Görmänny, baby!

I februari stack jag och Jari på vuxenkryssning till Tyskland. Såhär såg det ut då.

Hytten var finare än fisken och sängen var hemskt skön och barnfri.

Vi fick så mycket frukt, choklad och champagne som vi ville ha. Gissa om vi var fnissiga när det var dags för middag.

På morgonen efter att vi ätit världens största frukost rullade vi av båten och åkte till ett jättestort köpcentrum där man kunde handla det mesta. Glass till exempel.

Det var kalltkalltKALLT i Kiel så medan vi gick runt och letade efter ett matställe passade vi på att värma oss med en chailatte inne på Starbucks.

Det tog oss nästan hela eftermiddagen att hitta ett ställe som hade vegetarisk mat och när vi väl lyckades missförstod de beställningen så att jag bara fick pommes utan nånting till. Men Jari var snäll och delade sin mat med mig. Tyskland i all ära, men maten och språkförståelsen sög ju nått alldeles makalöst...

...Så på kvällen efter att vi värmt upp oss med en lång och väldigt varm dusch följt av mer champagne under täcket i den sköna sängen var det dags för avsmakningsmeny, och då var vi hungriga som björnar! Köttet bytte vi ut mot fisk, förstås.

Massor med vin! Och en öl.

Kort på en som tar kort. Tydligen skulle vi njuta LÄNGE av de olika vinerna mellan rätterna, och det är ju bra om man inte är dödshungrig.

Halvvägs genom femrättersmiddagen skulle vi äta glass! Det tyckte vi arbetarungar var jättemärkligt.

Sedan var vi snurriga och mätta och hade en spännande kväll på färjan innan vi landade i Götlaborg igen efter en väldigt bra weekend.

Little talks

Älskar den här låten. Älskar den här video. Älskar den här texten. Älskar´t! Hey! Hey! Hey!

I don't like walking around this old and empty house.
So hold my hand, I'll walk with you my dear

The stairs creak as I sleep,
it's keeping me awake
It's the house telling you to close your eyes

Some days I can't even dress myself.
It's killing me to see you this way.

'Cause though the truth may vary
this ship will carry our bodies safe to shore.

Hey! Hey! Hey!

There's an old voice in my head
that's holding me back
Well tell her that I miss our little talks.

Soon it will all be over, buried with our past
We used to play outside when we were young
and full of life and full of love.

Some days I feel like I'm wrong when I am right.
Your mind is playing tricks on you my dear.

'Cause though the truth may vary
This ship will carry our bodies safe to shore

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same.
Hey!

Though the truth may vary
this ship will carry our bodies safe to shore

You're gone, gone, gone away,
I watched you disappear.
All that's left is a ghost of you.
Now we're torn, torn, torn apart,
there's nothing we can do,
Just let me go, we'll meet again soon.

Now wait, wait, wait for me, please hang around
I'll see you when I fall asleep.

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same.
Hey!

Though the truth may vary
this ship will carry our bodies safe to shore

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same.
Hey!

Though the truth may vary
this ship will carry our bodies safe to shore

Att drömma om och längta till.

Jag ska ju såklart jobba hela sommaren. Ingen rast och ingen ro, bara gno, bara gno. Så därför bestämde vi oss efter mycket velande för en utlandsresa i början av September. Skatteåterbäringen var ovanligt frikostig för vår del i år, samt att nästa sommar vet jag ju inte alls var jag är eller vad jag gör. Alltså kändes det som ett bra läge nu. Och det ska bli så gött! Om 98 dagar drar vi till Alanya i Turkiet hela familjen. Till ett riktigt charterparadis som ligger 1 km från Alanyas centrum och som har ett eget vattenland samt badbussar till egen egen del av stranden flera gånger om dagen. Dessutom är hotellrummen helt nyrenoverade inför sommaren, vilket ju såklart känns rättså trevligt. En slapp vecka med sol, bad, böcker, shopping och god mat är precis vad jag kommer att behöva efter att ha tynat bort på jobbet hela sommaren och för att orka med sista året i skolan. Hursomhelst, hit (till Sunpark Garden) bär det av:

Två bilder säger mer än tusen ord.

Romans och magsjuka.

Hade en fantastiskt fin helg på tumanhand i Köpenhamn med mitt stora hjärta. Där var det vår mest hela tiden och vi hann med en hel del. Gick antagligen ett par mil om dagen, tittade på saker och människor, solade, turistade, drack öl i parker och på trevliga krogar, åt god mat, sov, fönstershoppade, var kära och glada och så vidare. Mycket trevligt och jag ser fram emot ett återbesök relativt snart. Ska posta bilder sedan, när jag får tummen ur min feta röv och laddar över bilderna från Ifånen.

I söndags natt vaknade jag dock upp med ett suspekt illamående i maggropen. Försökte in i det längsta förneka bort det men tji fick jag och en rungande magsjuka bröt ut i min stackars sönderturistade och bakfulla kropp. Rena hades och ett på intet vis bra avslut på helgen. Om man ska försöka vara lite positiv så tackar jag dock min lyckliga stjärna för att jag inte insjuknade medan vi befann oss i Köpenhamn. Blotta tanken på den hemresan ger mig ångesttårar i ögonen. (Vi åkte buss, visserligen med toalett men ändå! Inte okej att vara magsjuk under en 4 timmars busstur fullastad med främlingar. För att inte tala om det högst oromantiska i att tillbringa en romantisk weekend med att kaskadspy och räserbajsa.) Nu fick jag åtminstone våndas hemma i min egen säng och med min egen toalett att umgås med. Tyvärr fick ju detta snöpliga avslut det kärleksfulla stjärnglittret i Jaris ögon att mattas av lite snabbare efter vår kärlekshelg än vad jag hade hoppats på. Men jag kan å andra sidan inte klandra honom; magsjuka är faktiskt sjukt osexigt och sunkigt.

Nu börjar jag just komma till sans efter de senaste 36 timmarnas ångestochynk-kavalkad. Och se på fan! En superhelg med maken följt av magsjukedöden har återigen gjort mig ödmjuk inför tillvaron och livet. Vårbluesen visade sitt fula tryne där ett slag men nu känner jag att det är rätt gött att vara jag ändå. Imorgon hoppas jag att det är fint väder så att jag kan få lite sol på näsan och andas frisk luft igen. Dessutom kommer jag förhoppningsvis att slippa vara magsjuk inom den närmsta framtiden och DET, mina vänner, är sannerligen något att glädjas över.

Isolation.

Som alltid när jag är lite nere så blir det Joy division för hela pengen. För att liksom riktigt grotta ner sig i självömkan och ångest. Gott så. Ska det va, så ska det bannemej va!

Mother I tried please believe me,
I'm doing the best that I can.
I'm ashamed of the things I've been put through,
I'm ashamed of the person I am.
- Ian Curtis

Sjuk.

Igen. Börjar kännas lite tjatigt, änna. Glider runt hemma i min sunkiga kattpyamas och känner mig allmänt ful, trött och ofräsch.
Jag vet inte vad det är med mig men jag har verkligen noll energi och ingen lust till nånting alls. Bara en jävla massa ångest över alla borden och måsten. Första tanken på morgonen är oftast att jag ser fram emot att få gå och lägga mig på kvällen igen.
Så ska det väl för bövelen inte vara? Livet är här. Livet är nu och om jag inte tar och kammar till mig så försvinner det ju.

Om bara min näsa kunde sluta snora. Om jag bara kunde hitta någonslags rutin. Om jag bara hade en normal dygnsrytm. Om jag bara på allvar kunde känna mig nöjd i stunden för en enda gångs skull. Om jag bara kunde komma på det där knepet som alla andra verkar ha greppat som gör att man är pigg och glad och stark och snygg.
Om jag bara kunde vara nöjd med att vara jag och göra det bästa av situationen istället för att ynka så vore allt finemang. Eller? /Emodag

Min senaste hangup.

Det var ett tag sedan. Som vanligt. Min psykiatripraktik är redan slut och dom åtta veckorna gick i ett litet nafs. Det har varit en toppenpraktik; roliga handledare, massa nya kunskaper och insikter. Psykiatrin översteg mina förväntningar med hästlängder.
Idag hade jag den första av två tentor för terminen, nästa är på lördag. Sedan ska jag ut på ytterligare nio veckors praktik på en kirurgisk akutvårdsavdelning här i Alingsås. Så otroligt skönt att jag fått plats här och slipper pendla till Borås, för att gå upp 4.30 på morgonen som jag gjort de senaste två månaderna suger verkligen hur mycket som helst. Nu får jag sovmorgon ända till halvsex. Yay! Jag hoppas ju såklart att kirurgisk akutvård ska vara ungefär som i Grey´s. Tveksamt om det blir så men oavsett vilket tror jag att det kommer att bli kanon. Men jag antar att detta innebär att ni inte kommer att höra så mycket från mig de kommande tio veckorna heller. Det är liksom fullt upp hela tiden, och det är bra!

Men nog med uppdatering nu, det var inte det jag tänkte blogga om utan min kära make och hur väl han känner mig. Igår kom han nämligen hem inte bara med en present, utan två. Dels den senaste Twilightfilmen som äntligen släppts på DVD och så första delen i Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Jag skulle bara läsa ett kapitel eller två innan jag somnade, men det gick ju inget vidare utan jag sträckhetsläste boken under stora delar av natten. Så. Jävla. Bra. Jag älskar den. Snart landar del 2 och 3 i en brevlåda nära mig och jag kan knappt vänta! Han vet precis vad jag gillar, min karl.

Inte nog med det kommer första delen på bio nästa vecka, så på lördag ska jag få se filmatiseringen av Hungerspelen! Jag är eld och lågor. Vill bara att den här veckan ska dra åt helvete så att jag kan få sjunka ner i biomörkret i total eufori. Jag blir snudd på autistisk när det blir så här, bara helt inne i något och jag tror att filmen kommer att vara precis så bra som jag hoppas. Tyvärr kan jag fortfarande inte länka och det gick inte att bädda in videoklippet heller men länken nedan går till trailern för The hunger games. Kolla in och fatta vad jag menar, så änna! http://youtu.be/FovFG3N_RSU

24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

Efter en tid av fruktansvärda naturkatastrofer och krig bildades nationen Panem. För att kväsa uppror och påminna befolkningen om regimens makt arrangeras varje år Hungerspelen, en brutal kamp där 24 ungdomar från Panems 12 distrikt slåss för att vinna - och överleva.
Som en av deltagarna i Hungerspelen hamnar Katniss snart i rampljuset. Hon förs till huvudstaden, där hon tränas, stylas och intervjuas. För att klara sig måste hon bryta mot spelets regler och sätta sig upp mot landets makthavare. Men Katniss blir snart en bricka i ett spel. Vad hon än gör verkar det föra med sig våld och lidande, och hon vet hon inte längre vem hon kan lita på. Fångad mellan den gryende revolutionen och Panems president inser Katniss att hennes handlingar har satt saker och ting i rörelse som hon inte längre kan kontrollera ...
De bästsäljande böckerna bakom storfilmen "The Hunger Games"! Suzanne Collins kultförklarade framtidstrilogi är en spännande berättelse om maktens förgörande kraft och människans kamp för frihet. Men det är också en gripande skildring om liv, död och kärlek.

Jag klarade det!

Jag blev inte godkänd på tentan, utan VÄL GODKÄND! Jag måste verkligen sluta tvivla på mig själv, för när det verkligen gäller så gör jag ju bra ifrån mig. Gång på gång. Onödigt att jag måste ha kniven emot strupen för att verkligen ge 100% bara. Antar att det får bli någonslags nyårslöfte att sluta upp med det.

Hur som haver, nu känns det förjäkla fint! Det har varit en lång, sömnlös och ångestfylld vecka full av tvivel och oro inför framtiden.
Helt i onödan, förstås. Men nu struntar vi i det! På måndag börjar jag terminens första VFU-period och det ska bli så himla roligt att få komma ut och jobba igen! Det här har varit en hemsk termin, den värsta på hela utbildningen sägs det, och nu är den över. Jag klarade den och nu ska jag ge 200% under våren. Det blir nästan bara praktik (3 veckor i skolan totalt under hela terminen) och två ynka tentor varav endast den första är spärr på. Tror det kommer att bli en kanonvår!

Nu ska jag njuta av en ledig helg tillsammans med mina fina kids. Jari är minsann iväg på spa med jobbet idag, så jag och ungarna får roa oss på egen hand. Fredagsmys deluxe med en glad och nöjd mamma blir det. Tjoho!

Regrets collect like old friends
Here to relive your darkest moments
I can see no way, I can see no way
And all of the ghouls come out to play
And every demon wants his pound of flesh
But I like to keep some things to myself
I like to keep my issues drawn
It's always darkest before the dawn...

Nya mottot?

Januari

Finns det något värre? Det är grått, mörkt och dystert. Barnen är förkylda och jag är trötttrötttrött.

Väntar på det där förbannade tentaresultatet med andan ständigt i halsen. Tydligen kommer vi inte få veta förrän på fredag och då är det 48 timmar kvar tills jag antingen ska ut på 8 veckors praktik eller blir sysslolös. Nu ska man inte jämföra äpplen och päron, men tänk om man skulle implicera samma grej på en verklig arbetsplats. "Du får kanske sparken på fredag, med omedelbar verkan. Tyvärr orkar vi inte ta reda på om det faktiskt är så förrän dess. Vi hör av oss när vi vet. Tack och hej!"
OM jag klarar tentan, vilket jag såklart hoppas av hela mitt hjärta, så måste jag omstrukturera hela min vardag över helgen. Nya fritids och dagistider, fixa en bil (eftersom bussitiderna inte funkar med arbetstiderna) så att jag kan pendla till SÄS, ställa om till att jobba heltid. Det är under all kritik att vi inte får veta förrän med så kort varsel.

Sökte åtminstone ett jobb i söndags, och fick komma på intervju redan igår. Jag tror den gick bra för jag skulle höra av mig så fort jag visste hur det gått med tentan och det verkade som om den tjänsten skulle tillsättas pronto. Så förhoppningsvis har jag ett vikariat här uppe på Ängabogården om det skiter sig. Bara 5 minuter hemifrån. Bara att slippa pendla. Vi får se.
Men just att inte veta, att inte kunna planera något utan bara vänta gör mig smått tokig just nu. Känner mig maktlös och hjälplös och vill kunna ta tag i och styra upp situationen. Istället blir jag lamslagen och vill bara sova fram tills att jag får veta. Att inte veta vad man gör nästa vecka liksom... Det känns inte okej, alls.

Just nu:

Är jag svårt inredningsnödig. Jag vet inte om det är den mörka årstiden eller vad, men jag känner ett pockande behov av att göra om och ljusa upp. Jag vill ha bort fulfurun i hallen och måla både tak och trappa vittvittvitt. In med massa ljus och spotlights under trappan och typ någon sådan här tapet:



Köket vill jag också fixa. Jag vet inte vad dom förra husägarnas problem är, men alla våra tapeter är beiga! Finns det något tråkigare? Jag vill ha sådana här tapeter:

Plus en sådan här fondvägg:

Dessutom vill jag slänga ut våra stora klumpiga köksmöbler, som visserligen är jättefina men som tar otroligt mycket plats (de kommer få bo i uterummet istället) och byta ut dem mot ett runt bord, pinnstolar och en kökssoffa och allt ska jag måla i härliga ljusa pastellfärger. Soffan får gärna se ut som den här (och resten av möblerna ska vara i samma stil):


Som tur är är min kära karlslok helt med på tåget, så under våren ska nog dessa båda projekt sättas i verket. Segt att göra det själva bara. Trappan måste slipas och bara det är ju ett helhelgsprojekt. Men det blir fint när det blir färdigt!
Sedan har vi ju toaletten, golvet i vardagsrummet och i princip hela övervåningen som också ska fixas. Men en sak i taget är väl det bästa, antar jag...

This time baby, I'll be bulletproof.

Imorgon gäller det! Tentan med stort T. Den jag måste klara för att inte behöva ta studieuppehåll under våren. Farmakologijävel. Receptorer, verkningsmekanismer, preparatnamn och aktiva substanser. Jag lovar att man kan bli galen för mindre. Om jag klarar den här nu så är det praktik resten av terminen som gäller. Först på en psykavdelning på SÄS i åtta veckor, sedan somatisk praktik, förhoppningsvis på Alingsås lasarett. Jag vill klara tentan! Jag måste klara den. Jag tror att jag klarar den och då kommer jag att göra det. Jag har pluggat i princip dygnet runt den senaste veckan, mer än någonsin tidigare. Nu kan jag bara hoppas att det räcker. Det måste det faktiskt göra! Håll tummarna för mig på lördag vid tiosnåret, för då jävlar smäller det och jag ska vara FIERCE!

