Helgen.

Vilken märklig helg.
Helt fruktansvärt med attentaten i Oslo och på Utøya. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Vad kan man säga?
Det är fasansfullt och hemskt och helt ofattbart att det finns sådana människor. Det blir så påtagligt och verkligt när det händer så nära. Man är aldrig säker och det gäller att ta vara på varje dag man får. Alla mina tankar går till de anhöriga och drabbade och jag kan som vanligt inte låta bli att leva mig in i hur det måste ha varit, känts.
Rädslan, paniken, smärtan. Och sorgen för de som blev kvar.

Så det var svårt att hitta det där ordentliga gladhumöret i lördags när det var dags för Gracielas möhippa, men jag tycker att vi lyckades ganska bra ändå! Vi, och framförallt Graciela, hade en fantastiskt rolig dag med motorcykelkidnappning, champagnefrukost, secondhandshopping, vattenskidåkning, grillning, nakenbad (både i sjö, badtunna och bastu), restaurangbesök med underbart god mat och sedan dans i stora staden Göteborg till frampå småtimmarna. Var grymt nöjd med att vi trots allt lyckades få till en så bra dag. Heja heja!

Och igår var det så skönt att bara vara hemma. Jag lyckades övertala Melvin att stanna hemma hos oss (vi har ju knappt sett röken av honom sedan sommarlovet började. Han kommer hem och äter, hämtar saker, ibland dräller det in en hel hög med ungar som dundrar upp och leker på hans rum. Men det är bra. Det är så det ska vara och jag är hemskt glad att han har så många vänner.)
och så hyrde vi massor av filmer, köpte massor av godis, dricka och pizza och hade en underbart mysig kväll.

Om det kan komma något bra ur en stor tragedi så är det nog den här tacksamheten jag känner nu. Över att leva, över att de jag älskar är trygga, åtminstone för stunden. (Och nje, det känns inte särskilt PK att tänka så när människor sörjer och lider. Men jag gör det iallafall.)