Hahaha. Gud vad jag var festlig när jag var sisådär sjutton-arton.
Måste tillstå mej själv att jag genomgått en ganska radikal personlighetsförändring de senaste 5 åren. *Klappar mej själv på axeln*
Förmodligen till det tråkigare, men definitivt smartare.
Jag fattar fortfarande inte varför Jari blev tillsammans med mej då, och fortsatte vara det. Jag är fortfarande ganska barnslig men det är ju ingenting emot då; fullständigt O-D-R-Ä-G-L-I-G.
Samtidigt blir jag nästan lite nostalgisk för det var rätt skönt att vara odräglig och emo.
Jag menar ärligt? Vad sjutton har man att vara emo över när ens morsa stryker ens tvätt, bäddar ens säng och betalar ens räkningar?
Inte mycket, va. Synd att man inte fattade då hur jäkla softish livet var.
Fast samtidigt skulle jag inte vilja byta tillbaka, inte för allt smör i småland.
När så små problems kan kännas så stora är det fan inte bra.
Men samtidigt gillade jag det, dramat, spänningen, killet i magen och drömmarna om framtiden.
Jag skulle kunna analysera det här hela natten men låt oss summera det hela med att jag har en ganska kluven inställning till mina sweet teens och inte alls vet vad jag egentligen försöker säga med det här inlägget?
Basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar