika fin relation som jag och min mamma har när de blir äldre.

Nu när 2 av 3 osnutna ungar lämnat boet har mamma utbildad sig till Socialpedagog. Det tycker jag också är strongt av henne, att satsa på en universitetsutbildning trots att hon är i fyrtioårsåldern och rent krasst "bara" har 20 år kvar att jobba.
Jag hoppas att hon är lycklig nu, att hon känner att hon får leva för sin egen skull och inte för min eller mina syskons. Det är hon så himla värd.

2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag började på högskolan och skaffade en hundvalp. Dessutom var 2010 första gången vi reste utomlands som en hel familj.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken faktiskt! Jag har fått snusa på flera små dunhuvuden iår. Trevligt!

4. Vilka länder besökte du 2010?
Grekland, och nääästan Norge.

5. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Stabilare ekonomi (vilket ju inte lär hända så länge jag pluggar), mer lugn och ro, mer värme och sol under sommaren!

6. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Säger som förra året: Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.

7. Vad var din största framgång 2010?
Att komma in på skolan förstås!

8. Största misstaget?
Inga direkta misstag i år, vad jag kan komma på såhär på rak arm.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Det har nog varit ovanligt mycket småblessyrer i år, men inget direkt värt att nämna.

10. Bästa köpet?
Min Ifån! Älskar´n!

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Vi har handlat ovanligt mycket TV-spel och DVD-boxar, så kanske det då. Annars kläder i vanlig ordning.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Hittat tillbaka till fina vänner, träffat nya fina vänner, fått en liten bebisvalp som gör mig glad varje dag. Nu med året i backspegeln känns det som om jag varit glad nästan jämt, fast egentligen vet jag ju att det inte var riktigt så det kändes i perioder.

13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010?
Knocked up med Lykke Li, Dogdays are over med Florence+The machine, Politics in space med Kate Miller. Och mycket No doubt eftersom jag gillar att plugga till Gwens ljuva stämma.

14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, väldans glad! Det har varit ett stressigt, märkligt, annorlunda och alldeles underbart år. Jag är helt nöjd.

15. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag varit bättre på att ta tag i saker, så jag sluppit gå och ha ångest över allt som måste göras och istället bara gjort det.

16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Hetsat upp mig över småsaker.

17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).

18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.

19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?

20. Favoritprogram på TV?
Många! Nurse Jackie, Sons of anarchy och The walking dead för att bara nämna några. Ett exeptionellt bra TV-år, på min ära!

21. Bästa boken du läste i år?
Cirkus Pilo av Will Elliott, tror jag. Men det har varit ett bra bokår också så det är svårt. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist var också väldans bra, liksom Den sista konkubinen av Lesley Downer och Sagan om klanen Otori av Lian Hearn.

22. Största musikaliska upptäckten?
Florence+The machine

23. Något du önskade dig och fick?
En hund och en Ifån. Och nya skor!

24. Något du önskade dig men inte fick?
En fet lotterivinst.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Mådde hemskt dåligt eftersom vi hade brakfest för att fira denna stora tilldragelse dagen innan. Tror att jag och Jari låg i soffan hela dagen och kollade film. Mamma hade barnen och de kom hem först på eftermiddagen.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att slippa den stressiga och ointressanta våren på komvux.

27. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Som vanligt..?

28. Vad fick dig att må bra?
Mina kära och mina barn. Mina prestationer i skolan. Vår vecka på Kreta. Många roliga kvällar i goda vänners sällskap med många skratt.

29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Faktiskt ingen särskild.

30. Vem saknade du?
Det hade varit trevligt att få träffa bästa Anneli lite mer under året som gick, helt klart.

31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag har träffat flera nya människor, och de är alla så himla bra att jag tvärvägrar att välja en.

32. Bästa filmupplevelse?
"The road" berörde mig djupt, så jag tror jag säger den.

33. Var du med om något 2010 som förändrade hela ditt liv?
Eftersom jag påbörjat min utbildning, så ja. Att skaffa valp har också varit rejält omvälvande.

34. Vilket var det största samtalsämnet 2010, enligt dig?
Jag passar på den! Har ingen aning.

35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Utmanande.

Day 02 – Your first love

Om man bortser från diverse puppyloves så träffade jag min första riktiga pojkvän när jag var tretton. Jag brukade cykla hem till min mormor och morfar och sitta och vänta i hundra år på att deras modem kunde gå igång, så att jag kunde chatta på Passagens chatt. Med tanke på hur mycket internet har utvecklats sen dess kan man inte låta bli att fnissa lite när man tänker på det.

Hursomhelst så träffade jag min pojkvän där på chatten. Jag minns förstås inte vad vi pratade om men telefonnummer byttes och sedan inleddes en intensiv telefonrelation. Vi var på Gotland den sommaren och jag satt halva nätterna i olika telefonkiosker där jag slagit mottagaren betalar, smygrökte och blev förälskad i en kille jag aldrig träffat.

Tillsist sågs vi, med en hel hög kompisar vardera som förkläden. Det slog väl inga gnistor direkt, även om jag minns att min bästis som var med fick till det med en utav hans kompisar. Vi fortsatte att prata sporadiskt och när han påstod sig ha träffat en annan tjej blev jag genast enormt svartsjuk, och det slutade med att vi blev tillsammans tillsist ändå.

Förhållandet varade i 1½ år och det var en riktig fjortisrelation med höga berg och djupa dalar. Vi bråkade otroligt mycket, men hade det ganska fint också. Han bodde i Mölndal och jag bodde på landet utanför Lilla Edet, så vi sågs bara på helger och lov och om det är något jag minns förutom de konstanta hormonstinna fjortisgrälen (bland annat på grund av att han kysst en annan tjej, nu blir jag fnissig igen för hade Jari gjort samma sak så hade jag inte brytt mig nämnvärt, men jag minns att hela min värld rasade då när jag var tretton) så är det en intensiv och ständig saknad och längtan som gjorde nästan fysiskt ont. För att vara så unga tror jag att vi hade en ganska allvarlig relation, antagligen mycket på grund av avståndet. Vi pratade som ni kanske förstår otroligt mycket i telefon. Det slutade med att våra föräldrar spärrade telefonerna så att vi bara fick ringa på bestämda tider. Ett tag fick vi inte ses alls (då min vördade moder fått en teleräkning på 5000 kronor och var minst sagt rosenrasande), och jag kommer ihåg att jag rymde till honom, och att vi sågs i smyg hemma hos min pappa och att allt var bitterljuvt och underbart och väldigt smärtsamt, så som det är när man är fjorton år gammal.

Den sista sommaren var vi tillsammans non stop från dag ett tills skolan började igen. Det var en bra sommar. Jag tror inte att vi bråkade så mycket. Vi seglade till Skagen med hans föräldrar och tiggde pengar av okända människor så vi kunde köpa öl. Jag flyttade till Alingsås den sommaren och vi utforskade min nya stad tillsammans. Det var.. fint.

Men det tog slut den hösten ändå. Vi hade väl gjort slut och blivit ihop igen ungefär en miljon gånger när vi grälat, men när jag började i min nya klass och upptäckte en massa nya intressanta pojkar, som dessutom var intresserade tillbaka eftersom jag var ny i klassen så svalnade känslorna ganska snabbt. På en klassresa var jag "otrogen" om man nu kan kalla lite försynt hångel i en sovsäck för otrohet, och när min pojkvän kom till mig nästa gång så gjorde jag slut.
Det var jättejobbigt. Han var ledsen och fastän det var mitt beslut så var jag också väldigt ledsen. Vi trodde ju givetvis att det skulle hålla för alltid.
Vi fortsatte att ses sporadiskt tills jag blev tillsammans med en annan kille, och det hela fick ett fult och trasigt avslut tillsist, tyvärr.

Lite kuriosa: Något år senare hade jag ett löjligt internetbråk med hans nya tjej, eftersom jag var bitter och han också tror jag. Det slutade iallafall med att jag och hon blev kompisar istället. Helt stört, haha. Tror han var måttligt road över det eftersom det uppdagades att han justerat en del detaljer om mig så att säga. Sedan gjorde de också slut och en gång när jag hälsade på hans ex var hans nya tjej (alltså den tredje) med också. Bisarrt till och med för att vara ett gäng femtonåringar kan tyckas. Nåväl.

Såhär i efterhand misstänker jag att han faktiskt var ihop med en annan tjej i Mölndal samtidigt som han var ihop med mig. Hade jag fått reda på det då så hade jag gått sönder. Men nu tycker jag mest att det är ganska festligt. Han var ingen elak kille, bara ung och naiv precis som jag var då, och om det nu skulle vara så så skulle jag ändå inte vilja ha vårat förhållande ogjort. För att vara mitt första så tror jag att det var ganska bra (det man inte vet har man ju som bekant inte ont av), och definitivt väldans passionerat.=)

Jul och så.

Nu var julspektaklet över för den här gången. Det har varit mysigt och trevligt i vanlig ordning. Gav och fick fina klappar och hade en trevlig kväll hemma hos mormor.
Fick bland annat fem biobesök med barnvakt av mamma. Toppen! Bättre kan det nästan inte bli.

Dagen innan julafton hade vi i vanlig ordning uppesittarkväll här hemma med en hög trevliga vänner. Och vilken uppesittarkväll! Kom i säng framåt femsnåret och var bra sliten på julaftonsmorgon, vilket Jari som fick vara den ordentliga av oss hade vansinnigt roligt åt. Men vansinnigt roligt hade vi under nattens gång också så det fick det vara värt.

Igår tog jag mod till mig och åkte till Borås med barnen. Vi hade en trevlig dag. Hämtade ut den där gamla trista tentan, käkade på Max och besökte Stadsparksbadet så att ungarna fick leka av sig. Var ju inte helt fel att flyta runt i en varm bubbelpool i några timmar för min del heller.

Nu är det nyår kvar att se fram emot, sedan börjar årets värsta tid enligt mig. Jag hatar att vänta på våren!

(Skrev klart inlägget under också, lite hastigt och oinspirerat. Får ta och beta av den där listan lite pö om pö när jag känner att jag har tid.)

Day 01 – Introduce yourself

Jaha. Nu har jag försökt komma på en bra inledning på det här inlägget i X antal minuter. Så kanske ska vi helt enkelt börja med att nämna att jag är en tjej som sällan vet hur jag vill ha det. Och med tanke på att det gått över en vecka sedan jag lovade att skriva det här inlägget kanske det även bör nämnas att jag är väldigt bra på att skjuta upp saker. Det mest grundläggande så som intressen och dylikt finns hur som helst i presentationen till vänster, så jag tänkte bjussa på lite mer udda godbitar av min personlighet.

1.Jag är världsbäst på maniska infall. Varje vecka påbörjas något nytt projekt, som nästan aldrig fullföljs. Allt från yogakurser till att sy egna kläder till att planera nästa års semester in i detalj eller börja med scrapbooking. (En av mina favoritmanier är något så klichéartat som att börja banta/träna. Det brukar hålla i max en vecka för när det blir fredag börjar motivationen alltid tryta.) Det börjar med att jag känner mig smått rastlös och då vet jag att det behövs ett projekt att låta tankarna snurra kring. Jari höjer inte ens på ögonbrynen längre. Enda gången han muttrar lite är när jag får för mig att göra något som kostar pengar.

2.Jag älskar Japan. Det är en mani som aldrig släpper. Jag älskar japansk kultur och framförallt japansk historia och kan läsa om det i timmar. Jag måste ha varit japan i ett tidigare liv.

3. Jag är mörkrädd. Antagligen på grund av att jag älskar skräck och läskiga saker, men i slutändan klarar jag inte av att hantera det. Om jag är ensam hemma vågar jag inte gå in på vinden, och jag är helt säker på att zombieapocalypsen lurar alldeles runt hörnet.

4. När jag var ett år så dog jag en stund. Jag fick kramp och slutade att andas. Då fick jag åka ambulans. Fränt! Hursomhelst så överlevde jag (uppenbarligen). Vilken tur!

5. Jag har värdelös karaktär på alla sätt och vis. Skjuter alltid upp allting så länge det bara går och går runt och mår dåligt över saker jag borde göra istället för att bara göra dem.

6. Jag har OCD-light. Klarar inte av ojämna nummer (exempelvis så räknar jag alltid klunkarna vatten jag dricker så att det blir jämnt), kan inte äta den sista kanten på smörgåsen eller dricka upp det sista i glaset, måste snyta mig när jag varit på toa även om jag inte är snuvig, hoppar över det näst sista trappsteget i trappor och så vidare. Jävligt störigt.

7. Jag är lat, så nu orkar jag inte mer.

Inte ett dugg bättre idag.. Hjärnan känns helt mosig och jag har en såndär jobbig känsla i kroppen som indikerar sjukdom. Har pluggat nästan oavbrutet i tolv timmar men det känns inte som att något har fastnat. Oh well, vad ska man göra?

Fick dessutom tillbaka första tentan i humanbiologin idag, och som jag misstänkte klarade jag inte de delar som jag knappt pluggat på (no shit!). Jag visste ju det men man hoppas ändå in i det sista att man ska ha lyckats pricka rätt. Så surt att jag var 1 poäng ifrån godkänd på ena delen, och två poäng ifrån på den andra. Urk. Däremot hade jag alla rätt på den del jag faktiskt pluggat på (alla de där latinska orden, om ni minns) och det kändes ju gött iallafall. Men ändå trist att behöva omtenta de andra delarna. Jag HATAR celler, och rörelseapparater, och nervsystem och all annan fysiologisk skit. Nåja, det blir till att slira iväg till Borås och göra tenta imorgonbitti och hoppas på att det kommer frågor jag kan svaret på, eller att det finns lagrat nånstans därinne i min överhettade hjärna när jag väl sitter med tentan framför mig. Och kanske framför allt att jag inte är för sjuk för att kunna åka. Håll tummarna!

Ynkisch.

Ingen bra dag idag. Har känt mig hängig och seg. Kom hem efter att ha lämnat barnen och tänkte vila mig en liten stund eftersom Sookie tokröjde inatt, och när jag vaknade kändes det som om jag sovit i fem minuter men klockan var halvett! Så knockad blir jag bara när en förkylning är på intågande, Inte bra då många dyrbara pluggtimmar gick förlorade. Satte mig och försökte panikplugga under kvällen men en ihållande huvudvärk, samt extremt ont i halsen gjorde att koncentrationen inte var på topp, direkt. Jag har inte tid att vara sjuk nu! Två dagar till, var det för mycket begärt?
Bakis aliengris. Så går det när man lever rövare halva natten.

Listan.

I några av de bloggar jag läser har den här listan med 30 bloggämnen förekommit, och jag har känt mig lite smått sugen på att påbörja den men inte haft tid att blogga varje dag i 30 dagar. Men efter tentan så borde min tid till nöjesskrivning öka markant, så då tänkte jag minsann anta utmaningen! Dels är det perfekt med 30 förutbestämda ämnen eftersom mitt liv i övrigt mest kretsar kring valpträning, halsont och humanbiologi just nu, vilket ju faktiskt inte är sådär överdrivet intressant att skriva om. Dels tilltalar listan ifråga min narcissistiska sida väldigt mycket.
Så från och med fredag kör vi!

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Nya husdjur...

Vi hämtade ju som bekant hem Sookie i helgen, och allt har gått över förväntan. Hon är en riktig slappis och verkar gilla läget i största allmänhet. Inga sura miner, inget gnäll eller klängande. Hon till och med kissar och bajsar utomhus (för det mesta).
Det känns som om hon passar in i familjen alldeles ypperligt. Hon har redan hittat sitt eget sovställe och lägger man henne där så slocknar hon helt automatiskt, och när hon inte sover eller ligger och gruffar och myser leker hon oavbrutet med ungarna. Värsta bästa mysbrallan!


Dessvärre fick vi idag ett antal mindre välkomna husdjur, då det konstaterades att bägge ungarna fått löss. Det har gått i Melvins klass ett bra tag så jag var himla glad att vi klarat oss undan.. Men tji fick jag. Så ikväll stod det avlusning på schemat. Varken jag eller Jari hade blivit smittade dock. Thank gods! Jag hade dött av äckelhet. Tyvärr satte dessa små ovälkomna parasiter käppar i hjulet för mitt tentapluggande. På fredag är det dags igen och jag måste erkänna att jag ligger hopplöst efter och antagligen kommer sabba den här också. Inte bra alls! Och det är faktiskt bara mitt eget fel; jag har inte suttit hälften så mycket som jag borde.. det är alldeles för lätt att komma på ursäkter.
Glada lusungar!

Mitt barn.

Min son är sex år, och han har en hemlighet. Han har berättat den för mig en morgon när vi låg tillsammans i sängen och talade om livet, om kärleken. Om vänskap och tillit. Jag älskar att prata med honom, det finns ingen människa i hela världen vars tankar jag är lika intresserad av. Det förvånar och förtjusar mig att han är så klok, så ödmjuk och varm och fin. Jag är så stolt över att han har blivit sådan.

Men åter till hemligheten, som jag givetvis inte tänker avslöja här. Varför jag överhuvudtaget för den på tal är eftersom den fick mig att känna något nytt. Något som jag nog visste skulle komma: Han är på väg bort ifrån mig. Vi har levt i symbios ända sedan första gången jag kände honom sprattla i min livmoder, och nu växer han ifrån mig. Är inte en del utav mig längre, utan en alldeles egen liten person med egna åsikter och egna hemligheter. Det gör lite ont i mammahjärtat, även om jag vet att det är såhär det ska vara, så var jag inte beredd på att det skulle börja riktigt än.

Samtidigt är det så förunderligt fantastiskt att få stå bredvid och se den här människan växa. Att få ta emot honom när han faller. Att veta att jag är en av dem som han alltid kommer att älska, villkorslöst. Att få vara den han delar sina hemligheter med (åtminstone än så länge). Det är bitterljuvt att blicka bakåt, och minnas hur han varit. Men det är fantastiskt spännande att föreställa sig framtiden, och den person han kommer bli och som jag kommer att få följa. Jag trodde att jag skulle få ett barn, men jag fick en själsfrände.

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:

"Tala till oss om Barnen."

Och han talade:

Era barn är inte era barn

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig självt.

De kommer genom er men inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte

kan besöka, inte ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra

dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den

dag som flytt.


Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som

levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och han

böjer dig med sin makt för att hans pilar ska gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.

Ty liksom han älskar pilen, som flyger, älskar han också bågen, som är stadig.

-Kahlil Gibrans

Sedan sist...

Det blir inte mycket skrivet här nu. Har fullt upp med det där riktiga livet. Helt löjligt mycket skolarbete, en familj som pockar på uppmärksamhet, ett hem som måste donas med för att undvika totalt förfall.. Ja, ni fattar.