Mormor

Jag drömde om dig inatt. Det var andra gången det hände och den första drömmen var i ärlighetens namn inte särskilt trevlig. Den här var det. Jag drömde att allt bara hade varit en dröm, på låtsas. Jag drömde att vi önskade dig så mycket tillbaka att det blev verklighet. Det gör vi ju, men det blir inte så. Men inatt blev det det, var det. Vi höll om varandra och grät och du var stark, glad och frisk. Du tröstade oss. Barnen var så glada över att du var tillbaka. Allt var som vanligt. Vi var hemma i ditt hus och vi skrattade som förr. Det fanns inget tomrum utan allt var som det skulle. Varmt och tryggt. Du lagade mat åt oss och lovade att allt skulle bli bra nu. Vanligt. Sedan vaknade jag och det gjorde så ont. Så ont att det inte ens går att beskriva.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och saknar dig så mycket att det är outhärdligt.
Det går många långa timmar då jag skjuter ifrån, för jag orkar inte med. När jag försöker att föreställa mig alla dagar, månader och år utan dig i mitt liv så svartnar det. Ångesten blir så stor och stark att jag inte mäktar med. Jag måste skjuta dig ifrån mig, förtränga och förminska. Annars klarar jag inte av att stå upprätt. Och det måste jag ju.
Men ibland, när jag är ensam, låter jag sorgen och saknaden skölja över mig, dra mig med sig ner i det svartaste av djup. Där ligger jag utan att kunna röra mig eller andas ett slag. Helt lamslagen låter jag insikten sätta sina sylvassa, giftiga tänder i mig en liten stund. Tills jag måste bryta mig loss och ta mig upp till ytan igen för att inte helt gå under. Under dom stunderna vet jag med hela mitt väsen att du faktiskt är borta. Den övriga tiden klarar jag enbart genom att låtsas att det inte är så. Genom att låtsas att du bara rest bort en liten tid. Att detta är något tillfälligt. Jag klarar inte av att veta att resten av mitt liv kommer jag att vara utan dig. Det går bara inte. Det kan bara inte vara så. Det var inte såhär det skulle bli.

Jag tror att det är där vi har den springande punkten. Vetskapen om att du kunde levt i 10, 20 eller rentav 30 år till. Att du kunde funnits här för att se mina barn växa upp. Dom saknar dig så! Jag märker det i små vackra saker dom säger. När det blåste häromveckan bad Lovis att du skulle blåsa ner från himlen så vi kunde vara med dig. Igår på tåget sa Melvin att han saknade att massera dina armar, att de kändes som en mjuk, härlig bulldeg. Små saker som skär i mig som knivar. Vi älskar dig och behöver dig så mycket! Varför? Varför just du? Det är så orättvist.

För en vecka sedan firade vi den första julen utan dig. Vi försökte verkligen men det var så oerhört påtagligt att du inte var där, att du fattades oss alla något så oerhört. Jag var ledsen hela dagen. Julafton var din dag. Dagen då du fick gå runt och mysa och överösa oss alla med så ofantligt mycket kärlek. Jag kände din närvaro men jag ville kunna röra vid dig, se in i dina ögon. Krama dig. Varenda cell i min kropp skrek att du borde vara där. Att dessutom veta att bara ett år tidigare var allt bra, även om den hatade och bedrägliga cancern antagligen redan växte djupt inne i din kropp var det inget du känt av. Vi hade en underbar sista jul tillsammans, och jag är så tacksam för det men jag kan inte nöja mig så. För det här är fel, fel, fel! Du ska vara med oss! Du ska bära upp oss och binda oss samman. Jag vet inte hur jag ska kunna förlika mig med vetskapen om att det inte är så längre. jag vet ingenting längre. Jag vet inte ens vem jag är när du inte finns här och kan bekräfta att jag gör rätt.

Jag vet att det kommer bli bättre. Men det har gått fem månader nu och inget vänder. När vänder det? Jag vet att du är enbart kärlek och glädje; att det är saknaden som är sorgen och att sorgen tär och bränns. Men när ska jag orka vända det? När ska jag orka minnas allt det vackra och ljusa utan att mörkret och smärtan får mig att gå sönder? Och när ska jag på allvar inse att du inte finns här mer och acceptera att det är så utan att falla isär?

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Årets längsta natt...

...tillbringar jag ensam och sömnlös med tusen tankar snurrandes i skallen. Jag hoppas verkligen att det återvändande ljuset kommer att bidra med lite positiv energi i tillvaron. Just nu är jag bara helt sönderstressad och dränerad på livslust what so ever. Måste kämpa mig igenom morgondagen, sedan några dagars ljuvlig julledighet då jag hoppas kunna stänga av och koppla bort. Det måste jag helt enkelt.

Min & Jaris låt.

Haha, näe kanske inte. Men Organism 12 är en av våra få gemensamma favvoartister och Peshi är ju så bra! Hemskt gullig låt som ger sköna sommar och festivalvibbar. Det behövs nu när mörkret och stressen äter upp mig inifrån.

vill ha en riktig ghetto gosse som hänger med slumvänner
har pengar o guldtänder, glöm övriga grundämnen
vill va en del av hans thuggiga vardag
då han utför vendettor mens han tuggar på rakblad
med släktträd beståendes av hashande fäder
ska ha doorag, bandana keps o matchande kläder
du hittar honom aldrig på en högklass schackturnering
utan springandes på gatan med en thuglife tatuering


för det ska va en hård brud med patroner som örhängen
med tatuerade tårar och platinum på sina hörntänder
en som tycker att mobbade barn är en soft grupp
och dissar du mej möblerar hon om ditt nylle som en soffgrupp
en riktigt sexy, sveper sin häxbrygd
lämna folk som munhuggs med blåtiror och sex stygn
bryter sej in hos dej, robbar dej med ett gäng ryssar
säljer brass och har pistoler som öser iväg slängkyssar

refräng:
(peshi)
ska det va en hård brud?
(ågren)
just det exakt så
nån som kommer hem ärrad efter att ha festat hårt
nån som tar hand om business och ger dej handsvett nu
en riktig thugged-out gosse eller en gangsterbrud
för ska det va en ghetto gosse?
(peshi)
just det exakt så
nån som kommer hem ärrad efter att ha festat hårt
nån som tar hand om business och ger dej handsvett nu
en riktig thugged-out gosse eller en gangsterbrud


för det ska vara en hård brud som aldrig kommer att köpslå
men ska du muta henne, så är det bara; "ös på med löshår!"
för det spelar egentligen ingen roll vart vi befinner oss
för hon backar alltid upp mej, för hon vet att jag kan inte slåss
ballar ur när som helst, tempramentet är svinkort
går runt i jättesmå toppar och har sönderklippta jeansshorts
du säger att hon är ful och du ångrar att du sagt så
det blir inga disskusioner här för hennes fack-språk är slagsmål


Vill ha en riktig ghetto gosse med juveler o tanktop
behärskar all kampsport som lämnar mig andfådd
har en lynnig kamphund som inte lämnar andrum
o går loss i spritbutiken där han även e stamkund
har ögonen på mig skotten e ändå pricksäkra
en riktig gentleman som låter mig bitchslappa
en thug står på klubben med en drink o mocka pimp skor
spanar enbart in tjejer med string o tjocka skinkor

(refräng)

Vill ha en riktig ghetto gosse som e riktigt thugged out
drar gärna vapen i närheten av en bitchig bögfight
har rökt crack o dragit linor innan sina driveby-turer
skriker "1-8-7!" o skryter om sitt tighta luder
skippar kel för vi delar på spliffar som förspel
når mitt inre bäst med med LSD trippar som fördel
miffon skallas till dom inte har nån tinning kvar
för en riktig ghetto gosse ska bli far till mina barn

för det ska va en hård brud som läser men inte är nån boksnut
en erfaren liten själ som klarar av min 2 fots kuk
en brud som röker blunts, och när hon ska ut till klubben
kommer hon alltid iförd i bara dorag och knogjärn
inte nån jävla brud som gnäller om nått nagelbesvär
samvetetet är byggt av svarta sopsäckar och hagelgevär
du försöker va störig och döda henne snart
för det ska va en sån hård brud som ska föda mitt barn

(refräng)

Två fel på läkemedelsräkningen men GODKÄND på den hemska, vidriga tentan i klinisk medicin. Den som i mannamun på högskolan omtalas som den värsta under hela utbildningen. Jag blev så glad att jag började grina! Nu känns det som om man är på toppen av berget och bara behöver rulla nerför. Yay!