Dessutom händer det inte så vidare värst mycket spännande. Saker och ting rullar på. Det är kallt och jävligt, ekonomin är ett skämt och eftersom allt kostar pengar finns det inget utrymme för några extravaganzer. Var dock ute i fredags och blev så full att när jag vaknade dagen efter hade jag sår och ont både här och där. Total minneslucka. Totalt överskattat. Jävla skit. Jag är bannemej för gammal för sånt.
I måndags åkte vi till Ullared och handlade julklappar för pengar vi egentligen inte har. Ångest. Och i slutändan blev det ju dyrt iallafall. Och alla dessa dumma människor! Man kan ju tro att hela Ullared är gjort av renaste guld. Folk är som galna och visar ingen hänsyn mot varandra what so ever. Tröttsamt är bara förnamnet. Men nu är det iallafall överstökat.

Och på lördag ska vi hämta Sookie! Det ser jag verkligen fram emot. Ett ljus i misären.

Wohoo!

Jag fick VG på tentan i Introduktion till vårdvetenskap. Asgött! Var ganska säker på att jag skulle bli godkänd men trodde inte att jag skulle få VG (Borås högskola har tregradigt betygssystem i de flesta kurser så VG är liksom det högsta betyget man kan få) så det känns fint, lite som löken på laxen sådär.

Känns genast mycket lättare allting. Om jag inte klarat deltentan i humanbiologin så är det ju ingen fara; hellre att göra om delar av en tenta som man läst till i 1½ vecka än att få göra om en tenta på en hel tioveckorskurs, right! Nu är jag glad.

Still going sick.

Lovis fick ett uppehåll över helgen då hon mådde hyfsat okej, iallafall tillräckligt för att orka ha kalas och sådär. Sedan tog min kära mor med sig barnen hem så att jag och Jari kunde gå och se den nya Harry Potter-filmen (som jag tyvärr inte tyckte var sådär jättebra, de hade tagit bort alldeles för mycket av själva handlingen i boken och fyllt ut filmen med trams istället) och ha det allmänt trivsamt med badkarsmys och vin och lite sisådär.
Men så blev Lovsan sjuk igen, dubbelsidig öroninflammation och brusten trumhinna. Min stackars lilla tjej. Jag är också dunderförkyld och hinkar cocillana för fulla muggar för att inte hosta ihjäl mig, Jari är hemma från jobbet eftersom han också mår skit. Den enda som klarat sig hittills är Melvin, men det är väl bara en tidsfråga.

Ingen vidare vecka i det Kuittianska residenset med andra ord. Men om man ska se det från den ljusa sidan så är det åtminstone inte jul. Sist vi var så här sjuka allihopa samtidigt var under jul, mellandagar och nyår 2008, och det sög ju faktiskt hundra gånger mer än det gör nu.

Hipp hurra!

Idag fyller min tjej tre år! Hon är nöjd. och jag tycker det är bitterljuvt att hon börjar bli så stor.

Annars har det varit en riktig skitvecka. Lovis blev sjuk natten innan jag skulle ha tenta, fick värsta läskiga kruppanfallet, stackarn. Jag trodde vi skulle få ta oss en sväng till jourmottagningen mitt i natten. Men efter att ha vart ute och studerat månen en stund så blev det bättre.
Tentan dagen efter kändes däremot inte ett dugg bra. Nu kan man visserligen inte skylla på att man inte fått sova natten innan, men det gjorde ju inte tankeverksamheten bättre direkt. Jag tror att jag kommer få göra omtenta på delar av den. Dessbättre kunde jag alla ben, muskler och nästan alla blodkärl i kroppen på latin så den delen hoppas jag slippa göra om. Nåväl. Fick vara hemma med Lvois resten av veckan, och hon är fortfarande krasslig. På självaste födelsedagen.
Det är inte okej.

Morgonens I-lands:

Melvin (efter att Lovis startat dagen med att ramla ur sängen och dra pannan i elementet): Mamma, när du tröstar Lovis känns det som om du inte bryr dig lika mycket om mig.
Jag: Men jag måste ju trösta henne när hon slagit sig. Jag tröstar ju dig när du slagit dej också, eller hur?
Melvin: Ja... Men jag slår mej ju inte lika ofta som henne!