Danmark var hur gött som helst. Vi badade och badade, och åt och åt och drack och drack och bara umgicks och hade det trevligt. Det är så shysst där! Dom spelar reggae och har gul-röd-grön blinkande belysning i alla pooler i takt med musiken. Det är fräscht, fantasifullt och riktigt mysigt. Inte alls som dom tråkiga vita kakelbadhusen i Sverige. Jag tycker att alla borde investera i en resa till The reef, helt klart!
Enda smolket i bägaren var att vi satt fast i världens morgonkö in i Götlaborg och var ungefär en minut från att missa färjan. När de ropade ut att det var sista chansen toklöpte familjen Kuittinen med andan i halsen in på terminalen och hann precis fram innan de stängde igen incheckningen. Rättså hög stressfaktor. Spännande! Note to self: Gå upp i tid!




Danskarna vet minsann hur en RIKTIG öl ska se ut...

Sjukt fin helg, var det. Skrev den fruktade läkemedelräkningstentan i fredags och det kändes faktiskt helt okej. Hoppas det gick vägen! Tyvärr måste man ha alla rätt för att bli godkänd. Men hoppas gör jag! Sedan njöt jag av att glida runt i Myskläder och göra mest ingenting med fina familjen både fredag och lördag. Ni vet, bara läsa, kolla film, umgås, äta gott, leka och så vidare. Det är faktiskt det bästa. Melvin hade däremot en riktig partyfredag då han bevistade sitt första lågstadiedisco och hade Albin som nattgäst. Min lilla pojke växer ifrån mig.

Igår var det ju fars dag och det firade vi genom att ge pappan i huset presenter av varierande slag. Sedan åkte vi hem till morfar för att fira att han fyllt 70 i veckan. Åkte förbi mormors grav där gravstenen sent omsider kommit upp. Den passade henne precis, och där var så fullt av kransar, ljus och små prydnadssaker att våran krans knappt fick plats. En mycket älskad människas grav. Det känns fint och gör ont på samma gång. Hon borde inte ligga där. Jag fattar fortfarande inte att det faktiskt är så.

Kalaset var över förväntan. Det är skönt att vara i mormors hus. Det är skönt att träffa resten av familjen. Vi hade väldigt trevligt och åkte hemåt först efter tio. Rätt segt idag, men helt klart värt det. Morfar fick en tatuering av oss i sjuttioårspresent. Det är minsann inte så illa pinkat att göra sin första när man fyllt sjuttio.

Nu väntar pestvecka. Omtenta på lördag och för att verkligen tortera mig själv så kör vi lite hårdbantning på det! Om 1,5 vecka drar vi till The reef för en favorit i repris och innan dess ska jag fan ha gått ner två kilo till. 10 kg totalt nu, heja mig!

Regrets collect like old friends
Here to relive your darkest moments
I can see no way, I can see no way
And all of the ghouls come out to play

And every demon wants his pound of flesh
But I like to keep some things to myself
I like to keep my issues strong
It's always darkest before the dawn

And I've been a fool and I've been blind
I can never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I'm always dragging that horse around

And our love is pastured such a mournful sound
Tonight I'm gonna bury that horse in the ground
So I like to keep my issues strong
But it's always darkest before the dawn

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaaah

And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah

I am done with my graceless heart
So tonight I'm gonna cut it out and then restart
Cause I like to keep my issues strong
It's always darkest before the dawn

And I'm damned if I do and I'm damned if I don't
So here's to drinks in the dark at the end of my road
And I'm ready to suffer and I'm ready to hope
It's a shot in the dark and right at my throat
Cause looking for heaven, for the devil in me
Looking for heaven, for the devil in me
Well what the hell I'm gonna let it happen to me...

Skosugen.

Min goda vän och häxmästarinna Eva har dåligt inflytande på min klackhöjd. Jag känner nämligen ett pockande behov av att köpa ett par riktigt högklackade (med mina mått mätt) skor som jag kan ha när jag går ut och svirar. Jag har ett par med 6 cm klack och dem klarar jag ju att gå i utan att se helt knäpp ut, men frågan är hur det dubbla kommer att funka?
Jag antar att övning ger färdighet och så vidare, så jag får väl glida runt här hemma i mina gamla noppiga gympabrallor och några av de här snyggingarna:

Lola ramona:

Donna girl:

Irregular choice:

Irregular chocie:

Iron fist:

Iron fist:

Iron fist:

Iron fist:

Iron fist:

Iron fist:


Vilka är finast? Hjälp?!
/Tjejen med beslutsångest